Fi stärker det rödgröna blocket

Nu har alla fyra opinionsinstitut levererat sina majmätningar inför riksdagsvalet. Dessutom har SCB redovisat sin stora väljarundersökning för maj. Jag har nu vägt ihop dessa fem undersökningar som denna gång representerar hela 17 500 intervjuer. Det borde allstå ge en väl underbyggd bedömning av väljaropinionen just nu. Trots detta tror jag att osäkerheten ändå är rätt stor. Det beror delvis på att Europavalet i slutet på maj antagligen har rört till situationen för många. Det var ju en rejäl skräll i EU-valet som kanske återspeglar sig i väljarnas beteenden även inför riksdagsvalet. Valdeltagandet i riksdagsvalet kommer säkert att bli betydligt större och de tillkomna väljarna avviker säkert en del från EU-väljarna. Dessutom visar alla undersökningar en snabb ökning för Fi, som efter framgången i EU-valet säkert kan fortsätta även i riksdagsvalet. Jag tror att Fi har väl så god möjlighet att ta sig in i riksdagen som t ex center och kd har att finnas kvar där. I min redovisning nedan har jag därför för första gången särredovisat Fi. Inget av instituten har ännu 4 procent för Fi, Ipsos ligger högst med 3,9 procent, medan snittet ligger på 2,7 procent. Alla andra partier har förändrats mindre än Fi, små justeringar upp eller ner.

Jag redovisar Fi som en del av det rödgröna blocket, eftersom Fi har en klar vänsterprofil, ungefär som vänsterpartiet. Det visar sig då att det rödgröna blocket leder med 16 procent, en ökning med ca 5 procent sedan i december, då scb gjorde sin förra redovisning. Jämfört med april är ökningen knappt 3 procent, i stort sett beroende på Fi. Kommer inte Fi in i riksdagen minskar denna övervikt till ca 13 procent, ungefär samma som i april. Å andra sidan visar Kd bara 3,9 procent nu, vilket i alla fall skulle ge ett rödgrönt övertag på 17 procent. I princip har alltså det rödgröna blocket stärkt sin ställning. Det vore mycket överraskande om det skulle ske några stora förskjutningar fram till valet som skulle förhindra ett regeringsskifte. Det mest spännande är nu om centern, kd och fi kommer in i riksdagen eller ej. Här nedan visas procentsiffrorna samt förändring sedan april.

M	22,9	-1,0
FP	5,8	-0,3
C	4,7	0,6
KD	3,9	0,0
S	33,5	-0,2
MP	9,1	-1,3
V	8,1	1,0
Fi	2,7	1,7
SD	8,1	-0,5
Övriga	1,2	0,0
M,Fp,C,Kd	37,3	-0,7
S,Mp,V,Fi	53,4	2,2

Miljöpartiet klar vinnare på Kvarnberget

Europavalet på Kvarnberget på Södermalm gav solklar vänstermajoritet. Miljöpartiet blev klart största parti med 28,6 procent av rösterna med Feministiskt Initiativ på andra plats med drygt 18 procent.

Fördelning på partierna
Om det hade varit riksdagsval hade Socialdemokraterna, vänstern, miljöpartiet och Feministiskt initiativ hade enkelt klarat riksdagsmajoriteten med drygt 65 procent mot alliansens 27,5. Ja, alliansen skulle ju bara få 22,3 procent, eftersom varken centern eller kd skulle klara 4-procentsspärren.

Kvarnberget ligger i valdistriktet Maria 12
Centern och Kd har inte mycket stöd på Kvarnberget, bara 3,1 respektive 2,1 procent av rösterna. Tyvärr klamrade sig Sverigedemokraterna klamrat sig kvar med drygt 4 procent. Socialdemokraterna fick bara 11,7 procent och Moderaterna blev bara femte största parti, något mindre än folkpartiet.

Fördelning mellan blocken på Kvarnberget
Om hela Sverige röstar som vi på Kvarnberget i riksdagsvalet i höst kommer Åsa Romson att bli ny statsminister med Gustav Fridolin som finansminister. Faktum är att det skulle räcka för Mp att liera sig med antingen Feministiskt initiativ eller med Socialdemokraterna och vänsterpartiet för att regera med egen majoritet. Men kanske tryggast med alla fyra partierna. Jonas Sjöstedt kunde bli socialminister och förbjuda vinster i välfärden, och Gudrun Schyman arbetsmarknadsminister och lagstifta om lika lön mellan kvinnor och män och könskvotering av bolagsstyrelser. Isabella Lövin kunde tas hem från Bryssel för att fixa miljön. Vad skulle Stefan Löfven ta hand om? Kanske kommunikationerna.

Dagens Nyheter har blivit Gårdagens Nyheter - kanske världens mest inaktuella morgontidning

I alla fall för oss på Gotland. Jag har varit prenumerant på Dagens Nyheter sedan 1967 och jag vill fortsätta att läsa tidningen. Papperstidningen alltså. Jag vill inte ha den digitala versionen, annat än som nödlösning. Jag tycker inte om att läsa tidningen i datorn.  Jag har prövat. Under flera år har jag bott och arbetat utomlands och då har jag i stort sett dagligen skummat DN på nätet, främst för nyheter hemifrån. Sen har jag läst annat. I Indien har jag läst Times of India eller någon annan utmärkt papperstidning med såväl världsnyheter som lokala nyheter.

DN lanserades 2011 med sin nya tredelning 
Papperstidningen DN lever ett långt liv hemma. Jag läser den till frukost under kanske 1-2 timmar, men vissa artiklar blir inte lästa då utan senare under dagen eller kanske nästa dag. Någon tidning kan behållas i flera dagar när jag vill gå tillbaka till en intressant artikel senare. Papperstidningen har varaktighet.
Så här är det alltså i Stockholm, men inte när vi är på Gotland. Inte nu längre. Förut kom DN i brevlådan klockan 6 på morgonen tillsammans med lokaltidningen GT, sex dagar i veckan. Denna utmärkta distributionsform har avskaffats i år av ekonomiska skäl. Ändå gick DN med 100 miljoner kronor i vinst förra året. Vad jag vet så har vinsten genererats av papperstidningen, inte av den digitala tidningen. Hur stor blir vinsten i år?
Nu får vi i stället tidningen med posten på eftermiddagen, fem dagar i veckan. På måndagarna kommer tre tidningar på en gång. Måndagens morgontidning som redan är en kvällstidning,  Söndagens morgontidning som redan är en dagenefterkvällstidning samt lördagens morgontidning som nu är en tvådagarefterkvällstidning. Alla med gamla nyheter.
När vi är på Gotland under kortare perioder har vi uppehåll i prenumerationen och köper lösnummer i stället. Märkligt nog har DN ransonerat lösnummerförsäljningen, till ett begränsat  antal försäljningsställen. ”Vi får tyvärr inte sälja Dagens Nyheter” har vi hört ett flertal handlare beklaga sig över på ön. Det är numera faktiskt mycket lättare att hitta Svenska Dagbladet än Dagens Nyheter i butikerna.
Dagens Nyheter kostar ca 300 kronor per månad om man bor i Stockholm. På Gotland kostar tidningen hela 400 kronor per månad. En digital prenumeration kostar däremot bara ca 200 kronor per månad. Att köpa tidningen i lösnummer kostar ca 800 kronor per månad. Men om man gör uppehåll i tidningen en kortare period får man inget avdrag, ”eftersom man ändå har tillgång till den digitala tidningen”. Papperstidningen är alltså värd dubbelt så mycket som den digitala prenumerationen på Gotland, men den är alltså inte värd ett öre, om man vill göra ett uppehåll.
Att göra uppehåll i prenumerationen för att i stället köpa lösnummer kan alltså bli riktigt dyrbart, förutom att man kanske måste köra långt med bil till närmaste försäljningsställe.
I dag på eftermiddagen fick vi som vanligt måndagens DN i brevlådan på östra Gotland. Samt söndagens och lördagens.  Den nyhet som just nu speglas i alla medier, det omvälvande resultatet i EU-valet, inte bara i Sverige utan också i Europa, nämns inte med ett ord i tidningen. Jo, förlåt, i en liten ruta på sid 2, får man reda på att ”Allt om EU-valet hittar du på DN.se! Sveriges mest initierade valbevakning.” Alltså!
I en tidning som vi får klockan två på eftermiddagen. Detta efter att vi har följt valvakan i SVT i går kväll, och hört alla nyhetssändningar i radion hela dagen. När vi nu på kvällen följer alla fördjupningar i SVT Rapport och Agenda får vi ändå vänta på att läsa ”Sveriges mest initierade valbevakning” i morgondagens DN, som kommer i brevlådan på eftermiddagen drygt 40 timmar efter det att valet avslutats! Varför får vi en tidig upplaga till Gotland när den ändå distribueras så sent att det hade gått snabbare med åsna.
Allt tyder på att DN helst vill mobba ut oss läsare på Gotland (och kanske andra delar av Sverige) så att de helt kan lägga ned distributionen av papperstidningen här. DN har (hade) drygt 1 000 prenumeranter på Gotland vintertid. På sommaren är det ungefär 3 000 prenumeranter. Flera mångåriga DN-läsare jag känner har numera bara den digitala prenumerationen på läsplattan eller datorn. Andra vill som vi ha just papperstidningen. De är för det mesta urförbannade på DN nu.

Stark vänstervind i det svenska EU-valet

EU-valet blev stor succé för framförallt miljöpartiet, som blev näst största parti och Feministiskt initiativ, som kom in i EU-parlamentet. Att även Sverigedemokraterna kom in var nog mera väntat.

Nej, jag hade fel. Det var inte bättre att väga samman de tre senaste prognoserna för EU-valet. Jag hade i genomsnitt 1,3 procentenheter fel på de nio partier som fick mandat i EU-valet. Novus prognos, dagen före valdagen, hade bara 1,0 procentenhet fel. Sämst var dock Sifo med hela 1,9 procentenhet fel. Mest fel hade prognosinstituten på moderaterna. Alla tre hade överskattat resultatet, Sifo med hela 4,5 procent. Alla hade också underskattat Sverigedemokraterna.
Beträffande mandatfördelningen stämde nästan min egen sammanvägda prognos. Socialdemokraterna fick ett mandat mer och vänsterpartiet ett mandat mindre. Det hade jag också öppnat för, eftersom det var mycket jämnt, dem emellan.
Totalt sett var det en stark vänstervind. Skulle utfallet i riksdagsvalet bli likadant som i Eu-valet skulle vi få en ny regering med egen majoritet på 51,3 procent för de fyra partierna s, mp, v och fi. Övervikten gentemot den borgerliga alliansen skulle vara hela 15,2 procent, trots att såväl centern som kd skulle vara kvar i riksdagen.
Alla opinionsinstitut gjorde hyfsade prognoser för detta. Man kan alltså gissa att de relativt stora förskjutningar som ägde rum i slutskedet i huvudsak skedde inom de båda blocken och inte mellan dem. Moderaterna tappade alltså till framförallt centern och kd. Socialdemokraterna tappade till miljöpartiet och vänsterpartiet till Fi. Sverigedemokraternas uppgång kan ha skett på bekostnad av såväl moderaterna som socialdemokraterna. Det är inte säkert att samma förskjutningar sker i riksdagsvalet, då regeringsmakten står på spel.


Uppdatering den 26 maj
Jag hade visserligen inte bäst prognos för EU-valet. Men jag hade i alla fall inte en så dålig sammanvägd prognos som SOM-institutet presenterade i lördagens DN, dagen före EU-valet. De hade i genomsnitt 2,4 procentenheter fel för de partier som fick mandat. Mest fel blev det för moderaterna, som SOMI trodde skulle få 19 procent, men bara fick 13,6 procent. SOMI trodde socialdemokraterna skulle få 28,5 procent men de fick alltså bara 24,4. De trodde inte heller att Fi skulle nå 4-procventspärren. Det var alltså en riktigt usel prognos från SOM-institutet.
Inte ens vallokalsundersökningen Valu klarade sig särskilt bra. Mest fel blev det för Sverigedemokraterna, vars resultat underskattades med nästan 3 procent, medan miljöpartiets och vänsterpartiets resultat överskattades enligt DN.

Dramatik i valspurten inför EU-valet

SR/Novus, DN/Ipsos och SvD/SIFO har alla presenterat nya opinionsmätningar i valspurtens slutskede inför EU-valet. De visar var för sig stora kast där framförallt moderaterna och socialdemokraterna tappar vardera drygt 3 procent till mindre partier, men de visar också betydande skillnader sinsemellan. Enligt Novus är till exempel miljöpartiet nu större än moderaterna, men de ligger faktiskt långt bakom moderaterna enligt de båda andra undersökningarna som är gjorda vid ungefär samma tid. Tro alltså inte alltför mycket på en enstaka undersökning. Det är inte särskilt seriös när Törbjörn Sjöström, vd för Novus kommenterar att miljöpartiet är större än moderaterna med att säga: ”Vi har inte sett något liknande. Jag tror att i Sverige så är det här unikt som sådant”. ”Det stämmer överens med hur politiken förändrats både nationellt och internationellt. Att miljöfrågorna är de viktigaste internationellt stärker självklart Miljöpartiet precis som det gjorde när partiet kom in i riksdagen för första gången i Sverige.” Detta säger han trots att det inte stöds av de två andra undersökningarna gjorda under samma period! Statistiken visar i själva verket att det inte är miljöpartiet som ökar utan moderaterna som backar!
Enligt alla tre undersökningarna ligger dock Fi nu över fyra procent och kommer antagligen att ta ett mandat i Bryssel. Piratpartiet ligger däremot sannolikt alltför långt under gränsen för att ta mandat.
Lägger men ihop SIFO, Demoskop och Novus senaste mätningar (för att få bredare underlag och säkrare resultat) framträder ändå en tydlig bild med samma huvudinriktning. De partier som har vunnit sedan början på maj är folkpartiet, centern, kd samt feministiskt initiativ som alla kan ta mandat i Bryssel, samt Sverigedemokraterna som kan ta flera mandat.  Undersökningarna gjordes mellan 13 och 22 maj.

Så här ser mina sammanvägda siffror ut parti för parti (totalt 5 838 intervjuer) med skillnaden mot början på maj inom parentes:

M 16,7 (-3,3)
FP 10,0 (1,6)
C 5,4 (1,5)
KD 5,7 (1,1)

S 26,4 (-3,4)
MP 13,8 (-0,7)
V 7,2 (-0,1)

SD 7,4 (2,0)
PP 2,3 (0,0)
FI 4,7 (1,6)
JL 0,2 (-0,2)

Skillnad mellan blocken är knappt 10 procent och har minskat sen sist. Men skulle Fi att ta sig till riksdagen ökar å andra sidan skillnaden mellan blocken till ca 15 procent. Fi måste ju räknas till det rödgröna blocket. Men det är nog lättare för småpartier att få röster i Eu-valet jämfört med riksdagsvalet.
Fortfarande är skillnaderna mellan olika mätningar betydande. Piratpartiet fick t ex 3,9 procent enligt Novus i början på maj men har inte varit i närheten av denna nivå i någon annan mätning. DN/Ipsos har störst fall för moderater och socialdemokrater på bara två veckor, så stora fall på omkring 6 procent att man undrar över tillförlitligheten. SIFO har bara fall på ca 3 procent och Novus ännu mindre.
Hur det går i själva valet vet vi i morgon. Det kan ju bli helt annorlunda.

Uppdatering valdagen
Jag skrev ovan att Fi antagligen kommer över 4 procent och får mandat i Bryssel. Det finns ju en gräns som innebär att man inte får mandat under 4 procent, men det är faktiskt inte säkert att man får mandat med t ex 4,1 procent. Det beror på flera saker. Dels finns det bara 20 mandat att fördela för Sverige. Om dessa hade fördelats lika hade det ju krävts bortåt 5 procent för mandat. Röster på övriga partier är ju i princip bortkastade, så de röster som räknas blir inte riktigt 100 procent. Men mandatfördelningen går inte till så. I stället används den så kallade jämkade uddatalsmetoden, som förklaras på valmyndighetens hemsida. Med denna metod skulle mandatfördelningen bli enligt nedanstående om det sammanvägda undersökningsresultatet ovan också blev valresultatet.


M 3
FP 2
C 1
KD 1

S 5
MP 3
V 2

SD 2
PP 0
FI 1
JL 0

Det är dock mycket jämnt i fördelningen av de två sista mandaten som i ovanstående tabell har tillfallit Sverigedemokraterna och vänsterpartiet. Med små ökningar kunde de i stället tas av moderaterna och socialdemokraterna. Fi ligger dock relativt säkert med sitt mandat.

Om yttrandefrihet i skolan och samhället

Konstnären Dror Feiler upptäckte i morse ett sprejat hakkors på sin lägenhetsdörr i Stockholm. Feiler är en av Vänsterpartiets kandidater till Europaparlamentet och talesperson för Ship to Gaza. ”Jag skulle ut med soporna och såg vad som liknade en svart krabba - innan jag såg vad det verkligen var. Det var oerhört skrämmande. Mina föräldrar flydde hit från Tyskland och Polen och då var hakkorset avgörande i bilden. Vi får aldrig glömma det”, säger Dror Feiler. Dror Feiler har också hotats tidigare, bl a efter installationen ”Snövit och sanningens vansinne” på Historiska museet, för några år sedan. Detta är naturligtvis avskyvärt. Oavsett vad man tycker om Dror Feilers åsikter, ska han ha rätta att uttrycka dem, och ställa upp i val för att få möjligheten att förverkliga dem om han får politiskt stöd för detta, och allt detta utan att hotas på något sätt. Allt detta tillhör grundvalarna för vår demokrati.
"I disapprove of what you say, but I will defend to the death your right to say it". ”Jag ogillar dina åsikter, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att uttrycka dem”. Detta är ett citat från “The Friends of Voltaire”, Evelyn Beatrice Hall, pseud. S.G. Tallentyre, 1906), alltså inte av Voltaire själv, men för att sammanfatta Voltaires uppfattning.

Voltaire (1694- 1778) fransk författare och upplysningsfilosof.
Detta enkla budskap är också grundprincipen för vår yttrandefrihet. Yttrandefrihet omfattar rätten att yttra och föra fram åsikter utan censur, begränsning eller någon typ av bestraffning. FN:s deklaration formulerar rätten på följande sätt: "Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser". En liknande text finns också i Europakonventionen om mänskliga rättigheter.
Här i Sverige går EU-valrörelsen in i sitt slutskede och snart även valrörelsen till riksdagsvalet i september. Ett av de mest avskyvärda partierna är de främlingsfientliga Sverigedemokraterna. Ett annat är det nazistiska Svenskarnas parti. I media har nu uppkommit en diskussion om dessa partier ska få framföra sina avskyvärda åsikter i skolorna. Ja, säger skolverket och justistiekanslern. Om andra partier får denna rätt måste också dessa partier tillåtas i skolan. Detta enligt vår grundlag, som bygger på demokratins grundprinciper.

Dror Feiler 2010.
Men detta är inte alla överens om. Det räcker inte med att bemöta avskyvärda åsikter med sakliga skäl. De bör också hindras att framföra dem, och om det ändå sker bör man störa möjligheterna för andra att lyssna. En som anser detta är just Dror Feiler, som i förra valrörelsen själv var med och störde Sverigedemokraternas möten genom att blåsa i vuvuzela och tala i megafon. Dror Feiler ansåg då, enligt DN, att "det är viktigare att försvara demokratin än att Jimmie Åkesson ska åtnjuta full frihet på ett okommenterat sätt". Dror Feiler hävdar alltså för egen del den yttrandefrihet som han inte vill tillerkänna andra. Han har inte förstått demokratins grundläggande principer.
Om Svenskarnas parti vill framföra sina åsikter i skolan anser jag att det vore ett utmärkt tillfälle för lärarna att ställa dessa åsikter mot andra partiers och ta upp en allsidig diskussion om människovärde och mänskliga rättigheter. Detta och andra rasistiska partier finns i samhället och eleverna kommer förr eller senare att möta dess företrädare. En av skolans grundläggande uppgifter borde vara att förbereda eleverna på vad de ändå kommer att möta, efter skoltid eller senare i livet. I stället för att sticka huvudet i sanden och sätta sig emot demokratins grundpelare.

Klimatfrågan har blivit religion

Flera gånger har jag försökt nyansera den gängse bilden av klimatförändringarna på min blogg. Jag har till exempel pekat på osäkerheter i mätmetoder och på svårigheter att finna rimliga förklaringar till att hastigheten i den globala uppvärmningen inte påverkas mer än marginellt av den ökande CO2-halten i atmosfären. Temperaturen ökade ju nästan lika fort före 1950 som efter, trots att halten då var mycket lägre. Bland det mest svårförklarliga är ju dessutom att vi inte har haft någon uppvärmning alls under de senaste 15-16 åren, trots accelererande utsläpp. Samtidigt som isar smälter i Arktis tilltar havsisen vid Antarktis. När kartan inte följer verkligheten borde man ju granska om kartan verkligen är rätt. Men ställer man sådana frågor kallas man ofta klimatförnekare eller liknande av klimatalarmister som tvärsäkert ”vet” att de har rätt. Nu är jag ju ingen expert, bara intresserad amatör, men har ändå följt frågan ganska ingående under de senaste sju åren.
Jag säger detta för att betona att jag inte är ensam om att tvivla på den i medierna och politiken gängse bilden. En av dem som under senare tid har sagt liknande saker är Lennart Bengtsson, en verklig expert som var verksam som meteorolog vid European Centre for Medium-Range Weather Forecasts (ECMWF) i Reading från 1976 till 1990 under de senare åren som chef. Han var därefter chef för Max-Planck-Institut für Meteorologie i Hamburg, 1991-2000 och är sedan 2000 professor vid University of Reading. Han är alltså en av våra mest meriterade vetenskapsmän på meteorologins område där hans forskningsområde bland annat atmosfärmodellering. Han är sedan drygt 20 år ledamot av svenska Vetenskapsakademien och har fått internationella pris.

Professor Lennart Bengtsson
Bengtsson anser att växthusgaser påverkar jordens klimat, men problemet är hur mycket, hur snart och hur omfattande, något som han inte menar att modellerna håller för att beräkna. Han menar också att vädret inte har blivit mer extremt som en del vill påskina. Det han tycker är allra mest oroande är en ökad tendens till pseudovetenskap inom klimatforskningen, som visar sig i tendensen att endast rapportera om det som stöder en klimathypotes och avstå från att berätta om det som avviker.
Klimatfrågan tycks i dag enligt Bengtsson inte längre styras av rationellt tänkande utan har blivit ”ideologi eller snarare en religion”, som har fyllt det tomrum som förra seklets avkristning lämnade. Av denna anledning har debatten blivit så irrationell och för en agnostisk person som Bengtsson är att den ter sig obehaglig och närmast hotfull. Jag kan bara instämma i vad Bengtsson säger.

Säg ja till Attefallshuset

Bostadsminister Stefan Attefall har föreslagit att en ny typ av lite större friggebod ska kunna byggas utan bygglov för permanentboende. I stället för friggebodens 15 kvm kan det s k Attefallshuset bli 25 kvm och byggas utan bygglov, så länge man håller sig minst 4,5 m från tomtgräns, men dock med bygganmälan. Detta har väckt många protester. I radion klagade idag till exempel villaägare i Mälarhöjden; just där skulle det vara olämpligt, bli alltför tätt etc, Vanliga klagomål från sådana som redan bor bra men inte vill ge andra samma boendemiljö, men kanske någon annanstans, helst långt borta, ni vet. Men varför skulle en friggebod gå bra men inte ett Attefallshus. Skillnaden är någon meter i längd och bredd, alltså ganska marginell.
Tobias Olsson från Sveriges Arkitekter, min egen organisation, klagade också men på ganska oklara grunder. Det skulle bli krångligt och förvirrande med ytterligare en form för tillstånd. Men hallå! Hur krångligt är detta egentligen?  Kanske skulle det till och med ge några arkitekter jobb.

Attefallshus ritat av Thomas Sandell
När våra barn var nya på bostadsmarknaden hjälpte vi dem ut i ett övergångsskede med ett par små bostadsrätter på knappt 25 kvm, en idealisk bostadsstorlek för en ung persons första egna bostad. Precis lagom. Det är naturligtvis ingen lösning på bostadsbristen men kunde dock vara ett litet bidrag till en lösning. Ju tätare våra alltför glesa villaområden kan bli desto bättre.

Opinionsläget inför EU-valet

Den senaste veckan har flera olika väljarundersökningar publicerats kring EU-valet. Media lyfter gärna fram svängningar enligt de undersökningar som man samarbetar med även om de inte motsvaras av andra undersökningar.  Jag har vägt ihop fyra av dem, Ipsos, Novus, Demoskop och Sifo. Sammanlagt är det nästan 6 600 respondenter. Skillnaden mellan blocken är fortfarande stabil, runt 15 procent, jämfört med april.

Resultaten skiljer sig en del från motsvarande undersökningar för riksdagsvalet, men också sinsemellan. Osäkerheten blir också större, eftersom valdeltagandet är lägre än för riksdagsvalet och benägenheten att rösta skiljer sig mellan olika partier. Man kan gissa att väljarna i högre grad kommer att rösta på ”övriga partier”, eftersom regeringsmakten inte står på spel. I april hade ”övriga partier” knappt 3 procent i min sammanvägning av fyra väljarbarometrar, medan den andelen är drygt 6 procent vid motsvarande sammanvägning av samma väljarbarometrar för EU-valet i maj. Men även om FI skulle få drygt 3 procent och Piratpartiet drygt 2 procent i EU-valet som min sammanvägning visar, räcker det inte till något mandat. Det är främst moderaterna och socialdemokraterna som tappar till övriga partier, medan folkpartiet, kd och miljöpartiet vinner. Kanske finns det en Lövin-Adaktussoneffekt? SD och V verkar däremot tappa väljare. Det kan ju vara Fi som tar röster från V. Inte heller centern får tillräckligt stöd för att få mandat i EU-parlamentet, medan SD och KD  ligger strax över gränsen.
Skillnaderna mellan olika opinionsinstitut är också större jämfört med riksdagsvalet. Medan Ipsos ger moderaterna nästan 23 procent får de enligt Novus bara drygt 16 procent. Sifo ger sossarna drygt 31 procent men bara 27 enligt Novus. Medan Novus och Demoskop ger KD drygt 6 procent får de bara omkring 3 enligt Sifo och Ipsos. Antagligen har  opinionsinstituten olika metoder för sina beräkningar.
Sammanfattningsvis finns det stort utrymme för överraskningar. Men om en dryg vecka vet vi svaret.

Lidingö bygger för lite bostäder

Lidingö stad hade planer för 2 500 nya bostäder genom överdäckning av Södra Kungsleden, som skär rätt igenom Torsvik i anslutning till Lidingö centrum. Efter några år av samråd och mangling har projektet bantats till 1 000 bostäder.

Torsviks torg med nya bostäder efter överdäckningen
Detta kritiserades av bland annat finansminister Anders Borg: ”Vi från statens sida måste sätta tryck på alla Stockholmskommuner”, säger Anders Borg till tidningen Metro. ”Det byggs för lite i till exempel Danderyd och Lidingö.”

Stadshusparken i framtiden
Björn Tarras-Wahlberg, företrädare för aktionsgruppen Rädda Lidingö – Bevara Trädgårdsstaden skrev då ett öppet brev till finansminister Anders Borg om Lidingö och regeringens ansvar för bostadsbristen. Där argumenterar han för att bostadsbristen i Stockholm inte är kommunernas fel, utan felet ligger hos nuvarande och tidigare regeringar. Enligt Tarras-Wahlberg beror bristen på hyresregleringen, flyttskatten som minskat rörligheten på bostadsmarknaden och förbudet att hyra ut bostadsrätter i andra hand.
Det enda relevanta i sammanhanget är ”flyttskatten”. Genom att sänka fastighetsskatten och i stället dra in reavinstskatt i samband med flyttningar är ett idiotiskt system, som verkligen minskat rörligheten. Men jag är inte säker på att Tarras-Wahlberg verkligen vill höja fastighetsskatten. Det finns inget förbud mot att hyra ut bostadsrätter. Men inget av detta påverkar ju antalet bostäder. Och hyresregleringen innebär inget hinder mot att bygga bostadsrätter, bara kommunerna gör detaljplaner. Det är ju det Björn Tarras-Wahlberg vill stoppa.
Sen kommer en lång klagosång över den kommunala skatteutjämningen, trafikstockningar, hur fruktansvärt tätbebyggd kommunen redan är, hur stort socialt ansvar kommunen redan har tagit och så vidare. Allt typiska undanflykter från dem som gärna ser att man bygger någon annanstans, ”bara inte där jag bor”.

Ja, just det. Här i Torsvik bor Björn Tarras-Wahlberg själv.
Men vad menar han egentligen med att säga att ”koncentrationen på Stockholm riskerar dessvärre att utarma glesbygden”. Antyder han att vi ska begränsa invandringen, barnafödandet eller den fria rörligheten inom Sverige, de tre faktorer som innebär att vi blir 35 000 fler invånare i Stockholm varje år. Utveckla gärna detta resonemang, Björn Tarras-Wahlberg, om det verkligen är så du menar?

Miljöfientligt Stockholmsuppror

En gruppering som kallar sig ”Stockholmsupproret” sprider flygblad, med ett ”upprop till alla medborgare och grupper som förfäras över den hårdhänta och okänsliga exploateringen av Stockholm”.

Riktigt vad som avses med detta framgår inte, men bakom uppropet står Föreningen Bevara Slussen 2014, en gruppering som vill att Slussen ska rivas och sedan byggas upp igen i strid med en detaljplan, som har tagits fram enligt plan- och bygglagens bestämmelser, antagits av en majoritet av det fullmäktige som i demokratisk ordning har valts av kommunens medborgare samt vunnit laga kraft efter prövning av flera rättsliga instanser. Denna detaljplan har dessutom större stöd av medborgarna enligt opinionsundersökningarna jämfört med alla andra alternativ. Stockholmsupproret stöds dessutom av andra grupperingar, till exempel Nätverket Årstafältet, som förklarar: ”Stockholmsupproret gäller den förfulning av Stockholm som pågår, planering av överdimensionerade byggnader i känslig stadsmiljö, byggandet i parker, osv, och inte bara Slussen.” Nätverket vill behålla Årstafältet som en landskapspark och motsätter sig därför att 6 000 bostäder byggs runt den centrala delen av fältet som ska bevaras som park enligt stadens intentioner.

Årstafältet i framtiden om inte Nätverket får råda
Stockholmsregionen växer sedan flera år med ca 35 000 invånare per år. Detta beror på att vi har ett födelseöverskott, invandring från andra länder och till en mindre del på inflyttning från andra delar av Sverige (för utbildning och jobb). Vill vi stoppa detta måste vi alltså anamma begränsa invandringen (som Sverigedemokraterna vill), genom lag begränsa barnafödandet (som man gjort i det kommunistiska Kina) och dessutom återinföra 1800-talets passregler för att begränsa rörligheten inom Sverige (Det krävdes pass för resor inom Sverige långt in på 1800-talet).
Är man inte beredd att diskutera dessa radikala politiska förändringar borde varje ansvarstagande människa inse att man måste bygga tillräckligt med bostäder för den växande befolkningen. Men det vill inte ordföranden för Nätverket Årstafältet. På sin blogg säger hon att ”däremot finns inget i lagen som säger att det ligger på enskilda medborgare att lösa bostadsfrågan”. Nej, men det är ju det som stadens politiker tar ansvar för. Eftersom hon ifrågasätter att den täta staden är den hållbara staden drar jag slutsatsen att hon menar att bostäderna i så fall får byggas ”någon annanstans”, kanske långt bort i periferin och i alla fall inte där hon bor (Not in my backyard). Enligt alla hittills utförda trafik- och stadsbyggnadsanalyser (som jag har nästan 40 års erfarenhet av) skulle en sådan bebyggelseutveckling leda till ökat bilåkande, mindre kollektivtrafikresande och färre som cyklar och går, fler olyckor samt ökade utsläpp i luften. Dessutom skulle mer natur- eller jordbruksmark asfalteras.

Om tidigare generationers stockholmare hade agerat lika tillväxtnegativt hade inte heller de bostäder funnits där  Stockholmsupprorets och Nätverkets Årstafältets företrädare bor idag. Stockholmsupproret är alltså ett i hög grad oansvarigt och miljöfientligt initiativ.

Talking Folklore Center

”Jag började hänga på Folklore Center, den amerikanska folkmusikens tillflyktsort. Det låg på MacDougal Street, mellan Bleecker och Tredje. … Jag strosade runt en stund och stötte ihop med Izzy Young, ställets ägare. Young var en folkentusiast av det gamla slaget, mycket sardonisk. Han bar tjocka hornbågade glasögon, talade med utpräglad Brooklyndialekt och klädde sig i bomullsbyxor, läderbälte, arbetarkängor och en slips nonchalant på snedden. Hans röst var som en bulldozer och verkade alltid för högljudd för den lilla lokalen. Izzy var ständigt en smula irriterad över det ena eller det andra. Han var sentimentalt godhjärtad, i själva verket en romantiker. I hans ögon glittrade folkmusiken som guld. Det gjorde den för mig också. Folklore Center var en skiljeväg och en mötesplats för all tänkbar folkaktivitet, och man kunde när som helst stöta på den verkliga kärntruppen bland folksångarna. En del av dem hade sin postadress där.”
(Bob Dylan, Memoarer första delen sid 23-24).

Izzy Young på Folklore Center på MacDougal Street, NY.
Izzy Young arrangerade folkkonserter med folk- och bluesartister. Han lånade ut skivor och skrifter om Joe Hill till den unge Bob Dylan. Izzy Young arrangerade också Dylans första konsert i New York den 4 november 1961 på Carnegie Chapter Hall på West 57th Street.

Folklore Center på Södermalm
Nu ligger Folklore Center i hörnet av Björngårdsgatan och Wollmar Yxkullsgatan på Södermalm i Stockholm. Där huserar Izzy Young och sprider fortfarande information om folkmusik och konserter, ibland ordnas arrangemang i själva lokalen.

Izzy Young på Folklore Center 2014
Man kan också köpa böcker och unika vinylskivor till hyfsat pris.

I skyltfönstret
I skyltfönstret hänger en xeroxkopia av en originaltext av Bob Dylan. Sången heter Talking Folklore Center. Så här lyder texten:

Talking Folklore Center
Av Bob Dylan

I came down to New York town,
Got out and started walking around,
I's up around 62nd Street,
All of a sudden comes a cop on his beat;
Said my hair was too long,
Said my boots were too dirty,
Said my hat was un-American,
Said he'd throw me in jail.
So I got on a subway and took a seat
Got out on 42nd Street.
I met this fellow named Delores there,
He started rubbin' his hands through my hair --
I figured somethin' was wrong,
So I ran through ten hot-dog stands, four movie houses,
And a couple a dancing studios to get back on the subway train.

The wind it blew me north and south,
It blew me in a coffee house.
I met this fellow with sun glasses on,
He told me he sung folksongs --
I believed him 'cause he was wearing sun glasses.

He sung "Scarlet Ribbons" 'bout ten times or more,
He sung "Michael Row The Boat Ashore. "
He sung "Where Do All The Flowers Go? "
There was no folksong he didn't know --
The ones he didn't know he didn't like anyway.

On MacDougal Street I saw a cubby hole,
I went in to get out of the cold,
Found out after I'd entered
The place was called the Folklore Center --
Owned by Izzy Young --
He's always in back --
Or the center.

They got real records and real books,
Anybody can walk in and look.
You don't have to own a Cadillac car,
Or a nine hundred and fifty-two dollar guitar --
Do like most people do --
Walk in --
Walk around --
Walk out.

But that's not the way you see,
That ain't the way it oughta be,
There's just one way a lookin' at it,
You shouldn't take this place for granted --
That'll always be here.

So go down and buy a record or book,
Don't just walk around and look,
You can do that when you go uptown,
When you come down here you're on common ground --
Common people ground --
Common guitar people ground --
WE NEED EVERY INCH OF IT!

Lyrics as reprinted in ”The Festival Songbook”, New York, 1973 pp. 150-151.

Rivningar då och nu

I februari revs det gamla klockhuset vid Norra Station trots att det tidigare var sagt att det skulle bevaras. Stadsbyggnadskontoret ville flytta hela tornet till en annan plats, men så blev det inte. På alla hjärtans dag demolerades huset. Det väckte en storm av indignation bland stockholmarna.

Det rivna klocktornet
Två månader senare ångrade sig moderaterna. ”Vi har förstått att många blev ledsna och arga när klocktornet revs och vi vill därför bygga upp klocktornet för att skapa en koppling till Norra stationsområdets historia”, skrev Regina Kevius (M), stadsbyggnadsborgarråd, i ett mejl till Aftonbladet. Klocktornet beräknas vara färdigbyggt 2018, då husen i stadsdelen står klara. Det kommer att kosta 11,8 miljoner. Ett problem är att de 1 350 tegelstenarna redan har sålts på Blocket. Ska kommunen köpa tillbaks dem eller ska man bygga med nytt tegel? Och till vad ska huset användas?
Jag kommer att tänka på den här sorglustiga historien när jag läser om Ferdinand Bobergs gasklocka vid Värtan, som ska bevaras. Stockholms stad har beslutat att för 530 miljoner kronor bygga en internationell gästspelsscen i gasklockan. Det är i och för sig bra, både att gasklockan bevaras och att staden får ytterligare en scen. Bara man inte råkar riva den i hastigheten...

Gasklockan vid Värtan som scen
För 1970 revs en annan gasklocka trots en opinionsstorm, den vid Sabbatsberg. Den byggdes ursprungligen för Klaragasverket vid Klara sjö. Det var Stockholms första gasverk och fanns mellan 1853 och 1919. Det fanns flera gasklockor som revs successivt. Gasklockan vid Sabbatsberg var den femte och sista som stod kvar till 1970. Den var byggd 1885 efter ritningar av Valfrid Karlsson och P E Werming.

Gasklockan vid Sabbatsberg 1885.
Även den gasklockan hotades av rivning, men detta väckte debatt och protester. Jag var då aktiv i Alternativ Stad, som ville bevara gasklockan för någon form av publik verksamhet; man talade om ett ”allaktivitetshus”. Men det ville inte staden.

Gasklockan vid Sabbatsberg på 1960-talet.
Gasklockan revs 1970 och i stället byggdes några bostadshus enligt den tidens ideal – alltför få och alltför glest. Idag hade man antagligen kunnat bygga lika många bostäder eller fler samtidigt som gasklockan bevarades. Kanske man hade kunna få en musikscen eller någon annan publik användning, betydligt centralare än den i Värtan, bara fantasin funnits. Men den fanns inte hos staden då.
Alternativ stad bildades 1969 och är mest känt för räddningen av almarna i Kungsträdgården 1971, men man engagerade sig i många stadsbyggnads- och trafikfrågor och fick stockholmarna att bli aktiva i kampen om staden. Just då pågick rivningen av Klara, som allra mest intensivt, där både enkla bostadshus som var slitna och omoderna och kulturhistoriskt ovärderliga byggnader från 1600- och 1700-talen revs utan eftertanke, något som nästan alla i efterhand beklagat. Almstriden blev en väckarklocka, som påminde om att stockholmarna kanske inte var med på noterna. Efter almstriden ebbade rivningshysterin så småningom ut och det som fortfarande fanns kvar av värde kunde räddas för framtiden. Idag beklagar man att det nästan helt saknas bostäder i city och staden gör vad man kan för att reparera skadan.

Dagens Nyheter efter almräddningen 1971
Just nu pågår en utställning i Tensta konsthall av Aktion Arkiv som heter Kampen om rummet där bland annat Alternativ Stad och byalagens verksamheter på 1970-talet tas upp. Där visas en film där jag, Eva Hernbäck och Göran Fohlin, alla aktiva i Alternativ stad på 1970-talet, berättar om almstriden och andra aktioner.

Film om almarna och Alternativ stad.

Aktion Arkiv har bildats av arkitekterna och forskarna Helena Mattsson, Meike Schalk och Sara Brolund Carvalho och utvecklar en deltagande historieskrivning genom aktioner kring urbana kulturella, historiska och politiska frågeställningar.

På torsdag 8/5 kl 18 ordnar Aktion Arkiv debatt på ABF-huset, där dagens aktiva och aktivister från 1960- och 1970-talen deltar i diskussionen.

Att tappa hjulet på spåret

Idag råkade jag ut för ett ovanligt tågstopp i Stockholmstrafiken. En Volvo tappade vänster framhjul vid halv fyratiden och sjönk ner på Djurgårdslinjens spår på Hamngatan.

Hur gör man för att tappa hjulet? Glömt att sätta på muttrarna?
Jag satt i spårvagnen efter som inte kunde köra förbi. Vagnen fick evakueras på vänster sida genom att dörrarna nödöppnades.

Det har jag aldrig råkat ut för tidigare.

Bostadsbyggandet blir en valfråga

Socialdemokraterna har föreslagit att byggandet av hyreslägenheter ska stimuleras med förmånliga lån genom SBAB, se DN. Det är möjligt att detta kommer att resultera i att fler hyreslägenheter byggs. Enligt DN ska lånet ges "till byggprojekt som annars inte skulle blivit av". Detta är naturligtvis inte särskilt bra. Det leder ju lätt till att inga andra projekt blir av, och inte till ett totalt sett ökat byggande. Men man kan ju slipa på den närmare utformningen av detta lånesystem.
Förslaget kritiseras naturligtvis omgående och reflexmässigt av företrädare för alliansen och på borgerliga ledarsidor. DN:s ledarsida talar om hyressättningen och efterlyser mer marknadsekonomi i stället för planekonomi. Men i en marknadsekonomi är det ju just ekonomiska incitament som styr.  Tyvärr utan resultat. Förslaget handlar ju knappast om planekonomi. Finansmarknadsminister Peter Norman dömer ut förslaget och befarar "bubblor och stora mängder bostäder som inte hyrs ut". Men det är ju bara nonsens. Ekonomiska incitament har ju använts förut. Vad har Borg och Reinfeldt gjort under åtta år annat än använt ekonomiska incitament på arbetsmarknaden?
Problemen som ska lösas är av två slag. Dels finns det en brist på bostäder totalt sett, oavsett om dessa är ägda, bostadsrätter eller hyresrätter.  Bristen är störst i storstäderna och mest akut i Stockholm. Denna brist har vuxit oavbrutet sedan början av 1990-talet och under såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar. Detta är enligt min mening det stora och avgörande problemet. Fanns det tillräckligt med lägenheter på bostadsmarknaden spelar upplåtelseformen mindre roll.

Diagrammet visar årlig befolkningstillväxt i Stockholmsregionen 1961-2013 (blå linje) och årligt bostadsbyggande under samma tid (röda staplar). Under de senaste 20 åren har gapet successivt ökat. Med nuvarande tillväxt på drygt 35 000 invånare behövs åtminstone 15 000 nya lägenheter per år. Det har vi inte varit i närheten av sedan miljonprogrammet.
Det andra problemet är att antalet hyreslägenheter successivt har minskat under lång tid. Det beror inte på att det har byggts för få hyresrätter utan att alltför många har omvandlats till bostadsrätter.
I teorin anses hyresrätten lämplig för dels ungdomar och andra som saknar tillräckligt kapital för att ta sig in på bostadsrättsmarknaden, dels sådana som flyttar till Stockholm (och andra storstadsregioner) tillfälligt och därför inte vill binda upp sig med en ägd bostad.
Men de hyresrätter som har omvandlats till bostadsrätter är nästan genomgående sådana som är attraktiva, framförallt i innerstaden och närförorter. Dessa har sällan varit tillgängliga för dessa grupper. För en del debattörer På högerkanten och i näringslivet är lösningen att införa marknadshyror. Men detta skulle inte medföra att det byggdes fler bostäder, snarare tvärtom. Det råder ju redan en fri marknad för ägda lägenheter och för bostadsrätter. Ändå byggs det för få lägenheter. Varför skulle det byggas fler lägenheter med marknadshyror? Det skulle ju innebära att hyresnivåerna i det befintliga beståndet skulle höjas rejält i attraktiva områden, vilket skulle minska efterfrågan. Hyresnivåerna i nybyggda hyreslägenheter ligger redan idag på marknadsnivå. Antagligen ligger även hyresnivåerna på befintliga hyreslägenheter i mindre attraktiva områden på marknadsnivå. Enda resultatet skulle därmed bli en stor förmögenhetsöverföring till ägare av hyresfastigheter i attraktiva områden.
Allianspartierna vill inte införa marknadshyror, utan anser att problemet med för lågt bostadsbyggande beror på krångliga och omständliga planeringsprocesser. Bostadsminister Attefall har därför tagit en mängd initiativ på detta område. Men av flera skäl kommer detta antagligen bara påverka bostadsbyggandet marginellt. Skulle planprocesserna kunna kortas skulle detta bara öka bostadsbyggandet tillfälligt och i vissa områden. Det generella problemet är att finansiärer, producenter och byggherrar  tvekar om lönsamheten i olika bostadsprojekt. Där det är helt säkert att bygga – i Stockholms innerstad – kan kortare planprocesser kanske öka byggandet något, men inte där det är förenat med risktagande att bygga.
Enligt Ted Lindqvist på konsultföretaget Evidens (se DN 30 april) satsar inte byggföretagen i områden där betalningsviljan är lägre än byggkostnaden och den avkastning byggföretagen väntar sig. Anders Hallmén, planchef i Sollentuna pekar på att det i Sollentuna finns en detaljplan för 500 bostäder som blev klar 2006, där inga lägenheter har byggts på åtta år beroende på bristande intresse hos byggföretagen. Detta beror alltså inte på krångliga planprocesser. Skulle marknadshyror leda till att dessa bostäder byggs? Knappast.
Den enkla sanningen är att aktörerna på bostadsmarknaden är ovilliga att ta ökade finansiella risker.  Historiskt sett kan vi konstatera att bostadskonsumtionen per capita ökade i regionen ända fram till krisen i början på 1990-talet. Detta trots att planeringsprocesserna var krångliga redan då och trots att hyrorna var mer reglerade. Fram till dess stod staten för den stora risken genom de förmånliga statliga lånen. Då avvecklades detta system, bostadssubventionerna avvecklades och  byggandet fick i stället ske på marknadsmässiga grunder. Resultatet blev ett ras i bostadsbyggandet från ca 10 000 lägenheter per år till ca 3 000 lägenheter per år. På tjugo år har bostadsbyggandet sedan dess aldrig nått upp till de nivåer som har ansetts erforderliga för att få balans.
När bostadsefterfrågan ökade igen i början på 2000-talet utan att tillräckligt med bostäder byggdes infördes ett statligt investeringsbidrag för att bygga hyresbostäder i områden med bostadsbrist varav en miljard reserverades för kommunerna i Stock-holms län. I början av 2002 fick landshövding Mats Hellström i uppdrag att sluta överenskommelser med kommunerna i länet om ett ökat bostadsbyggande med investeringsbidraget som morot. I april 2003 överlämnade han sin rapport till regeringen, där överenskommelser om att bygga 56 000 nya hyresbostäder redovisades. Under åren 2005-2009 ökade bostadsbyggandet till 8 500 lägenheter per år, jämfört med 6 200 lägenheter per år under den föregående femårsperioden. Det går alltså att med ekonomiska incitament stimulera bostadsbyggande. Kanske är det faktiskt det enda sättet.