Minns ni den där sketchen med Galenskaparna. Annars hittar ni den här på Youtube.
Men livet är inte alltid lätt att leva. Även om de flesta har tak över huvudet och mat för dagen kan problemen hopa sig. Det kan gälla personliga relationer, arbetslöshet, en osäker anställning, andrahandsboende med korta kontrakt, sms-låneskulder eller andra problem som måste hanteras och som inte alltid är så kul. Av naturliga skäl gäller mycket av detta särskilt ungdomar, som kanske ännu inte bestämt sig för vad de vill med sitt liv, vilken utbildning de ska (eller kan) skaffa sig, hur man kan få tag på en bostad i bostadsbristens Sverige eller ännu inte skaffat sig en fast relation. Men faktiskt också många äldre på väg att lämna arbetsmarknaden med låg pension eller där ett långvarigt fast förhållande kan brytas av sjukdom och död.
På ett högre mer existentiellt plan kanske många också ställer sig frågan vad som är meningen med livet – om det över huvudtaget går att tala om något sådant. Många (kanske ickereligiösa) skulle på en sådan fråga kunna svara att livet saknar mening, utan att för den skull vara djupt olyckliga. I varje fall tycks meningen med livet vara en av de frågor som mänskligheten funderat över i alla tider, utan att frågan någonsin tycks bli entydigt besvarad. Dessa frågor är inte heller knutna till en viss ålder. För den som rimligtvis kanske bara har några få år kvar kan detta vara lika svåra frågor att svara på som för unga på väg ut i livet.
Många av dessa tankar far genom huvudet när jag läser DN:s reportage idag med rubriken ”Stress göra att de mår dåligt – Dyster bild av unga i ny studie – En av tio tycker att livet är meningslöst”. DN refererar den nya Ungdomsrapporten, en studie gjord av Ungdomsbarometern på uppdrag av Skandia. ”Det är fruktansvärt sorgliga siffror” säger Lena Hök, hållbarhetschef på Skandia. Och visst kan man hålla med om att det är sorgligt att ungdomar känner sig stressade av de egna förväntningarna, ekonomin, utseendet eller kärlekslivet. Helst skulle man naturligtvis vilja att inte en enda ung människa skulle känna så. Men hur realistiskt vore detta?
I en faktaruta konstaterar DN att ”flera studier tyder på att ungas psykiska hälsa blir allt sämre. Ett konkret exempel är att antalet självmord bland unga, som har ökat något sedan 1990-talet.” Följande diagram visar verkligen att antalet självmord verkligen har ökat för unga mellan 15 och 24 år sedan slutet av 1990-talet.
Ökningen är ca 20 procent, dvs från 100 till 120 årligen per 100 000 invånare. Alldeles för höga siffor. Inte ett enda självmord är ju acceptabelt.
Man kan förstås också säga – mer positivt - att antalet självmord inte har ökat sedan 2004. Man kan till och med säga att antalet självmord bland unga har minskat sedan 2008-2009. I så fall ser ju utvecklingen verkligen ut att vara på rätt väg, tvärtemot vad som sägs i DN. Man kan till och med säga att antalet självmord bland unga har minskat kraftigt sedan 1970- och 1980-talen, vilket ju är synnerligen glädjande. Allt detta kan sägas med lika stor sanningshalt beroende på vilken tidsperiod man väljer. Nedanstående två diagram visar utvecklingen av antalet självmord sedan 1970 för män i olika åldrar.
Självmordfrekvensen är allra högst för äldre män över 45 år och allra högst för dem över 80. Av diagrammet framgår att självmorden har minskat för alla grupper sedan 1970. Så här ser motsvarande diagram ut för kvinnor.
Ungdomarna har den lägsta självmordfrekvensen, men även där har den sjunkit sedan 1970-talet. Åldersuppdelat ser det ut så här för män och kvinnor 2005-2007.
Ungdomarna under 20 år har den allra lägsta självmordsfrekvensen. Det ser inte ut att finnas någon nämnvärd skillnad för åldrarna 20-24 år och dem som är något äldre. Från 40 år och uppåt ökar självmordfrekvensen. I alla åldrar är det värre för män än för kvinnor.
För att återvända till Ungdomsrapporten och hur den refereras i DN, tycker Lena Hög att Sverige ”borde ha en högre ambition än att låta en tredjedel av våra ungdomar uppfatta livet som svårt”. Å andra sidan har en tredjedel också svarat att de uppfattar livet som lätt! Men kan verkligen livet vara lätt? På riktigt? Javisst, i sina goda stunder, men hela tiden? Är det inte upp och ner jämt? Är det konstigt om en tredjedel uppfattar livet som svårt? Vad skulle du själv svara? Att livet är lätt att leva?
Man kan fortsätta att vända på siffrorna från Ungdomsrapporten: Hela 73 procent av ungdomarna känner sig nöjda eller mycket nöjda med tillvaron just nu, jämfört med bara 9 procent, som känner sig missnöjda eller mycket missnöjda. Är det inte ett ganska bra resultat? Bara 13 procent tycker att livet är meningslöst medan hela 66 procent tycker att det är meningsfullt! Och kanske ändå mer anmärkningsvärt: Hela 66 procent tycker att livet är roligt medan bara 12 procent tycker att det är tråkigt. Men kan livet verkligen vara roligt jämt?
Kan man inte också med utgångspunkt från Ungdomsrapporten säga att det på det hela taget är ganska bra ställt för våra ungdomar, men att det också finns en del negativt. Att det tycks vara betydligt värre för äldre män, åtminstone av självmordfrekvensen att döma. Om det är fruktansvärt sorgligt för ungdomarna, vad finns det kvar för ord för att beteckna de äldre männens självmordsbenägenhet? Språket tycks redan vara uttömt. Kanske borde Ungdomsrapporten följas av en rapport om äldre mäns villkor i samhället. Kanske hade det inte gett så stora rubriker i DN. Allt hade kanske bara stannat vid en liten notis i marginalen. Men hade det varit helt fel?
Men livet är inte alltid lätt att leva. Även om de flesta har tak över huvudet och mat för dagen kan problemen hopa sig. Det kan gälla personliga relationer, arbetslöshet, en osäker anställning, andrahandsboende med korta kontrakt, sms-låneskulder eller andra problem som måste hanteras och som inte alltid är så kul. Av naturliga skäl gäller mycket av detta särskilt ungdomar, som kanske ännu inte bestämt sig för vad de vill med sitt liv, vilken utbildning de ska (eller kan) skaffa sig, hur man kan få tag på en bostad i bostadsbristens Sverige eller ännu inte skaffat sig en fast relation. Men faktiskt också många äldre på väg att lämna arbetsmarknaden med låg pension eller där ett långvarigt fast förhållande kan brytas av sjukdom och död.
På ett högre mer existentiellt plan kanske många också ställer sig frågan vad som är meningen med livet – om det över huvudtaget går att tala om något sådant. Många (kanske ickereligiösa) skulle på en sådan fråga kunna svara att livet saknar mening, utan att för den skull vara djupt olyckliga. I varje fall tycks meningen med livet vara en av de frågor som mänskligheten funderat över i alla tider, utan att frågan någonsin tycks bli entydigt besvarad. Dessa frågor är inte heller knutna till en viss ålder. För den som rimligtvis kanske bara har några få år kvar kan detta vara lika svåra frågor att svara på som för unga på väg ut i livet.
Många av dessa tankar far genom huvudet när jag läser DN:s reportage idag med rubriken ”Stress göra att de mår dåligt – Dyster bild av unga i ny studie – En av tio tycker att livet är meningslöst”. DN refererar den nya Ungdomsrapporten, en studie gjord av Ungdomsbarometern på uppdrag av Skandia. ”Det är fruktansvärt sorgliga siffror” säger Lena Hök, hållbarhetschef på Skandia. Och visst kan man hålla med om att det är sorgligt att ungdomar känner sig stressade av de egna förväntningarna, ekonomin, utseendet eller kärlekslivet. Helst skulle man naturligtvis vilja att inte en enda ung människa skulle känna så. Men hur realistiskt vore detta?
I en faktaruta konstaterar DN att ”flera studier tyder på att ungas psykiska hälsa blir allt sämre. Ett konkret exempel är att antalet självmord bland unga, som har ökat något sedan 1990-talet.” Följande diagram visar verkligen att antalet självmord verkligen har ökat för unga mellan 15 och 24 år sedan slutet av 1990-talet.
Man kan förstås också säga – mer positivt - att antalet självmord inte har ökat sedan 2004. Man kan till och med säga att antalet självmord bland unga har minskat sedan 2008-2009. I så fall ser ju utvecklingen verkligen ut att vara på rätt väg, tvärtemot vad som sägs i DN. Man kan till och med säga att antalet självmord bland unga har minskat kraftigt sedan 1970- och 1980-talen, vilket ju är synnerligen glädjande. Allt detta kan sägas med lika stor sanningshalt beroende på vilken tidsperiod man väljer. Nedanstående två diagram visar utvecklingen av antalet självmord sedan 1970 för män i olika åldrar.
För att återvända till Ungdomsrapporten och hur den refereras i DN, tycker Lena Hög att Sverige ”borde ha en högre ambition än att låta en tredjedel av våra ungdomar uppfatta livet som svårt”. Å andra sidan har en tredjedel också svarat att de uppfattar livet som lätt! Men kan verkligen livet vara lätt? På riktigt? Javisst, i sina goda stunder, men hela tiden? Är det inte upp och ner jämt? Är det konstigt om en tredjedel uppfattar livet som svårt? Vad skulle du själv svara? Att livet är lätt att leva?
Man kan fortsätta att vända på siffrorna från Ungdomsrapporten: Hela 73 procent av ungdomarna känner sig nöjda eller mycket nöjda med tillvaron just nu, jämfört med bara 9 procent, som känner sig missnöjda eller mycket missnöjda. Är det inte ett ganska bra resultat? Bara 13 procent tycker att livet är meningslöst medan hela 66 procent tycker att det är meningsfullt! Och kanske ändå mer anmärkningsvärt: Hela 66 procent tycker att livet är roligt medan bara 12 procent tycker att det är tråkigt. Men kan livet verkligen vara roligt jämt?
Kan man inte också med utgångspunkt från Ungdomsrapporten säga att det på det hela taget är ganska bra ställt för våra ungdomar, men att det också finns en del negativt. Att det tycks vara betydligt värre för äldre män, åtminstone av självmordfrekvensen att döma. Om det är fruktansvärt sorgligt för ungdomarna, vad finns det kvar för ord för att beteckna de äldre männens självmordsbenägenhet? Språket tycks redan vara uttömt. Kanske borde Ungdomsrapporten följas av en rapport om äldre mäns villkor i samhället. Kanske hade det inte gett så stora rubriker i DN. Allt hade kanske bara stannat vid en liten notis i marginalen. Men hade det varit helt fel?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar