Gladorna svävar över Pune

På kvällarna ser man stora flockar med rovfåglar sväva på de varma uppvindarna från staden Pune i Maharashtra i Indien. Det är den bruna gladan, något mindre än den vi har hemma, den röda gladan, men betydligt mera frekvent. Kroppslängden är omkring 48-58 cm, med vingspann på 130-155 cm. Den skiljs från röd glada på mörkare dräkt och är ungefär stor som en ormvråk. Den är mycket stilig och rovfågellik, med breda vingar, handpennor som spretar ut och stjärten är grunt kluven, som syns på bilden nedan. En gammal fågel är jämnfärgat ljusbrun med ett lite blekare huvud. Ungfåglarna är brokigare och ljusare beroende på deras vitgula bräm på nästan alla kroppsfjädrar.

Brun glada svävar över Pune
Den svenska och europeiska gladan (milvus milvus) är hotad eller minskar i antal på de flesta platser där den förekommer. I Sverige är den vanligast i Skåne. Den bruna gladan (eng. black kite; den indiska underarten heter Milvus migrans govinda) besöker Sverige i sällsynta fall, men den lär vara jordens talrikaste rovfågel. I tropiska områden, som här i södra Indien, uppträder fågeln i stora grupper i städer och byar och dras gärna till soptippar och avstjälpningsplatser. Sådana finns det ju också ganska gott om här. Den bruna gladan är alltså Indiens svar på våra gråtrutar. Den är högljudd, och lätet avslutas med ett darrande rop som påminner om skrattmåsar.
Detta är för övrigt ett jubileum. Det är blogginlägg nummer 100 sedan jag började i september 2009, alltså i genomsnitt ungefär fyra inlägg per vecka. Fortsättning följer.