måndagen den 28:e november 2011

Det var ju bara ett träd

Att vilja bevara ett många hundra år gammalt träd på Östermalm verkar vara ett tecken på extrem konservatism i Sverige, ja närmare ren fascism verkar det vara svårt att komma. Särskilt som det växer på Östermalm, denna förhatliga stadsdel, själva symbolen för överklassen. Kanske det bör fällas just för att det finns på Östermalm. Denna tes drivs särskilt i Aftonbladet där kolumnisten Oisín Cantwell har strött sin galla över ”de välbärgades absurda ekstrid” och där kulturchefen Åsa Linderborg under rubriken ”Trädskallar” säger: ”Det var ju bara ett träd. Det finns viktigare strider.”
Åsa Linderborg
I Sverige kan man tydligen bara tala om en sak i taget, och då finns det viktigare saker att tala om än träd, så hugg ner dem bara, tycks budskapet vara. Oavsett skäl? 
Oisín Cantwell
Oavsett om staden har rätt eller ej, om de vilseleder sina medborgare eller ej. Det är i grunden fel att kämpa för att bevara träd när det finns viktigare strider att kämpa för. Tv-eken synboliserar ju inte kampen mot kapitalet, mot utsugningen av de fattiga i världen. Den har ingenting att göra med dem som utförsäkras från arbetsmarknaden, ingenting med rätten till kollektivavtal att göra. Ingenting med alla döda i Irak, eller Afghanistan. Som Åsa Linderborg säger: ”Det är en djupt konservativ tanke att nåt ska bevaras bara för att det fanns på 1200-talet.” För Åsa Linderborg känns det djupt stötande att människor engagerar sig för stadens grönska när det finns stora orättvisor i världen. Men betyder det verkligen att det är rätt att fälla en frisk 500-årig ek?

0 kommentarer:

Skicka en kommentar