Det är inte så ofta Stockholms parker diskuteras i media. I gårdagens DN kritiserade dock författaren och journalisten Claes Britton Kungsträdgården i Stockholm, som enligt honom har misskötts och blivit en marknadsplats för allsköns kommersiella evenemang. Artikeln var kryddad med adjektiv som slabbiga, skräpiga, billigaste, dunkande, råkommersiell, ölosande, plastsmattrande, kitchig, vanskött, förslummad…
Jardin des Tuileries i Paris
Britton jämför med Paris parker vilket illustreras med en vacker bild på Jardin des Tuileries, men han nämner inte att denna park är åtta gånger större än Kungsträdgården.
Matfestival i Kungsträdgården.
Förfallet kopplas till Stockholm Water Festval på 1990-talet, trots att festivalen är nedlagd sedan länge och bortglömd av de flesta. De omtyckta japanska körsbärsalléerna anser Britton kitchiga och malplacerade.
"Kitschiga japanska körsbärsalléer" och en "överdimensionerad" bassäng.
Alla estetisk intresserade som Britton har pratat med är eniga om att den ”överdimensionerade” neoklassiska bassängen kantad av de kitschiga fuskantika urnorna är en styggelse”. Ingen stockholmare som Britton känner vistas längre frivilligt i parken utan undviker den om möjligt.
Men är Brittons intryck representativa för stockholmarna? Jag själv får tillstå att jag oftare besöker t ex Mariatorget än Kungsträdgården, men det beror ju till stor del på att jag bor på Söder. När jag besöker City tar jag ofta vägen förbi Kungsträdgården, och jag har kunnat konstatera att många andra stockholmare också varit där då.
Många stockholmare uppskattar Kungsträdgården.
Men det hindrar ju inte att olika saker kan göras bättre. Där Restaurang Fridays nu ligger fanns tidigare Sju Sekel, som tillkom i samband med att Stockholm fyllde 700 år i början på 1950-talet. Men även tidigare har det funnits restauranger vid Hamngatan, även om de nästan hela tiden kritiserats för att skymma parken från Hamngatan. Trots detta ersattes provisoriet av en permanent byggnad 1986.
Tehuset under almarna i Kungsträdgården, som stockholmarna räddade från att sågas ned i maj 1971, en populär och avkopplande plats.
Det är lätt att konstatera att många stockholmare faktisk gärna besöker Kungsträdgården, tros allt vad Britton säger. Är han då ensam om sin kritik?
I dagens DN har sex betydelsefulla personer tillfrågats om Brittons förslag. Rubriken på Stockholmsdelens framsida lyder: ”Experterna eniga: Gör om Kungsträdgården!”
Men när man läser vad de anser framgår det att de inte alls är eniga, varken sinsemellan eller med Britton. På två punkter finns det en klar majoritet; att riva Fridays och att underhållet kan bli bättre. Kanske mer kulturella evenemang, men det betyder inte att det kommersiella försvinner, säger Roger Mogert (S). Det kan diskuteras om en park som är så välbesökt som Kungsträdgården kan domineras av gräs och häckar; det är ju inte en park att titta på som i Paris, säger stadsarkitekten Karolina Keyzer. Det finns inte heller majoritet för att ta bort scenen, men kanske kan storleken och placeringen diskuteras.
Enligt Britton skulle en rivning av Fridays innebära att en spektakulär syn över Stockholms ström, Kungliga slottet och Söders höjder öppnas. Men det finns ju faktiskt redan utblick öster och väster om Fridays. Låt oss betrakta dessa vyer.
Så här ter sig vyn söderut mellan Sverigehuset och Fridays...
...och så här ser det ut på andra sidan Fridays mot Kungsträdgårdsgatan.
Inte en skymt av Hamngatan från söder. Alltså inte heller en skymt av vare sig Strömmen, slottet eller Söders höjder från Hamngatan.
Den vy som Britton beskriver kommer inte att dyka upp bara man river Fridays. I varje fall inte om man inte också ska hugga ner almarna vid Tehuset och pilarna vid Molins fontän, ta bort några kungastatyer och en hel del annat. Jag tror nog att en restaurang vid Hamngatan är motiverad, men kanske med en modernare design.
Det lär inte bli lätt att komma överens om hur Kungsträdgården bör vara, om alla ska bli nöjda.
Britton jämför med Paris parker vilket illustreras med en vacker bild på Jardin des Tuileries, men han nämner inte att denna park är åtta gånger större än Kungsträdgården.
Förfallet kopplas till Stockholm Water Festval på 1990-talet, trots att festivalen är nedlagd sedan länge och bortglömd av de flesta. De omtyckta japanska körsbärsalléerna anser Britton kitchiga och malplacerade.
Enligt Britton bör sex åtgärder vidtas: 1. Bort med restaurangen TGI Fridays, som blockerar parken mot Hamngatan. 2. Asfalt och trottoarsten bör bytas mot grus och gräs. 3. Bassängen bort. 4. Bättre underhåll. 5. Bort med scenen. 6. Slut på marknadsevenemangen.
Alla estetisk intresserade som Britton har pratat med är eniga om att den ”överdimensionerade” neoklassiska bassängen kantad av de kitschiga fuskantika urnorna är en styggelse”. Ingen stockholmare som Britton känner vistas längre frivilligt i parken utan undviker den om möjligt.
Men är Brittons intryck representativa för stockholmarna? Jag själv får tillstå att jag oftare besöker t ex Mariatorget än Kungsträdgården, men det beror ju till stor del på att jag bor på Söder. När jag besöker City tar jag ofta vägen förbi Kungsträdgården, och jag har kunnat konstatera att många andra stockholmare också varit där då.
Men det hindrar ju inte att olika saker kan göras bättre. Där Restaurang Fridays nu ligger fanns tidigare Sju Sekel, som tillkom i samband med att Stockholm fyllde 700 år i början på 1950-talet. Men även tidigare har det funnits restauranger vid Hamngatan, även om de nästan hela tiden kritiserats för att skymma parken från Hamngatan. Trots detta ersattes provisoriet av en permanent byggnad 1986.
Det är lätt att konstatera att många stockholmare faktisk gärna besöker Kungsträdgården, tros allt vad Britton säger. Är han då ensam om sin kritik?
I dagens DN har sex betydelsefulla personer tillfrågats om Brittons förslag. Rubriken på Stockholmsdelens framsida lyder: ”Experterna eniga: Gör om Kungsträdgården!”
Men när man läser vad de anser framgår det att de inte alls är eniga, varken sinsemellan eller med Britton. På två punkter finns det en klar majoritet; att riva Fridays och att underhållet kan bli bättre. Kanske mer kulturella evenemang, men det betyder inte att det kommersiella försvinner, säger Roger Mogert (S). Det kan diskuteras om en park som är så välbesökt som Kungsträdgården kan domineras av gräs och häckar; det är ju inte en park att titta på som i Paris, säger stadsarkitekten Karolina Keyzer. Det finns inte heller majoritet för att ta bort scenen, men kanske kan storleken och placeringen diskuteras.
Enligt Britton skulle en rivning av Fridays innebära att en spektakulär syn över Stockholms ström, Kungliga slottet och Söders höjder öppnas. Men det finns ju faktiskt redan utblick öster och väster om Fridays. Låt oss betrakta dessa vyer.
Den vy som Britton beskriver kommer inte att dyka upp bara man river Fridays. I varje fall inte om man inte också ska hugga ner almarna vid Tehuset och pilarna vid Molins fontän, ta bort några kungastatyer och en hel del annat. Jag tror nog att en restaurang vid Hamngatan är motiverad, men kanske med en modernare design.
Det lär inte bli lätt att komma överens om hur Kungsträdgården bör vara, om alla ska bli nöjda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar