Förtätning av städer är ett sätt att undvika stadsutbredning, uppnå både ekonomiska och miljömässiga mål och samtidigt få en mer attraktiv stad för invånare och besökare. Men hur täta är faktiskt täta städer?
Få storstäder har högre befolkningstäthet än 10 000 invånare per kvadratkilometer, så länge vi talar om hela stadsområdet. Detta är till exempel fallet för asiatiska städer som Bombay, Delhi och Seoul. Seoul med 12 miljoner människor på en yta av 605 kvadratkilometer och en befolkningstäthet på 17 000 invånare per kvadratkilometer är verkligen en mycket tät stad. Paris är en europeisk stad med mycket hög täthet, åtminstone i de centrala delarna. Tätheten i staden Paris, ett område på bara 87 kvadratkilometer, är faktiskt så tät som 25 000 invånare per kvadratkilometer. För huvudstadsregionen i Paris, är tätheten dock endast 3 500 invånare per kvadratkilometer.
Stockholm har en befolkningstäthet på 4 200 invånare per kvadratkilometer i den administrativa staden och 3 300 invånare per kvadratkilometer i tätorten. Tätheten i innerstaden är dock 8 200 invånare per kvadratkilometer, och i den tätaste församlingen, Maria (där jag råkar bo), är tätheten så hög som 24 000 invånare per kvadratkilometer, samma som i Paris. Men detta är en mycket liten församling med en befolkning på endast 20 000 invånare jämfört med Paris med mer än 2 miljoner. Hundra gånger så stor, men med samma täthet.
Centrala delarna av Stockholm.
Amerikanska städer är kända för urban sprawl och låg täthet. Men staden New York är faktiskt ganska tät. New York City har en befolkning på mer än 8 miljoner och en täthet av 6 800 invånare per kvadratkilometer. De kartor över centrala Stockholm (ovan) och Manhattan i New York (nedan) är i samma skala för jämförelse (kartor från Google Earth).
Centrala delarna av Manhattan, New York City
Pune är en indisk stad i delstaten Maharashtra sydost om Mumbai. Pune har en befolkning 2007 på cirka 3,2 miljoner invånare inom det administrativa området och en befolkning som överstiger 5 miljoner i huvudstadsregionen. De centrala delarna av Pune visas på kartan (nedan) på samma skala som Stockholm och New York.
Centrala delarna av Pune, Maharashtra, Indien
Den genomsnittliga befolkningstätheten i Pune i 2007 beräknas till cirka 12 000 invånare per kvadratkilometer. Staden växer stadigt och förtätas samtidigt. Tätheten kommer sannolikt att överstiga 20 000 invånare per kvadratkilometer om tjugo år. Täta städer handlar alltså inte bara om täthet, utan också om storlek.
Jag kommer att tänka på detta när jag strövar omkring i det antika Rom, och dagligen ser ruiner i lager på lager, ruiner från Romarrikets huvudstad och från senare tider. Under Romarrikets höjdpunkt för 2 000 år sedan hade huvudstaden Rom en miljon invånare, en ofattbart stor befolkning på den tiden. Om man antar att dessa i huvudsak bodde innanför den andra ringmuren, Aurelius mur, byggd omkring 275 e Kr, ett omkring 15 kvadratkilometer stort område, innebär detta att tätheten i det antika Rom var ca 70 000 invånare per kvadratkilometer, alltså omkring tre gånger tätare än Paris och andra täta storstäder är idag. Det ger onekligen anledning till eftertanke.
Rekonstruktion av bebyggelsen i det antika Rom.
Få storstäder har högre befolkningstäthet än 10 000 invånare per kvadratkilometer, så länge vi talar om hela stadsområdet. Detta är till exempel fallet för asiatiska städer som Bombay, Delhi och Seoul. Seoul med 12 miljoner människor på en yta av 605 kvadratkilometer och en befolkningstäthet på 17 000 invånare per kvadratkilometer är verkligen en mycket tät stad. Paris är en europeisk stad med mycket hög täthet, åtminstone i de centrala delarna. Tätheten i staden Paris, ett område på bara 87 kvadratkilometer, är faktiskt så tät som 25 000 invånare per kvadratkilometer. För huvudstadsregionen i Paris, är tätheten dock endast 3 500 invånare per kvadratkilometer.
Stockholm har en befolkningstäthet på 4 200 invånare per kvadratkilometer i den administrativa staden och 3 300 invånare per kvadratkilometer i tätorten. Tätheten i innerstaden är dock 8 200 invånare per kvadratkilometer, och i den tätaste församlingen, Maria (där jag råkar bo), är tätheten så hög som 24 000 invånare per kvadratkilometer, samma som i Paris. Men detta är en mycket liten församling med en befolkning på endast 20 000 invånare jämfört med Paris med mer än 2 miljoner. Hundra gånger så stor, men med samma täthet.
Amerikanska städer är kända för urban sprawl och låg täthet. Men staden New York är faktiskt ganska tät. New York City har en befolkning på mer än 8 miljoner och en täthet av 6 800 invånare per kvadratkilometer. De kartor över centrala Stockholm (ovan) och Manhattan i New York (nedan) är i samma skala för jämförelse (kartor från Google Earth).
Pune är en indisk stad i delstaten Maharashtra sydost om Mumbai. Pune har en befolkning 2007 på cirka 3,2 miljoner invånare inom det administrativa området och en befolkning som överstiger 5 miljoner i huvudstadsregionen. De centrala delarna av Pune visas på kartan (nedan) på samma skala som Stockholm och New York.
Den genomsnittliga befolkningstätheten i Pune i 2007 beräknas till cirka 12 000 invånare per kvadratkilometer. Staden växer stadigt och förtätas samtidigt. Tätheten kommer sannolikt att överstiga 20 000 invånare per kvadratkilometer om tjugo år. Täta städer handlar alltså inte bara om täthet, utan också om storlek.
Jag kommer att tänka på detta när jag strövar omkring i det antika Rom, och dagligen ser ruiner i lager på lager, ruiner från Romarrikets huvudstad och från senare tider. Under Romarrikets höjdpunkt för 2 000 år sedan hade huvudstaden Rom en miljon invånare, en ofattbart stor befolkning på den tiden. Om man antar att dessa i huvudsak bodde innanför den andra ringmuren, Aurelius mur, byggd omkring 275 e Kr, ett omkring 15 kvadratkilometer stort område, innebär detta att tätheten i det antika Rom var ca 70 000 invånare per kvadratkilometer, alltså omkring tre gånger tätare än Paris och andra täta storstäder är idag. Det ger onekligen anledning till eftertanke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar