Under de senaste dagarna har DN Sthlm uppmärksammat den nya trappan i Odenplans tunnelbanestation i två artiklar. Tre trafikanter uppges ha ramlat i trappan sedan den öppnades för en kort tid sedan och kritiken är hård, från såväl fackmän som amatörer. Trappan är för brant och för bred, med tanke på att den saknar mitträcke. Trappan har höga mörka trappsteg.
Så här skräckinjagande såg trappan ut härom dagen. Läskigt brant eller hur?
Boverkets Lars Estlander, arkitekt, tycker att Byggnadsnämnden borde ha gjort ett föreläggande om mitträcke innan trappan öppnades. Det är ett klart lagbrott om trappan är mer än 2,5 m bred, säger han.
I Boverkets byggregler anges att ”trappor som är bredare än 2,5 meter bör delas i två eller flera lopp med räcken eller ledstänger”. Alltså ”bör delas”! Är detta alltså ett lagbrott? Jag är ytterst tveksam om detta skulle hålla vid en rättslig prövning.
Trappan borde aldrig ha byggts säger någon, som fallit. Den är så brant att man får svindel, säger hon. Efter den första artikeln rapporterar flera att de har fallit i trappan och kritiken växer. En man anser att ”trappstegen är för korta, vilket de kanske blir när trappan är brant”. Ytterligare någon anser att stegen inte är tillräckligt djupa. En kritiker anser att hela trappan bör rivas och designas om. Han trodde ”att man inte längre gjorde sådana trappor i design-Sverige” och att den är en skam för Stockholms stad.
Jag har visserligen redan gått i trappan, men inte ramlat, ja utan att ens tänka närmare på saken. Av allt att döma måste jag helt ha missat den katastrofala planeringsmissen.
Den berömda trappan vid Odenplan idag, numera med mitträcken.
Tidningsskriverierna gör att jag tar mig en ny tur till Odenplan och provgår trappan utan problem. Det visar sig att mitträcket har kommit på plats sedan i går. Trappan känns inte särskilt brant och inte heller känns planstegen för smala. Så jag tar fram måttbandet ur fickan och kontrollmäter. Steghöjden är 16 cm och planstegets hela bredd är 31 cm. Eftersom sättstegen lutar inåt är stegbredden egentligen 28 cm, medan 3 cm skjuter in under överliggande steg.
Är detta normalt? På vägen till Odenplan har jag kontrollmätt några andra tunnelbanetrappor och funnit steghöjder på 14-15 cm, så Odenplans trappsteg är något högre. Enligt Boverkets byggregler bör stegdjupet vara minst 25 cm, vilket man klarar med råge. Dessutom anges att man bör ”ta hänsyn till trappans lutning och längd samt måttförhållandet mellan trappstegens höjd och djup”. Inga specifika mått anges alltså.
På KTH fick vi lära oss den grundläggande trappformeln 2h+b=60-63. Det innebär att summan av bredden och dubbla höjden ska ligga mellan 60 och 63 cm för att trappans ska kännas bekväm. Men även en brant källartrappa där både steghöjd och stegbredd är 20 cm är godkänd. Därför bör man tillägga att man bör undvika högre steg än 17 cm för normala trappor inomhus och stegdjupet bör ligga mellan 25 och 30 centimeter.
För trappan vid Odenplan är summan (2h+b) 60 cm, dvs trappans bekvämlighet är godkänd, enligt trappformeln. Dessutom ligger steghöjd och stegbredd inom rekommendationerna.
En trappa vid Medborgarplatsens tunnelbanestation. Steghöjden är 14 cm och stegbredden 28 cm, godkända mått.
Men detta är ju bara en grov tumregel. I en klassisk artikel ”Om trappors bekvämlighet” i tidskriften Arkitektur 1964:7 redovisade författaren, arkitekt SAR Lars Einar Eriksson, en systematisk genomgång av trappor som ansågs bekväma. I artikeln återges en kurva, som anger idealet för förhållandet mellan trappstegshöjd och bredd. Denna kurva följer inte helt den grundläggande trappformeln. Studerar man denna kurva närmare finner man att det är i ett begränsat intervall som de båda villkoren stämmer överens, nämligen med en steghöjd om ca 14-16 cm och en stegbredd om ca 28-35 cm. Ska man vara ännu mer detaljerad skulle man önska sig olika villkor för trappor uppför och nerför, vilket skulle leda till krav på enkelriktade parallelle trappor, men det kanske skulle föra för långt.
Erikssons trappkurva från 1964.
Måtten för Odenplans trappa ligger exakt på Erikssons kurva, som för steghöjden 16 cm anger en stegbredd på 28 cm. Den ytterligare bredden på 31 cm som skjuter in under ovanliggande steg gör att trappstegen känns bredare och säkrare, alltså raka motsatsen till vad några bedömare ansett. Trappan är alltså så bekväm man kan begära, enligt beprövad erfarenhet. Att den är för brant är av allt att döma en tidningsanka.
Nu finns det alltså mitträcke och trappan är inte för brant. Men då återstår färgen, och där kan man nog ge kritikerna rätt. Det är inte lyckat att ge trappan en jämn mörkgrå färg, nästan svart. Särskilt uppifrån flyter lätt stegen ihop , särskilt om man har något nedsatt syn. En ljusare färg på trappan vore nog att föredra. En markering av stegkanten med avvikande färg vore ännu bättre. En ljus kant på en mörk trappa och tvärtom skulle stegen synas avsevärt bättre. Enligt Boverkets byggregler bör trappor förses med kontrastmarkeringar så att personer med nedsatt synförmåga kan uppfatta nivåskillnaderna. Så här borde Trafikverket och SL skärpa sig. Det är inte för sent än.
Boverkets Lars Estlander, arkitekt, tycker att Byggnadsnämnden borde ha gjort ett föreläggande om mitträcke innan trappan öppnades. Det är ett klart lagbrott om trappan är mer än 2,5 m bred, säger han.
I Boverkets byggregler anges att ”trappor som är bredare än 2,5 meter bör delas i två eller flera lopp med räcken eller ledstänger”. Alltså ”bör delas”! Är detta alltså ett lagbrott? Jag är ytterst tveksam om detta skulle hålla vid en rättslig prövning.
Trappan borde aldrig ha byggts säger någon, som fallit. Den är så brant att man får svindel, säger hon. Efter den första artikeln rapporterar flera att de har fallit i trappan och kritiken växer. En man anser att ”trappstegen är för korta, vilket de kanske blir när trappan är brant”. Ytterligare någon anser att stegen inte är tillräckligt djupa. En kritiker anser att hela trappan bör rivas och designas om. Han trodde ”att man inte längre gjorde sådana trappor i design-Sverige” och att den är en skam för Stockholms stad.
Jag har visserligen redan gått i trappan, men inte ramlat, ja utan att ens tänka närmare på saken. Av allt att döma måste jag helt ha missat den katastrofala planeringsmissen.
Tidningsskriverierna gör att jag tar mig en ny tur till Odenplan och provgår trappan utan problem. Det visar sig att mitträcket har kommit på plats sedan i går. Trappan känns inte särskilt brant och inte heller känns planstegen för smala. Så jag tar fram måttbandet ur fickan och kontrollmäter. Steghöjden är 16 cm och planstegets hela bredd är 31 cm. Eftersom sättstegen lutar inåt är stegbredden egentligen 28 cm, medan 3 cm skjuter in under överliggande steg.
Är detta normalt? På vägen till Odenplan har jag kontrollmätt några andra tunnelbanetrappor och funnit steghöjder på 14-15 cm, så Odenplans trappsteg är något högre. Enligt Boverkets byggregler bör stegdjupet vara minst 25 cm, vilket man klarar med råge. Dessutom anges att man bör ”ta hänsyn till trappans lutning och längd samt måttförhållandet mellan trappstegens höjd och djup”. Inga specifika mått anges alltså.
På KTH fick vi lära oss den grundläggande trappformeln 2h+b=60-63. Det innebär att summan av bredden och dubbla höjden ska ligga mellan 60 och 63 cm för att trappans ska kännas bekväm. Men även en brant källartrappa där både steghöjd och stegbredd är 20 cm är godkänd. Därför bör man tillägga att man bör undvika högre steg än 17 cm för normala trappor inomhus och stegdjupet bör ligga mellan 25 och 30 centimeter.
För trappan vid Odenplan är summan (2h+b) 60 cm, dvs trappans bekvämlighet är godkänd, enligt trappformeln. Dessutom ligger steghöjd och stegbredd inom rekommendationerna.
Men detta är ju bara en grov tumregel. I en klassisk artikel ”Om trappors bekvämlighet” i tidskriften Arkitektur 1964:7 redovisade författaren, arkitekt SAR Lars Einar Eriksson, en systematisk genomgång av trappor som ansågs bekväma. I artikeln återges en kurva, som anger idealet för förhållandet mellan trappstegshöjd och bredd. Denna kurva följer inte helt den grundläggande trappformeln. Studerar man denna kurva närmare finner man att det är i ett begränsat intervall som de båda villkoren stämmer överens, nämligen med en steghöjd om ca 14-16 cm och en stegbredd om ca 28-35 cm. Ska man vara ännu mer detaljerad skulle man önska sig olika villkor för trappor uppför och nerför, vilket skulle leda till krav på enkelriktade parallelle trappor, men det kanske skulle föra för långt.
Måtten för Odenplans trappa ligger exakt på Erikssons kurva, som för steghöjden 16 cm anger en stegbredd på 28 cm. Den ytterligare bredden på 31 cm som skjuter in under ovanliggande steg gör att trappstegen känns bredare och säkrare, alltså raka motsatsen till vad några bedömare ansett. Trappan är alltså så bekväm man kan begära, enligt beprövad erfarenhet. Att den är för brant är av allt att döma en tidningsanka.
Nu finns det alltså mitträcke och trappan är inte för brant. Men då återstår färgen, och där kan man nog ge kritikerna rätt. Det är inte lyckat att ge trappan en jämn mörkgrå färg, nästan svart. Särskilt uppifrån flyter lätt stegen ihop , särskilt om man har något nedsatt syn. En ljusare färg på trappan vore nog att föredra. En markering av stegkanten med avvikande färg vore ännu bättre. En ljus kant på en mörk trappa och tvärtom skulle stegen synas avsevärt bättre. Enligt Boverkets byggregler bör trappor förses med kontrastmarkeringar så att personer med nedsatt synförmåga kan uppfatta nivåskillnaderna. Så här borde Trafikverket och SL skärpa sig. Det är inte för sent än.
Medborgarhusets entré. Trappan har visserligen mitträcke men är ändå alltför bred för att uppfylla Boverkets krav. Det krävs nog fler mitträcken.
Tack för ett intressant och bra inlägg. Erikssons trappkurva använder jag nu och prickar in var våra trappor hamnar. Mvh, Fredrik
SvaraRaderaSedan jag skrev inlägget har jag själv drabbats av en viss orörlighet i benen, vilket har gjort att jag har blivit mer uppmärksam på dåliga trappor. Sådana finns verkligen, men inte just vid Odenplans nya uppgång.
Radera