Rom har många hundra kyrkor, många från renässans och barock, andra från den allra första kristna tiden. I östra Rom i förortsstadsdelen Tor Tre Teste, med 8 000 invånare, ligger en modern kyrka som höjer sig över genomsnittet genom sin speciella arkitektur.
Chiesa di Dio Padre Misericordioso kallas också Jubileumskyrkan, eftersom den byggdes i samband med millennieskiftet 2000. Arkitekten är amerikanen Richard Meier.
Stadsdelen Tor Tre Teste är något av isolerad miljonprogramsförort, någon mil från centrum och strax innanför Roms motorvägsring. Visserligen kan man ta sig dit med förortsbana till Giardinetti och därefter buss nr 556, men det känns som lite upptäcktsfärd att leta sig fram till denna arkitektoniska pärla, vid sidan om allfartsvägarna. En tanke med projektet var också att lyfta denna isolerade stadsdel socialt, hur nu det skulle gå till. Kyrkan innehåller också ett mindre kapell och en församlingsbyggnad.
På baksidan finns bollplaner och annat. Kyrkan består av tre vita snäckskalsliknande betongskärmar, mellan vilka ljuset släpps in. Bakom utformningen finns en del något krystade resonemang om energibesparing, luftrening, vattenspeglingar, symbolik om treenigheten och annat som jag tycker man kan lämna därhän. Eller vad sägs om symboliken med kyrkans båt som korsar det tredje årtusendets hav och samtidigt på grund av sitt läge, församlingskyrkans båt som korsar distriktet. De tre snäckskalen representerar tre segel, varav det översta Guds skydd över det kristna samfundet. Det räcker faktisk att konstatera att kyrkan är en oerhört vacker byggnad både exteriört och interiört.
Men varför är kyrkan då placerad som den är, inklämd mellan ganska trista bostadshus och en gigantisk parkeringsplats, och omgiven av en hög barriär bestående av en vitmålad mur och ett utomordentligt fult vitmålat högt järnstaket som effektivt skymmer kyrkans nedre del och dess kontakt med omgivande mark. På lite avstånd finns grönområden med ruiner av en gammal romersk akvedukt som på ett mycket bättre hade kunnat ge kyrkan en mycket mer tilltalande omgivning. Det känns som om arkitekten här har lämnat walkover, eller så har han tänkt på ett sätt som jag inte förstår.
Meier har influerats av tidiga 1900-talsarkitekter, till exempel Mies Van der Rohe, Frank Lloyd Wright och Le Corbusier, särskilt Villa Savoye och den Schweiziska Paviljongen. Han arbetade också tidigt för Marcel Breuer. Efter Jubileumskyrkan har han också ritat Ara Pacis, museibyggnaden vid Tibern som inrymmer kejsar Augustus fredsaltare, som har grävts fram och därefter flyttats dit och rekonstruerats.
Ara Pacis är i stort sett den enda moderna byggnaden i den centrala delen av Rom, i alla fall som sticker ut.
Jubileumskyrkan är lika starkt präglad av ljus, vitt och glas som Ara Pacis, som har blivit både omskriven och kritiserad, särskilt av Roms borgmästare Gianni Alemanno som särskilt har vänt sig mot den höga vita västervägg som museet vänder mot Tibern och den trafikled som går där.
Det kan tänkas att museet kommer att modifieras genom att trafiken läggs under jord och att en gångyta skapas närmast museibyggnaden, något som borgmästaren hoppas kunna genomföra inom något år, men det är knappast sannolikt att Rom kommer att ha råd att genomföra det.
Chiesa di Dio Padre Misericordioso kallas också Jubileumskyrkan, eftersom den byggdes i samband med millennieskiftet 2000. Arkitekten är amerikanen Richard Meier.
Stadsdelen Tor Tre Teste är något av isolerad miljonprogramsförort, någon mil från centrum och strax innanför Roms motorvägsring. Visserligen kan man ta sig dit med förortsbana till Giardinetti och därefter buss nr 556, men det känns som lite upptäcktsfärd att leta sig fram till denna arkitektoniska pärla, vid sidan om allfartsvägarna. En tanke med projektet var också att lyfta denna isolerade stadsdel socialt, hur nu det skulle gå till. Kyrkan innehåller också ett mindre kapell och en församlingsbyggnad.
På baksidan finns bollplaner och annat. Kyrkan består av tre vita snäckskalsliknande betongskärmar, mellan vilka ljuset släpps in. Bakom utformningen finns en del något krystade resonemang om energibesparing, luftrening, vattenspeglingar, symbolik om treenigheten och annat som jag tycker man kan lämna därhän. Eller vad sägs om symboliken med kyrkans båt som korsar det tredje årtusendets hav och samtidigt på grund av sitt läge, församlingskyrkans båt som korsar distriktet. De tre snäckskalen representerar tre segel, varav det översta Guds skydd över det kristna samfundet. Det räcker faktisk att konstatera att kyrkan är en oerhört vacker byggnad både exteriört och interiört.
Men varför är kyrkan då placerad som den är, inklämd mellan ganska trista bostadshus och en gigantisk parkeringsplats, och omgiven av en hög barriär bestående av en vitmålad mur och ett utomordentligt fult vitmålat högt järnstaket som effektivt skymmer kyrkans nedre del och dess kontakt med omgivande mark. På lite avstånd finns grönområden med ruiner av en gammal romersk akvedukt som på ett mycket bättre hade kunnat ge kyrkan en mycket mer tilltalande omgivning. Det känns som om arkitekten här har lämnat walkover, eller så har han tänkt på ett sätt som jag inte förstår.
Meier har influerats av tidiga 1900-talsarkitekter, till exempel Mies Van der Rohe, Frank Lloyd Wright och Le Corbusier, särskilt Villa Savoye och den Schweiziska Paviljongen. Han arbetade också tidigt för Marcel Breuer. Efter Jubileumskyrkan har han också ritat Ara Pacis, museibyggnaden vid Tibern som inrymmer kejsar Augustus fredsaltare, som har grävts fram och därefter flyttats dit och rekonstruerats.
Ara Pacis är i stort sett den enda moderna byggnaden i den centrala delen av Rom, i alla fall som sticker ut.
Jubileumskyrkan är lika starkt präglad av ljus, vitt och glas som Ara Pacis, som har blivit både omskriven och kritiserad, särskilt av Roms borgmästare Gianni Alemanno som särskilt har vänt sig mot den höga vita västervägg som museet vänder mot Tibern och den trafikled som går där.
Det kan tänkas att museet kommer att modifieras genom att trafiken läggs under jord och att en gångyta skapas närmast museibyggnaden, något som borgmästaren hoppas kunna genomföra inom något år, men det är knappast sannolikt att Rom kommer att ha råd att genomföra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar