Tack Sverige för 2015

Det som präglat min tillvaro mer än något annat under 2015 är den sjukdomsperiod som jag hade under våren. Efter tre månader på sjukhus – Södersjukhuset och Stockholms sjukhem – och därefter rehabilitering - Region Gotland i Visby och Rosenlunds sjukhus på Södermalm – under sex månader kan jag inte annat än tacka Sverige för all den professionella och omhändertagande vård och rehabilitering jag har fått. Ibland hör man om missförhållanden inom vården, och de bör självfallet påtalas, men jag har i stort sett bara positiva erfarenheter.
Bland dessa positiva erfarenheter ingår också all den omsorg jag fått av personer som arbetar inom vården och inte är födda i Sverige – uppskattningsvis 40 % av dem jag har haft kontakt med - utan vilken jag inte hade fått ett så bra omhändertagande. Så Sverige har mycket att tacka den invandrade befolkningen för, utan vars insatser vi skulle ha mycket svårt at klara den vård och omsorg vi alla behöver förr eller senare. Det senaste året var en majoritet av antalet nyanställda i Stockholmslandstinget invandrare.

Nyexaminerade undersköterskor i Kalix i december.
Så jag hoppas att Sverige ska kunna fortsätta att vara ett öppet och invandrarvänligt land under 2016, oavsett de påfrestningar detta kan komma att innebära under vissa perioder. Så att Sverige ska vara ett öppet samhälle och så att vi ska kunna klara vården även i framtiden.