När Rom blev huvudstad i det enade Italien 1870 inleddes en intensiv period av planering och byggande. Nya bostäder och förvaltningslokaler byggdes på löpande band och nya gator drogs fram.
Castel San Angelo
En av dem som insåg att mycket av det gamla Rom riskerade att rivas och försvinna spårlöst var Ettore Roesler Franz, en italiensk målare och fotograf, född 1845 och bosatt i Rom där han dog 1907.
Piazza Santa Cecilia
Han såg som sin uppgift att dokumentera den gamla stadsmiljön innan den försvann. Framförallt målade han i akvarell, och som stöd använde han fotografier som han själv hade tagit.
Via del Portica di Ottavia
Mest känt är en serie om 120 akvareller, Det försvunna Rom (Roma sparita) som han målade från 1878 och 20 år framåt. Alla med en storlek av ca 53x75 cm, antingen horisontellt eller vertikalt, fördelade på tre serier av 40 vardera. Hela serien inköptes av staden Rom och finns numera att beskåda på olika museer. Ett antal av akvarellerna finns utställda på Museo di Roma i Trastevere vid Piazza Sant Egidio, som vi besökte under vår vistelse i Rom nyligen.
Viocolo del Campanile
När Tibern byggdes in med nya kajer under slutet av 1800-talet med början 1876 revs de flesta byggnadskvarteren närmast floden och ersattes av ny bebyggelse. Delar av det gamla judiska ghettot försvann, liksom delar av stadsdelen Trastevere mittemot och den historiska hamnen Porto di Ripetta från början av 1700-talet. Senare under Mussolinis tid revs delar av Borgo när Via della Conciliazione byggdes mellan Petersplatsen och Castel San Angelo. Dessa akvareller av Ettore Roesler Franz är i många fall den enda dokumentationen i färg av många idag försvunna byggnader på båda sidor om Tibern.
Porto di Ripetta
Villa Ludovisi, som ansågs vara den vackraste trädgården i Europa, om inte världen, exploaterades på 1880-talet och den fashionabla gatan Via Veneto drogs fram där i stället, en gata som i sin tur gjordes berömd genom Fellinis film La dolce vita. Roesler Franz dokumenterade den vackra trädgården med en akvarell.
Villa Ludovisi
Roesler Franz betraktas idag som en av de bästa italienska akvarellmålarna genom tiderna. Det är en upplevelse att se hans vackra och omsorgsfullt utförda akvareller, också som de historiska dokument de är.
La cloaca Massima
En av dem som insåg att mycket av det gamla Rom riskerade att rivas och försvinna spårlöst var Ettore Roesler Franz, en italiensk målare och fotograf, född 1845 och bosatt i Rom där han dog 1907.
Han såg som sin uppgift att dokumentera den gamla stadsmiljön innan den försvann. Framförallt målade han i akvarell, och som stöd använde han fotografier som han själv hade tagit.
Mest känt är en serie om 120 akvareller, Det försvunna Rom (Roma sparita) som han målade från 1878 och 20 år framåt. Alla med en storlek av ca 53x75 cm, antingen horisontellt eller vertikalt, fördelade på tre serier av 40 vardera. Hela serien inköptes av staden Rom och finns numera att beskåda på olika museer. Ett antal av akvarellerna finns utställda på Museo di Roma i Trastevere vid Piazza Sant Egidio, som vi besökte under vår vistelse i Rom nyligen.
När Tibern byggdes in med nya kajer under slutet av 1800-talet med början 1876 revs de flesta byggnadskvarteren närmast floden och ersattes av ny bebyggelse. Delar av det gamla judiska ghettot försvann, liksom delar av stadsdelen Trastevere mittemot och den historiska hamnen Porto di Ripetta från början av 1700-talet. Senare under Mussolinis tid revs delar av Borgo när Via della Conciliazione byggdes mellan Petersplatsen och Castel San Angelo. Dessa akvareller av Ettore Roesler Franz är i många fall den enda dokumentationen i färg av många idag försvunna byggnader på båda sidor om Tibern.
Villa Ludovisi, som ansågs vara den vackraste trädgården i Europa, om inte världen, exploaterades på 1880-talet och den fashionabla gatan Via Veneto drogs fram där i stället, en gata som i sin tur gjordes berömd genom Fellinis film La dolce vita. Roesler Franz dokumenterade den vackra trädgården med en akvarell.
Roesler Franz betraktas idag som en av de bästa italienska akvarellmålarna genom tiderna. Det är en upplevelse att se hans vackra och omsorgsfullt utförda akvareller, också som de historiska dokument de är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar