Kejsaren tog af sig alla sina kläder, och bedragarna låtsade, som de gåvo honom plagg efter plagg av de nya, som skulle vara sydda; de togo honom om livet och liksom bundo fast något: detta var släpet, och kejsaren vred och vände sig framför spegeln.
- Gud, vad det kläder väl ! Vad det sitter utmärkt ! sade de allesammans. Vilket mönster! Vilka färger! Det är en kostbar dräkt!
Tronhimmeln, som skall bäras över ers majestät i processionen, väntar där utanför ! anmälde överceremonimästaren.
- Ja, jag är ju i ordning! sade kejsaren. Sitter det inte bra? Och så vände han sig ännu en gång framför spegeln, för att det skulle se ut, som om han riktigt betraktade sin ståt.
Kammarherrarne, som skulle bära släpet, famlade med händerna ut åt golvet, som om de tagit upp släpet, och gingo och höllo händerna i luften ; ty de tordes icke låta märka, att de ingenting kunde se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar