När man är en längre tid på Gotland under sommaren lockar det ofta med utflykter. Och utflyktsmålen är ju många; världsarvet Visby, Sudret med sin speciella natur eller norra Gotland med gammal stenindustri, många konstnärsateljéer, loppisar och stränder. Längst i norr lockar Fårö med raukar, sandstränder och numera också Bergmancentret. Och färjan tar bara knappt tio minuter över.
Men det är bara ett krux. När några familjemedlemmar en solig dag besökte Fårö nyligen fanns det också andra, som kommit på samma goda idé – många andra. Färjekön tog tre timmar på återvägen. TRE TIMMAR!!! För alla utom dem som är folkbokförda på ön, eftersom de har förtur.
På Stora Gåsemora lockar man med konserter, med Ulf Lundell och Carola och andra, men varnar för att man måste vara ute i god tid. Ja, det vill jag lova. Men självklart drar man sig för risken av att råka ut för tre timmars färjkö. Det blir nog inget Fåröbesök för mig i sommar. Kanske i höst när turisterna har rest hem och det är slut med konserter.
Fårös isolerade läge påverkar naturligtvis på flera sätt. Förr fanns det t ex en skola på Fårö. Det gör det inte längre. Befolkningen som länge var ganska stabil har nu börjat minska.
Befolkning, Fårö 1985-2014.
Befolkningen har minskat från 650 invånare till 500 invånare på 20 år. Därmed liknar Fårö många andra socknar på längre avstånd från Visby. Hela Gotland har haft en stabil befolkjning på 56-57 000 invånare under en längre period, men det är nästan bara Visby och socknarna nära Visby som visar positiva tal. Tittar man på befolkningsstrukturen är utvecklingen ännu mer dyster. Så här såg befolkningssituationen ut för 30 år sedan.
Åldersstruktur på Fårö 1985.
Diagrammet visar en relativt jämn ålderstruktur med vissa toppar kring 20, 40 och 70 år. Idag har åldersstrukturen ändrats kraftigt.
Åldersstruktur på Fårö 2014.
Åldersgrupperna mellan 50 och 75 år dominerar numera kraftigt, särskilt kring 70 år. Barnafödande åldersgrupper mellan 30-40 år är bland de alla minsta, så någon ny skola kan vi nog glömma. I förlängningen innebär det färre barn och fler riktigt gamla i framtiden och en fortsatt minskande befolkning, om ingenting görs.
Framtida befolkning på Fårö till 2050 med nuvarande trend.
Om ingenting gör närmar sig befolkningen 200 om 35 år, en minskning med två tredjedelar sedan 1990.
Men vad kan man då göra åt detta? Om detta tänkte jag återkomma.
Men det är bara ett krux. När några familjemedlemmar en solig dag besökte Fårö nyligen fanns det också andra, som kommit på samma goda idé – många andra. Färjekön tog tre timmar på återvägen. TRE TIMMAR!!! För alla utom dem som är folkbokförda på ön, eftersom de har förtur.
På Stora Gåsemora lockar man med konserter, med Ulf Lundell och Carola och andra, men varnar för att man måste vara ute i god tid. Ja, det vill jag lova. Men självklart drar man sig för risken av att råka ut för tre timmars färjkö. Det blir nog inget Fåröbesök för mig i sommar. Kanske i höst när turisterna har rest hem och det är slut med konserter.
Fårös isolerade läge påverkar naturligtvis på flera sätt. Förr fanns det t ex en skola på Fårö. Det gör det inte längre. Befolkningen som länge var ganska stabil har nu börjat minska.
Befolkningen har minskat från 650 invånare till 500 invånare på 20 år. Därmed liknar Fårö många andra socknar på längre avstånd från Visby. Hela Gotland har haft en stabil befolkjning på 56-57 000 invånare under en längre period, men det är nästan bara Visby och socknarna nära Visby som visar positiva tal. Tittar man på befolkningsstrukturen är utvecklingen ännu mer dyster. Så här såg befolkningssituationen ut för 30 år sedan.
Diagrammet visar en relativt jämn ålderstruktur med vissa toppar kring 20, 40 och 70 år. Idag har åldersstrukturen ändrats kraftigt.
Åldersgrupperna mellan 50 och 75 år dominerar numera kraftigt, särskilt kring 70 år. Barnafödande åldersgrupper mellan 30-40 år är bland de alla minsta, så någon ny skola kan vi nog glömma. I förlängningen innebär det färre barn och fler riktigt gamla i framtiden och en fortsatt minskande befolkning, om ingenting görs.
Om ingenting gör närmar sig befolkningen 200 om 35 år, en minskning med två tredjedelar sedan 1990.
Men vad kan man då göra åt detta? Om detta tänkte jag återkomma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar