Här är mitt remissvar:
Förslag till detaljplan för kv Persikan S-Dp 2013-01783.
Den planerade bostadsutbyggnaden i Kv Persikan mm blir en av de större bostadsutbyggnaderna på östra Södermalm. Det blir alltså extra viktigt hur detta område planeras.
Östra Södermalm är idag en heterogen stadsmiljö med olika tidskaraktär. Kring Bondegatan ligger bostadskvarter från förra sekelskiftet enligt Lindhagenplanens rutnätsstruktur, som ursprungligen var tänkt att fortsätta vidare mot Hammarby Sjö. Kring Tengdalsparken ligger modernistiska bostadskvarter, i mindre skala från 1940-talet och i större skala från 1960-talet. Öster om planområdet ligger Hammarby Sjöstads postmoderna bebyggelse. En hel del äldre trähusbebyggelse och malmgårdar finns också kvar i omgivningarna till planområdet. Det är alltså en utmaning att läka samman detta stadsområde på ett meningsfullt och tilltalande sätt.
Den föreslagna planutformningen ser vid första anblicken ut som om Södermalms kvartersstruktur byggs samman med sju nya stadskvarter. Men med den föreslagna utformningen skapar man i stället en ny stadsenklav med förortskaraktär på ett sätt som gjorts många gånger förut och med ett för den sammanhållna stadsmiljön lika misslyckat resultat. Exempel som kv Plankan, kv Linjalen, hela Södra stationsområdet har alla problemet att de är dåligt integrerade i stadsväven, även om de råkar ligga mitt i kvartersstaden.
Det nu aktuella kv Persikan, som är ungefär dubbelt så stort som Linjalen och Plankan, föreslås delas av ett nordsydligt stråk, s k gångfartsområde, samt ett östvästligt slingrande parkstråk. Utformningen gör att inget av dessa stråk kommer att få några butiker eller liknande, men inte heller få privat karaktär. Utformningen som ett traditionellt utifrånmatat förortsområde, skiljer ut hela planområdet från omgivningen. I stället borde planområdet utformas med vanliga kvarter och vanliga gator enligt Lindhagenplanens karaktär och ges en attraktiv stadsstruktur som redan präglar stora delar av Södermalm.
Särskilt olycklig blir Bondegatans (raka) förlängning som avslutas mot Tegelviksvägen av ett stup – ett lastintag som blockerar kopplingen till Tegelviksgatan. Bondegatan är den normala pulsådern i denna del av Söder och borde vara mest attraktiv för butiker och verksamheter. Knyt i stället ihop Bondegatans raka förlängning med Tegelviksvägen och låt Bondegatan bli huvudstråk även vid kv Persikan. Det skulle ge bättre förutsättningar för mer stadsliv i området.
Den del av Ringvägen som redan har förberetts vid kv Gruvan nordväst om planområdet kan gärna fullföljas som en trädplanterad gata med full bredd, en grön korridor mellan Tengdahlsparken och Vitabergsparken till Åsöbergets kulturhusmiljö, samtidigt som man anknyter till den ursprungliga tanken med gatan.
Sammanfattningsvis avstyrker jag bestämt detaljplanen i föreliggande form.
Södermalm, Stockholm den 23 juni 2015
Göran Johnson
Arkitekt SAR/MSA, Textoplan
Förslag till detaljplan för kv Persikan S-Dp 2013-01783.
Den planerade bostadsutbyggnaden i Kv Persikan mm blir en av de större bostadsutbyggnaderna på östra Södermalm. Det blir alltså extra viktigt hur detta område planeras.
Östra Södermalm är idag en heterogen stadsmiljö med olika tidskaraktär. Kring Bondegatan ligger bostadskvarter från förra sekelskiftet enligt Lindhagenplanens rutnätsstruktur, som ursprungligen var tänkt att fortsätta vidare mot Hammarby Sjö. Kring Tengdalsparken ligger modernistiska bostadskvarter, i mindre skala från 1940-talet och i större skala från 1960-talet. Öster om planområdet ligger Hammarby Sjöstads postmoderna bebyggelse. En hel del äldre trähusbebyggelse och malmgårdar finns också kvar i omgivningarna till planområdet. Det är alltså en utmaning att läka samman detta stadsområde på ett meningsfullt och tilltalande sätt.
Den föreslagna planutformningen ser vid första anblicken ut som om Södermalms kvartersstruktur byggs samman med sju nya stadskvarter. Men med den föreslagna utformningen skapar man i stället en ny stadsenklav med förortskaraktär på ett sätt som gjorts många gånger förut och med ett för den sammanhållna stadsmiljön lika misslyckat resultat. Exempel som kv Plankan, kv Linjalen, hela Södra stationsområdet har alla problemet att de är dåligt integrerade i stadsväven, även om de råkar ligga mitt i kvartersstaden.
Det nu aktuella kv Persikan, som är ungefär dubbelt så stort som Linjalen och Plankan, föreslås delas av ett nordsydligt stråk, s k gångfartsområde, samt ett östvästligt slingrande parkstråk. Utformningen gör att inget av dessa stråk kommer att få några butiker eller liknande, men inte heller få privat karaktär. Utformningen som ett traditionellt utifrånmatat förortsområde, skiljer ut hela planområdet från omgivningen. I stället borde planområdet utformas med vanliga kvarter och vanliga gator enligt Lindhagenplanens karaktär och ges en attraktiv stadsstruktur som redan präglar stora delar av Södermalm.
Särskilt olycklig blir Bondegatans (raka) förlängning som avslutas mot Tegelviksvägen av ett stup – ett lastintag som blockerar kopplingen till Tegelviksgatan. Bondegatan är den normala pulsådern i denna del av Söder och borde vara mest attraktiv för butiker och verksamheter. Knyt i stället ihop Bondegatans raka förlängning med Tegelviksvägen och låt Bondegatan bli huvudstråk även vid kv Persikan. Det skulle ge bättre förutsättningar för mer stadsliv i området.
Den del av Ringvägen som redan har förberetts vid kv Gruvan nordväst om planområdet kan gärna fullföljas som en trädplanterad gata med full bredd, en grön korridor mellan Tengdahlsparken och Vitabergsparken till Åsöbergets kulturhusmiljö, samtidigt som man anknyter till den ursprungliga tanken med gatan.
Sammanfattningsvis avstyrker jag bestämt detaljplanen i föreliggande form.
Södermalm, Stockholm den 23 juni 2015
Göran Johnson
Arkitekt SAR/MSA, Textoplan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar