Naturen som museum

På SvD:s ledarsida fanns häromdagen en fullständigt sanslös kolumn av Johan Ingerö under rubriken ”Naturen är varken redskap eller museum”, där han drar paralleller mellan ekräddare på Östermalm och varghatare i Norrland. Han konstaterar att tv-eken är stagad med vajrar och att den har dödförklarats av diverse trädexperter. Därmed är saken klar för Ingerö, som tycks anse att ingenting mer finns att tillägga i frågan. Han slås av känslan att frågan för trädkramarna är existentiell. Naturen ska enligt Ingerö inte vara ”något museum, uppbyggt för innerstadsflanörernas höga nöjes skull”. Och vidare: "Ett dött jätteträd som vilken dag som helst kan rasa över en bil, en människa eller en barnvagn måste tas bort."

Den enligt Johan Ingerö döda eken vid tv-huset.

Eken är faktiskt inte ”död”. Det tycks ha gått Ingerö fullständigt förbi att tv-eken inte bara grönskade för fullt för bara några veckor sedan utan att också ett antal oberoende arborister och trädexperter tvärtemot uttalanden från Trafikkontorets tjänstemän konstaterat att eken har 50-65 procent frisk ved och inte löper någon risk att ramla omkull.
En jämförelse med Monthy Pythons papegojsketch är faktiskt relevant. Alla kan se att trädet lever, medan stadens tjänstemän envist upprepar att det är stendött.

Det vore klädsamt om SvD kunde tillägna sig ett oberoende förhållningssätt och kritiskt granska beslutsunderlag och myndighetsutövning som normalt brukar vara en huvuduppgift för pressen.