I debatten om Förbifart Stockholm och i andra sammanhang hävdar vissa att bilresandet nått sin peak i Sverige. Andra avfärdar ”Peak car” som en myt – bilen är fortsatt det viktigaste färdmedlet och vi måste planera för en ökad biltrafik. Vem har egentligen rätt?
Antalet personbilar fortsätter att öka i Sverige. Sedan år 2002 har antalet ökat med mer än en halv miljon och utgör nu ca 4,5 miljoner. Hela Sveriges befolkning ryms alltså gott och väl i bilarna och i stort sett räcker det att använda framsätet.
Antalet personbilar i Sverige 1999-2014.
Antalet har ökat mest i Stockholmsregionen, med omkring 125 000. I Västra Götaland är ökningen bara 70 000 och i Skåne 90 000. I övriga riket är ökningen ca 250 000. Nybilsförsäljningen i landet slog rekord 2014. enligt statistik från branschorganisationen Bil Sweden. 2014 såldes 304 000 nya bilar, vilket är en ökning med 13 procent jämfört med året innan.
Även om antalet bilar ökar så används de allt mindre. Den genomsnittliga körsträckan har minskat sedan en topp 2008.
Genomsnittlig körsträcka 1999-2014.
År 2008 hade vi en ekonomisk kris. Minskningen upphör 1013 där kurvan planar ut. Det totala trafikarbetet med personbil ökar fram tll 2008 och är relativt oförändrat under de senaste åren, dock med en viss ökning 2013-2014.
Ofta brukar man framhålla att vi har haft ett trendbrott i Stockholmsregionen men det är bara delvis riktigt.Så här mycket har antalet bilar ökat i de tre storstadsregionerna.
Antalet personbilar i de tre storstadsregionerna 2002-2014.
Även om det totala antalet bilar ökar även här så ökar inte längre antalet bilar per 1000 invånare. Den siffran låg på 399 år 2002 och ökade fram till 2007 då siffran låg på 403. Därefter har antalet bilar per 1000 invånare åter sjunkit i Stockholmsregionen och ligger nu på 393.
Antalet personbilar per 1000 invånare i de tre storstadsregionerna samt i riket och övriga riket.
Det totala antalet bilar har alltså ökat, det är bara det att befolkningen ökat snabbare. Inbromsningen kan ha orsakats av den ekonomiska krisen som 2008. I själva verket handlar det om en nedgång 2007-2009 medan siffran därefter har varit konstant. Trenden är alltså inte längre nedåtgående.
Antalet bilar per 1000 invånare är betydligt lägre i Stockholmsregionen jämfört med övriga Sverige, vilket naturligtvis beror på den väl utbyggda kollektivtrafiken. Även Västra Götaland har en lägre siffra jämfört med landet som helhet, medan Skåne ligger på riksgenomsnittet. I övriga Sverige är bilinnehavet betydligt högre, ca 512 bilar per 1000 invånare.
Men Stockholmsregionen är inte homogen. Bilinnehavet varierar från 571 bilar per 1000 invånare i Solna till mindre än hälften, 276 i grannkommunen Sundbyberg. Sundbyberg, är länets minsta kommun till ytan och har en låg småhusandel. Solnas höga siffra kan säkert till stor del förklaras av andelen leasing- och företagsbilar. Solna har ju många företag där föraren i själva verket bor någon annanstans. Andra kommuner med högt bilinnehav är Norrtälje, Danderyd, Nykvarn, Nacka, Vallentuna, Ekerö, Österåker, Sollentuna, Täby, Värmdö, Nynäshamn och Vaxholm. Ofta handlar det om perifera kommuner med många småhus och invånare med höga inkomster. Alla sex nordostkommuner finns med i en sektor med sämre kollektivtrafik än andra.
Tittar vi i stället på de kommuner som har lågt bilinnehav hittar vi även här perifera kommuner men ofta av ett annat slag, med en dominans av flerbostadshus och färre med hög inkomst, t ex Botkyrka, Huddinge, Haninge, Tyresö, Södertälje, Sigtuna och Upplands-Bro. Men här finns också Stockholms stad, med både förorter och innerstad, hög- och låginkomsttagare och med den bästa kollektivtrafiken.
En intressant sak är att det är höga bilinnehav i nordost och ost medan det överlag är lägre i nordväst och sydväst, de sektorer som gynnas mest av Förbifarten. Kanske skulle en östlig förbindelse behövas i stället.
Antalet bilar har under perioden 2002-2014 ökat med ca 50 000 i Stockholms stad och med 75 000 i de övriga 25 kommunerna i länet. I Stockholms stad har bilinnehavet per 1000 inv. sjunkit från 369 till 362. I övriga länet har bilinnehavet sjunkit från 420 till 415, ganska marginella minskningar.
Men även om biltrafik är beroende av bilinnehavet betyder inte det minskade bilinnehavet per 1000 in att även biltrafiken har minskat. Befolkningen har ju ökat så snabbt att det totala bilåkandet ändå ökar. Enligt Trafikverkets basprognos för år 2030 beräknas biltransportarbetet i Sverige öka med 25 % jämfört med år 2010.
Forskarna ser olika på om Peak car har kommit eller är nära förestående. Sant är att äldre prognoser överskattat bilresandet. Christer Ljungberg, Trivector har i flera år talat om att Peak car redan är här, medan Jonas Eliason och Maria Börjeson, KTH, tror att det är för tidigt att tala om detta. Biltrafikminskningen mellan 2008 och 2012 sammanföll med en period med ekonomisk kris och ökande bränslepriser. Med fracking har ökningen av bensinpriset uteblivit, vilket annars skulle kunna tvinga fram minskat bilresande. Hur det kommer det att se ut om 20 år är svårt att säga. Unga storstadsbor tar körkort senare än tidigare generationer, men barnfamiljerna har fortfarande oftast tillgång till bil. Kvinnors bilåkande ökar, yngre mäns bilåkande minskar, äldre av båda könen kör mer bil än tidigare. Tendensen mot tätare stadsbyggande leder mot minskat bilresande, men det finns fortfarande mycket glest byggande i förortskommuner som drar åt andra hållet, med småhus, bl a permanentning av fritidshus och gammaldags förortsplaner. Priset på bensin och diesel är betydligt lägre än enligt äldre prognoser.
Vi har nog en tid krav innan det är dags att ropa peak car eller post car. Även om Stockholmsregionen har landets bästa kollektivtrafik sker fortfarande två tredjedelar av alla resor med bil. Menar man allvar med att minska bilåkandet krävs både bättre kollektivtrafik och tätare stadsbyggande men även ekonomiska styrmedel.
Antalet personbilar fortsätter att öka i Sverige. Sedan år 2002 har antalet ökat med mer än en halv miljon och utgör nu ca 4,5 miljoner. Hela Sveriges befolkning ryms alltså gott och väl i bilarna och i stort sett räcker det att använda framsätet.
Antalet har ökat mest i Stockholmsregionen, med omkring 125 000. I Västra Götaland är ökningen bara 70 000 och i Skåne 90 000. I övriga riket är ökningen ca 250 000. Nybilsförsäljningen i landet slog rekord 2014. enligt statistik från branschorganisationen Bil Sweden. 2014 såldes 304 000 nya bilar, vilket är en ökning med 13 procent jämfört med året innan.
Även om antalet bilar ökar så används de allt mindre. Den genomsnittliga körsträckan har minskat sedan en topp 2008.
År 2008 hade vi en ekonomisk kris. Minskningen upphör 1013 där kurvan planar ut. Det totala trafikarbetet med personbil ökar fram tll 2008 och är relativt oförändrat under de senaste åren, dock med en viss ökning 2013-2014.
Ofta brukar man framhålla att vi har haft ett trendbrott i Stockholmsregionen men det är bara delvis riktigt.Så här mycket har antalet bilar ökat i de tre storstadsregionerna.
Även om det totala antalet bilar ökar även här så ökar inte längre antalet bilar per 1000 invånare. Den siffran låg på 399 år 2002 och ökade fram till 2007 då siffran låg på 403. Därefter har antalet bilar per 1000 invånare åter sjunkit i Stockholmsregionen och ligger nu på 393.
Det totala antalet bilar har alltså ökat, det är bara det att befolkningen ökat snabbare. Inbromsningen kan ha orsakats av den ekonomiska krisen som 2008. I själva verket handlar det om en nedgång 2007-2009 medan siffran därefter har varit konstant. Trenden är alltså inte längre nedåtgående.
Antalet bilar per 1000 invånare är betydligt lägre i Stockholmsregionen jämfört med övriga Sverige, vilket naturligtvis beror på den väl utbyggda kollektivtrafiken. Även Västra Götaland har en lägre siffra jämfört med landet som helhet, medan Skåne ligger på riksgenomsnittet. I övriga Sverige är bilinnehavet betydligt högre, ca 512 bilar per 1000 invånare.
Men Stockholmsregionen är inte homogen. Bilinnehavet varierar från 571 bilar per 1000 invånare i Solna till mindre än hälften, 276 i grannkommunen Sundbyberg. Sundbyberg, är länets minsta kommun till ytan och har en låg småhusandel. Solnas höga siffra kan säkert till stor del förklaras av andelen leasing- och företagsbilar. Solna har ju många företag där föraren i själva verket bor någon annanstans. Andra kommuner med högt bilinnehav är Norrtälje, Danderyd, Nykvarn, Nacka, Vallentuna, Ekerö, Österåker, Sollentuna, Täby, Värmdö, Nynäshamn och Vaxholm. Ofta handlar det om perifera kommuner med många småhus och invånare med höga inkomster. Alla sex nordostkommuner finns med i en sektor med sämre kollektivtrafik än andra.
Tittar vi i stället på de kommuner som har lågt bilinnehav hittar vi även här perifera kommuner men ofta av ett annat slag, med en dominans av flerbostadshus och färre med hög inkomst, t ex Botkyrka, Huddinge, Haninge, Tyresö, Södertälje, Sigtuna och Upplands-Bro. Men här finns också Stockholms stad, med både förorter och innerstad, hög- och låginkomsttagare och med den bästa kollektivtrafiken.
En intressant sak är att det är höga bilinnehav i nordost och ost medan det överlag är lägre i nordväst och sydväst, de sektorer som gynnas mest av Förbifarten. Kanske skulle en östlig förbindelse behövas i stället.
Antalet bilar har under perioden 2002-2014 ökat med ca 50 000 i Stockholms stad och med 75 000 i de övriga 25 kommunerna i länet. I Stockholms stad har bilinnehavet per 1000 inv. sjunkit från 369 till 362. I övriga länet har bilinnehavet sjunkit från 420 till 415, ganska marginella minskningar.
Men även om biltrafik är beroende av bilinnehavet betyder inte det minskade bilinnehavet per 1000 in att även biltrafiken har minskat. Befolkningen har ju ökat så snabbt att det totala bilåkandet ändå ökar. Enligt Trafikverkets basprognos för år 2030 beräknas biltransportarbetet i Sverige öka med 25 % jämfört med år 2010.
Forskarna ser olika på om Peak car har kommit eller är nära förestående. Sant är att äldre prognoser överskattat bilresandet. Christer Ljungberg, Trivector har i flera år talat om att Peak car redan är här, medan Jonas Eliason och Maria Börjeson, KTH, tror att det är för tidigt att tala om detta. Biltrafikminskningen mellan 2008 och 2012 sammanföll med en period med ekonomisk kris och ökande bränslepriser. Med fracking har ökningen av bensinpriset uteblivit, vilket annars skulle kunna tvinga fram minskat bilresande. Hur det kommer det att se ut om 20 år är svårt att säga. Unga storstadsbor tar körkort senare än tidigare generationer, men barnfamiljerna har fortfarande oftast tillgång till bil. Kvinnors bilåkande ökar, yngre mäns bilåkande minskar, äldre av båda könen kör mer bil än tidigare. Tendensen mot tätare stadsbyggande leder mot minskat bilresande, men det finns fortfarande mycket glest byggande i förortskommuner som drar åt andra hållet, med småhus, bl a permanentning av fritidshus och gammaldags förortsplaner. Priset på bensin och diesel är betydligt lägre än enligt äldre prognoser.
Vi har nog en tid krav innan det är dags att ropa peak car eller post car. Även om Stockholmsregionen har landets bästa kollektivtrafik sker fortfarande två tredjedelar av alla resor med bil. Menar man allvar med att minska bilåkandet krävs både bättre kollektivtrafik och tätare stadsbyggande men även ekonomiska styrmedel.
Intressant och genomarbetad artikel!
SvaraRadera