Bokbranschen har stora problem. Bonniers och Norstedts skär ned. Akademibokhandeln och Bokia går samman. Förra året sjönk bokförsäljningen med fyra procent jämfört med året innan. Och mellan januari och augusti i år backade försäljningen med hela sju procent, enligt branschens statistik. Det är dramatiska siffror. Men försäljningen av e-böcker ökar bara marginellt. E-boken står än så länge bara för någon procent av bokmarknaden. Det är alltså inte så att folk läser e-böcker i stället för pappersböcker.
Totalt sett minskar bokläsandet i Sverige. Jag tror jag vet varför. Förr kunde man ofta se människor läsa en bok på tunnelbanan, tåget eller när de sitter i ett väntrum, men det gör man sällan numera. I stället sitter folk och pillar på sina smartphones, uppdaterar sin status på facebook, twittrar, skickar sms eller spelar spel. Och om de inte gör det talar de så högt i sina mobiler att de stör sin omgivning, så att de inte heller kan läsa böcker även om de ville det. Men är det verkligen ett vettigt sätt att använda sin tid?
Dn:s kulturdel frågar idag några författare hur de läser. David Lagercrantz klagar över att han blir splittrad av alla sms, mejl och fanskap. Han drömmer om stillhet och hederlig sträckläsning. Katrine Kielos har flyttat till London där hon är tacksam för att det inte finns mobiltäckning i tunnelbanan, så hon kan läsa i stället. Ingrid Carlberg läser i väntrum och på tåg.
Bengt Ohlsson skrev i sin krönika i fredagens DN att årets julklapp är en dumbphone. Alltså en mobil som man kan ringa och skicka sms med men inte så mycket mer. Han köpte sin för två år sen och fick livet tillbaka. Den vet inte ens att internet finns. I stället för att pilla på en smartphone medan han väntar på bussen, skramlar i t-banor och pendelvagnar eller hänger i inrikeshallar så läser han.
Min egen dumbphone är ungefär åtta år och skulle kanske hamna på Tekniska muséet snart, om det inte var så att jag kommer att behålla den. En rejäl konstruktion med stötsäkert gummifodral som inte går sönder när man tappar den och fortfarande fungerar oklanderligt efter åtta år. Om man har en dumbphone får man en massa tid över när man inte sitter uppkopplad på facebook. Med smartphones hinner man inte läsa böcker. Det gör man med dumbphones.
Totalt sett minskar bokläsandet i Sverige. Jag tror jag vet varför. Förr kunde man ofta se människor läsa en bok på tunnelbanan, tåget eller när de sitter i ett väntrum, men det gör man sällan numera. I stället sitter folk och pillar på sina smartphones, uppdaterar sin status på facebook, twittrar, skickar sms eller spelar spel. Och om de inte gör det talar de så högt i sina mobiler att de stör sin omgivning, så att de inte heller kan läsa böcker även om de ville det. Men är det verkligen ett vettigt sätt att använda sin tid?
Dn:s kulturdel frågar idag några författare hur de läser. David Lagercrantz klagar över att han blir splittrad av alla sms, mejl och fanskap. Han drömmer om stillhet och hederlig sträckläsning. Katrine Kielos har flyttat till London där hon är tacksam för att det inte finns mobiltäckning i tunnelbanan, så hon kan läsa i stället. Ingrid Carlberg läser i väntrum och på tåg.
Min egen dumbphone är ungefär åtta år och skulle kanske hamna på Tekniska muséet snart, om det inte var så att jag kommer att behålla den. En rejäl konstruktion med stötsäkert gummifodral som inte går sönder när man tappar den och fortfarande fungerar oklanderligt efter åtta år. Om man har en dumbphone får man en massa tid över när man inte sitter uppkopplad på facebook. Med smartphones hinner man inte läsa böcker. Det gör man med dumbphones.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar