Kv Trollhättan och Stockholms siluett

Före 1800-talets mitt fanns det få byggnader I Stockholm som var högre än tre våningar. Högre trähus än två våningar tilläts inte av brandskyddsskäl. Enligt 1874 års svenska byggnadsstadga och 1876 års byggnadsordning för Stockholm reglerades gatubredder och hushöjder. Nya gator skulle bli 60 svenska fot, dvs ungefär 18 m breda. I äldre stadsdelar kunde 40 fot räcka, eller 12 m. Huvudgatorna blev bredare, till exempel Sveavägen med 48 m. Husen fick vara fem våningar höga, dock inte högre än 68 fot, dvs omkring 20 m. Detta har påverkat en stor del av stadsbilden i Stockholms innerstad och på andra ställen.
Stockholms innerstad är av riksintresse för kulturminnesvården. En aspekt som brukar lyftas fram i samband med detta riksintresse är just stadssiluetten med den begränsade hushöjden ”där i stort sett bara kyrktornen och offentliga byggnader tillåtits höja sig över mängden”, enligt officiella beskrivningar. De som arbetar med att bevaka de kulturhistoriska intressena i planeringen, lyfter ofta fram denna bild av Stockholms innerstad, men hur sann är den?
I samband med att Stockholms stad nu diskuterar förtätning av kvarteret Brunkeberg med Gallerian har de föreslagna ökade hushöjderna vållat en hel del debatt. Skönhetsrådet har till exempel med ett osedvanlig emfas markerat hur förödande detaljplaneförslaget är när det gäller stadsbilden och stadens siluett. Dagens sammanhållna rum kring Sergels torg ”kommer att gå om intet genom den uppmärksamhet som kvarteret Trollhättan med sin nya, överstora ’normalskala’ kommer att dra till sig”, hävdar man. Bebyggelsen kommer vidare att bli ”visuellt förödande för stadsbilden sedd nerifrån Hamngatan”. ”…de påbyggda volymerna kommer att framstå som ett klumpigt flak som slätar ut den livfulla silhuetten och även i övrigt påtagligt stör upplevelsen av taklandskapet”. Länsstyrelsen, som också har experter på de kulturhistoriska värdena, anser dock inte att riksintresset skadas och till exempel nätverket Yimby är i huvudsak positivt till detaljplanen.
Detaljplaneförslaget, som alltså omfattar huvuddelen av kvarteret Trollhättan med Gallerian, innebär alltså att påbyggnader medges med några våningsplan. Fastighetsägaren AMF Fastigheter har låtit Nyréns arkitekter studera hur stadssiluetten påverkas av detta från närbelägna utsiktspunkter och sådana på längre avstånd. De förstnämna analyserna handlar om det nära stadsrummet och de senare om stadens siluett.
De följande två bilderna illustrerar förändringen sett från Sergels torg.

Sergels torg idag.

Sergelstorg med högre bebyggelse vid Hamngatan.
Frågan är verkligen om dagens sammanhållna rum kring Sergels torg ”kommer att gå om intet genom den uppmärksamhet som kvarteret Trollhättan med sin nya, överstora ’normalskala’ kommer att dra till sig”, som Skönhetsrådet hävdar.
Analyserna på längre distans har skett från fyra platser, Norrbro, Skeppsholmen, Münchenbryggeriet och Fjällgatan. Redan valet av platser kan diskuteras. De är antagligen valda eftersom den aktuella bebyggelsen antas påverka stadssiluetten i högre grad än från andra tänkbara platser. Även andra utsiktspunkter har diskuteras, men valts bort, nämligen Västerbron, Monteliusvägen, Katarinavägen, Lejonbacken, Norrbro, Mynningen Centralbron/Hilton, Skinnarviksberget, Barnhusbron och Götgatsbacken. Under arbetets gång har dessa tagits bort i syfte att göra materialet överskådligt. Man får anta att bebyggelsen hade påverkat stadssiluetten på ett likartat sätt från flertalet av dessa punkter. Fjällgatan kan även representera Katarinavägen, Münchenbryggeriet får representera Skinnarviksberget och Monteliusvägen , Norrbro får representera Lejonbacken och så vidare.
Alla diskuterade utsiktsplatser har dock en sak gemensam, nämligen att de har en vid utsikt på grund av att de ligger nära vatten utan skymmande bebyggelse i närheten. Analyserna kan därför ge en bra bild av hur mycket den högre bebyggelsen kommer att synas från just dessa platser men inte generellt. Det hade naturligtvis varit ointressant att göra analyser från platser med närliggande bebyggelse eftersom kvarteret Brunkeberg inte alls skulle synas från dessa platser. Tre av de fyra valda utsiktsplatserna är lågt belägna vilket medför att kv Trollhättans siluett mot himlen blir mera markerad jämfört med utblickar från högre belägna platser. Endast Fjällgatan är lite högre belägen, omkring 25 m över havet.
En av de studerade platserna är vid Münchenbryggeriet, varifrån bilden av Norrmalms historiska stadskärna i stort sett är bevarad genom att den äldre bebyggelsen närmast vattnet skymmer de högre volymerna från 1960-talets citysanering. Kvarteret Trollhättan ändrar inte på detta även om den är mera synlig från denna vinkel, jämfört med övriga vyer på distans, delvis beroende på det relativt stora avståndet.
En annan av de studerade vyerna är alltså från Fjällgatan nedan. Man kanske ska nämna att det är från den östra delen av Fjällgatan. Från västra delen av Fjällgatan syns inte alls Norrmalm. Från närbelägna Mosebacke terrass syns det inte heller på grund av närbelägna skymmande byggnader.

Utsikt från Fjällgatan. Med röd, blå, gul och lila färg är den aktuella bebyggelsen i kv Trollhättans olika fastigheter markerad.
Vyn från Fjällgatan domineras av i stort sett jämnhög bebyggelse (liksom i stort sett alla svenska städer). Markerat högre byggnader är de tre kyrkorna i Gamla stan och Stadshuset, Bonnierhuset, Hötorgshusen, Kungstornen, Klara kyrka, Wenner-Gren center och Johannes kyrka men Jacobs kyrka sticker dock inte upp högre än omgivningen. Lite längre åt höger syns Nyponet och Engelbrektskyrkan samt Hedvig Eleonora. Övre delen av slottet syns ju också, även om det inte sticker upp så högt.
Totalt sju kyrkor och mer än tio profana ickeoffentliga byggnader alltså. Inte riktigt som riksintressebeskrivningen anger.
Ja, kv Trollhättans övre del kommer också att synas, men inte märkbart påverka siluetten. Enligt analysen menar man att det kan vara problematiskt att påbyggnaderna tornar upp sig vid sidan av slottet och i anslutning till bebyggelsen kring Gustav Adolfs torg. Den ”historiska läsbarheten av siluetten” anses minska. Men hur menar man nu? Det är väl ganska tydligt att det finns både äldre och yngre bebyggelse, och att den nyare bebyggelse successivt blivit allt högre, dock utan att på något sätt dominera siluetten. Läsbarheten är i detta avseende tydlig och visar tydligt på stadens inneboende historiska dynamik.
Skönhetsrådet anser här att ” Sett på avstånd från söder kommer dessutom Hötorgsskraporna att reduceras till ’stubbar’ samtidigt som de påbyggda volymerna kommer att framstå som ett klumpigt flak som slätar ut den livfulla silhuetten och även i övrigt påtagligt stör upplevelsen av taklandskapet.”
Så här ser utsikten ut från Fjällgatan med de nya påbyggnaderna.
OK. Det kanske kan vara svårt att urskilja dem på bilden. Det är nästan så att man måste zooma in lite i mitten för att kunna urskilja dem. Står man på Fjällgatan kan det vara bra att ta med sig en kikare.  Så här ser mittdelen ut i lite förstoring.

Kommer Hötorgsskraporna att reduceras ”till stubbar”, det är frågan?
Kom ihåg att från de allra flesta tänkbara utsiktspunkterna i staden kommer den nya bebyggelsen inte alls att synas.
Frågan är om inte Skönhetsrådet har dramatiserat förändringarna kring Brunkebergstorg och Gallerian något.  Eller kanske till och med rejält?