Kärnkraft - med facit i hand

För trettio år sedan, den 23 mars 1980, genomfördes folkomröstningen om kärnkraft. Folkomröstningen gällde tre förslag som kallades Linje 1, Linje 2 och Linje 3. Alla tre alternativen var nej-alternativ till kärnkraft, med avveckling i olika takt. De som ville ha kärnkraft i Sverige hade inget att rösta på.

Linje 1 företräddes av moderaterna. Linje 1 innebar att kärnkraften skulle avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elkraft för att upprätthålla sysselsättning och välfärd. Högst de 12 kärnkraftsreaktorer som var i drift, färdiga eller under arbete skulle få användas och ingen ny reaktor byggas.

Linje 2 som företräddes av socialdemokraterna och folkpartiet stod för exakt samma uppfattning, men socialdemokraterna kunde inte tänka sig att stå på samma sida som moderaterna. Skillnaden bestod i att ytterligare text fanns på baksidan av valsedeln som handlade om energihushållning, att de svagaste grupperna i samhället skulle skyddas och att direktverkande el skulle hindras i ny bebyggelse. Forskning och utveckling av förnybara energikällor skulle forceras och miljö- och säkerhetsförbättrande åtgärder vid kärnkraftverken skulle genomföras. Vidare skulle s k ”övervinster” i vattenkraftproduktionen dras in genom beskattning."

Linje 3 som företräddes av Centerpartiet, KDS (nuvarande KD) och VPK (nuvarande V) innebar nej till fortsatt utbyggnad av kärnkraften och att de dåvarande sex reaktorerna i drift skulle avvecklas inom högst tio år. Vidare skulle man satsa på energibesparing och förnybara energikällor. Även Linje 3 hade en baksidestext på valsedeln som bland annat handlade om kamp mot kärnvapenspridning och atomvapen.

Utfallet blev 18,9 % för Linje 1, 39,1 % för Linje 2 och 38,7 % för Linje 3. Ungefär 60 procent ville alltså avveckla kärnkraften på trettio år, som det senare genom riksdagsbeslut kom att tolkas, medan 40 procent ville avveckla den på bara tio år. Efter folkomröstningen beslutade riksdagen att alla reaktorer skulle vara avvecklade till år 2010. Direkt efter folkomröstningen vidtog en omfattande utbyggnad av direktverkande el och några övervinster i kraftproduktionen har inte dragits in med skatter. Enligt folkomröstningen skulle alltså all kärnkraft i landet vara avvecklad i år, men det har som bekant inte skett. I stället svarar kärnkraften för mer än 40 procent av vår elproduktion. Någon avveckling är inte heller nära förestående. Tvärtom beslutade riksdagen härom dagen, den 17 juni att kärnkraften inte skall avvecklas och att gamla kärnkraftverk får ersättas av nya. Däremot får antalet reaktorer av oklara skäl inte överstiga 10. Eftersom nya reaktorer kan ges större effekt än de gamla ger det ändå utrymme för att avsevärt öka kärnkraftens andel.

Torbjörn Fälldin avgick på kärnkraftsfrågan 1978. Samma år bildades Folkkampanjen mot kärnkraft som drev krav på folkomröstning. Efter olyckan i Harrisburg 1979 ändrade sig Socialdemokraterna och ville nu ha folkomröstning. De var splittrade i frågan och är antagligen fortfarande splittrade. De forna kärnkraftsmotståndarna Centern och Kristdemokraterna har däremot bytt sida och vill nu ha kvar kärnkraften. Miljöminister Andreas Carlgren försöker blanda bort korten och låtsas som om han fortfarande är motståndare, trots att han vill ha kvar kärnkraften. Miljöpartiet som bildades först efter folkomröstningen och Vänsterpartiet är idag de enda säkra kärnkraftsmotståndarna.

Marit Paulsen och Wanja Lundby i en demonstration mot kärnkraft 1979.

Jag arbetade 1980 aktivt för Linje 3 i folkomröstningen och ville alltså då ha en avveckling på 10 år, alltså till 1990. Det är med facit i hand uppenbart att kärnkraften inte hade kunnat ersättas av förnybar energi oavsett om avvecklingen hade skett på 10 eller 30 år. Sverige har redan i dag den i särklass högsta andelen förnybar energi i EU. 2008 uppgick den enligt Energimyndighetens rapport Energiläget 2009 till 44,1 procent, mycket tack vare vår omfattande utbyggnad av vattenkraft och användning av biomassa.  Om kärnkraften hade avvecklats skulle vi med all sannolikhet ha baserat uppemot 40 procent av vår elproduktion idag på kol, antingen från egna koleldade verk eller genom importerad el från kolkraftverk i våra grannländer. Med facit i hand kan man konstatera att det energipolitiskt var bra att riksdagen inte följde folkomröstningens resultat. Slutsatsen är att det inte är lämpligt att basera långsiktiga beslut på folkomröstningar. Riksdagens majoritet måste ha frihet att från mandatperiod till mandatperiod fatta beslut om energipolitiken.

När jag deltog i den andra Barsebäcksmarschen 1977 var parollen: ”Vad ska väck? Barsebäck! Vad ska in? Sol och vind!”

Det finns omkring 750 vindkraftverk i Sverige med en total installerad effekt på cirka 500 MW, som ger en medeleffekt om 100 MW vilket motsvarar en tiondels kärnkraftreaktor. Totalt levereras knappt 1 TWh el från svensk vindkraft per år, vilket kan jämföras med ca 65 TWh per år från vattenkraften. Det är vad som har åstadkommits på ungefär 30 år av vindkraftsutbyggnad. Med nuvarande utbyggnadstakt får vi vänta till efter år 4000 innan vindkraften når samma volym som vattenkraften har idag.

En liten del av vindkraftverken på Näsudden på södra Gotland, som inte är någon särskilt vacker syn i det annars så vackra landskapet.
Vindkraftsutbyggnaden i Sverige drog igång efter folkomröstningen. Vattenfall byggde 1983 ett vindkraftverk på Näsudden på södra Gotland för att studera elproduktion från vindkraft. Idag finns det över 100 vindkraftverk där. Det är Sveriges vindkrafttätaste område som levererar ca 40 miljoner kWh per år, eller 0,04 TWh per år. Nu planeras en fyrdubbling av vindkraften på Näsudden till en kostnad av 750 miljoner kronor. När den har skett kommer Gotland med 57 000 invånare att själva svara för 40 procent av sitt elbehov. Det beskrivs i Gotlandpressen som ett historiskt projekt, men jag skulle vilja peka på de investeringar i vattenkraft och kärnkraft på fastlandet som under överblickbar framtid kommer att stå för 60 procent av gotlänningarnas energiförsörjning.
En förutsättning för investeringarna för vindkraftbolagen är systemet med elcertifikat. Systemet subventionerar alternativ energi och säkerställer lönsamhet i vindkraftsprojekten. Vindkraften är inte lönsam utan subventioner. Subventionerna i Sverige är enligt kraftbolagen otillräckliga för vindkraft till havs trots att det blåser mer än på land. Eftersom det blåser ojämnt måste en mer omfattande vindkraftutbyggnad balanseras av andra kraftkällor, som kan användas när det inte blåser. Riksdagen har tidigare satt vindkraftens planeringsmål för att kunna planera för utbyggnaden till 10 terawattimmar fram till 2015.  Det är inte ett särskilt realistiskt mål.

Det bästa sättet att värna om miljön och skapa ett uthålligt samhälle är att spara energi. En stor del av energiförbrukningen, ca 40 procent, sker inom byggnadssektorn, framförallt till uppvärmning. Det finns en mycket stor potential till energibesparing genom energisnåla hus, antingen genom nybyggnad eller genom ombyggnad. Så kallade passivhus, som förbrukar så lite energi att man inte behöver särskilt uppvärmningssystem, har blivit vanliga i Tyskland. Miljonprogrammets bostadsbestånd är bristfälligt från energisynpunkt, tekniskt nedgånget och inte särskilt attraktivt på marknaden.  Där kan stora energibesparingar göras om de byggs om och blir attraktivare för bostadskonsumenterna. Eller helt enkelt ersätts av nya attraktiva och energisnåla hus. 

Vattenkraften är vår bästa förnybara energikälla. Tekniskt kan man fördubbla vattenkraftens bidrag i Sverige, ekonomiskt lönsamt är kanske en ökning med 50 procent. Det innebär att vissa hittills outbyggda älvar byggs ut. Jag tycker att man kan överväga detta. Vattenkraften har en otroligt mycket större potential än vindkraften även utan subventioner. Ingen energikälla saknar miljömässiga nackdelar. Vattenkraftens nackdelar är små i jämförelse med alternativen. Utbyggnad av de fyra stora outbyggda älvarna hindras av politiska beslut som fattades för 40 år sedan. De borde kunna omprövas idag.

Omkring 80 procent av världens energi kommer från fossila bränslen. Många tror att användningen av fossila bränslen leder till klimatförändring eftersom de medför utsläpp av koldioxid.  Jag tror att klimatförändringarna i första hand har andra naturliga orsaker och att koldioxidens roll är marginell. Men eftersom fossila bränslen är en ändlig resurs finns det ändå all anledning att minska användningen. På lång sikt kommer nog en stor del av vår fossildrivna personbilspark att ersättas av elhybrider eller rena elbilar.  Då behöver vi öka elproduktionen men faktiskt inte särskilt mycket.

Tillgången till biobränslen kommer inte att räcka för att ersätta de fossila bränslena. Framställningen av biobränslen förutsätter i viss utsträckning användning av fossila bränslen. Därför blir nettoeffektiviteten ofta ganska låg. Överdriven satsning på biobränslen får också negativa konsekvenser för livsmedelsförsörjningen globalt.

Med facit i hand kan man konstatera att folkomröstningen inte bara var ett demokratiskt misslyckande utan också ett energipolitiskt haveri. Folkomröstningen var dessutom ett politiskt bedrägeri, eftersom man inte brydde sig om resultatet. Det är för övrigt inte rimligt att i en folkomröstning fatta beslut om vad som ska ske om 30 år. Omkring halva valmanskåren från 1980 har vid det här laget bytts ut. Folkomröstningen ordnades dessutom med oklara alternativ utan möjligheter att rösta för att behålla kärnkraften. Det framstår som om folkomröstningen mest var ett taktiskt spel för att klara opinionen på kort sikt. I det avseendet skiljer den sig inte från folkomröstningen om ATP (som numera har avskaffats), eller om högertrafiken (som infördes kort efter en folkomröstning som gav majoritet för fortsatt vänstertrafik). 

Acceptera den föreliggande verkligheten

Detta är inledningsfrasen till funktionalismens manifest Acceptera från 1931, året efter Stockholmsutställningen. Skriften är författad av Erik Gunnar Asplund, Wolter Gahn, Sven Markelius, Gregor Paulsson, Eskil Sundahl och Uno Åhrén. Det är den mest inflytelserika skrift om arkitektur som givits ut i Sverige. Funktionalismen kom att dominera svensk arkitektur och stadsbyggande i mer än ett halvsekel.

Asplund är också upphovsmannen till Stockholms stadsbibliotek, svensk arkitekturs ikonbyggnad nummer ett från 1927. Men från stadsbiblioteket till Acceptera tog Asplund på bara fyra år steget från klassicism till modernism

Så här lyder inledningen till funktionalismens manifest:

acceptera

den föreliggande verkligheten – endast därigenom har vi utsikt att behärska den, att rå på den för att förändra den och skapa kultur som är ett smidigt redskap för livet.

Vi har inte behov av en gammal kulturs urvuxna former för att uppehålla vår självaktning.

Vi kan inte smyga oss ur vår egen tid bakåt.

Vi kan inte heller hoppa förbi något som är besvärligt och oklart in i en utopisk framtid.

Vi kan inte annat än se verkligheten i ögonen och acceptera den för att behärska den.

Bibliotek eller antikt kastell?

Ett avsnitt i skriften har rubriken ”Sund och falsk byggnadskonst”. Det har med stor sannolikhet skrivits av Asplund. Vem som har skrivit vad framgår inte av skriften och författarna har också senare varit förtegna om den saken. I detta kapitel recenseras ett antal kända byggnadsverk. ”Stadsbiblioteket i Stockholm, en mycket demokratisk institution, har den yttre formen av ett antikt kastell”. Så vanvördigt uttryckte sig upphovsmannen själv om sitt eget verk, en byggnad som vi sedan kommit att betrakta som en av höjdpunkterna i svensk arkitektur. Asplund dog 1940, bara 55 år gammal. Tänk om Asplund hade funnit i livet när 00-talets biblioteksbehov skulle få en ny lösning i Stockholm. Det är nog ingen tvekan om att 1931 års Asplund, skulle ha blickat framåt i stället för bakåt, accepterat den föreliggande verkligheten och inte velat smyga sig ur vår egen tid bakåt.

Brist på parkeringsplatser är ett dåligt styrmedel

Stockholms stad vill få oss att åka mindre bil genom att begränsa antalet parkeringsplatser när man bygger nya stadsdelar. Frågan är om det är en bra strategi. När Norra Djurgårdsstaden byggs sätter man parkeringsnormen till 0,5 bilplatser per lägenhet. Miljöpartister, vänsterpartister och även Yimby tycker att den borde vara ännu lägre, kanske så låg som 0,3.

Tvärbanan i Hammarby sjöstad
Strategin har prövats tidigare i Hammarby sjöstad, men med nedslående resultat, trots bra kollektivtrafik med Tvärbanan. Normen för parkeringsplatser var inledningsvis 0,35 per lägenhet, men den höjdes till 0,5 när de borgerliga fick makten efter valet 1998. Den sammanlagda parkeringsnormen i de första etapperna var 0.55 bilar per lägenhet, vilket innebär att varannan lägenhet har tillgång till en parkeringsplats. Det faktiska bilinnehavet var enligt uppgift i Sickla Udde 0.9 bilar per lägenhet i september 2002. Det höga bilinnehavet och den låga tillgången på parkeringsplatser ledde till mycket debatt. De boende klagade och byggherrarna klagade. Det är svårt att sälja dyra lägenheter till hushåll utan bil, eftersom hushåll som har råd att lägga ner stora summor på sitt boende också har råd att ha bil.

Parkeringshus i Hammarby sjöstad
Idag är antalet lägenheter i Hammarby sjöstad 10 800 och antalet bilplatser 7 000, dvs 0,64 platser per lägenhet. Parkeringsplatserna fördelar sig på 4 000 i garage och 3 000 på gatumark. Bilinnehavet är 0,7 bilar per hushåll medan andelen hushåll med bil är 0,62. Antalet bilar borde alltså vara drygt 7 500. 500 hushåll är dessutom medlemmar i bilpool vilket är 6 procent av alla hushåll. Kommunen har alltså tvingats anpassa sig till verkligheten, men det förefaller fortfarande vara brist på parkeringsplatser i stadsdelen.

Elbil i Hammarby sjöstad.
Antalet bilar per hushåll är i genomsnitt 0,48 i norra innerstaden och 0,4 på Södermalm, alltså betydligt lägre än i Hammarby sjöstad och även lägre än andra områden i regionen. Men detta gäller alla hushåll, gamla som unga, förvärvsarbetande såväl som pensionärer. Hushåll i villa i förort har betydligt oftare tillgång till bil jämfört med hushåll i flerbostadshus i innerstaden. Enligt en studie från Regionplanekontoret är bilinnehavet också starkt kopplat till inkomst och familjetyp. Det är till exempel fem gånger sannolikare att en familj med två förvärvsarbetande har tillgång till bil jämfört med en ensamstående förvärvsarbetande. Man kan därför säga att med stor sannolikhet kommer bilinnehavet i nybyggda attraktiva områden som Norra Djurgårdsstaden att vara högre än för innerstaden i snitt. Många resor, till exempel fritidsresor, går till områden som inte har så bra kollektivtrafik. Människor som har råd löser transportfrågorna på ett praktiskt sätt, till exempel genom att köpa en miljöbil.
Det är dumt att försöka begränsa bilanvändandet genom att planera nya områden för att det ska uppstå brist på parkeringsplatser. Det är betydligt bättre att se till att de bilar, som ändå kommer att finnas, kommer att användas så lite som möjligt. Det gör man bäst genom att se till att kollektivtrafiken blir attraktiv och att det kommer att kosta att använda bilen.

Vem ber om ursäkt för utfiskningen av världshaven?

Är det inte lite pinsamt att höra BP:s ordförande Carl-Henrik Svanberg be amerikanska folket om ursäkt för oljeutsläppen i Mexikanska golfen, efter att just ha träffat president Obama? Ja inte ursäkten alltså utan den omisskännliga svengelskan. Har han nyss lärt sig engelska? Är detta hans första utlandsresa? Har de inte råd att anlita en språklärare på BP?

BP är i blåsväder just nu. ”Den värsta miljökatastrof USA någonsin har upplevt”, har president Barack Obama kallat spillet. Men trots de skador som oljan orsakar i Mexikanska golfen just nu är det viktigt att komma ihåg att olja är en naturprodukt som så småningom bryts ned och knappast orsakar några bestående skador. Oljeutsläppet i Mexikanska golfen vållar stora skador på våtmarkerna på USA:s sydkust. Men när läckan väl hejdats återhämtar sig det marina livet i golfen snabbt. Det kommersiella yrkesfisket är däremot en mycket större global fara som hotar att utrota allt fler av världshavens fiskarter. Det verkligt stora miljöproblemet är överfisket, anser svenske experten Olof Lindén, enligt DN. Carl Gustaf Lundin, chef för havsmiljöprogrammet på Internationella naturvårdsunionen, IUCN, anser enligt DN att övergödningen är det största hotet och att fisket kommer som nummer två. Båda är överens om att fisket är värre än oljan. Men det ber ingen om ursäkt för.

Uppdatering, torsdag.
Ursäkten som Carl-Henrik Svanberg riktade till det amerikanska folket i direktsänd tv under onsdagen har enligt SvD blivit en riktig språkgroda. Han använde ord som gjorde att BP:s pressavdelning senare fick be om ursäkt för ursäkten. En retorikexpert frågar sig i SvD varför ingen av hans rådgivare avrått honom från det manus han uppenbarligen hade att hålla sig till, som verkade hemsnickrat. Och det var en miss att ha ett uttal som låter som kusinen från landet, vilket inte fungerar på den här nivån.

Nu byggs Citybanan under Kvarnberget och Maria Magdalena kyrka

Nu drar tunnelbygget för Citybanan under Kvarnberget igång, etappen från Tavastgatan till Fatbursparken på Södermalm, som nu ska sprängas ut fram till våren 2012. I går var jag på ett informationsmöte som Trafikverket höll i Södra Latin för de närboende på Kvarnberget med omgivningar. Omkring 3 000 var kallade men bara 20 nyfikna kom. De övriga 2 980 är antingen redan tillräckligt informerade eller helt enkelt ointresserade.

Trafikverket ställde ambitiöst upp med sju personer, inklusive folk från entreprenörerna. Och de tappra tjugo nyfikna fick verkligen grundlig information. Så långt jag hörde var de flesta mycket nöjda med informationen de fick. Mest orolig var man förstås för buller och vibrationer från borrningar och sprängningar, och kanske att det ska uppstå sprickor och sättningar i byggnaderna.

Själv tyckte jag att det mest oroande var tunnelbygget under Maria Magdalena kyrka. Tunneln kommer att passera ett tjugotal meter under kyrkans östra del. På ett avsnitt av ca 40 m saknas bergtäckning. Kyrkan började byggas 1588 på platsen för det tidigare Maria Magdalena kapell och stod färdig 1634, och är Södermalms äldsta kyrka. Det gamla kapellet byggdes redan på 1350-talet -  Capella S:ta Maria Magdalena - och delar av den äldsta kyrkan antas ingå i nuvarande kyrka. Av ett gammalt kopparstick framgår att det var en liten enskeppig tegelkyrka med kraftigt, fyrkantigt torn och hög spetsig spira. Kyrktornet som byggdes omkring 1430 ingår möjligen till vissa delar i det nuvarande tornet. Under Gustav Vasas befrielsekrig hamnade kapellet år 1522 i stridslinjen. Omkring 500 svenska soldater som gömde sig i kapellet blev kringrända av danskarna som  ”klappade dem på båda sidor så att ganska få undkommo”. År 1527 lät Gustav Vasa riva kapellet.

Kyrkan byggdes ut successivt under medverkan av såväl Nicodemus Tessin d.ä. (korsarmarna med gavlar och en ny tornspira) som Nicodemus Tessin d.y. (västportalen). Efter Mariabranden 1759 då 300 byggnader förutom kyrkan förstördes, restaurerades kyrkan 1760-1763 till sitt nuvarande utseende under ledning av Carl Johan Cronstedt. Tornet i nyklassicistisk stil stod färdigt först 1825. Arkitekt var Carl Fredrik Sundvall.

Så det är en kyrka med lång historia och det är naturligtvis utomordentligt viktigt att kyrkan inte skadas av tunnelbygget. Trafikverket har varit nere i gravvalv från 1500-talet där ingen har satt sin fot sedan 1700-talet, detta för att kontrollera kyrkans grundläggning, som här ligger på sand, grus och morän som inlandsisen lämnat kvar här för 10 000 år sedan. Byggmetoden innebär att man bit för bit gräver sig in under kyrkan, stabiliserar gruset med betong och järn som borras in från tunneln. Tunnelbygget kommer här att gå mycket långsamt. Altaret har bedömts vara särskilt känsligt och får ett särskilt skydd under byggtiden.
Två andra avsnitt som kommer att gå långsamt är när man ska bygga betongtunnel söder om Högbergsgatan, där två byggnader först ska grundförstärkas. När denna del är klar kommer här de fyra spåren år 2014 att täckas över och Fatbursparken knytas ihop med Mariagårdstäppan.

Det kan komma att bli en ny fin del av Söders mest centrala park. Priset som Söders parkvänner kommer att få betala är att Johan Helmich Romans park bebyggs med bostäder. En stor park i stället för flera mindre. Jag som dagligen passerar genom JHR:s park vet att inte särskilt många människor använder denna lilla park, förutom besökarna till Stadsmissionens anläggning i huset intill, medan den större Fatbursparken är en flitigt besökt park. Nu kommer den att tillföras stora solbelysta ytor till glädje för många fler. Förslaget innebär alltså fler bostäder och mer park, totalt sett.

Tempelplatsens kyrka i Helsingfors

Jag var nyligen i Helsingfors några dagar. Jag passade då på att besöka en av stadens och kanske hela Finlands absoluta arkitekturikoner, Tempelplatsens kyrka, eller som den vanligen kallas, bara Tempelkyrkan. Det är en kyrkobyggnad i stadsdelen Främre Tölö i Helsingfors. Den har ritats av bröderna och arkitekterna Timo och Tuomo Suomalainen och var färdig 1969.

Redan på 1930-talet var det tänkt att en kyrka skulle byggas på tempelberget. Det anordnades två arkitekttävlingar, en 1933 och en 1936. Den senare vanns av J.S. Sirén, men planerna avbröts när kriget bröt ut 1939. En ny tävling utlystes efter kriget som 1961 vanns av Timo och Tuomo Suomalainen med ett förslag kallat "Stenkyrkan". Byggnadsarbetena kom i gång först i februari 1968 och då hade man av ekonomiska skäl bantat projektet med en fjärdedel. Tempelplatsens kyrka invigdes i september 1969.

Kyrkan är nersprängd i berget och endast en mindre del med kupol är synlig ovan mark uppe på berget medan entrén ligger nedanför bergets fot. Från vissa perspektiv kan kupolen ibland se ut som ett flygande tefat, som just har landat. Större delen av väggarna utgörs av den sprängda och ojämna bergytan, påbyggd med en kallmur av sprängsten. Som altartavla fungerar en spricka i bergväggen. Dagsljuset kommer in genom cirkelformade takfönster som omger en ärgad kopparkupol.

Väggarnas skrovliga bergyta ger kyrkan en god akustik, och den används ofta som konsertlokal. Från början hade arkitekterna inte tänkt sig att visa de rena bergväggarna, men övertalades av akustikexperterna. Där finns också en stor orgel med 3001 pipor av Veikko Virtanen.

Idag är kyrkan en av Helsingfors främsta arkitektoniska sevärdheter, och får omkring en halv miljon besökare varje år. Men den är samtidigt en populär gudstjänstlokal. Därför är öppettiderna begränsade för att inte störa den huvudsakliga verksamheten. När vi besökte kyrkan var den öppen vid flera tillfällen under dagen, men ibland bara en kvart åt gången. Utanför kyrkan stod flera turistbussar och väntade på att den skulle öppnas.

Timo Suomalainen föddes 1928 och Tuomo Suomalainen 1931 på ön Hogland, i Finska viken, som Finland förlorade till Sovjetunionen efter Andra världskriget. Timo tog sin arkitektexamen vid Tekniska Högskolan i Helsingfors 1956 och Tuomo år 1960, men redan från 1956 drev bröderna ett gemensamt arkitektkontor. Tempelkyrkan är deras mest kända verk, och de har vunnit flera priser och utmärkelser genom åren. Finsk arkitektur är inte bara Alvar Aalto.

Kungen vill själv att muslimer ska fördömas som kättare

Detta är en slutsats man kan dra av dagens SvD. Jag har tidigare skrivit om att Kungen, kronprinsessan Victoria och hennes blivande make enligt grundlagen måste fördöma bland andra muslimer. Successionsordningen från 1809, den grundlag som reglerar tronföljden, säger att kungen ska hålla sig till den Augsburgska trosbekännelsen från 1593, där det stadgas att alla kätterier ska fördömas och däribland muslimer.

Det är inte monarkin som sådan, det är kungen personligen jag vill åt.
Jag trodde då att detta bara var en historisk kvarleva, en gammal skrivning som bara blivit bortglömd. Nu förstår jag, om SvD har rätt, att detta är ett uttryck för kungens egen bestämda uppfattning.
Åtta KU-ledamöter, en majoritet av dem som SvD tillfrågat, anser att bestämmelsen om religionskravet är otidsenligt och bör tas bort. ”I samma ögonblick som kungafamiljen vill ändra på det är vi beredda att göra det, säger Ingvar Svensson (KD). Kungen har tidigare tillfrågats och meddelade då att han ville behålla skrivningen om religionstillhörigheten.” Det är alltså anledningen till att kätteriparagrafen finns kvar i grundlagen. Detta enligt SvD idag. Kungen vill behålla religionskravet! Kungen vill att alla kätterier ska fördömas och däribland muslimer!
Tidigare har det främst varit monarkin som sådan jag varit kritisk emot. Landets högsta ämbete borde inte ärvas inom en liten familj när nu demokratin har slagit igenom fullt ut i de flesta andra samhällssektorer. Men jag börjar nu förstå den egentliga innebörden av vad DN-kåsören Red Top på sin tid brukade hävda: ”Jag har ingenting emot monarkin som sådan, det är kungen personligen jag vill åt”.
På dagens Brännpunkt i SvD vill Christer Sturmark, ordförande i Humanisterna och Stefan Swärd, pastor i Elimkyrkan på Östermalm avskaffa religionstvånget för kungahuset. Göran Hägg har tidigare velat avskaffa kungahusets arvsrätt och införa valmonarki. Det är alltför begränsade krav. Jag vill i stället kräva: Avskaffa Kungen! Avskaffa kungahuset! Avskaffa monarkin!

Relaterat inlägg:
Kungahuset måste fördöma islam

Kvarnarna på Kvarnberget

I gamla tiders Stockholm har det funnits massor med kvarnar. På Kvarnberget söder om Maria kyrka på Söder i Stockholm har det funnits kvarnar sedan medeltiden (med skriftliga belägg 1487).

Akvarell av Josabeth Sjöberg från ca 1850, Högbergsgatan med kvarn i fonden (detalj).
 Berget har kallats Kvarnberget (quarneberget 1645), Kvarnbacken (gamble quarnebackan 1645) och Väderkvarnsbacken (gamble Wederquarne backan 1646).

Kvarnberget år 1642 med Fatburssjön söder om berget. Det medeltida gatunätet är oregelbundet. Detta var innan 1640-talet gaturegleringar lade fast rutnätsplanen på Söder.

På Tillaeus’ karta från 1733 finns tre kvarnar på berget: Stora och Lilla Somens kvarn samt Christian Hanssons kvarn. Stora och lilla Somens kvarn var uppkallade efter Joachim Sohm eller möjligen brodern Mårten Sohm, en tysk bagare. Den har tidigare även kallats stora Bagare Qwarnen. Detta enligt boken Stockholms gatunamn (2:a uppl. sid 245). Den stora eldsvåda som då härjade Katarina församling på Södermalm skall ha börjat i Christian Hanssons kvarn. Då brann Katarina kyrka och ungefär andra 500 hus.

På Tillaeus’ karta över Kvarnberget från 1733 syns de tre kvarnarna. De två östra kvarnarna ligger på nuvarande Södra Latins skolgård. Den västra kvarnen ligger i korsningen mellan Fredmansgatan och Maria Prästgårdsgata. Det finns ytterligare kvarnar öster om Götgatan. De heter Dundercrantz och Finskan vid Pelarbacken väster om Kapellgränd och Borgmästarkvarn mellan Tjärhovsgatan och Folkungagatan.

Stora Somens kvarn låg i kv Nederland mindre strax söder om Fredmansgatan och väster om Kvarngatan, nära korsnin gen med Maria Prästgårdsgata. Lilla Somens kvarn låg i kv Laxen i sydöstra hörnet mellan Ragvalds- och Högbergsgatan. Christian Hanssons kvarn låg sydost om Lilla Somens kvarn i kv Östergötland.

(Det finns fortfarande ett kvarter med namnet Somens kvarn, men det ligger på Skinnarviksberget väster om Torkel Knutssonsgatan och norr om Lundagatan, och kvarnen här hette Skinnarviks kvarnen.)

På denna karta från 1751 syns två kvarnar. Det är Christian Hanssons nerbrunna kvarn som saknas.

Nuvarande Kvarngatan kallades på 1640-talet ”Wäderquarne gathun” eller ”Wäderquarne gränden”. Senare under 1670-talet ”Quarne gattan”. På Tillaeus karta från 1733 heter gatan ”Qwarn gränd”. Eftersom det senare fanns flera kvarngator kallades den under 1800-talet för Maria Kvarngata och Maria Kvarngränd.

På denna karta från 1805 finns bara en kvarn kvar.

På denna karta från 1863 syns inte längre någon kvarn. Södra station är nybyggd söder om Kvarnberget och är ändhållplats för Södra/Västra stambanan.

På denna karta från 1885 är sammanbindningsbanans tunnel byggd.

Debatten om Slussen fortsätter

Debatten om Nya Slussen fortsätter med allt fler spretiga ståndpunkter, trots att politikerna försöker sätta ner foten. I SvD den 31 maj ville tidskriften Arkitekturs chefredaktör Olof Hultin få oss att se möjligheterna i stället för problemen i Slussenförslaget. Nej-sägarna från kultureliten sitter enligt Hultin och rynkar på näsan utan att ha så mycket eget att komma med. Hultin anser inte att det blir bättre med mindre bebyggelse. Han lyfter fram att Nya Slussen blir en spännande målpunkt genom nya byggnader för kultur, arbetsplatser och handel. Gator och bebyggelse definierar nya offentliga rum och torg för ett nytt urbant liv här. Att ta bort bebyggelse försämrar förslaget och jag är böjd att hålla med.
Några dagar senare skrev fyra arkitekter, Tomas Lewan, Anders Wadman, Peter Kinnmark och Lars Gezelius, ett svar på Olof Hultins debattartikel. De vill flytta bussterminalen till ”ett bättre läge”, men det är oklart var detta bättre läge ska sökas. I stället vill de utnyttja kajerna för bebyggelse, kajerna som i liggande förslag är smal, skuggad och norrvänd. Helst vill de bromsa arbetet och att planförslaget i sin helhet ska ses över, men hur undviker man att kajen är norrvänd och skuggad?
Den 5 juni saknar konstnären KG Nilsson enligt ett något förvirrat inlägg i SvD ”det riktigt stora greppet om Slussen”. K G Nilsson pekar på förslaget att lägga tunnelbanan i en tunnel och slå samman Slussens och Gamla stans stationer. Han känner kanske inte till att förslaget redan utretts och avvisats av flera skäl. Nilsson tycks förespråka flera broar i stället för en enda trots att förslaget i själva verket redan rymmer tre broar.
Samma dag skriver journalisten Li Södermark att ”Slussen är älskad av en folkarmé stockholmare”. Hon försöker att med tekniken ”guilt by association” göra ner Slussenförslaget, genom att tala om gamla planer på att bredda Vasagatan, riva Oscarsteatern, Vasateatern och bebyggelsen på Mariaberget, och att bygga en motorväg över Blasieholmen. Kan man inte begära att debattörerna ska hålla sig till det saken gäller – Slussen? Nåja, det framskymtar att hon kan tänka sig nästan vad som helst utom nuvarande förslag, till och med en rekonstruktion av nuvarande trafikapparat, men vad hon har emot nuvarande förslag säger hon ingenting alls om!
I ett något sakligare inlägg tar arkitekturhistorikern Eva Eriksson upp trafiklösningen ur ett nytt perspektiv, nämligen rampernas nivåer vid Skeppsbron och Munkbron, samt entréförhållandena till Katarinahissen! Det är visserligen inte oviktiga frågor, men knappast av den art att förslaget står och faller med hur dessa partier utformas. Vidare kritiserar hon förslaget som varande ”ett kommersiellt projekt”. Men vad är en levande stad om inte en handelsplats eller om man så vill, ett kommersiellt projekt. Att skapa målpunkter i form av handel, kaféer, restauranger är lika viktigt som kulturutbud och kollektivtrafikterminaler. Men på en plats kan faktiskt även Eva Eriksson tänka sig ett nytt hus, nämligen vid tunnelbanestationen, där hon vill se Bengt Lindroos förslag från 1981, den så kallade Cheddarosten, genomförd. Även jag vill se ett hus här, bara inte just Osten.
Även politikerna har gjort nya utspel. Centern med Per Ankersjö och Lukas Forslund avvisade i slutet av april tanken på att ha den fria sikten som huvudsaklig utgångspunkt när man planerar Stockholms viktigaste knutpunkt, något som lyfts fram av socialdemokraterna. ”Funktionalitet och nya lösningar måste sättas före rigida uppfattningar om statiska utsiktsplatser.” Det är enligt Centern hög tid att sätta spaden i marken. Man får intrycket att vad som helst kan byggas enligt Centern, bara man sätter igång så fort som möjligt.
Men i mitten på maj deklarerade alliansen att just utsikten skulle få vara kvar, genom att den centralt placerade byggnaden utgår ur förslaget. Jag ska inte ytterligare kommentera detta med utsikt, eftersom jag gjort det utförligt här.

Socialdemokraternas förslag till Slussen.
Nyligen presenterade så socialdemokraterna i stadshuset sitt förslag för Slussen. De vill göra bron smalare och minska bebyggelsen för att förbättra utsikten, kanske ha ett underjordiskt kulturhus. Den trafiklösning socialdemokraterna visar är inte bra. De har enligt illustrationerna tagit bort ramperna till Stadsgården och Söder Mälarsstrand. Det innebär att trafiken till och från Nacka hänvisas till Folkungagatan och trafiken till och från västra Södermalm till Hornsgatan. Ett teoretiskt alternativ för en del kan vara att använda Centralbron, men resultatet blir ofrånkomligt mer trafik inne på Söder. Jag välkomnar en smalare bro om det är möjligt, men inte till priset att försämrad funktion. Det är inte brons bredd i sig som är problemet, utan trafikmängderna och där finns redan andra begränsningar i tillfarterna till Slussen.
Den fortgående debatten blir alltmer urvattnad och tröttsam att följa, eftersom allt redan är sagt och egentligen ingenting nytt sägs. Det är trist, eftersom detta borde vara en av Stockholms viktigaste stadsbyggnadsfrågor.

Relaterade inlägg:
Nytt förslag för Slussen
Utsikten från Slussen

Överdrivet om havsnivåhöjningar

Havsnivån har stigit cirka 130 meter sedan den förra istidens höjdpunkt för cirka 18 000 år sedan. De största ökningarna skedde för mer än 6 000 år sedan, på grund av avsmältning av inlandsisen. Sedan år 1900 har den årliga höjningen varit 1,8 millimeter per år och sedan 1993, då man började med satellitmätningar av havsnivån, har dessa visat värden på ca 3 mm/år.
Det finns olika sätt att bedöma eventuella framtida havsnivåhöjningar. Ett sätt är att beräkna möjlig avsmältning på Grönland och Antarktis som svarar för 95 procent av polarisarna och tänkbar volymökning på grund av temperaturökning. IPCC redovisar havsnivåns höjning till mellan 180 och 590 mm till 2100, beroende på scenario. Alarmister tror att det kan röra sig om så mycket som 2 m till 2100. Någon avsmältning har dock inte skett under de senaste 30 åren totalt sett. Isarna minskar i Arktis och ökar i Antarktis.
En av de öar som riskerar att översvämmas på grund av framtida havsnivåhöjningar orsakade av den globala uppvärmningen heter Tuvalu. Det är en korallö som ligger i västra delen av Stilla Havet. Pago Pago ligger på amerikanska Samoa sydost om Tuvalu. Där har havsnivåökningen varit 2,07 mm per år motsvarande ca 20 cm på 100 år.

Kwajalein ligger på Marshallöarna norr om Tuvalu. Där är havsnivåhöjningen 1,43 mm per år, motsvarande 14 cm på 100 år.

Havsnivåhöjningen på Tuvalu borde alltså vara 15-20 cm till 2100. Dagens Nyheter kunde häromdagen meddela att farhågorna för att stigande havsnivåer ska dränka många öar i Stilla havet tycks vara överdrivna. Forskarna Paul Kench vid University of Auckland i Nya Zeeland och Arthur Webb vid South Pacific Geoscience Commission i Fiji har granskat flygbilder och satellitbilder och studerat förändringar hos 27 öar under de senaste 60 åren. Under den perioden har havsnivån höjts 120 millimeter. Men bara fyra av öarna har minskat i storlek sedan 1950-talet, medan resten har samma storlek som tidigare eller har till och med växt. Däribland finns ön Tuvalu, som brukar omnämnas som en av de öar som hotar att sjunka i havet på grund av klimatförändringarna. Vilket alltså inte tycks vara korrekt. Förklaringen är att korallöar ständigt växer och byggs på av vittrad korallsand. Kench och Webb drar slutsatsen att många av de tropiska öarna är naturligt stryktåliga och kommer att stå emot kommande havsnivåhöjningar väl. De tidigare så dystra prognoserna är lyckligtvis felaktiga. Öarna kommer fortfarande att vara intakta om 100 år.
FN:s miljöpanel har varnat för att Maldiverna kan vara obeboeliga om 100 år. Jag har tidigare skrivit här på bloggen om Maldiverna. Fil dr Nils-Axel Mörner, som studerat faktiska havsnivåförändringar hävdar att baserat på dessa studier kan den framtida havsnivåhöjningen bli maximalt 20 cm. På Maldiverna har enligt Mörner ingen havsnivåhöjning observerats för de senaste 35 åren. Faktiska mätningar av havsnivåerna i Indiska oceanen pekar på betydligt långsammare takt.

Vid Cochin i Kerala i sydvästra Indien, inte långt från Maldiverna, ligger havsnivåhöjningen på 1,37 millimeter/år med 95% konfindensintervall. Det ger en höjning på 14 cm fram till 2100. Nivåhöjningen var emellertid märkbar under perioden från 1940 och fram till 1965, medan det därefter inte har skett någon höjning på 40 år. Det stämmer med Mörners iakttagelser för Maldiverna.

Vid Bombay, lite längre norrut vid Indiska Oceanen är höjningen mindre, bara 0,74 mm per år. Det innebär 7 cm fram till 2100. Men även här var höjningen större tidigare. Mellan 1880 och 1925 fanns det ingen nivåhöjning alls. Mellan 1925 och 1960 var nivåhöjningen påtaglig, men efter 1960 kan man inte finna någon havsnivåhöjning alls.

I Karachi ännu längre norrut vid Indiska Oceanen är havsnivåhöjningen ännu lägre, 0,48 mm per år, motsvarande 48 mm på 100 år. Men åter samma iakttagelse – ingen höjning efter 1960. Även Maldiverna kan nog se framtiden an med tillförsikt. Trots att den globala uppvärmningen har varit odiskutabel mellan 1970 och 2000, pågår ingen havsnivåhöjning i denna del av Indiska Oceanen.

Relaterat inlägg:
Framtida havsnivåhöjning kan bli maximalt 20 cm.

Kungahuset måste fördöma islam

Dagens Nyheter har uppmärksammat att Kungen, kronprinsessan Victoria och hennes blivande make ”om man ska tolka grundlagen bokstavligt” måste fördöma bland andra muslimer för att få tillhöra kungahuset.
Så här säger §2 i Successionordningen från 1809, den grundlag som reglerar tronföljden: ” Såsom 2 § i 1809 års regeringsform uttryckligen stadgar, att Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl. familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten.”

Augsburgska trosbekännelsen i latinsk originalutgåva från Wittenberg 1531.
Den Augsburgska trosbekännelsen lyder så här i det avsnitt som handlar om andra religioner: ”Våra kyrkor … fördöma alla kätterier, som uppkommit i denna punkt, såsom manikéerna, vilka antogo två urprinciper i tillvaron, en god och en ond; likaså valentianerna, arianerna, eunomianerna, muhammedanerna och alla andra dylika.”
Skulle kronprincessan Victoria bli ateist, katolik eller muslim, skulle hon också få lämna kungahuset. Det visar med all önskvärd tydlighet vilken anakronism monarkin i själva verket är. Men enligt Dagens Nyheter tar ingen regeln på allvar. Men frågan är verkligen vilka lagar och regler man ska ta på allvar och vilka man kan bortse från såsom gammaldags. Är det upp till den enskilde att avgöra själv? Och frågan är vad Sveriges 400 000 muslimer anser.

Kronprinsessan Victoria vid nationaldagsfirandet för ett år sedan. Men har hon verkligen fördömt muslimerna som kättare, vilket lagen kräver av henne?
1951 års religionsfrihetslag gav svenska medborgare rätten att fritt gå ur Svenska kyrkan. Sverige har undertecknat deklarationen om de mänskliga rättigheterna. Religionsfriheten räknas som en av de mänskliga rättigheterna, och finns uttryckt i till exempel Europakonventionen, artikel 9: ”Envar skall äga rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, andaktsövningar och iakttagande av religiösa sedvänjor.” Vår kungliga successionsordning är alltså ett brott mot de mänskliga rättigheterna, vilket borde påtalas i någon internationell domstol.
Om nu kungen eller kronprinsessan till äventyrs skulle vilja leva upp till vad grundlagen kräver är det risk för att de skulle bryta mot en annan lag. Hets mot folkgrupp är ett brott som innebär att offentligt sprida uttalanden som hotar eller uttrycker missaktning för en eller flera utpekade folkgrupper. Att fördöma muslimer som kättare är nog på gränsen till hets mot folkgrupp, i synnerhet om det skulle handla om kungen, drottningen eller kronprinsessan. Men de lär inte åtalas. Kungahuset står ju över lagen. Och även om de fördömde muslimerna efter noter och åtalades är det inte säkert att de skulle dömas. Pingstpastorn Åke Green friades ju av Högsta domstolen. Att kalla homosexualitet "en djup cancersvulst på hela samhällskroppen", var inte att betrakta som hets mot folkgrupp i lagens mening.
I ett avseende har dock successionsordningen ändrast sedan 1809: Kvinnlig tronföljd möjliggjordes i och med ett riksdagsbeslut 1978. En ny version av grundlagen väntas träda i kraft efter en andra omröstning i riksdagen efter valet i höst. Bland annat införs att Sverige är medlem i EU. Men hänvisningen till den Augsburgska trosbekännelsen finns kvar. Tydligen anser riksdagen att religionskravet på kungahuset fortfarande är aktuellt, liksom kraven på kungahuset att fördöma muslimer såsom kättare. Annars hade man väl passat på att ändra det också, när man ändå håller på. En gissning är att man helst inte vill rota för mycket i grundlagen, eftersom den berättigade frågan kunde ställas varför vi fortfarande alls har kvar monarkin.
I Sverige värnar vi officiellt om religionsfriheten och förfasar oss över schweizarnas främlingsfientlighet när de vill förbjuda minareter, men när det kommer till kritan så gäller religionsfriheten inte Sveriges statsöverhuvud, som enligt samma grundlag är ålagd att fördöma muslimer utan att riksdagen på 200 år gjort något åt saken.

Nytt förslag för Slussen

Här presenteras ett nytt förslag för ombyggnad av Slussen, som jag beredvilligt och utan ersättning ställer till Stadsbyggnadskontorets förfogande för vidare bearbetning. Utgångspunkten är det förslag som var på remiss nyligen, men med en rad förbättringar.
• Stadsstrukturen på denna del av Söder, som har varit sargad sedan rivningarna kring 1930, kompletteras med byggnader som orienteras utgångspunkt i gatunätet från 1600-talet.
• Den nya bebyggelsen är mindre kompakt mot norr, genom att byggnadskvarteren har minskats i storlek och varvats med öppna platser. ”Murkänslan” från det gamla förslaget har luckrats upp.
• Byggnadskvarteren skapar tre torg med tydlig form, Södermalmstorg, Ryssgården och Katarinahissentorget. De två senare bildar en helhet på båda sidor om Katarinavägen med en distinkt form.
• Tre mindre öppna platser skapas i anslutning till Slussenterassen som ger sol, utsikt och utrymme för sittplatser och serveringar.
• All viktiga siktlinjer i gatunätets riktningar bibehålls eller förstärks – norrut vid Götgatan, Ryssgården, Katarinavägen, Katarinahisstorget och Borgmästartrappan, österut vid Brännkyrkagatan, Hornsgatan och Peter Myndes backe, samt även siktlinjen österut norr om KF-huset.

Mitt nya förslag.
Det nya Södermalmstorg har förutsättningar att bli ett attraktivt torg i skärningspunkten mellan Söders två viktigaste gator, Hornsgatan och Götgatan. Från 1700-talet till omkring 1930 fanns det bebyggelse på norra och östra sidorna av Södermalmstorg, bland annat det karaktäristiska Pelikanhuset.
Siktlinjen från Hornsgatan mot Strömmen som idag skyms av restaurang Strömmen förbättras. Utblicken från Peter Myndes backe mot Strömmen skulle enligt nuvarande förslag skymmas av kvarteret E1, men bevaras i mitt alternativ. Även siktlinjen norr om KF-huset, som i Stadsbyggnadskontorets förslag skyms av kvarteret E3 förbättras.
Slussterrassen är ett tillskott till miljön, som kommer att erbjuda helt nya utblickar mot Mälaren, Gamla stan och Strömmen med stora kvaliteter. I Stadsbyggnadskontorets förslag är terrassen relativt smal och eftersom den är norrvänd kommer den att ligga i skugga en stor del av dagen även sommartid. I mitt förslag får den utvidgningar vid de mindre öppna platserna för att medge fler trivsamma platser för solbelysta kaféer och sittplatser. Bland annat tillskapas en sådan yta i den östra delen vid anslutningen till Katarinavägen med fin utsikt över Djurgården och Stockholms inlopp.

Stadsbyggnadskontorets remissförslag.
Varsågod Stockholms stadsbyggnadskontor, nu är det bara att utarbeta detaljerna. Gångbron borde till exempel omorienteras i riktning mot Katarinavägens förlängning. Den lilla byggnaden invid gångbron, som ligger på nästan samma plats som nuvarande Kolingsborg, kanske kunde göras cirkelrund och ges en form som påminner om det förflutna.

Ingen uppvärmning i Antarktis

Enligt en rysk polarforskare, Viktor Venderovich, chef för Rysslands 54:e Antarktisexpedition, har det inte skett någon uppvärmning i Antarktis under den gångna sommaren på södra halvklotet.

Så här ser isen ut vid Antarktis just nu.
"Påståenden om globala uppvärmningsprocesser i Antarktis har ingenting att göra med verkliga fakta," säger han enligt Times of India, som citerar Tass. "Den gångna sommaren vid sydpolen var kall och blåsig, och havsisen smälte inte under hela säsongen. Lufttemperaturen nära Vostokstationen långt in på den Antarktiska kontinenten nådde sedvanliga minus 70 grader under sommaren, och överskred aldrig minus 6-8 grader vid Novolazarevskayastationen," sade han efter att ha tillbringat ett år i Antarktis. "Föregående vinter var anmärkningsvärt svår med snöstormar och snöoväder. Den genomsnittliga temperaturen var 0,5 grader lägre än vanligt, och det var mycket snö," sade han. ”En lätt värmning registrerades endast på Antarktiska halvön, medan resten av kontinenten inte har påverkats av någon global uppvärmning och kommer inte att bli det.”

Aktuella isdata bekräftar Venderocich’s påståenden. Diagrammet ovan visar att det för närvarande finns 8,942 miljoner kvadratkilometer havsis vid Antarktis. Det är 1,035 miljoner kvadratkilometer mer än genomsnittet för åren 1979-2008. Den globala uppvärmningen tycks i alla fall inte påverka temperaturen vid Antarktis.

Relaterade inlägg:
Mer is i Arktis
Myten om smältande isar i Arktis
Global uppvärmning, havsströmmar och Arktis istäcke
Istäcket i Arktis är nu normalt