Ogenomtänkt dom om Slussen

Mark- och miljödomstolen har idag meddelat sitt beslut att upphäva detaljplanen för Slussen. Beslutet är mycket uppseendeväckande, inte minst beroende på motiveringen, och kommer naturligtvis att överklagas av kommunen.
Det är det fastighetsbolag, som äger det s k Glashuset ovanför Stadsgården, Kommanditbolaget T-Bodarne, ägt av Atrium Ljungberg, med Konsum Stockholm som största ägare, som har fått Mark- och miljödomstolen att upphäva planen. De har anfört att de nya byggnader som föreslagits framför Glashuset ovanför den tunnelförlagda Stadsgårdsleden kommer att medföra stora ekonomiska konsekvenser för dem såsom hyresbortfall. De föreslagna nya byggnaderna ska innehålla bl.a. butiker, restauranger, kulturverksamheter, hotell och kontor. Domstolen konstaterar att en huvuddel av Glashuset, som har ett betydande kulturhistoriskt värde och är ett viktigt inslag i stadsbilden, kommer att skymmas av de nya byggnaderna. Domstolen hänvisar till att bolaget inte har haft att räkna med att det skulle byggas nya hus närmare vattnet och därför ska detaljplanen upphävas!

Glashuset
Domstolen tycks ifrågasätta behovet att dessa byggrätter eftersom man särskilt anger att Stockholms kommun "först i processen hos mark- och miljödomstolen angivit att det i staden finns, som kärna i en kraftigt växande region, ett behov av förtätning av befintlig stadsmiljö, för att på så sätt utnyttja befintlig infrastruktur samt att detta innebär bl.a. att centralt belägna kontor och centrumbebyggelse med nya arbetsplatser för den växande befolkningen behöver byggas". Mark- och miljödomstolen tycks aldrig har hört talas om att Stockholm växer snabbare än någonsin, att det finns en översiktsplan som anger hur staden ska växa och snart nå 1 miljon invånare eller en regionplan som anger att regionen snart når 2,5 miljoner invånare. Byggrätterna har tillkommit därför att de behövs, men också därför att de tillför planen stadsmässiga och ekonomiska kvaliteter.

Länsstyrelsen som prövade planen i maj i år gjorde dock en annan bedömning. De konstaterade i sitt godkännandebeslut att den nya bebyggelsen framför Glashuset endast kommer att byggas i 4-6 våningar och att Glashuset även i fortsättningen kommer att synas och ha en överordnad roll i stadsbilden. Fastigheten Tranbodarne 12 ligger i ett storstadsområde, där man enligt länsstyrelsen alltid måste räkna med att ny bebyggelse kan uppkomma kring den egna fastigheten och därmed påverka utsikten negativt. Enligt länsstyrelsens bedömning skulle den nya bebyggelsen rymmas inom kommunens handlingsutrymme och att de olägenheter som detaljplanen kan medföra inte skulle innebära att planen inte skulle godtas.

Glashuset har attraktiva lokaler med fri sikt över Saltsjön. Det är självklart att utsikten kommer att påverkas och att detta kan få ekonomiska konsekvenser för fastighetsägaren, men detta gäller också för hundratals andra fastigheter i staden, där utsikten varje år påverkas av att nya byggnader byggs. Hur ofta sker det inte att nya hus numera byggs på platser där man för några decennier sedan inte alls föreställde sig att nya hus skulle byggas? Vem kunde för några decennier sedan räkna med att Hammarby Sjöstad skulle byggas och skymma andra hus som tidigare hade haft fri utsikt. Med domstolens resonemang skulle aldrig husen vid Skeppsbron eller Norr Mälarstrand ha tillåtits.
Mark- och miljödomstolen vill helt enkelt förbjuda ny bebyggelse som skymmer utsikten för befintliga hus om dessa inte kunnat förutse utvecklingen. I praktiken skulle en sådan lagtolkning innebära att förtätning av stadsbebyggelsen förbjuds. Staden skulle få skrota den nyligen antagna översiktsplanen. En ny regionplan skulle omedelbart behöva utarbetas för att redovisa hur ny bebyggelse skulle kunna tillkomma långt bort på platser utan kollektivtrafik men där ingen befintlig bebyggelse kan tänkas få sin utsikt skymd.
Det är en ödets ironi att 156 oegennyttiga klagande avvisas av domstolen, medan däremot Konsums fastighetsbolag som framför kommersiella intressen godtas av domstolen på bekostnad av de allmänna intressen som kommunen företräder. Var det verkligen så det var tänkt?
Mark- och miljödomstolens dom är så ogenomtänkt att den helt enkelt måste upphävas när staden överklagar till mark- och miljööverdomstolen. Allt annat vore orimligt.
Allt som har uppnåtts är därmed en försening på något halvår eller så. Men kommunen har ju redan räknat med att domen skulle överklagas under alla förhållanden, så egentligen handlar det inte om någon försening.