Vi betalar inte, vi betalar inte

I rubriken har jag citerat arkitekten och nobelpristagaren i litteratur, Dario Fo.

Jag har gjort det med anledning av att musikförläggarna enligt DN har infört en ny betallicens med syfte att kräva privatpersoner, föreningar och ideella organisationer, som använder sångtexter på bloggar som denna, på pengar. Licensen kräver alltså personer som bloggar utan vinstsyfte på betalning. På den här bloggen har jag ett antal gånger citerat låttexter av exempelvis svenska poeter som Olle Adolphsson, Hasse och Tage, Britt Lindeborg, Ted Ström och Evert Taube men också utländska artister som Bob Dylan, Buffy Sainte-Marie, Gary Moore, Johns Denver och Suzanne Vega, för att inte tala om José Marti.

Jag har gjort det för att uttrycka något som anknyter till dessa texter, ofta kopplade till något annat som jag diskuterat i bloggen, inte sällan för att texten och musiken berört mig på ett särskilt sätt. Jag har till exempel diskuterat hur Olle Adolphssons texter anknyter till olika delar av Stockholmsregionen och hur han kritiserat rivningsvågen på 1960-talet och annat.
Sångtexterna finns redan tillgängliga på andra ställen på nätet för var och en. Jag tjänar inte en krona på denna blogg. Jag är dessutom per definition utsluten att använda denna licens, även om jag skulle vilja betala avgiften. Bloggen får nämligen inte uttrycka politiska åsikter, och inte heller religiösa åsikter. Enligt etiketterna uttrycker denna blogg politiska åsikter på 215 inlägg och religiösa på 29 inlägg.

He's the Universal Soldier and he really is to blame
His orders come from far away no more
They come from here and there and you and me
And brothers can't you see
This is not the way we put the end to war

Hur skulle man kunna diskutera innebörden i en text som Universal soldier (Buffy Sainte-Marie) eller Stoppa matchen (Mikael Wiehe) utan att uttrycka politiska åsikter?

"Medan bönderna och jobbarna
hålls i schack med militär,
så kan dom rika spela tennis
...
och sen säger dom,
att sport inte hör ihop med politik".

Elvis "How Great Thou Art" är en kristen sång baserad på en svenska sångtext av Carl Gustav Boberg, men den skyddas väl inte av någon upphovsrätt längre. George Harrisons ”My sweet Lord” handlar om den hinduiska guden Krishna. Leonard Cohens "Hallelujah" och Bob Dylans ”You’ve gotta serve somebody” behandlar också religiösa frågor. Svenska religiösa sånger är t ex ”Ovan där” (inspelad av bl a Christer Sjögren), och ”Jag har hört om en stad ovan molnen” (inspelad av Carola). Sådana texter får man inte kommentera med religiösa åsikter enligt musikförläggarna.
Innebörden av licenskravet är att i kommersiellt syfte begränsa yttrandefriheten i politiska och religiösa frågor, men yttrandefriheten är skyddad enligt vår grundlag. Musikförläggarna har helt enkelt gjort ett totalt magplask. Musiken är liksom sporten intimt kopplad till politik, liksom till religion. Dario Fo skriver om hur girigheten inte vet några gränser. Men yttrandefriheten har inget pris.