Acceptera den föreliggande verkligheten

Detta är inledningsfrasen till funktionalismens manifest Acceptera från 1931, året efter Stockholmsutställningen. Skriften är författad av Erik Gunnar Asplund, Wolter Gahn, Sven Markelius, Gregor Paulsson, Eskil Sundahl och Uno Åhrén. Det är den mest inflytelserika skrift om arkitektur som givits ut i Sverige. Funktionalismen kom att dominera svensk arkitektur och stadsbyggande i mer än ett halvsekel.

Asplund är också upphovsmannen till Stockholms stadsbibliotek, svensk arkitekturs ikonbyggnad nummer ett från 1927. Men från stadsbiblioteket till Acceptera tog Asplund på bara fyra år steget från klassicism till modernism

Så här lyder inledningen till funktionalismens manifest:

acceptera

den föreliggande verkligheten – endast därigenom har vi utsikt att behärska den, att rå på den för att förändra den och skapa kultur som är ett smidigt redskap för livet.

Vi har inte behov av en gammal kulturs urvuxna former för att uppehålla vår självaktning.

Vi kan inte smyga oss ur vår egen tid bakåt.

Vi kan inte heller hoppa förbi något som är besvärligt och oklart in i en utopisk framtid.

Vi kan inte annat än se verkligheten i ögonen och acceptera den för att behärska den.

Bibliotek eller antikt kastell?

Ett avsnitt i skriften har rubriken ”Sund och falsk byggnadskonst”. Det har med stor sannolikhet skrivits av Asplund. Vem som har skrivit vad framgår inte av skriften och författarna har också senare varit förtegna om den saken. I detta kapitel recenseras ett antal kända byggnadsverk. ”Stadsbiblioteket i Stockholm, en mycket demokratisk institution, har den yttre formen av ett antikt kastell”. Så vanvördigt uttryckte sig upphovsmannen själv om sitt eget verk, en byggnad som vi sedan kommit att betrakta som en av höjdpunkterna i svensk arkitektur. Asplund dog 1940, bara 55 år gammal. Tänk om Asplund hade funnit i livet när 00-talets biblioteksbehov skulle få en ny lösning i Stockholm. Det är nog ingen tvekan om att 1931 års Asplund, skulle ha blickat framåt i stället för bakåt, accepterat den föreliggande verkligheten och inte velat smyga sig ur vår egen tid bakåt.