Marievik

Just nu pågår samråd om ett av de mer spektakulära bostadsprojekten i Stockholm. Jag tänker på Marievik i stadsdelen Liljeholmen. Området ligger öster om Liljeholmsbron och innehåller idag bara arbetsplatser, mest kontor från 1980-talet.

Marievik idag sett från Tanto.

Hela området förtätas. Ett par byggnader rivs. I det nordligaste området byggs bostäder i sju höghus, det högsta 38 våningar, de övriga om 34, 33, 26, 22, 14 och 12 våningar. I ett angränsande kvarter byggs sex punkthus med bostäder, det högsta om 21 våningar och de övriga mellan 6 och 12 våningar. Totalt ryms omkring 1 000 lägenheter i området, som om det genomförs, kommer att bli det utan jämförelse mest tätbebyggda området i Stockholm.

Marievik i framtiden.

Men enligt lokaltidningen Liljeholmen/Älvsjö sågar stadsbyggnadsforskaren Alexander Ståhle, KTH, planerna för det nya området.  ”För tråkigt, för ödsligt och för högt.” "Man verkar ha tappat skalstocken", säger han. –”Det är billigt för byggbolagen att bygga och det är roligt för arkitekterna att rita. Det finns inget stadsplaneringsvärde i att bygga såhär”, säger han.
”Det är mycket märkligt att ha sju arkitektonisk identiska höghus bredvid varandra. Det avspeglar knappast någon idé om mångfald och variation”, säger han.
”Det är viktigt att inte dra den förhastade slutsatsen att man måste bygga såhär högt
för att bygga tätt. Det går att bygga mycket lägre hus med lika många bostäder genom
att bygga en kvartersstad.”
”Tar man en plätt som är 50 gånger 50 meter och bygger hus i kvartersstruktur där så blir det lika tätt som att bygga ett 20-våningars punkthus”, säger han.
”Med den nya, storskaliga planen varnar han för en död stadsdel med tomma torg.”
”De tenderar att bli väldigt ödsliga. Det är ett väldigt perifert läge, vi pratar inte om Hötorget. Till och med Liljeholmstorget som ligger mitt vid torget är ju ödsligt,” säger han. Som ett exempel på lyckad stadsplanering nämner han Hornsbergsstrand, en tät kvartersstruktur med något enstaka högt hus.

Planområdet.
Men har han rätt? Bebyggelsetätheten vid nordvästra Kungsholmen kan jämföras med innerstadens äldre delar med sexvåningshus med lokaler i bottenvåningen. Där handlar det ofta om exploateringstal mellan 2,0 och 3,0. Planområdet vid Marievik är på 7,8 hektar och ska rymma 1 000 lägenheter och 215 000 kvadratmeter lokalyta. Det blir i genomsnitt ett exploateringstal på omkring e=4,0. Tittar man enbart på den norra delen av planområdet med bostäder handlar det om ca 2 hektar med 1 000 lägenheter. Det ger exploateringstal som närmar sig e=5,0. Detta trots att området också inrymmer en mindre park.
Man kan jämföra med ett annat aktuellt nybyggnadsprojekt, kvarteren Persikan på östra delen av Södermalm, som jag har skrivit om bl a här och här. Där utformas området med en mer traditionell kvartersstruktur, med hushöjder på 5-10 våningar. Det området är på ca 3,7 hektar och ska rymma ca 1 100 lägenheter vilket ger ett exploateringstal på e=3,0. Marievik kommer alltså att bli 60 % tätare är kv Persikan, ja tätare än vad som tidigare har byggts. Bygger man tätt i 30-40 våningar blir det tätare än traditionell  kvartersstad, det går inte att komma ifrån.

Marievik, där jag som illustration lagt in några av kvartenen från kv Persikan. Bara 3-4 kvarter ryms med kanske 5-600 lgh.
Är området ”väldigt perifert”? Nja. Gångavståndet från den norra ändan av planområdet till Horsntulls tunnelbanestation är ca 300 m. Från södra delen av planområdet är det ca 400 m till Liljeholmens T-bane- och tvärbanestation. Det är knappast perifert, snarare ett mycket väl tillgängligt kollektivtrafikläge inom gångavstånd från Södermalm. Ska man bygga tätt med mycket höga hus är detta i själva verket ett bra läge, där husen inte skuggar eller skymmer särskilt många andra hus, eftersom det omges av vägar eller obebyggda vattenytor. Området knyter dessutom samman nybyggda Årstadal i söder med innerstaden.

Illustration som visar mötet mellan ytan i glashuset och park/torget utanför. 
En annan fråga är om området har utformats med en attraktiv stadsstruktur som kan generera folkliv. Bostäderna grupperas kring två gator, en i riktning sydväst-nordost, den andra vinkelrät mot denna. Vid gatukorsningen finns ett torg. Omkring 2 500-3 000 personer kan komma att bo i den omedelbara närheten. Attraktiviteten beror på hur entréer och gatunätet utformas mer  detalj och hur bottenvåningarna används. Men förutsättningar finns eftersom en sockelvåning planeras. Ett problem är nivåskillnaderna från Liljeholmsbron till kajplanet, som dock ska överbryggas med gång- och cykelramp. Ett annat att området inte blir särskilt väl integrerat med angränsande delar av Södermalm, Liljeholmen och Årstadal. Men dessa områden ligger inte heller särskilt långt bort. Ett ytterligare problem är att befintliga kontorsbyggnader i södra delen av planområdet ligger kvar. Men de borde utvecklas med syfte att skapa intressanta målpunkter för dem som bor eller arbetar i området i syfte att stärkas stadsstrukturen.
Många lägenheter kommer naturligtvis att få en fantastisk utsikt över vattnet och Södermalm. I lokalmedia har man lyft fram att området kan skugga Tantobadet under augustikvällar mellan 17 och 19. Men man bör observera att badet inte skuggas under två timmar utan bara delar av denna tid. Det borde man kunna acceptera, och annars kan man kapa några våningar på de högsta husen.

Skugga mot Tantobadet kl 18.00 i augusti.
Naturligtvis kunde fasaderna på husen varieras, men det är viktigt att komma ihåg att arkitekturen inte behöver regleras i detaljplanen. Sammantaget tycker jag att planen för Marievik är intressant och utvecklingsbar. Det ska bli spännande att se hur samrådet går. Och om politikerna verkligen vågar. Det handlar i varje fall om många nya bostäder.