Vi har haft strålande väder i Rom trots att det är i mitten på november, 18-22 grader för det mesta, och mest sol. Men så har det inte varit i hela Italien. I norr har det varit lågtryck och riktigt rejäla oväder. Venedig har haft 1,5 meter högre vatten än normalt, vilket innebär att Marcusplatsen står under vatten. Det beror inte på regnet, utan på att stormarna har pressat in vattnet i Adriatiska havet längst in i Venedigbukten. Detta är något som sker regelbundet på grund av siroccon, vinden från Nordafrika. De fördämningar som planerats för att förhindra översvämningar upp till 3 m vattenståndshöjning är ännu inte färdigställda. Arbetena påbörjades 2003 och beräknas vara avslutade 2014. På grund av kostnadsskäl har projektet flera gånger ifrågasatts, men det har inte stoppats.
Marcusplatsen i Venedig står under vatten
Men till exempel städerna Carrara i norra Toscana och Albinia i södra Toscana har haft översvämning ar på grund av skyfall.
Översvämning i Carrara
Också staden Orvieto i Umbrien har fått mycket regn. Ett par dagar efter skyfallen stiger vattnet i Tibern i Rom dramatiskt. Polisen stänger av en av broarna, den 2200 år gamla Ponte Milvio i norra delen av Rom, eftersom man befarar att den kan skadas av det höga vattenståndet. Bron är på senare tid känd för att älskande par har fäst hänglås på bron i så stor omfattning att delar har visat tendenser att rasa. Särskilda fästen för hänglås har därför fästs på bron. Längs Tibern ser vi lågt belägna områden översvämmade, men staden klarar sig i övrigt hyfsat.
Ponte Milvio från 200-talet f Kr. Bilden tagen före översvämningen.
På kvällen går vi ner till Tibern där många människor samlats för att se på vattnet som forsar fram. Det sker kanske vart tionde eller femtonde år att vattnet står så högt i Tibern. Men i historiskt tid var Rom ökänt för sina översvämningar och sitt osunda klimat. Människor dog som flugor av malaria som frodades på grund av de ständiga översvämningarna, så det är inte något nytt.
Tibern med högt vatten härom dagen.
Vi åker från Rom till Toscana på några dagar. På vägen ser vi hela tiden fält som står under vatten. När vi lämnar motorvägen vid Orvieto har vattnet redan runnit undan, men här och var ligger högar av lera och även högar av möbler och inredningar som förstörts av vattnet som trängt in i källare eller bottenvåningar på lågt belägna hus. Vi blir tvungna att ta en annan väg än planerat eftersom broar på vägen skadats och inte längre är farbara, men vi tar oss ändå fram till Bagnolo, den lilla by i Monte Amiata, som var målet för vår resa. Den är högt belägen, ca 800 m över havet, och det syns inga vattensamlingar här, men man ser spåren av vatten som forsat fram på småvägarna även här.
När vi återvänder till Rom några dagar senare har vattnet i Tibern sjunkit något.
Tibern med de lägre kajpartierna åter synliga på båda sidor om floden.
Faran tycks vara över för den här gången. Men det tar längre tid att reparera de skador som översvämningarna orsakat.
Men till exempel städerna Carrara i norra Toscana och Albinia i södra Toscana har haft översvämning ar på grund av skyfall.
Också staden Orvieto i Umbrien har fått mycket regn. Ett par dagar efter skyfallen stiger vattnet i Tibern i Rom dramatiskt. Polisen stänger av en av broarna, den 2200 år gamla Ponte Milvio i norra delen av Rom, eftersom man befarar att den kan skadas av det höga vattenståndet. Bron är på senare tid känd för att älskande par har fäst hänglås på bron i så stor omfattning att delar har visat tendenser att rasa. Särskilda fästen för hänglås har därför fästs på bron. Längs Tibern ser vi lågt belägna områden översvämmade, men staden klarar sig i övrigt hyfsat.
På kvällen går vi ner till Tibern där många människor samlats för att se på vattnet som forsar fram. Det sker kanske vart tionde eller femtonde år att vattnet står så högt i Tibern. Men i historiskt tid var Rom ökänt för sina översvämningar och sitt osunda klimat. Människor dog som flugor av malaria som frodades på grund av de ständiga översvämningarna, så det är inte något nytt.
Vi åker från Rom till Toscana på några dagar. På vägen ser vi hela tiden fält som står under vatten. När vi lämnar motorvägen vid Orvieto har vattnet redan runnit undan, men här och var ligger högar av lera och även högar av möbler och inredningar som förstörts av vattnet som trängt in i källare eller bottenvåningar på lågt belägna hus. Vi blir tvungna att ta en annan väg än planerat eftersom broar på vägen skadats och inte längre är farbara, men vi tar oss ändå fram till Bagnolo, den lilla by i Monte Amiata, som var målet för vår resa. Den är högt belägen, ca 800 m över havet, och det syns inga vattensamlingar här, men man ser spåren av vatten som forsat fram på småvägarna även här.
När vi återvänder till Rom några dagar senare har vattnet i Tibern sjunkit något.
Faran tycks vara över för den här gången. Men det tar längre tid att reparera de skador som översvämningarna orsakat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar