Naturvårdsverket hävdar att Himalayas glaciärer kan vara borta år 2035

I gårdagens Aktuellt hävdade Naturvårdsverkets Marianne Lilliesköld att IPCC:s påstående om att Himalayas glaciärer kan ha smält bort till 2035 inte var fel i sak, bara procedurfel. Trots att glaciärforskare världen över har avvisat påståendet och till och med IPCC själva medgett att detta är fel, vidhåller alltså det svenska Naturvårdsverket att glaciärerna kan smälta så snabbt.

 

Marianne Lilliesköld, forskningssamordnare på Naturvårdsverket

Jag har tidigare skrivit om Himalayaskandalen på denna blogg. De felaktiga uppgifterna härstammar från den indiske forskaren Syed Hasnain som 1999 intervjuades av den populärvetenskapliga tidskriften New Scientist. Forskare som uttalar sig för Sunday Times säger att isen i Himalaya omöjligen kan försvinna så snabbt. Det kommer att ta flera hundra år för glaciärerna att smälta med nuvarande takt. Dessutom kan inte de högst belägna glaciärerna smälta över huvud taget om inte temperaturen ökar med tiotals grader. Ledande glaciologer hävdar enligt Miljöaktuellt att ett fullständigt upptinande fram till år 2035 är fysiskt omöjligt. ”Det är så fel så det är inte ens värt att diskutera”, säger Georg Kaser vid Innsbruck Universitet i Österrike. ”Det är helt enkelt omöjligt. Tänk på isens tjocklek, 200-300 meter, och på vissa ställen upp till 400 meter”, säger Jeffrey Kargel vid Arizonas Universitet. Men Naturvårdverket hävdar fortfarande att detta är möjligt. Naturvårdsverket förlorar därmed all trovärdighet i klimatfrågan.

Skyskrapor eller tät stad?

Efter vårt inlägg i Stockholms city för två veckor sedan, refererat i min blogg tidigare, har vi fått ett par kommentarer.

Tompa Jan frågar sig i Stockholm City den 4 februari varför förtätning av förorter är bättre än höga hus i innerstaden.

Tompa-Jan tror som många andra att skyskrapor automatiskt innebär en tät stad. Några centerpartister drog igång debatten i SvD i höstas eftersom de också tror det. Men det är en myt att myt att höga hus leder till en tät stad och att det skulle gå att klara Stockholms tillväxt, bara genom att bygga tillräckligt många skyskrapor. Förtätning kan ge många människor chansen att bo i en tät stad med innerstadskvaliteter, men det kan ske utan att bygga skyskrapor, och det kan framförallt ske utanför den nuvarande innerstaden, genom att göra den större.

Turning Torso, 190 m högt och 54 våningar, ritat av Santiago Calatrava.
Ta Sveriges högsta bostadshus, Turning Torso, 190 m högt och 54 våningar. Det innehåller 167 lägenheter och lite kontor, men runt Turning Torso är det betydligt glesare än i Stockholms innerstad. Stockholm kanske behöver bygga 13 000 lägenheter per år de närmaste 20 åren. Det skulle krävas 78 Turning Torso varje år i Stockholms innerstad, totalt 1 557 stycken, för att rymma så många bostäder. Hur många tror att det vore ett realistiskt koncept?

Ett vanligt innerstadskvarter med 100 m sida och sju våningar utan gårdshus rymmer omkring 350 lägenheter, dubbelt mot Turning Torso. Det är många som vill bo i innerstaden. Vi kan skapa mycket mer tät stad i måttlig skala som verkligen efterfrågas genom förtätning av förorter.

Pia tycker inte att skyskrapor passar i stan, men kan ändå tänka sig Tors torn. Så tycker jag man kan resonera. Här och var är det säkert bra och trevligt med höga hus, vid Ropsten, i Kista och säkert också på andra ställen. Jag tycker också att man borde ha gjort Söder torn högre, kanske 40 våningar som ett tag diskuterades. Ett par höga hus mitt på Söder är inte fel, och kanske också vid Centralen. Men det är ingen lösning på Stockholms tillväxt.

Storstadsvargarna är här för att stanna

Ulv är egentligen det ursprungliga ordet, men eftersom det ansågs olyckbringande att uttala, började man säga varg i stället. När ordet varg blev lika laddat började man istället säga gråben eller tasse. Därav ordet tassemark för övrigt.

Nåväl, det vargpar som har slagit sig ner i Riala mellan Stockholm och Norrtälje verkar ha bestämt sig för att stanna. Vargparet har börjat markera revir och vargtiken löper just nu. Valparna brukar födas vid månadsskiftet maj-juni. Vill det sig väl kommer vi att ha en vargflock på åtta vargar till våren, fjorton vargar nästa år. En vargflock bara fyra mil från Sergels torg.
Vargarna har rivit får i området och det finns närboende som vill ha bort dem. Det är i så fall Naturvårdsverket som får avgöra. Just här i Riala sköts en annan varg som rivit får för bara ett drygt år sedan, efter tillstånd från Naturvårdsverket. Beslutet fick den gången kritik, till och med från Svenska Jägarförbundet, eftersom vargar i Uppland leder till ökad spridning i landet.
Just det här vargparet löper dock mindre risk för att bli offer för jägarnas kulor, i varje fall lagligt. Hannen härstammar nämligen från en rysk invandrad varg och är därför inte inavlad som de flesta andra vargar i Sverige. Säker kan man dock inte vara. Han har presterat kullar på omkring sex valpar två år i rad, så någonstans därikring kan man förvänta sig att det hamnar. Han är försedd med en radiosändare och har befunnit sig i området sedan i somras. Vargtiken vet man inte riktigt varifrån hon kommer.
Enligt länsstyrelsen finns det ingenting som säger att inte Stockholms län skulle kunna ha fler vargar. Det skulle därför kunna bli aktuellt att inplantera fler finsk-ryska vargar i länet.
Det är spännande att vargarna sprider sig till alltfler län i landet, till och med till Stockholmsområdet. De är välkomna. Vi har också 25 lodjur i länet, varav ett får skjutas i år. Den biologiska mångfalden ökar.

Klimathotet kan vara överdrivet

Risken för accelererande klimatförändringar tycks vara mindre än vad man tidigare trott. Det framgår av två nya studier som presenteras i Nature respektive Science och som refererades av Aftonbladet i går. Sammantaget antyder de nya forskningsrönen att de värsta klimatscenarierna troligen är felaktiga.

Den studie, som publiceras i Nature, rör frågan om hur de naturliga ekosystemen kommer att reagera på de ökande halterna av koldioxid i atmosfären. Studien, gjord av tyska och schweiziska forskare, bekräftar visserligen att högre temperaturer kommer att försämra ekosystemens upptagningsförmåga och att detta kommer att förstärka växthuseffekten, men effekterna blir mindre än befarat. Slutsatsen grundar sig på en analys av klimatet mellan 1050 och 1800, det vill säga innan människan antas kunna ha påverkat klimatet. Analysen visar att en temperaturhöjning med en grad innebär att haven och skogarna bara frigör 7,7 ppm koldioxid till atmosföären, och inte de 40 ppm som modellerna antagit. Enligt de tyska och schweiziska forskarna har modellerna med stor säkerhet överskattat effekten.
Studien som publiceras i Science gäller vattenavdunstningen på jorden. Vattenånga är en mycket kraftfull växthusgas med extremt stor förmåga att binda värme i atmosfären. Tidigare har många trott att en varmare värld kommer att ge ökad nederbörd, vilket i sin tur kommer att medföra mer vattenånga, som höjer temperaturerna ännu mer. Nu visar forskarna att mängden vattenånga i atmosfären tvärtom minskade med tio procent mellan 2000 och 2009, trots att årtiondet var det varmaste i modern tid. Temperaturerna på jorden har inte ökat sedan 1998, efter att ha ökat stadigt i två decennier. Forskarna tror nu att orsaken är den minskade mängden vattenånga, men har ingen förklaring till fenomenet, utan konstaterar bara att klimatet visat sig vara mer komplext än förväntat. Det var vad jag hade förväntat mig.

Tom’s Diner

Häromdagen såg jag ett underbart program i SVT om Suzanne Vegas låt Tom’s Diner. "Tom's Diner" är en sång hon skrev 1981 för pianoackompanjemang. Den finns med i en a cappellaversion på hennes andra album Solitude Standing från 1987.

Den stora hitten från det albumet, och hennes största någonsin var annars ”Luka” som nådde tredjeplatsen på Billboard Hot 100, trots att den handlar om övergrepp på barn.

Gerde's Folk City i West Village i New York.
Suzanne Vega uppträdde i början på 1980-talet på Gerde’s Folk City på West 4th Street i West Village i New York, en musikhistorisk plats. Bob Dylan gjorde sitt första professionella gig där den 11 april 1961, tillsammans med John Lee Hooker. I september samma år uppmärksammades hans framträdande där i New York Times, varefter hans berömmelse växte. Nu finns tyvärr inte byggnaden kvar, fast den borde vara ett historiskt minnesmärke. Vega träffade sin nuvarande man där 1981.

Bob Dylan på Gerde's Folk City 1963.
Tom’s Diner användes senare i en remix av den brittiska gruppen DNA 1990 och blev en stor världshit. Därefter spelades den in av en rad andra artister. På albumet Tom's Album från 1991 finns såväl DNA-versionen som andra versioner av After One, Canasta, och Bingo Hand Job. Låten fanns också med som soundtrack i öppningsscenen på filmen Untamed Heart från 1993.

Tom's Restaurant, förebilden för Tom's Diner och Monk's Café i Seinfeld.
"Tom's Diner" avser restaurangen Tom's Restaurant vid hörnet av Broadway och 112:e gatan i New York, som senare förekommer i TV-serien Seinfeld som Monk's Cafe, och därför blivit världsberömd. (Byggnaden inrymmer händelsevis dessutom NASA's Goddard Institute for Space Studies, ett av de forskningsinstitut som lämnar konstiga klimatdata till FN:s klimatpanel IPCC.)
Sången handlar om någon som tar en kopp kaffe på restaurangen , en tidning, ett par kvinnor, en inne i restaurangen och en utanför i regnet och några kyrkklockor som slår i närheten, där Suzanne Vega nyligen har picknickat en natt tillsammans med en vän. Kyrkklockorna kommer från Cathedral of Saint John the Divine, som ligger mittemot vid slutet av gatan. Kaffet är avslutat och personen lämnar restaurangen för att hinna med tåget.

Vega skrev sången efter en kommentar från sin vän Brian Rose som sa att han i sitt arbete som fotograf ibland kände som att han såg sitt liv genom glas och blev vittne till en massa saker som han inte var delaktig i. Vegas a cappellaversion av Tom’s Diner användes även av Karlheinz Brandenburg för att testa MP3-formatet för att komprimera ljudfiler vid Fraunhofer Society. Därför har han informellt gett Suzanne Vega titeln "The Mother of the MP3".

Tom’s Diner
I am sitting
In the morning
At the diner
On the corner
I am waiting
At the counter
For the man
To pour the coffee
And he fills it
Only halfway
And before
I even argue
He is looking
Out the window
At somebody
Coming in

"It is always
Nice to see you"
Says the man
Behind the counter
To the woman
Who has come in
She is shaking
Her umbrella
And I look
The other way
As they are kissing
Their hellos
I'm pretending
Not to see them
Instead
I pour the milk

I open
Up the paper
There's a story
Of an actor
Who had died
While he was drinking
It was no one
I had heard of
And I'm turning
To the horoscope
And looking
For the funnies
When I'm feeling
Someone watching me
And so
I raise my head

There's a woman
On the outside
Looking inside
Does she see me?
No she does not
Really see me
Cause she sees
Her own reflection
And I'm trying
Not to notice
That she's hitching
Up her skirt
And while she's
Straightening her stockings
Her hair
Has gotten wet

Oh, this rain
It will continue
Through the morning
As I'm listening
To the bells
Of the cathedral
I am thinking
Of your voice...
And of the midnight picnic
Once upon a time
Before the rain began...
I finish up my coffee
It's time to catch the train

Indien får en egen klimatpanel - litar inte på IPCC

Indien ska skaffa sig en egen klimatpanel eftersom man inte anser sig kunna lita på FN:s klimatpanel IPCC. Det meddelade Indiens miljöminister Jairam Ramesh enligt uppgifter i Deccan Herald idag. ”Det går en hårfin gräns mellan klimatvetenskap och klimatreligion”, säger Ramesh till en indisk nyhetskanal. ”Jag är för klimatvetenskap men inte för klimatmission. Jag tror att folk har felanvänt IPCC:s rapport.”

Indiens miljöminister Jairam Ramesh
Det hela är ju lite pikant eftersom FN:s klimatpanel IPCC sedan 2002 leds av just en indier, Rajendra Kumar Pachauri. Han har ledande positioner i TERI, ett forsknings- och policyorgan i Indien och en rad andra organisationer inklusive Columbia University's International Research Institute for Climate and Society. I en serie artiklar har nyligen den brittiska tidningen Daily Telegraph hävdat att Pachauri mörkat intressekonflikten mellan att vara ordförande i IPCC och samtidigt rådgivare i energi- och miljöfrågor för en rad företag och organisationer som även inkluderar ekonomiska intressen. I Telegraph anklagas han för att ha gjort sig en förmögenhet på sina kopplingar till företag som handlar med utsläppsrätter. I vart fall har Rajendra Pachauris position som ordförande för IPCC inneburit en ansenlig inkomst för TERI, det institut han leder. Pachauri har förnekat alla anklagelser.

Rajendra Kumar Pachauri, ordförande i IPCC.
John Sauven, direktör för brittiska Greenpeace UK , har enligt Times krävt Pachauris avgång. ”IPCC behöver en ny ordförande som kan få allmänhetens förtroende genom mer rigorösa procedurer. IPCC behöver återfå sin trovärdighet, vilket jag inte tror kommer att ske med Pachauri som ordförande.”
IPCC:s svaghet var enligt Ramesh att de inte själva gjorde den grundläggande forskningen utan sammanställer sammanfattningar från publicerad litteratur. Han säger att IPCC har klantat sig när det gäller glaciärer, Amazonas, och om snöfall. Trots detta anser han att IPCC med ett nätverk av 200 forskare är en ansvarsfull aktör.
”Jag respekterar IPCC. Men samtidigt är Indien ett stort land. Vi kan inte bara förlita oss på IPCC. Därför har vi startat Indian Network on Comprehensive Climate Change Assessment (INCCA). Det har tillgång till 125 forskningsinstitutioner over hela Indien. Vi ska ha internationellt samarbete. Det är en slags Indiskt IPCC och inte en konkurrent till IPCC. Vi kommer att göra våra egna bedömningar, förklarar Ramesh. Den första klimatrapporten från den nya panelen kommer i november 2010. Vi kommer att titta på fyra sektorer – jordbruk, hälsa, vatten och skogar – och fyra regioner - Himalayas ekosystem, kustområden, de västra Ghatsbergen och nordöstregionen. Genom detta vill vi markera våra förpliktelser när det gäller klimatförändringar.”
Ramesh kommenterade också IPCC:s fadäs när det gäller Himalayas påstått bortsmälta glaciärer till 2035. ”Läget är allvarligt för glaciärerna, de drar sig tillbaka. Det är odiskutabelt att glaciärerna bryts ned, att massbalansen och snöbalansen är låg. Vi måste vara försiktiga inför framtiden, särskilt med hänsyn till vattenförsörjningen.”
Ramesh meddelade också att Indien ska starta ett National Institute of Himalayan Glaciology i Dehradun (Uttarakhand). Detta institut kommer att påbörja en rad program för att mäta, följa upp och modellera utvecklingen för glaciärerna och också titta på dem i ett regionalt perspektiv som inkluderar Pakistan, Nepal och andra områden.

Söderbokhandeln och andra bokhandlar på Söder

En bra bokhandel är ett nödvändigt inslag i staden, tycker jag. Här på Söder finns flera bra bokhandlar och andra ställen som säljer böcker vid sidan av annat, till exempel serietidningar eller lump. Stadsmissionen, Emmaus och Myrorna säljer begagnade böcker och har man tur kan man göra fynd för några kronor.

Det finns en koncentration till Götgatan, där det finns fyra riktiga bokaffärer och flera andra som också säljer böcker. Här finns Akademibokhandeln i den nya gallerian Skrapan sedan ett par år tillbaka. Det är en minivariant av deras bokhandel i city och numera har de begränsat antalet titlar ytterligare. Här hittar man alltså det mesta nyutgivet och storsäljande, men inte sånt som har några år på nacken och är lite smalare. Men personalen är vänlig och kunnig. Längre ner på Götgatan i köpcentrumet Ringen finns Göthes bokhandel (Bokia), som också är helt OK. I hörnet av Götgatan och Högbergsgatan ligger Pocket Shop. Där brukar jag bunkra ibland eftersom pocket är idealiska på längre utlandsresor, lätta och föga utrymmeskrävande i packningen.

Den absoluta favoriten är dock Söderbokhandeln mittemot emot på Götgatan. En del tycker att den är bäst i Stockholm. Där är böckerna absolut i fokus, mycket skönlitteratur och samhällsdebatt och ett stadigt utbud av smala titlar och böcker från delar av världen som de stora förlagen inte bryr sig så mycket om, asiatisk och rysk litteratur, till exempel. Antalet titlar är flera gånger fler än hos Akademibokhandeln och har man tur kan man lyssna på Miles Davis eller John Coltrane, medan man botaniserar i hyllorna, särskilt på söndagarna då en äldre vikarie håller ställningarna. Det finns en liten röd sammetssoffa där man kan sjunka ner och tänka igenom bokköpet. Innehavaren heter Anna Gillinger, som driver den tillsammans med sambon Bo Greider. Trots att konkurrensen ökat sedan Akademibokhandeln öppnade tycks den gå bra än så länge, men så är också läget utmärkt mellan Götgatsbacken och Medborgarplatsen. Numera har de också författaraftnar med uppläsningar och samtal kring böcker. Söderbokhandeln har funnits sedan 1927 och in te mycket har förändrats av inredningen sedan dess. Bokhyllorna går ända upp till taket längs långväggarna, och man behöver stegar för att nå de översta hyllorna. Färgen i taket hänger i flagor och man undrar hur de ska klara en ommålning, med alla böcker. Men det kanske får vänta.

Söderbokhandeln
En trevlig bokhandel är också Bokmagasinet som ligger på Hornsgatan vid Bysistorget. Den består egentligen av tre delar, en konventionell bokhandel, ett antikvariat som heter Tidevarvet och ett barnboksantikvariat i samma lokal. Här kan man hitta alla böcker jag läste som barn, till exempel B. Wahlströms oändliga serie av ungdomsböcker. Antikvariatsdelen är däremot inte särskilt märklig. Bokhandeln Bokslukaren på Mariatorget är specialiserad på barnböcker.

Bokslukaren
Sen finns det ju några specialbokhandlar som till exempel Konst-ig på Åsögatan, bara ett stenkast från Götgatan, med ett stort utbud av böcker inom konst, foto och design. Där finns också Vagabond resebokhandel i hörnet av Götgatan och Ölandsgatan, som har resehandböcker. Museishopen på Stadsmuseum har ett bra utbud av Stockholmiana. Så det finns ju en hel del när det gäller nya böcker.
Därför är det desto konstigare att det är så svagt med antikvariat, sedan Hundörat flyttade från S:t Paulsgatan. Antikvariat Mullvaden på Torkel Knutssonsgatan är så rörigt att det inte är någon större njutning att gå dit. Stockholms fotoantikvariat i lokalen intill är helt specialiserat på fotoböcker. Tyvärr måste man åka till andra stadsdelar än Söder för att hitta ett bra antikvariat, till exempel Alfa och Rönnells i city eller min konfirmationskompis Sigbjörn Ryös antikvariat på Kungsholmen.
Uppdatering den 11 februari
Det finns ytterligare ett litet antikvariat på Söder, Tälje på Bondegatan, nära Nytorgsgatan. Dessutom lär Hundörat ha en mycket liten lokal på Höga stigen bakom Mosebacke med verkliga rariteter, där det är öppet på torsdagseftermiddagar. Men det ändrar inte helhetsbilden.

Peter Bodén visar en sällsynt bok på antikvariatet vid Mosebacke.