Den statliga utredaren Mats Sjöstrand, f d generaldirektör
för Skatteverket, har lagt fram ett förslag med ett reducerat antal
länsstyrelser från nuvarande 21 till endast 11. Däremot ska länsindelningen
inte ändras, vilket innebär att en länsstyrelse ska kunna ansvara för mer än
ett län. Detta är naturligtvis ett konstgrepp, men det är svårt att tro att det
kommer att genomföras.
Utredningens förslag till länsstyrelseindelning är följande:
· Norrbottens
län – Luleå
· Västerbottens
län – Umeå
· Jämtlands
och Västernorrlands län – Östersund
· Dalarnas
och Gävleborgs län – Falun
· Värmlands
och Örebro län – Örebro
· Uppsala,
Södermanlands och Västmanlands län – Uppsala
· Stockholms
och Gotlands län – Stockholm
· Västra
Götalands och Hallands län – Göteborg
· Jönköpings
och Östergötlands län – Linköping
· Kalmar
och Kronobergs län – Växjö
· Skåne
och Blekinge län – Malmö
Sammanläggningen av länsstyrelserna ska enligt utredningen
genomföras den 1 januari 2015. Anledningen till att man inte föreslår en
formell sammanläggning av länen är den sedan länge pågående diskussionen om
regionindelning och om diskuterade sammanslagningar av landstingen, som mer eller
mindre har gått i stå i flera delar av landet. Utredningen anser dock att den
statliga regionala förvaltningen behöver reformeras oavsett om några
landstingssammanläggningar kommer till stånd eller inte. Därmed riskerar man
att landstingens geografiska indelning inte kommer att överensstämma med länen.
Skulle länsindelningen ändras måste detta beslutas av riksdagen och dessutom
måste kommunallagen ändras, eftersom där stadgas att varje landsting ska
omfatta ett län. I stället har man kommit på konstgreppet att låta en
länsstyrelse ansvara för två eller tre län, vilket bara tycks vara ett elegant
sätt att kringgå lagen. Nu riskerar man att eventuella
landstingssammanslagningar kommer att ske på andra sätt, vilket skulle röra
till den regionala organisationen ännu mer.
Till vissa delar stämmer den nya länsstyrelseorganisationen
med diskuterade landstingsförändringar. Landstingen i Jämtlands och i
Västernorrlands län har till exempel haft diskussioner om sammanläggning och
landstingen i Uppsala, Södermanland och Västmanland vill inte ha en statlig
länsgräns mellan Uppsala, Södermanland och Västmanlands län.
Den nya regionala organisation som utredningen ändå föreslår
strider på flera punkter mot synpunkter som under senare tid har framförts från
landstingshåll. Landstingen i Blekinge, Skåne, Kalmar och Kronobergs län har
diskuterat att bilda en sydsvensk regionbildning. Inom Gävleborgs län har framförts
att man inte vill ha en ny statlig länsgräns mellan Gävleborg och Uppsala.
Det finns också dem som anser att den optimala framtida länsindelningen
omfattar Stockholms, Södermanland, Västmanlands och Uppsala län. Värmland vill
hellre inordnas i Västra Götalands län. Det tycks ändå finnas tillräcklig uppslutning kring en ny
regional organisation, även om inte alla kan bli helt nöjda. Men så är det väl
alltid.
Utredningen föreslår en gemensam regional indelning med sju
regioner för ett antal statliga myndigheter enligt nedanstående
karta.
Indelningen innebär att det blir flera länsstyrelser för flera av regionerna. Utredningen har också övervägt ett alternativt förslag, också det med
bara sju regioner enligt nedanstående karta, en indelning som dock inte
rekommenderas.
Det är märkligt att man å ena sidan konstaterar att det
räcker med sju regioner för många statliga myndigheter och ändå inte drar
slutsatsen att detta också vore den lämpligaste indelningen för länen och
länsstyrelserna.
Den grundligaste utredningen om den svenska regionala
indelningen och ansvarsfördelningen gjordes redan 2003-2007 genom ansvarskommittén
under ledning av landshövdingen Mats Svegfors. Utredningen föreslog olika
alternativ för hur Sverige skulle indelas i mellan sex och nio regioner.
Indelningsförslag från ansvarskommittén
Ansvarskommitténs förslag var radikalt men också väl motiverade. Kommittén tillsattes av den socialdemokratiska
regeringen år 2003 och slutrapporterade sitt arbete den 27 februari 2007 till
statsrådet Mats Odell i alliansregeringen. Han kände sig naturligtvis inte
bunden att följa förslagen och gjorde det inte heller.
Sjöstrand fick det nya utredningsuppdraget av dåvarande
kommunminister Mats Odell, men avlämnar utredningen till civil- och
bostadsminister Stefan Attefall. Det innebär att Attefall inte heller behöver
känna sig särskilt bunden att följa förslagen, vilket han nog inte heller
kommer att göra. Tio personer som lär kritisera förslaget är de som blir av med
jobbet när antalet länsstyrelser reduceras. Dessutom minskar antalet
reträttposter för avsuttna ministrar och ämbetsmän, efter 2014 kanske även för
Attefall. Detta borde ju inte vara något egentligt skäl mot förslaget, men man
vet ju hur det brukar resoneras.
Det är dags att staten nu sätter ner foten och bestämmer hur
den framtida regionala indelningen ska se ut, men också gör det på ett
konsekvent sätt. Det borde gå att förhandla fram en rationell organisation även
tillsammans med företrädare för landstingen, om bara tillräckliga incitament presenteras.
Den regionala röran har pågått tillräckligt länge nu. Det finns knappast några
sakliga skäl för att en historisk indelning, som i många fall varit oförändrad
sedan 1600-talet, inte skulle reformeras på 2000-talet. Om detta sedan ska
resultera i sex, sju, åtta, nio, tio eller elva län vill jag inte ha en bestämd
uppfattning om. Det nu framlagda förslaget tycks i varje fall inte bidra till
någon ökad klarhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar