Tack Sverige för 2015

Det som präglat min tillvaro mer än något annat under 2015 är den sjukdomsperiod som jag hade under våren. Efter tre månader på sjukhus – Södersjukhuset och Stockholms sjukhem – och därefter rehabilitering - Region Gotland i Visby och Rosenlunds sjukhus på Södermalm – under sex månader kan jag inte annat än tacka Sverige för all den professionella och omhändertagande vård och rehabilitering jag har fått. Ibland hör man om missförhållanden inom vården, och de bör självfallet påtalas, men jag har i stort sett bara positiva erfarenheter.
Bland dessa positiva erfarenheter ingår också all den omsorg jag fått av personer som arbetar inom vården och inte är födda i Sverige – uppskattningsvis 40 % av dem jag har haft kontakt med - utan vilken jag inte hade fått ett så bra omhändertagande. Så Sverige har mycket att tacka den invandrade befolkningen för, utan vars insatser vi skulle ha mycket svårt at klara den vård och omsorg vi alla behöver förr eller senare. Det senaste året var en majoritet av antalet nyanställda i Stockholmslandstinget invandrare.

Nyexaminerade undersköterskor i Kalix i december.
Så jag hoppas att Sverige ska kunna fortsätta att vara ett öppet och invandrarvänligt land under 2016, oavsett de påfrestningar detta kan komma att innebära under vissa perioder. Så att Sverige ska vara ett öppet samhälle och så att vi ska kunna klara vården även i framtiden.

Myter om Bromma

Det pågår en intensiv lobbying från alliansen, delar av näringslivet för och från övriga Sverige att bevara Bromma flygplats till varje pris, oavsett vad detta kostar stockholmarna och regionens utveckling. Kampanjen får stöd av Nimbys i Bromma, som till varje pris vill undvika att det byggs nya hus i deras närhet. Nu kommer säker Brommas avveckling så småningom att ske ändå, även om det nu dröjer ytterligare ett antal år efter det att Anders Sundströms uppdrag ändrats.
Man kan lätt få intrycket av att betydelsen av Bromma flygplats är enormt stor för Sverige från alla möjliga synpunkter, vilket den verkligen inte är. Arlanda har idag 23 miljoner passagerare per år, Bromma bara 2,2. Arlanda är alltså mer än tio gånger så stort, mätt i antalet passagerare.
Och det går inrikesflyg också från Arlanda. Hela 70 procent av Stockholms inrikesflygtrafik går till Arlanda och bara 30 procent till Bromma, mätt i antal passagerare. Arlandas betydelse för inrikesflyget är med andra ord mer än dubbelt så stor som Brommas. Det är dessutom så att Arlandas betydelse har ökat. Sedan 2009 har antalet inrikespassagerare på Arlanda ökat med 30 procent, jämfört med 20 procent på Bromma. Detta kan klaras, trots den ansträngda kapaciteten på Arlanda, delvis eftersom planen på Arlanda är genomsnittligt större på Arlanda jämfört med på Bromma.  Sedan 2009 har inrikesplanens storlek ökat med 29 procent på Arlanda jämfört med bara 9 procent på Bromma.

Miljoner passagerare per år på Arlanda och Bromma, totalt och inrikes, 2009-2015 (prognos för december 2015).
Antalet starter och landningar vid högtrafiktid begränsar kapaciteten på Arlanda, vilket gör det svårt att flytta dit allt trafikflyg från Bromma, innan den fjärde banan har byggts. Arlanda har 114 000 landningar per år på tre banor, Bromma bara 29 000 på sin enda bana. Men uppåt en tredjedel av antalet flygplansrörelser på Bromma är småplan, taxiflyg, privatflyg och liknande, vad som brukar kallas allmänflyg. Trafikflyget utgör ca 20 000, varav den helt dominerande delen är inrikesflyg.

Tusental landningar per år på Arlanda och Bromma, totalt och inrikes, 2009-2015 (prognos för december 2015).
Men hur är det då med avseende på antalet destinationer? Här dominerar Arlanda om möjligt ännu mer, med 27 inrikesdestinationer, jämfört med 12 på Bromma. Det är dessutom bara två (!) flygplatser som har inrikesflyg till och från Bromma som inte också har förbindelse med Arlanda, nämligen Trollhättan/Uddevalla och Växjö flygplatser. Så om man vill hårddra betydelsen är det alltså med tanke på dessa orter som Bromma flygplats skulle bevaras för inrikesflyg. Av dessa har Växjö en hel del passagerare medan Trollhättan/Vänersborg har relativt få, ett drygt hundratal per dag. Fram till årsskiftet 2008/2009 fanns även en linje från Trollhättan till Arlanda, då Skyways valde att lägga ner linjen. Därefter har flygplatsen enbart reguljära förbindelser med Bromma. Även Växjö hade till och med 2008 inrikestrafik till och från Stockholm Arlanda, då SAS lade ner linjen. Beroende på hur behov, kapacitet och lönsamhet utvecklas kan linjerna återupptas.

Antal inrikesdestinationer till och från Bromma och Arlanda, totalt samt unika för resp. Stockholmsflygplats.
Nu kan man ju komma till Stockholm även från dessa platser på andra sätt än med flyg. Med transporter till och från flygplats tar det kanske runt 2 timmer att flyga från dessa platser till Stockholm. Med tåg tar det ca 4 timmar från Trollhättan, via Göteborg och 3,5 timmar från Växjö via Alvesta. Å andra sidan är antalet förbindelser med tåg under en dag mångdubbelt fler. Men med en fjärde bana på Arlanda borde det vara fullt möjligt att klara Stockholmsflyg även till och från dessa två orter. Skulle Brommaflyget flyttas till Arlanda skulle sannolikt den genomsnittliga flygplansstorleken öka, med de fördelar detta medför, till exempel minskade utsläpp per flygresenär.
Vinsterna för Stockholm med att lägga ned Bromma är mycket stora. För många människor skulle bullerstörningarna från flyget försvinna. Av de 100 000 personer som är störda av flygbuller i Sverige idag bor ca 80 000  i närheten av Bromma flygplats.
Bostadsmarknaden skulle behöva de 40-50 000 bostäder som kan byggas på flygplatsen och på obebyggd mark i dess närhet och med ett utmärkt läge i regionen, som har förutsättningar för god kollektivtrafik.

Hinderfrihetszon kring Bromma flygplats.
Dessutom skulle ytterligare förtätningsmöjligheter uppstå i Västerort, Vasastan, Kungsholmen och Södermalm, större delen av Solna och Sundbyberg, delar av Järfälla, Sollentuna och Nacka, där hinderfriheten kring Bromma idag begränsar bebyggelsemöjligheterna. Nyligen lades planer på omfattande bostadsbyggande i Marieberg på Kungsholmen på is tills vidare, på grund av Brommaflyget.

Mall of Scandinavia

Stockholm har 35-40 köpcentrum. Tillsammans har de en marknadsandel på 39 procent och en total försäljningsyta på 636 000 kvadratmeter. Hade, innan Mall of Scandinavia öppnade i slutet av november. Mall of Scandinavia i Solna är Nordens största köpcentrum, ägs av Unibail-Rodamco och har en butiksyta om 101 000 kvadratmeter och 224 butiker. Täby Centrum var tidigare störst i Stockholmsregionen följt av SKHLM (Särholmen), Farsta och Kista med mellan 60 och 80 000 kvadratmeter och runt 100-200 butiker. Sett över en tioårsperiod har ett tiotal nya handelsplatser tillkommit i Stockholmsregionen. Bromma Blocks, Moodgallerian, Liljeholmstorgets Galleria, Hornstulls Galleria, och Port 73 i Haninge är några exempel på nytillkomna köpcentrum.
Efter att media larmat om kaos i samband med öppnandet i november har jag väntat med att besöka gallerien, men på Tredjedag jul, en söndag, blev det av. Om jag hade trott att det skulle vara lugnt tog jag fel. På Solna station steg något hundratal personer av pendeltåget och praktiskt taget alla styrde med bestämda steg färden mot den nya norra uppgången, som leder till den nya gallerian. Jag såg ingen som var på väg att byta sina nya julklappar utan alla verkade snarare vara på väg att köpa ännu mer under mellandagsrean. Så det var rätt trångt på Mall of Scandinavia. Nästan alla skyltar är av någon anledning på engelska, trots att antalet turister torde vara rätt få. Så här ser kartan över den nya gallerian ut.

Karta över Mall of Scandinavia.
 En nybyggd gångbro över spåren leder rätt in på gallerian. Kommer man med bil finns det nästan 4 000 parkeringsplatser under eller över de tre våningsplanen som gallerian upptar. Gallerian är triangulär med en tvärgång, vilket erbjuder 1,4 km promenad inomhus. Mitt intryck är att de flesta butiker handlar om kläder, mode och accessoarer, mest för kvinnor, men där finns också Clas Ohlson, Kjell & Co och Teknikmagasinet, som kanske kan locka en del män. Bland de drygt 200 butikerna finns även en bokhandel, Akademibokhandeln samt ett ICA-Kvantum. Ett stort antal restauranger och kaféer med olika inriktning erbjuder platser att vila på om köplusten skulle tryta. Där finns också plats för barnen att leka på, men knappast något oväntat. Arkitekturen är snygg och en fin fontän erbjuder vattenstrålar att promenera under.
Ett så stort köpcentrum vänder sig knappast (bara) till de boende i Frösunda eller Råsunda, de bostadsområden i Solna som ligger närmast, utan till boende i ett stort omland. Jag och många med mig kom med pendeltåg, och alla som bor mellan Märsta och Södertälje har bekväm tillgång till detta centrum. Med bil kommer man lätt hit från hela Solna, Sundbyberg, Västerort, Sollentuna, Danderyd och Täby.

Mall of S.
Mest hotade borde Solna centrum vara liksom Kista centrum. Solna Centrum ligger bara någon kilometer bort och är ett av regionens större centra men bara hälften så stort som Mall of Scandinavia. Det är ett av Stockholmsregionens största centra med mer än 120 butiker och restauranger. Men eftersom Unibail-Rodamco även äger Solna centrum, räknar man nog med att marknaden räcker till. Befolkningen ökar med 1,5-2 procent årligen och handelns omsättning med 3-4 procent årligen i Stockholmsregionen, så kunderna räcker nog till, för dem som tycker om att handla  gallerior.

Mall of S.
Utanför Mall of Scandinavia finns ett torg och mittemot ligger Friends arena. Det är detta som är Arenastaden. Men eftersom det inte pågår något evenemang där är torget ganska dött. Och på andra sidan ligger alltså pendeltågstationen. I den närmaste omgivningen ett trist arbetsområde och på något längre avstånd alltså några bostadsområden. Men knappast någon särskilt trevlig stadsmiljö. Avståndet till tvärbanan är ganska långt, omkring 500 meter. I framtiden kommer också tunnelbana till Odenplan, den gula linjen.
Vi överväger ett tag en fika på plats, men det är ganska trångt och köer, så vi tar i stället pendeln tillbaka till Södermalm.

Och där på Södra Station, Lilla Wien, spelar South Station Stompers eftermiddagsjazz, så vi tar ett glas vin där i stället.

Det är en härlig stämning, de flesta verkar känna varandra och rätt vad det är dansar de flesta av de närvarande damerna ut i en quickstep.

Det är faktiskt mycket trevligare än i Solna och bara några kvarter hem. Och tillräckligt med butiker i grannskapet, inom gångavstånd.

Bromma: Följetongen fortsätter

I går meddelades att regeringen redan i fredags, den 18 december 2015, beslutat att lägga ned utredningen om Brommaflygets avveckling, genom nya direktiv till utredaren Anders Sundström. Bakgrunden är två tillkännagivanden i riksdagen där majoriteten gör klart att Stockholmsflygplatsen inte ska utvärderas.
För exakt ett år sedan, den 18 december 2014, fattade riksdagen beslut om att en förhandlingsperson med syfte att lägga Bromma flygplats inte skulle tillsättas. Några timmar tiigare samma dag hade emellertid just en sådan förhandlingsperson tillsatts, Anders Sundström, dock inte med titeln förhandlingsperson utan samordnare. För detta fick det ansvariga stadsrådet Mehmet Kaplan (Mp) senare kritik av ett enigt konstitutionsutskott. Den rödgrönrosa majoriteten i Stockholms stadshus beslutade efter valet 2014 att tillsätta en projektgrupp inom stadens tekniska förvaltningar för att planera bostadsbebyggelse på Bromma flygplats. Jag utgår från att detta arbete också får läggas åt sidan.

Bromma flygplats.
Tills vidare. För Anders Sundström ska fortfarande utreda Arlandas kapacitet. ”Man har suttit och grälat om Brommas framtid år ut och år in. Nu slipper vid det och kan börja planera för en ny fjärde bana på Arlanda i stället. Det tycker jag är jättebra”, säger Anders Sundström.
Arlandas kapacitet är fullt utnyttjad på morgnar och kvällar. Anta att han kommer fram till att en fjärde bana ska byggas på Arlanda omkring 2025. Då uppstår en situation med ledig flygplatskapacitet på Arlanda, samtidigt som behovet av bostäder ökar i Stockholm och antalet bullerstörda kring Bromma är stort. Trafikverket har under 2015 också preciserat innebörden av att Bromma flygplats utgör riksintresse. Det har inneburit att flygplatsens säkerhetszon utvidgats för mer flyg och att bullerzonen också utökats. För stadens planering innebär det att färre bostäder kan byggas med närhet till Bromma i Västerort men även på Kungsholmen. Nyligen lades planer på omfattande bostadsbyggande i Marieberg på is. Tills vidare.
En opinion i övriga landet har larmat om att Bromma flygplats är nödvändig för hela landet. Det gäller överlevnad för andra flygplatser som i sin tur försämrar arbetstillfällen, tillväxt, turism med mera. Men vad blir konsekvenserna för övriga Sverige om det inte handlar om en nedläggning av Bromma utan om en överflyttning av Brommaflyget till Arlanda? Knappast några alls.

Bullerzon kring Bromma flygplats.
Är det inte anmärkningsvärt att riksdagen förbjuder regeringen att ta fram kunskap på ett visst sakområde? Men kunskap saknas ändå inte. Titta i bokhyllorna.
Bromma flygplats byggdes 1936. Men redan på 1950-talet insåg man att lokaliseringen inte var optimal på sikt. I den första regionplanen för Stockholmsregionen, Regionplan 1958 uttrycktes behovet av en ny flygplats, som skulle kunna överta all trafik från Bromma, så att området i stället skulle kunna användas för bostadsbebyggelse. Det var framsynt.
Sedan dess har frågan utretts i många omgångar. En utredning gjordes 1971, en annan 1974, med inriktning att Bromma skulle avvecklas senast 1978. Men 1982 kom man fram till att Bromma skulle behållas. En ny utredning kom 1986 fram till att Tullinge skulle ersätta Bromma. Dåvarande avtal löpte ut 1996 och skulle inte förlängas. I Regionplan 1991 fanns inte längre Bromma kvar. Men avtalet förlängdes ändå till 2011. Men redan 1997 kom en utredning fram till att Brommaflyget kunde flyttas till Arlanda när tredje banan var klar 2012. En annan utredning kom år 2000 fram till att Bromma kunde ersättas av en ny flygplats i Botkyrka eller Södertälje. Stockholmsberedningen kom 2003 fram till att en fjärde bana på Arlanda skulle behövas kring 2020-2025, vilket Anders Sundström nu ska undersöka på nytt. I RUFS 2001 redovisades fem banor på Arlanda. Men alliansen förlängde ändå avtalet för Bromma till 2038. Vad är oddsen för att inte frågan återkommer?

Uppdatering 28 december
I en av kommentarerna nedan hänvisas till en karta över höjdbegränsningarna kring Bromma. Det handlar om nedanstående karta.

Höjdbegränsande området kring Bromma flygplats. Ovalens yttre del är ett lutande plan,
med 10 m mellan linjerna. De kommuner som är berörda av höjdbegränsningarna är
Stockholm, Solna, Sundbyberg, Järfälla, Nacka, Ekerö samt Sollentuna. Angivna höjder är
maximala höjder i meter över havet.
Högsta höjd för objekt inom den horisontella ovalen är 59,56 möh och
100 m högre, 159,56 möh i den yttre linjen av det lutande planet. Vid ovalens
yttre linje är högsta höjd för objekt i konen 130 möh, alltså nästan 30 m lägre. Byggnaders maximala höjd över markplanet blir alltså väsentligt lägre än detta.
För övrigt kan man konstatera att det föreslagna högsta huset i planen för Marievik, som kommenterades i föregående inlägg, kommer att bli 118 meter över nollplanet. Det ligger alldeles vid yttre gränsen för den ovala höjdbegränsningen i konen, där alltså begränsnigen är 130 möh.

Marievik

Just nu pågår samråd om ett av de mer spektakulära bostadsprojekten i Stockholm. Jag tänker på Marievik i stadsdelen Liljeholmen. Området ligger öster om Liljeholmsbron och innehåller idag bara arbetsplatser, mest kontor från 1980-talet.

Marievik idag sett från Tanto.

Hela området förtätas. Ett par byggnader rivs. I det nordligaste området byggs bostäder i sju höghus, det högsta 38 våningar, de övriga om 34, 33, 26, 22, 14 och 12 våningar. I ett angränsande kvarter byggs sex punkthus med bostäder, det högsta om 21 våningar och de övriga mellan 6 och 12 våningar. Totalt ryms omkring 1 000 lägenheter i området, som om det genomförs, kommer att bli det utan jämförelse mest tätbebyggda området i Stockholm.

Marievik i framtiden.

Men enligt lokaltidningen Liljeholmen/Älvsjö sågar stadsbyggnadsforskaren Alexander Ståhle, KTH, planerna för det nya området.  ”För tråkigt, för ödsligt och för högt.” "Man verkar ha tappat skalstocken", säger han. –”Det är billigt för byggbolagen att bygga och det är roligt för arkitekterna att rita. Det finns inget stadsplaneringsvärde i att bygga såhär”, säger han.
”Det är mycket märkligt att ha sju arkitektonisk identiska höghus bredvid varandra. Det avspeglar knappast någon idé om mångfald och variation”, säger han.
”Det är viktigt att inte dra den förhastade slutsatsen att man måste bygga såhär högt
för att bygga tätt. Det går att bygga mycket lägre hus med lika många bostäder genom
att bygga en kvartersstad.”
”Tar man en plätt som är 50 gånger 50 meter och bygger hus i kvartersstruktur där så blir det lika tätt som att bygga ett 20-våningars punkthus”, säger han.
”Med den nya, storskaliga planen varnar han för en död stadsdel med tomma torg.”
”De tenderar att bli väldigt ödsliga. Det är ett väldigt perifert läge, vi pratar inte om Hötorget. Till och med Liljeholmstorget som ligger mitt vid torget är ju ödsligt,” säger han. Som ett exempel på lyckad stadsplanering nämner han Hornsbergsstrand, en tät kvartersstruktur med något enstaka högt hus.

Planområdet.
Men har han rätt? Bebyggelsetätheten vid nordvästra Kungsholmen kan jämföras med innerstadens äldre delar med sexvåningshus med lokaler i bottenvåningen. Där handlar det ofta om exploateringstal mellan 2,0 och 3,0. Planområdet vid Marievik är på 7,8 hektar och ska rymma 1 000 lägenheter och 215 000 kvadratmeter lokalyta. Det blir i genomsnitt ett exploateringstal på omkring e=4,0. Tittar man enbart på den norra delen av planområdet med bostäder handlar det om ca 2 hektar med 1 000 lägenheter. Det ger exploateringstal som närmar sig e=5,0. Detta trots att området också inrymmer en mindre park.
Man kan jämföra med ett annat aktuellt nybyggnadsprojekt, kvarteren Persikan på östra delen av Södermalm, som jag har skrivit om bl a här och här. Där utformas området med en mer traditionell kvartersstruktur, med hushöjder på 5-10 våningar. Det området är på ca 3,7 hektar och ska rymma ca 1 100 lägenheter vilket ger ett exploateringstal på e=3,0. Marievik kommer alltså att bli 60 % tätare är kv Persikan, ja tätare än vad som tidigare har byggts. Bygger man tätt i 30-40 våningar blir det tätare än traditionell  kvartersstad, det går inte att komma ifrån.

Marievik, där jag som illustration lagt in några av kvartenen från kv Persikan. Bara 3-4 kvarter ryms med kanske 5-600 lgh.
Är området ”väldigt perifert”? Nja. Gångavståndet från den norra ändan av planområdet till Horsntulls tunnelbanestation är ca 300 m. Från södra delen av planområdet är det ca 400 m till Liljeholmens T-bane- och tvärbanestation. Det är knappast perifert, snarare ett mycket väl tillgängligt kollektivtrafikläge inom gångavstånd från Södermalm. Ska man bygga tätt med mycket höga hus är detta i själva verket ett bra läge, där husen inte skuggar eller skymmer särskilt många andra hus, eftersom det omges av vägar eller obebyggda vattenytor. Området knyter dessutom samman nybyggda Årstadal i söder med innerstaden.

Illustration som visar mötet mellan ytan i glashuset och park/torget utanför. 
En annan fråga är om området har utformats med en attraktiv stadsstruktur som kan generera folkliv. Bostäderna grupperas kring två gator, en i riktning sydväst-nordost, den andra vinkelrät mot denna. Vid gatukorsningen finns ett torg. Omkring 2 500-3 000 personer kan komma att bo i den omedelbara närheten. Attraktiviteten beror på hur entréer och gatunätet utformas mer  detalj och hur bottenvåningarna används. Men förutsättningar finns eftersom en sockelvåning planeras. Ett problem är nivåskillnaderna från Liljeholmsbron till kajplanet, som dock ska överbryggas med gång- och cykelramp. Ett annat att området inte blir särskilt väl integrerat med angränsande delar av Södermalm, Liljeholmen och Årstadal. Men dessa områden ligger inte heller särskilt långt bort. Ett ytterligare problem är att befintliga kontorsbyggnader i södra delen av planområdet ligger kvar. Men de borde utvecklas med syfte att skapa intressanta målpunkter för dem som bor eller arbetar i området i syfte att stärkas stadsstrukturen.
Många lägenheter kommer naturligtvis att få en fantastisk utsikt över vattnet och Södermalm. I lokalmedia har man lyft fram att området kan skugga Tantobadet under augustikvällar mellan 17 och 19. Men man bör observera att badet inte skuggas under två timmar utan bara delar av denna tid. Det borde man kunna acceptera, och annars kan man kapa några våningar på de högsta husen.

Skugga mot Tantobadet kl 18.00 i augusti.
Naturligtvis kunde fasaderna på husen varieras, men det är viktigt att komma ihåg att arkitekturen inte behöver regleras i detaljplanen. Sammantaget tycker jag att planen för Marievik är intressant och utvecklingsbar. Det ska bli spännande att se hur samrådet går. Och om politikerna verkligen vågar. Det handlar i varje fall om många nya bostäder.

Pepparkakshus ovan och under

Årets pepparkakshustävling på ArkDes visar upp en betydande skaparkraft och variation i arkitekturen.

Jag tyckte nog bäst om "S:n i Vasastan". Staden behöver fler studentbostäder. För att maximera antalet lägenheter byggs de i en S-liknande form på fasaden. Då tar de inte upp någon markyta och ger ett luftigare intryck.

Välommen till OKTAGON i vårt grönområde! Små 1:or med dusch & WC, två 1:or kan lätt ändras till en 2:a. I husets nav finns bl.a.kök bibliotek, lekrum, gym, tvätt & klädvård. På taket en vinterträdgård. All trafik kör på grön el under jord.

Eget bo "Ett eget hus i ett stort bostadshus med miljötänk såsom egen odling i pallkragar på taket, solceller för egen elförsörjning, är drömmen för oss ungdomar som vill flytta hemifrån när vi blir stora".

Reprogramming the pepparkaka utgår från en standardiserad form som ger en flexibel arkitektur. Den vertikala strukturen tar liten plats och ger fler möjlighet att ha råd med en lya. Modulsystemet gör att olika boenden kan samexistera i samma byggnad.

Ett hus med möjligheter är ett hus med öppna dörrar och som går att bygga om när det behövs. Och det verkar behövas omgående. Upphovsmannen/kvinnan kanske missade tentan i konstruktionslära.
Pepparkakshusen beskrivs genomgående i positiva termer med miljötänk, som solceller, lokal odling, trafik på grön el och så vidare. Några vill särskilt hushålla med den begränsade marktillgången.

Eleverna på Norrvikens skola visar ett nytt sätt att bo på. I en helt ny miljö under havsytan. Tänk vad häftigt att bo i en u-båt. Andra vill bo under marken, vilket ger helt nya möjligheter.
Det leder osökt tanken till den "basement flat", alltså källarlägenhet, som annonserats ut som ett "unikt boende vid Stureplan". Bara 7,5 miljoner för 100 kvadratmeters lyxlägenhet med små ljuspluggar i ett före detta källarförråd.

"Välkommen till en unik 'Basement flat' som den här typen av boende kallas internationellt. I storstadsmetropolerna London & New York finns det gott om basement flats och nu är också livsstilsboendet en växande trend i Stockholms innerstad. Läget kan knappast bli mer optimalt i Stockholm city."
Eller hur. Frågan är bara hur man krånglade sig igenom alla byggregler för att få bygglov för en ombyggnad till den exklusiva lägenheten. Enligt stadens bygglovavdelning har dock inte bedömningen någon prejudicerande effekt, man kan man lita på det. När bostadskrisen blir allt värre kanske vi har lösningen under oss. Med tredimensionell fastighetsbildning så finns det en mycket stor potential down under. Vad sägs om lyxlägenheter under Strandvägen, Gamla stan och Lärkstan. Adress typ Slottsbacken 1, 18 trappor under jord. Centralare kan man ju inte bo. Eller lägenheter med entré direkt till Sofia blivande tunnelbanestation 100 meter under Södermalm.

P.S.
Undrar ni vilket bidrag som vann?

Årets bästa pepparkakshus hade bakats av Louise Thornell, 41, från Täby. Hennes hus tog tio dagar att bygga. Kanske lite för mycket Non-stop för min smak. 

Javisst, en fjärde bana på Arlanda behövs

Bromma flygplatsutredaren Anders Sundström skriver idag på DN Debatt att han nu har tagit initiativ till en idéstudie om en utbyggnad av Arlanda tillsammans med Swedavia, Luftfartsverket och Trafikverket. Frågan om Bromma hänger nämligen ihop med kapaciteten på Arlanda.  Man ska också titta på tidplan och finansiering. Det är utmärkt och det har jag föreslagit tidigare här.
Sundström konstaterar att kapaciteten på Arlanda inte räcker på sikt när efterfrågan på flygresor ökar kraftigt. Både Kastrup och Gardermoen är numera större flygplatser än Arlanda vad gäller antal resenärer och antalet destinationer sackar också efter.  Arlanda behöver därför en fjärde bana förr eller senare. Det är en viktigare fråga för Sverige än Brommas fortsatta existens. En fjärde bana skulle öka Arlandas kapacitet till fler än 120 rörelser i timmen. Med en fjärde bana på Arlanda kan all trafik som finns på Bromma rymmas på Arlanda. Sundström har naturligtvis helt rätt i detta.

Tänkbara lägen för en fjärde bana på Arlanda
Stockholm växer i snabb takt med ca 100 000 nya invånare på tre år. I Sverige är cirka 100 000 personer störda av flygbuller, varav ca 80 000 bor i närheten av Bromma flygplats. I det perspektivet blir det orimligt att behålla Bromma som flygplats. Däremot är Bromma synnerligen lämpligt för ny bostadsbebyggelse, sex kilometer från storstadens centrum. Med Arlanda Express tar resan till Arlanda bara 20 minuter från Stockholms centrum.

Miljöpartiets idé om en ny linje till Bromma med koppling till gula linjen och söderut. 
Ett beslut om nedläggning av Bromma flygplats bör kombineras med ett beslut om utbyggnad av en fjärde rullbana på Arlanda, vilket jag har föreslagit tidigare. Det är positivt att Anders Sundström verkar vara inne på samma linje. Men bostäder på Bromma behöver också kombineras med en ny tunnelbanegren dit. Men frågan är om en sådan gren kan komma med i den nu pågående Sverigeförhandlingen, även om majoriteten i Stockholms stad vill det. De vill ha en gren på gröna linjen från Alvik till Bromma, men kapaciteten lär inte räcka till för denna lösning. Och landstinget som ansvarar för kollektivtrafiken vill inte lägga ner Bromma. Men det är likafullt ansvarslöst.

En annan idé om att utveckla den gula linjen till Bromma
En framtida tunnelbana till Bromma behöver planeras som en del av regionens framtida tunnelbanesystem. Men om ett år kan vi ha förslag om att Bromma ska läggas ned som flygplats, samtidigt som det inte finns några realistiska idéer om hur flygplatsen ska kollektivtrafikförsörjas.

Bostadskrisen blir allt värre

De senaste dagarna har bostadsfrågan direkt och indirekt berörts i medierna på olika sätt. I dagens DN tror Magnus Bengtsson på Migrationsverket att antalet asylsökande 2015 snarare kommer att bli 170 000-175 000 än 160 000, som Migrationsverket tidigare har trott. Vi vet att en betydande del av de asylsökande kommer att stanna i landet, vilket ökar behovet av vanliga bostäder på sikt, inte bara av asylboende.
Under Bosnienkriget på 1990-talet kom drygt 100 000 flyktingar till Sverige. Bosnienkriget varade mellan 1992-1995 och flyktingarna kom under flera år. Idag finns omkring 57 000 personer i Sverige som är födda i Bosnien-Hercegovina. En del har alltså återvänt, andra har avlidit, men flertalet har stannat.
På liknande sätt kommer inte alla flyktingar som nu har kommit till Sverige att stanna här. Om kriget i Syrien avslutas kan man räkna med att en hel del kommer att återvända, men det är ändå sannolikt att flertalet stannar i Sverige även på längre sikt. Så här ser statistiken ut för in- och utvandring sedan 1980.

Migration till och från Sverige 1980-2014.
Invandringen i samband med Bosnienkriget syns som en lite topp på kurvan 1993-1994, men efter 2006 har invandringen ändå varit större med ca 50 000-80 000 netto varje år. För att klara enbart invandrarnas bostadsbehov behöver man bygga 25 000-35 000 lägenheter per år.
Men det föds också fler människor i Sverige än vad som dör varje år. Sedan 2007 har befolkningsökningen ökat från 70 000 per år till ca 100 000 per år. Se nedanstående diagram.

Befolkningsförändringar i Sverige 2007-2014.
Födelseöverskottet har ökat och är drygt 20 000 per år. För att klara hela tillväxten behöver man bygga 35 000-45 000 lägenheter per år.
Stockholmsregionen står för en betydande del av tillväxten. Här tillkommer också ett visst inrikes inflyttningsöverskott, som framgår av nedanstående diagram.

Befolkningsförändringar i Stockholms län 2007-2014.
Befolkningsökningen har legat kring 35 000 personer årligen sedan tio år tillbaka. Av detta är ca 15 000 födelseöverskott, lika mycket invandringsöverskott och återstoden, omkring 5 000 per år är inflyttning från övriga landet. För att klara bostadsförsörjningen för dessa 35 000 personer behöver man bygga drygt 15 000 lägenheter per år.
Hur ser prognosen ut för de närmaste åren?

Migration, Sverige 2011-2014 samt prognos 2015-2019.
Diagrammet visar migrationsverkets prognos från oktober för antalet asylsökande, som de alltså själva tror är en underskattning, samt SCB:s befolkningsprognos för de närmaste åren. Jag tror alla förstår att det är mycket osäker om antalet asylsökande kommer att minska så brant de närmaste åren, i alla fall om Syrienkriget fortsätter. Mer sannolikt är nog en fortsatt ganska stor flyktingström och invandring, oavsett vilka åtgärder som vidtas för att bromsa utvecklingen.
Hur ser då bostadsbyggandet ut?

Färdigställa lägenheter i Sverige och i Stockholms län 2007-2014.
För att klara hela tillväxten behöver man alltså bygga 35 000-45 000 lägenheter per år. Det är ju inte så mycket. Under miljonprogrammet byggdes 100 000 lägenheter per år under tio års tid. Men man har inte kommit upp i 35 000 ett enda år under de senaste åren, ännu mindre 45 000. Genomsnittet under de sista åtta åren ligger runt 25 000 lägenheter per år, dvs varje år har underskottet ökat med 10 000-20 000 lägenheter. Det är den nu avgångna alliansregeringens ansvar att bostadsbristen har ökat så. Under 2015 är det den rödgröna regeringens ansvar. Hur ser det då ut under den sista tiden? Här finns kvartalsstatistik att tillgå.

Påbörjade och färdigställda lägenheter i Sverige kvartalsvis 2010-2015.
Det finns en svag trend till ökning av bostadsbyggandet, både påbörjade och färdigställa lägenheter. Under perioden 2010-2015 har antalet påbörjade och färdigställda lägenheter ökat från ca 6 000 per kvartal (24 000 per år) till ca 8 000 per kvartal (ca 32 000 år). Men problemet är att befolkningsökningen tilltar snabbare är att bostadsbyggandet ökar. Bostadsbristen blir allt värre.
Detta gäller riket. Hur ser det då ut i Stockholms län?

Påbörjade och färdigställda lägenheter i Stockholms län kvartalsvis 2010-2015.
Diagrammet visar att påbörjade och färdigställda lägenheter per kvartal har ökat från ca 2 000 kring 2010 (ca 8 000 per år) till omkring 3 000 kring 2015 (ca 12 000 per år). Men eftersom befolkningen ökar med ca 35 000 per år skulle vi behöva bygga mer än 15 000 per år ökat underskottet också här. Detta är huvudförklaringen till de skenande bostadspriserna.
Om inte bostadsbyggandet ökar dramatiskt kan vi vänta oss ett allt större underskott de närmaste åren, beroende på den stora flyktinginvandringen.
Några som uppmärksammat den alltmer krisartade bostadssituationen är Klas Eklund, seniorekonom SEB, Hans Lind, professor KTH, och Lennart Weiss, kommersiell direktör Veidekke, som skrev ett debattinlägg om detta i DN på Luciadagen, med rubriken ”Lamslagna politiker låter bostadskrisen bli allt svårare”. De begärde en kommission för att ta fram ett krispaket med långtgående åtgärder. De menar att man både måste bygga mer och öka rörligheten på bostadsmarknaden. Planförfarandet måste förenklas och kommunernas användning av planmonopolet inskränkas. Hyresregleringen måste reformeras och skattesystemet göra det billigare att flytta. De underkänner regeringens satsning på små hyresrätter.
På många sätt har de naturligtvis rätt. Vi har en bostadskris och regeringen gör nästan ingenting för att komma tillrätta med den. Den förra regeringen gjorde ännu mindre, och en del rent kontraproduktiva åtgärder. Avskaffandet av fastighetsskatten var till exempel en katastrof, som tillsammans med reavinstskatten, gör att det blir en dålig affär att flytta till mindre för många villaägare som bor alltför rymligt. En reform här skulle inte drabba någon fattig och vara den mest effektiva åtgärden för att få fart på flyttkedjorna.
Att reformera (eller avskaffa) hyresregleringen skulle också bidra till att öka rörligheten, men däremot drabba många mindre bemedlade. En vink om vad som skulle kunna ske kan man läsa om i DN den 15 december, där Boverkets analys av andrahandsuthyrningen refereras. Andrahandshyresgästerna är de verkliga förlorarna på bostadsmarknaden. Det är dubbelt så dyrt att hyra i andra hand, ett system där ockerhyror accepteras, som alliansregeringen infört 2013 och som de rödgröna behållit.

Så mycket kostar bostaden idag enligt DN 15 december.
Det är billigare att köpa bostadsrätt än att hyra i andra hand, så varför väljer man då det senare? Jo, för andrahandshyresgästerna har inte det alternativet, inte den likviditet som krävs för att ta stora bostadslån. Därför plundras desperata bostadssökande. Det är de fattigaste som får betala allra mest för bostaden, men bostadsbidragen har inte ökats. Men reformen har inte sänkt några andra bostadskostnader och inte heller bidragit till ökat bostadsbyggande. Och de nya flyktingarna kommer inte att kunna betala mer när de ska in på bostadsmarknaden.
Om vi har en bostadskris nu, så lurar en ännu värre runt hörnet när den ökande invandringen spär på behoven. Därför tror jag att staten måste ta ett direktare ansvar för att öka bostadsbyggandet. Men knappast genom att ålägga kommunerna att planlägga marken, utan genom att själv bygga. Det skulle sätta press på byggarna. Förslag till (del-)finansiering: Återinförd fastighetsskatt, avskaffad avdragsrätt för bostadsräntor, avskaffat rot- och rutavdrag. 

Bevara tullhuset och magasinen på Blasieholmen

I föregående inlägg pläderade jag för att de två magasinsbyggnaderna på Blasieholmen och tullhuset borde bevaras. Miljön på Blasieholmsudden i dag tydliga spår av det sena 1800-talets hamn- och tullverksamhet och få förändringar har gjorts sedan tullhuset och senare varuskjulen uppfördes.

Tullhuset på Blasieholmen
Tullhuset är från 1870-talet och de senare uppförda varuskjulen visar bland annat på industrialiseringens betydelse och hur Stockholm blev en storstad med ökade handelsförbindelser.

Ett av magasinen
Samtidigt representerar de tillsammans med övriga bevarade tullhus i Stockholm – från 1700-talet till 1900-talet - olika skeden i tullens verksamhet och förändringar av handeln med varor.

Ett av magasinen
Kostnaderna för en flytt av tullhuset har bedömts uppgå till cirka 18 miljoner kronor inklusive fasadrenovering. Kostnaden för en flytt av magasinen bedöms uppgå till cirka 2,3 miljoner kronor per byggnad. Totalt alltså 22,6 miljoner. Summan bör ställas i relation till kostnaden för Nobel Center, 1,2 miljarder kronor. Priset skulle alltså öka med 1,9 procent om kostnaden för flytten inkluderades. Eller varför inte krympa byggnadens storlek med 1,9 procent, så ryms flytten inom ramen för projektet. De 500 kvadratmeter som i så fall skulle försvinna av de 26 000 BTA, som ingår i projektet skulle knappast märkas, eller hur.
Om bevarandet av de tre byggnaderna knöts som villkor till projektet skulle det innebära en ytterst marginell ökning av kostnaden för projektet – storleksordningen mindre än 2 procent. Samtidigt skulle bevarandet av de tre karaktärsskapande byggnader från den försvunna perioden med hamnverksamhet i stadens centrala delar vara av stort värde för Stockholm och som goodwill för Nobelstiftelsen.

Nobel Center

Blasieholmen är en av Stockholms mest centrala delar. Den tomt som tilldelats det planerade NobelCenter bakom Nationalmuseum är exponerad mot Nybroviken, Strandvägen och Skeppsholmen. En sådan tomt måste användas för mycket speciella ändamål, helst publika och mycket höga krav måste ställas på utformningen. Efter en arkitekttävling valdes förslaget från David Chipperfields och Christoph Felger, en mässingsbyggnad, till vinnare i arkitekttävlingen om Nobel Center i april 2014. Efter kritik mot en alltför dominerande byggnad omarbetades förslaget.

Nobel Center från Nybroviken
Vad innebär då den nya byggnaden? Nobelstiftelsen hoppas att Nobel Center ska bli ett attraktivt besöksmål i Stockholm med ”utställningar, vetenskapliga seminarier, föredrag och samtal om dagsaktuella ämnen och evenemang av olika slag. Kanske kommer man till Nobel Center för att lyssna på en föreläsning om klimatfrågan av Steven Chu, Nobelpristagare i fysik och USAs förre energiminister, för att äta en Nobelmeny i restaurangen eller ta en fika på uteserveringen i en vacker parkmiljö intill Nationalmuseum. Nya kajer, med en levande hamnmiljö och båttrafik, kommer att knyta samman promenadstråken från city ut till Blasieholmen och Skeppsholmen.”
Marken på Blasieholmen där Nobel Centret ska byggas ägs av Stockholms stad och kommer hyras ut till Nobelhuset AB. Genom donationer från familjen Erling-Perssons Stiftelse och Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse m fl finansieras merparten av bygget. Byggnaden kommer att innehålla ca 26 000 kvadratmeter BTA.
Varje år besöker 160 000 personer Nobelmuseet och det kan bli fler i framtiden med större utrymmen. Där ska också finnas kontor, bibliotek, restaurang och kafé. Dagens Nobelmuseum i Börshuset i Gamla stan anses vara för litet. Byggnaden kommer också att innehålla ett auditorium med plats för 1 400 besökare, där tanken är att nobelpriset ska delas ut i framtiden.
Kritiken mot Nobel Center har varit att det ansetts bli för dominerande på den känsliga platsen och att flera kulturhistoriskt intressanta tull- och hamnbyggnader som finns på tomten idag försvinner. Kritiken har till viss del varit berättigad. Men vad man än bygger på platsen kommer det att bli mycket synligt från vissa håll. Sen kan man gilla eller ogilla arkitekturen, men alla kan inte gilla alla förändringar i staden. Det syns knappast heller från Skeppsbron. Sen tycker jag att staden har tagit för lätt på de befintliga byggnaderna. De kunde till exempel ha flyttats och detta har knappast studerats tillräckligt.

Nobel Center skymtar bakom f d tyska legationen och Nationalmuseum från Skeppsbron.
Häromdagen skrev Mats Persson, professor i nationalekonomi och ledamot av Nobelkommittén för Ekonomipriset, en kritisk artikel på DN Debatt, där han ifrågasatte om Nobelstiftelsen verkligen behöver det nya huset. Men artikeln är märklig. Persson tycks tro att det bara är Nobelstiftelsen, som ska använda huset för kontor, som i så fall skulle bli mer än tio gånger större än de ytor de idag använder på Sturegatan. Det är ju uppenbart att  man tänker dela ut Nobelpriset i Nobelsalen högst upp i huset. Det står att läsa på Nobel Centers hemsida. Men varför man anser sig behöva ett mindre  auditorium (1 400 platser) än Konserhuset (1 770 platser) som används idag är förstås en gåta.
Mats Persson tror att det hela är en spekulation om att hyra ut kontorslokaler eller till och med sälja byggnaden som kontorshus och tjäna miljarder. Men byggnaden innehåller bara en marginell del kontor. Och Stockholm skänker inte en gratis tomt till Nobelstiftelsen, de hyr ut marken.
Jag tycker fortfarande att Stockholms stad inte har värnat de befintliga byggnaderna, ett tullhus och ett par hamnmagasin. Staden föreslår att tullhuset och de två varumagasinen ska rivas, men undersöker fortfarande om de kan flyttas. Hade man i stället ställt kravet att finansiärerna skulle bekosta flyttningen hade det varit en helt annan kraft i försöken. Det går tekniskt alldeles utmärkt att flytta den här typen av byggnader. Ett pumphus i tegel från 1800-talet det gamla vattenverket vid Årstaviken flyttades när nya Eriksdalsbadet byggdes. En liten kyrkobyggnad vid S:t Eriksområdet flyttades likaså när den nya bebyggelsen tillkom där. Tullhuset och magasinsbyggnaderna är sådana karaktärsgivande byggnader, som påminner om äldre tiders Stockholm, att de absolut borde bevaras.
Nobelstiftelsen kan glädjas åt en stärkt ekonomi. Värdet på kapitalet steg i fjol med 16,5 procent. Finansieringen av Nobel Center går också bra. ” Just nu fattas cirka 150 miljoner kronor i finansieringen av centret, men det ser jag inte som ett stort problem”, säger Lars Heikensten, vd för Nobelstiftelsen, till Aftonbladet.
Då borde inte heller finansieringen av en flytt av de kulturhistoriskt intressanta byggnaderna vara något större problem, utan tvärtom ge goodwill åt projektet. I dag på Nobeldagen planeras en protestmanifestation vid tullhuset den 10 december kl 12.

Vi betalar inte, vi betalar inte

I rubriken har jag citerat arkitekten och nobelpristagaren i litteratur, Dario Fo.

Jag har gjort det med anledning av att musikförläggarna enligt DN har infört en ny betallicens med syfte att kräva privatpersoner, föreningar och ideella organisationer, som använder sångtexter på bloggar som denna, på pengar. Licensen kräver alltså personer som bloggar utan vinstsyfte på betalning. På den här bloggen har jag ett antal gånger citerat låttexter av exempelvis svenska poeter som Olle Adolphsson, Hasse och Tage, Britt Lindeborg, Ted Ström och Evert Taube men också utländska artister som Bob Dylan, Buffy Sainte-Marie, Gary Moore, Johns Denver och Suzanne Vega, för att inte tala om José Marti.

Jag har gjort det för att uttrycka något som anknyter till dessa texter, ofta kopplade till något annat som jag diskuterat i bloggen, inte sällan för att texten och musiken berört mig på ett särskilt sätt. Jag har till exempel diskuterat hur Olle Adolphssons texter anknyter till olika delar av Stockholmsregionen och hur han kritiserat rivningsvågen på 1960-talet och annat.
Sångtexterna finns redan tillgängliga på andra ställen på nätet för var och en. Jag tjänar inte en krona på denna blogg. Jag är dessutom per definition utsluten att använda denna licens, även om jag skulle vilja betala avgiften. Bloggen får nämligen inte uttrycka politiska åsikter, och inte heller religiösa åsikter. Enligt etiketterna uttrycker denna blogg politiska åsikter på 215 inlägg och religiösa på 29 inlägg.

He's the Universal Soldier and he really is to blame
His orders come from far away no more
They come from here and there and you and me
And brothers can't you see
This is not the way we put the end to war

Hur skulle man kunna diskutera innebörden i en text som Universal soldier (Buffy Sainte-Marie) eller Stoppa matchen (Mikael Wiehe) utan att uttrycka politiska åsikter?

"Medan bönderna och jobbarna
hålls i schack med militär,
så kan dom rika spela tennis
...
och sen säger dom,
att sport inte hör ihop med politik".

Elvis "How Great Thou Art" är en kristen sång baserad på en svenska sångtext av Carl Gustav Boberg, men den skyddas väl inte av någon upphovsrätt längre. George Harrisons ”My sweet Lord” handlar om den hinduiska guden Krishna. Leonard Cohens "Hallelujah" och Bob Dylans ”You’ve gotta serve somebody” behandlar också religiösa frågor. Svenska religiösa sånger är t ex ”Ovan där” (inspelad av bl a Christer Sjögren), och ”Jag har hört om en stad ovan molnen” (inspelad av Carola). Sådana texter får man inte kommentera med religiösa åsikter enligt musikförläggarna.
Innebörden av licenskravet är att i kommersiellt syfte begränsa yttrandefriheten i politiska och religiösa frågor, men yttrandefriheten är skyddad enligt vår grundlag. Musikförläggarna har helt enkelt gjort ett totalt magplask. Musiken är liksom sporten intimt kopplad till politik, liksom till religion. Dario Fo skriver om hur girigheten inte vet några gränser. Men yttrandefriheten har inget pris.

Klimatflyktingarna från Syrien

Konflikten i Syrien kan delvis förklaras med den globala uppvärmningen och människors utsläpp av växthusgaser. Det visar ny forskning, åtminstone om man får tro Karin Bojs i DN i våras. Hon åberopade en forskargrupp vid University of California i Santa Barbara som leds av Colin Kelley. De har studerat satellitbilder som visar förekomsten av grundvatten och jämfört historiska mönster för nederbörd i regionen med klimatforskares datamodeller.
Scenariot skulle ha sett ut så här. En stor del av Syriens befolkning har tills nyligen livnärt sig som småskaliga jordbrukare. Den syriska regimen försökte tidigare hålla sig populär i dessa grupper genom att subventionera dieselolja och tillåta storskalig bevattning med grundvatten. Följden har blivit att grundvattennivån har sjunkit, och samtidigt har nederbörden i området minskat. Mellan 2006 och 2010 inträffade en ovanligt svår torrperiod. Massor av boskap dog och priserna på spannmål fördubblades. Regimen tog bort dieselsubventioner. Många småjordbrukare blev utblottade och tvingades lämna sina gårdar. Omkring en och halv miljon männis­kor drog sig från landsbygden mot städernas utkanter. Där började de leva i arbetslöshet och fattigdom.
Städerna svällde redan över av kraftig befolkningstillväxt och flyktingströmmar från Irak. Motsättningar mellan olika grupper har funnits i området i årtusenden och den korrupta regimen var avskydd. Missnöjet grodde, särskilt bland de fattiga i städernas utkanter, och år 2011 var kriget ett faktum.
Visserligen kunde en liknande torrperiod också ha inträffat av rent naturliga orsaker, men enligt forskargruppen har sannolikheten för en sådan torrperiod i Syrien åtminstone fördubblats på grund av den pågående globala uppvärmningen. Alltså beror konflikten i Syrien åtminstone delvis på klimatförändringarna.

Orsak till krig?
Låter det sannolikt? Jag kan se åtminstone några invändningar. Har någon hört talas om den arabiska våren och händelserna i Egypten, Tunisien, Libyen… Berodde de också på svår torka? Berodde Irakkriget på torka?
Att 1,5 miljoner har flyttat till städerna i Syrien sedan 2006 låter ju mycket eller hur? Men Syrien hade före kriget 22,5 miljoner invånare, varav 56 procent bor i städer, och landets befolkning ökade med 2-3 procent per år. I det perspektivet är en migration från landsbygd till städer på runt 1 procent av befolkningen per år, som det alltså rör sig om, inget onormalt. Det kallas urbanisering och är ett välkänt fenomen överallt i världen, även där det inte är torka. Moderna jordbruksmetoder är den främsta orsaken till att mer än hälften av jordens befolkning idag bor i städer. I länder med stark befolkningstillväxt sker en sådan migration i stor omfattning utan att det leder till krig.
”Ordet klimatflykting ger sken av en dramatik som inte riktigt finns”, säger befolkningsexperten Christian Skarman, SCB, enligt DN. En ofta refererad prognos bygger på bedömningar som gjordes i början av 1990-talet av den brittiska professorn i miljövetenskap Norman Myers, som talade om uppemot 200 miljoner klimatflyktingar. Men FN:s miljöorgan Unep som använde dessa siffror har numera tagit avstånd från prognosen. Inte heller migrationsexperten Stephen Castles vid universitetet i Sydney som har sammanställt senare forskning för Unesco, anser att det finns några tydliga bevis för att ökat extremväder skulle ha lett till ökade internationella flyktingströmmar.

The Great Green Wall of the Sahel, ett projekt för att motverka ökenspridning i Sahel från Senegal till Djibouti. Bilde visar en skogsplantering i Tchad.
Klimatförändringarna leder inte alltid till torka även om det sker ibland. I till exempel Sahelområdet har det blivit grönare under de senaste 30 åren. Faktum är att hela jorden har blivit grönare. Från 2003 och framåt har den totala växtmängden på jorden ökat med cirka 0,1 procent per år, trots exploatering av tropisk regnskog och torka på sina håll.
Forskare från Australien har analyserat satellitdata från några av jordens torraste regioner – sydvästra USA och norra Mexiko, Patagonien och nordöstra Brasilien, södra Afrika, Nordafrika, Mellanöstern och Centralasien, samt det inre av Australien. De fann att grönskan i genomsnitt ökat med 11 procent under de senaste 30 åren. Den ökande koncentrationen av koldioxid i atmosfären har alltså haft en gödslande effekt på vegetationen på jorden. I förlängningen tar en grönare värld också upp mer koldioxid.
Uppfattningen att klimatförändringarna leder till allt svårare torka och i förlängningen till krig strider alltså inte bara mot fakta, utan känns som synnerligen långsökt. Men inför klimatmötet i Paris upprepade Karin Bojs i DN sina skrönor om den förestående torkan och klimatflyktingar: "De extra goda skördar som Sverige just nu upplever är ett undantag. Många länder förlorar ekonomiskt på uppvärmningen redan i dag, och det väntas vi också göra inom några decennier. Stora och tätbefolkade områden i världen kommer att bli obeboeliga på grund av torka eller översvämningar. Titta till exempel på forskarnas prognoser för torka vid Medelhavet, och dagens flyktingströmmar framstår som en försmak av vad som ska komma."