onsdag 12 maj 2010

Rödgrön fastighetsskatt ökar rörligheten på bostadsmarknaden

Den rödgröna oppositionen har föreslagit att fastighetsskatten ska återinföras för villor med höga taxeringsvärden. Villorna värda över cirka sex miljoner med ett taxeringsvärde på minst 4,5 miljoner kommer att få höjd skatt. Fastighetsskatten ska samtidigt sänkas för hyresfastigheter och bostadsrättsföreningar. Det är ett bra förslag eftersom det kommer att öka rörligheten på bostadsmarknaden.
När ett hushåll flyttar från en stor villa, ofta till en bostadsrätt centralt, sätter detta normalt igång en flyttkedja. Det kan vara en stor barnfamilj som flyttar in i villan och lämnar efter sig en stor lägenhet. Dit flyttar kanske en mindre barnfamilj från en något mindre lägenhet. I slutändan finns kanske en friställd enrummare i en förort, dit ett nybildat hushåll kan flytta in. En rad hushåll får på detta sätt sina bostadsbehov tillgodosedda.
Alliansregeringen ”avskaffade” i populistisk iver fastighetsskatten gendom att döpa om den till en ”fastighetsavgift”. Avgiften sänktes mest för stora villor i storstadsregionerna. Dessa villaägare blev förstås glada för detta men det fick en mycket negativ bieffekt, genom att incitamentet för dem som bor i stora villor i storstadsregionerna, inte minst Stockholm, att flytta till en mindre och billigare bostad minskade kraftigt. Även räntebeläggningen av uppskov med realisationsvinst har haft samma effekt. Följden har blivit att många små hushåll bor kvar i sina alltför stora villor. Därigenom minskade rörligheten på bostadsmarknaden vilket i slutändan påverkar alla som ännu inte har en egen bostad, framförallt ungdomar. Dessa flyttar sällan in i nyproduktionen, eftersom den oftast är ganska dyr.
Fastighetsskatten har i den borgerliga propagandan utmålats som orättvis. Men skatt på fastigheter är i grunden en bra skatteform eftersom den är svår att smita ifrån. Vi behöver trots allt skatteintäkter för att betala för välfärden och fastigheter kan inte flytta utomlands.
Att byta bostad är i sig inte någonting negativt. I allmänhet innebär ett bostadsbyte att två hushåll förbättrar sin situation i något avseende, eftersom de annars inte skulle flytta. De får en bostad som bättre passar hushållets aktuella bostadsbehov med avseende på storlek, läge eller kostnad. Hushållens villkor förändras normalt, det bildas kanske genom att två unga människor flyttar ihop, barn föds, växer upp flyttar hemifrån, folk dör. Kraven på bostaden växlar därför över tiden. Det är inte något konstigt med det.
Bostadspolitiken ska underlätta för hushållen att få sina bostadsbehov tillgodosedda. Det är tio gånger så många som får sina bostadsbehov tillgodosedda genom flyttningar mellan bostäder som redan finns, jämfört med flyttning till de nya bostäder som byggs. Det har inte talats särskilt mycket om den minskade rörligheten men den har redan kunnat märkas. Det har drabbat alla dem som söker en bostad som bättre motsvarar deras aktuella behov, och allra mest i Stockholmsregionen.
Därför är det rödgröna förslaget ett bra förslag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar