Mer systemtänkande för spårtrafiken i Farsta Strand.

Programmet för Tyngdpunkt Farsta, som jag skrev om i går behandlar många olika frågor. En central fråga, som dock inte utvecklas ordentligt i programmet gäller Farsta Strand, områdets andra centrum med både tunnelbana och pendeltåg. Problemet här är ju att de båda stationerna ligger en bra bit från varandra (ca 150 m) och inte utgör någon bekväm omstigningsstation. Det faller tillbaka på den grundsyn som planerarna hade på 1950- och 1960-talen, nämligen att alla skulle resa in till City. Behovet av tvärresande ansågs helt försumbart, så det behövde man inte planera för. Både tunnelbanan och pendeltågen fick därför en stjärnstruktur, i stort sett utan bytespunkter.

Utsnitt ur 1965 års tunnelbaneplan. Ingen antydan ges om tänkbar samordning mellan tunnelbana och lokaltåg.
Nästan alla andra städers tunnelbanor har en nätstruktur, som sprider tillgängligheten över en stor yta, genom att det skapas många knutpunkter mellan olika linjer. Jämför man med tunnelbanan i Berlin eller London märker man hur många fler alternativa resmöjligheter dessa system erbjuder trafikanterna. I Stockholm kan man byta mellan tunnelbana och pendeltåg vid T-centralen och Sundbyberg. Och alltså i Farsta Strand om man accepterar en kortare promenad.  Ja, järnvägsstationen hette ju faktiskt Södertörns villastad från starten 1901 och ända fram till 1989. Tunnelbanestationen Farsta strand invigdes först 1971 och låg då i ett öppet schakt. Den byggdes över med ett litet centrum 1993.

Farsta Strand.
Hade man 1971 flyttat sträckningen 75 m österut hade problemet inte uppstått. När dubbelspåret på Nynäsbanan var klart 1993 med en ny modern pendeltågsstation hade denna kunnat flyttas västerut i motsvarande grad. När tunnelbanestationen byggdes över samma år hade man kunnat bygga två uppgångar, där den norra knutit an till pendeltågsstationen. De sumpade möjligheterna beror på  kortsiktigt tänkande och brist på systemsyn.

Farsta Strand med tunnelbana och pendeltåg (2 entréer) samt ev ny tunnelbaneentré.
År 2010 motionerade Nanna Wikholm (S) om en ny nordlig tunnelbaneuppgång vid Farsta Strand för att få bättre koppling till pendeltåget. Motionen avslogs. Trafiknämndens motivering var att en ny uppgång inte skulle ge tillräckliga tidsbesparingar för trafikanterna för att bli samhällsekonomiskt lönsam. Resonemanget bygger på ett statiskt synsätt, där man bortser från systemvinster och att framtida bebyggelse skulle bli attraktivare och innebära fler trafikanter än idag.

Programmet redovisar utredningsområde i Farsta Strand.

I programmet för Tyngdpunkt Farsta diskuteras inte problemet med den bristfälliga samordningen av de två stationerna. Däremot anges att  ”området vid pendeltågsstationen och tunnelbanestationen Farsta strand behöver studeras vidare tillsammans med fortsatt utredning av Magelungsvägens uformning. Ambitionen är att öka orienterbarheten och minska Magelungsvägens barriäreffekt.” Och vidare: ”Området mellan Magelungsvägen och järnvägen i Farsta Strand (5) har potential att inrymma ytterligare bebyggelse, men rymmer också stora utmaningar i att hantera buller och risker från spår och väg. Befintlig bensinmack och tunnelbanespåret som korsar området i ett öppet schakt är ytterligare faktorer att ta hänsyn till."

Programmet föreslår att området utreds vidare för bostäder och verksamheter, med målet att skapa ett lokalt centrum och en inbjudande miljö i övergången mellan tunnelbana och pendeltåg. Här borde ambitionen uttryckligen vara att göra Farsta Strand till en bättre bytesstation i kombination med en rejäl förtätning i omgivningen.