Kärnkraft - med facit i hand

För trettio år sedan, den 23 mars 1980, genomfördes folkomröstningen om kärnkraft. Folkomröstningen gällde tre förslag som kallades Linje 1, Linje 2 och Linje 3. Alla tre alternativen var nej-alternativ till kärnkraft, med avveckling i olika takt. De som ville ha kärnkraft i Sverige hade inget att rösta på.

Linje 1 företräddes av moderaterna. Linje 1 innebar att kärnkraften skulle avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elkraft för att upprätthålla sysselsättning och välfärd. Högst de 12 kärnkraftsreaktorer som var i drift, färdiga eller under arbete skulle få användas och ingen ny reaktor byggas.

Linje 2 som företräddes av socialdemokraterna och folkpartiet stod för exakt samma uppfattning, men socialdemokraterna kunde inte tänka sig att stå på samma sida som moderaterna. Skillnaden bestod i att ytterligare text fanns på baksidan av valsedeln som handlade om energihushållning, att de svagaste grupperna i samhället skulle skyddas och att direktverkande el skulle hindras i ny bebyggelse. Forskning och utveckling av förnybara energikällor skulle forceras och miljö- och säkerhetsförbättrande åtgärder vid kärnkraftverken skulle genomföras. Vidare skulle s k ”övervinster” i vattenkraftproduktionen dras in genom beskattning."

Linje 3 som företräddes av Centerpartiet, KDS (nuvarande KD) och VPK (nuvarande V) innebar nej till fortsatt utbyggnad av kärnkraften och att de dåvarande sex reaktorerna i drift skulle avvecklas inom högst tio år. Vidare skulle man satsa på energibesparing och förnybara energikällor. Även Linje 3 hade en baksidestext på valsedeln som bland annat handlade om kamp mot kärnvapenspridning och atomvapen.

Utfallet blev 18,9 % för Linje 1, 39,1 % för Linje 2 och 38,7 % för Linje 3. Ungefär 60 procent ville alltså avveckla kärnkraften på trettio år, som det senare genom riksdagsbeslut kom att tolkas, medan 40 procent ville avveckla den på bara tio år. Efter folkomröstningen beslutade riksdagen att alla reaktorer skulle vara avvecklade till år 2010. Direkt efter folkomröstningen vidtog en omfattande utbyggnad av direktverkande el och några övervinster i kraftproduktionen har inte dragits in med skatter. Enligt folkomröstningen skulle alltså all kärnkraft i landet vara avvecklad i år, men det har som bekant inte skett. I stället svarar kärnkraften för mer än 40 procent av vår elproduktion. Någon avveckling är inte heller nära förestående. Tvärtom beslutade riksdagen härom dagen, den 17 juni att kärnkraften inte skall avvecklas och att gamla kärnkraftverk får ersättas av nya. Däremot får antalet reaktorer av oklara skäl inte överstiga 10. Eftersom nya reaktorer kan ges större effekt än de gamla ger det ändå utrymme för att avsevärt öka kärnkraftens andel.

Torbjörn Fälldin avgick på kärnkraftsfrågan 1978. Samma år bildades Folkkampanjen mot kärnkraft som drev krav på folkomröstning. Efter olyckan i Harrisburg 1979 ändrade sig Socialdemokraterna och ville nu ha folkomröstning. De var splittrade i frågan och är antagligen fortfarande splittrade. De forna kärnkraftsmotståndarna Centern och Kristdemokraterna har däremot bytt sida och vill nu ha kvar kärnkraften. Miljöminister Andreas Carlgren försöker blanda bort korten och låtsas som om han fortfarande är motståndare, trots att han vill ha kvar kärnkraften. Miljöpartiet som bildades först efter folkomröstningen och Vänsterpartiet är idag de enda säkra kärnkraftsmotståndarna.

Marit Paulsen och Wanja Lundby i en demonstration mot kärnkraft 1979.

Jag arbetade 1980 aktivt för Linje 3 i folkomröstningen och ville alltså då ha en avveckling på 10 år, alltså till 1990. Det är med facit i hand uppenbart att kärnkraften inte hade kunnat ersättas av förnybar energi oavsett om avvecklingen hade skett på 10 eller 30 år. Sverige har redan i dag den i särklass högsta andelen förnybar energi i EU. 2008 uppgick den enligt Energimyndighetens rapport Energiläget 2009 till 44,1 procent, mycket tack vare vår omfattande utbyggnad av vattenkraft och användning av biomassa.  Om kärnkraften hade avvecklats skulle vi med all sannolikhet ha baserat uppemot 40 procent av vår elproduktion idag på kol, antingen från egna koleldade verk eller genom importerad el från kolkraftverk i våra grannländer. Med facit i hand kan man konstatera att det energipolitiskt var bra att riksdagen inte följde folkomröstningens resultat. Slutsatsen är att det inte är lämpligt att basera långsiktiga beslut på folkomröstningar. Riksdagens majoritet måste ha frihet att från mandatperiod till mandatperiod fatta beslut om energipolitiken.

När jag deltog i den andra Barsebäcksmarschen 1977 var parollen: ”Vad ska väck? Barsebäck! Vad ska in? Sol och vind!”

Det finns omkring 750 vindkraftverk i Sverige med en total installerad effekt på cirka 500 MW, som ger en medeleffekt om 100 MW vilket motsvarar en tiondels kärnkraftreaktor. Totalt levereras knappt 1 TWh el från svensk vindkraft per år, vilket kan jämföras med ca 65 TWh per år från vattenkraften. Det är vad som har åstadkommits på ungefär 30 år av vindkraftsutbyggnad. Med nuvarande utbyggnadstakt får vi vänta till efter år 4000 innan vindkraften når samma volym som vattenkraften har idag.

En liten del av vindkraftverken på Näsudden på södra Gotland, som inte är någon särskilt vacker syn i det annars så vackra landskapet.
Vindkraftsutbyggnaden i Sverige drog igång efter folkomröstningen. Vattenfall byggde 1983 ett vindkraftverk på Näsudden på södra Gotland för att studera elproduktion från vindkraft. Idag finns det över 100 vindkraftverk där. Det är Sveriges vindkrafttätaste område som levererar ca 40 miljoner kWh per år, eller 0,04 TWh per år. Nu planeras en fyrdubbling av vindkraften på Näsudden till en kostnad av 750 miljoner kronor. När den har skett kommer Gotland med 57 000 invånare att själva svara för 40 procent av sitt elbehov. Det beskrivs i Gotlandpressen som ett historiskt projekt, men jag skulle vilja peka på de investeringar i vattenkraft och kärnkraft på fastlandet som under överblickbar framtid kommer att stå för 60 procent av gotlänningarnas energiförsörjning.
En förutsättning för investeringarna för vindkraftbolagen är systemet med elcertifikat. Systemet subventionerar alternativ energi och säkerställer lönsamhet i vindkraftsprojekten. Vindkraften är inte lönsam utan subventioner. Subventionerna i Sverige är enligt kraftbolagen otillräckliga för vindkraft till havs trots att det blåser mer än på land. Eftersom det blåser ojämnt måste en mer omfattande vindkraftutbyggnad balanseras av andra kraftkällor, som kan användas när det inte blåser. Riksdagen har tidigare satt vindkraftens planeringsmål för att kunna planera för utbyggnaden till 10 terawattimmar fram till 2015.  Det är inte ett särskilt realistiskt mål.

Det bästa sättet att värna om miljön och skapa ett uthålligt samhälle är att spara energi. En stor del av energiförbrukningen, ca 40 procent, sker inom byggnadssektorn, framförallt till uppvärmning. Det finns en mycket stor potential till energibesparing genom energisnåla hus, antingen genom nybyggnad eller genom ombyggnad. Så kallade passivhus, som förbrukar så lite energi att man inte behöver särskilt uppvärmningssystem, har blivit vanliga i Tyskland. Miljonprogrammets bostadsbestånd är bristfälligt från energisynpunkt, tekniskt nedgånget och inte särskilt attraktivt på marknaden.  Där kan stora energibesparingar göras om de byggs om och blir attraktivare för bostadskonsumenterna. Eller helt enkelt ersätts av nya attraktiva och energisnåla hus. 

Vattenkraften är vår bästa förnybara energikälla. Tekniskt kan man fördubbla vattenkraftens bidrag i Sverige, ekonomiskt lönsamt är kanske en ökning med 50 procent. Det innebär att vissa hittills outbyggda älvar byggs ut. Jag tycker att man kan överväga detta. Vattenkraften har en otroligt mycket större potential än vindkraften även utan subventioner. Ingen energikälla saknar miljömässiga nackdelar. Vattenkraftens nackdelar är små i jämförelse med alternativen. Utbyggnad av de fyra stora outbyggda älvarna hindras av politiska beslut som fattades för 40 år sedan. De borde kunna omprövas idag.

Omkring 80 procent av världens energi kommer från fossila bränslen. Många tror att användningen av fossila bränslen leder till klimatförändring eftersom de medför utsläpp av koldioxid.  Jag tror att klimatförändringarna i första hand har andra naturliga orsaker och att koldioxidens roll är marginell. Men eftersom fossila bränslen är en ändlig resurs finns det ändå all anledning att minska användningen. På lång sikt kommer nog en stor del av vår fossildrivna personbilspark att ersättas av elhybrider eller rena elbilar.  Då behöver vi öka elproduktionen men faktiskt inte särskilt mycket.

Tillgången till biobränslen kommer inte att räcka för att ersätta de fossila bränslena. Framställningen av biobränslen förutsätter i viss utsträckning användning av fossila bränslen. Därför blir nettoeffektiviteten ofta ganska låg. Överdriven satsning på biobränslen får också negativa konsekvenser för livsmedelsförsörjningen globalt.

Med facit i hand kan man konstatera att folkomröstningen inte bara var ett demokratiskt misslyckande utan också ett energipolitiskt haveri. Folkomröstningen var dessutom ett politiskt bedrägeri, eftersom man inte brydde sig om resultatet. Det är för övrigt inte rimligt att i en folkomröstning fatta beslut om vad som ska ske om 30 år. Omkring halva valmanskåren från 1980 har vid det här laget bytts ut. Folkomröstningen ordnades dessutom med oklara alternativ utan möjligheter att rösta för att behålla kärnkraften. Det framstår som om folkomröstningen mest var ett taktiskt spel för att klara opinionen på kort sikt. I det avseendet skiljer den sig inte från folkomröstningen om ATP (som numera har avskaffats), eller om högertrafiken (som infördes kort efter en folkomröstning som gav majoritet för fortsatt vänstertrafik).