tisdag 23 februari 2010

Istiden kanske redan är här

I går refererade jag här en färsk artikel på Newsmill av forskarna Clas och Martina Hättestrand om den eventuellt begynnande istiden. Redan för två månader sedan skrev naturvetaren Torbjörn Sassersson på samma tema, även den artikeln var utmärkt skriven och full av referenser.
Globala temperaturen under de senaste 450,000 åren där jorden har undergått fyra istider.
Källa: CRU.
Vi kan se av diagrammet, som visar den globala temperaturen under de senaste 450,000 åren där varje istid haft en medellängd på i medeltal 80,000 år och de kortare värmeperioderna i ca 10,000 år. Det är bara de fyra sista istiderna av ett 40-tal under de senaste 2,5 miljoner åren. Istider är i själva verket normaltillståndet och värmeperioderna korta undantag. Vi har redan passerat 15 000 år av värme (det röda krysset i diagrammet) och är med stor sannolikhet på väg in i nästa istid. Det kan innebära att norra halvklotet inklusive hela Skandinavien ner till Nordtyskland återigen täcks av 3 000 meter tjock is, ett scenario som alla politiker oavsett färg borde göra allt för att söka hindra.
Kartan visar istäcket under den senaste istiden. När den nya istiden kommer sjunker fastighetsmarknaden i Canada, Skandinavien, Baltikum, Ryssland, Polen, Tyskland och Nederländerna till noll under tyngden av 3 km is.
Klimatalarmisterna har sällan 2,5 miljoner års tidsperspektiv eller ens 450 000 års perspektiv på klimatet. De brukar titta på de senaste 200 åren och helst glömma eller söka dölja resten av historien. Tittar man på de senaste 150 åren ser den officiella kurvan ut så här.

Globala temperaturer de senaste 150 åren. Källa: CRU.
När vi tar hänsyn till de senaste 450,000 åren framträder alltså bilden av en annalkande istid, men tittar man på den industriella epoken under de senaste 150 åren blir bilden snarast den motsatta. Vi känner igen diagrammet för temperaturökningarna under de senaste 150 åren, stagnation fram till 1910, uppgång 1910-1940, stagnation 1940-1970, uppgång 1970-2000 och därefter åter stagnation. (Jag ifrågasätter i och för sig om de senaste decenniernas uppgång är faktisk eller är ett resultat av s k urban uppvärmning och får få mätstationer.) En del av denna uppgång kan förklaras av naturliga variationer och en del av en av människans påverkan orsakad uppvärmning, som kan ha fördröjt den kommande istiden. Men uppgången kan redan vara bruten. Titta på de senaste 20 åren i nästa diagram.
Globala temperaturen 1988-2008. Källa: Hadley Center for Climate Prediction.
Diagrammet ovan visar att någon faktisk uppgång inte skett mellan 1988 och 2008, visserligen bara 20 år och inte 30, som behövs för att man ska kunna säga att det är en klimatförändring. Och sedan 1998 har temperaturen faktiskt sjunkit, även om klimatalarmisterna brukar tala om något annat.
Sassersson spekulerar avslutningsvis om vad som händer när hela Nordeuropa, Nordamerika, Ryssland och flera andra regioner blir obeboeliga. Den stora frågan är hur långt in i framtiden de stora migrationerna på grund av "global cooling" kommer att ske. Kommer de att börja om 50 år eller om 3000 år, frågar han sig. Det kan räcka med 100 år av långa, isiga, tärande vintrar och kylslagna somrar med uteblivna skördar på norra halvklotet för att folk ska flytta närmare ekvatorn.
Någon kanske invänder att det inte är säkert att istiden redan är här eller kommer att inträffa snart, dvs ens om 100 eller 500 år. Men då vill jag åberopa den så kallade försiktighetsprincipen. Den innebär att även om sannolikheten för att en ny istid ska inträffa snart är låg vore konsekvenserna så ohyggliga att vi borde göra allt för att söka förhindra den. Och även om det först är våra barnbarns barnbarns barnbarn som kommer att tacka oss för detta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar