Kristina Alvendal inledde med att tala om den växande täta staden, den hon kallar promenadstaden, som hon menar också är den trygga och attraktiva staden. Där Götgatan fortsätter med stadskvarter, butiker, bostäder och arbetsplatser på andra sidan Skanstullsbron. På motsvarande sätt fortsätter Södermalms kvartersbebyggelse på andra sidan Liljeholmsbron. Det splittrade förortslandskapet knyts ihop till en mer sammanhängande stad. Hon annonserade också att Stockholm i framtiden också ska få en arkitekturpolitik.
Enligt Martin Rörby är staden en blandning av gammalt och nytt, av högt och lågt, och där förändringar hela tiden sker. Han visade med bilder hur olika stadsperspektiv ömsat skinn, som han uttryckte det, från den medeltida staden till 1800-talsstaden till den nutida staden, som när det Tessinska slottet ersatte den medeltida borgen Tre Kronor, eller när Kungsgatan eller Rosenbad byggdes, förändringar som vi idag inte kan tänka oss ogjorda. Det sker hela tiden en skalförändring från lägre till högre som är en naturlig del av stadens förändringsprocess. Men han menade också att det finns förändringar av ett annat slag, som till exempel Stockholm Waterfront och de kommande Tors Torn vid Norra stationsområdet, som han kallade ”elefant i porslinsbutik”. De applåder som detta uttryck framkallade i salen visade att flertalet av åhörarna var starkt kritiska till dessa fenomen.
Centerpartisten Per Ankersjö har sagt att Stockholm måste bejaka höga hus för att inte bli Europas Gävle. Martin Rörby menade att om Tors Torn blir ledstjärnan kan Stockholm snarare bli Europas Ankeborg (nya applåder). Kristina Alvendal lovade dock att utformningen av tornen ska ses över. Tack för det. Hon tyckte också att man ska vänta med slutomdömet om Waterfront tills byggnaden är färdigställd.
Gert Wingårdh visade en rad bilder på sina nya projekt i Stockholm från det smäckra och eleganta Viktoria Tower, hotellet på 117,5 m och 33 våningar som nu är under byggnad vid Kistamässan, till ett kommande bostadshus på Hantverkargatan intill Kungsholmens gymnasium, med två rundade torn på 9 respektive 15 våningar.
De flesta projekten blir i mitt tycke positiva tillskott till Stockholms stadsbild, ibland men inte alltid lite högre än vad som är gängse idag, som Brovaktens två torn på nordvästra Kungsholmen, ett hus med 21 våningar vid Liljeholmskajen och Arenahuset i Solna på hela 28 våningar. Wingårdh, som alltså inte är främmande för höga hus i Stockholm, menade att det inte rimmar med Stockholms alltmer sekulära befolkning att det fortfarande nästan bara är kyrktorn som bryter igenom stadens silhuett.
Den diskussion som sedan följde tydde på att majoriteten av publiken var äldre konservativa Östermalmsbor, som varken tycker om höga hus eller förändringar i allmänhet, och alldeles särskilt inte det nya hus som ersatt Folkanhuset vid Östermalmstorg. Kristina Alvendal hade inte alldeles lätt att försvara de beslut som ofta i enighet tagits i Stadsbyggnadsnämnden. Men spridda applåder antydde att den yngre delen av publiken faktiskt bejakar ny spännande arkitektur och ett tätare och växande Stockholm.
Vi från den yngre delen av publiken fick göra vårt bästa igår för att göra oss hörda. Men det finns faktiskt ett stöd bland stockholmarna för den utveckling som sker i Stockholm.
SvaraRaderaÄven om stödet inte ligger hos äldre damer runt Östermalmstorg eller hos bakåtsträvare som hellre behåller norra Djurgården och västra Kungsholmen som de är istället för att utveckla nya stadsdelar.
Det är något slags fattigdomsbevis att nya ståtliga byggnader får ENGELSKA namn. Kista Science Tower, Viktoria Tower, Stockholm Waterfront, Turning Torso osv. Det var förvånande att inte Tors torn döptes till Thor's Towers.
SvaraRadera//Jonas