I söndagens Agenda i SVT debatterade den nya bostadsministern Mehmet Kaplan (MP) med bostadsutskottets Caroline Szyber (KD).
Bostadsminister Mehmet Kaplan (MP).
Boverkets Bengt J Eriksson berättade inledningsvis att Boverket under kommande månad kommer att presentera en ny prognos som visar att ”bokrisen är värre än man tidigare trott” och att vi därför behöver bygga ännu fler bostäder. Frågan är förstås vem som trott att krisen inte var så allvarlig, kanske var det bara Bengt J Eriksson. Jag har sedan länge varnat för att det bara blir värre och värre. Det är förstås ett bekymmer om Boverket först nu inser hur allvarligt läget är. Vi fick också veta att det beräknas ”byggas” 28 000 lägenheter i år. Om det är färdigställda eller påbörjade lägenheter nämndes inte.
Caroline Szyber (KD).
Debatten mellan de två ledande bostadspolitikerna var sedan deprimerande att lyssna på. Kaplan klagade på att alliansen under åtta år inte fått igång bostadsbyggandet. Men Caroline Szyber fick för sig att bostadsbyggandet nu nått upp till samma nivåer som under ”mångmiljonprogrammet”, som hon uttryckte det. Nåja, under miljonprogrammet byggdes faktiskt 100 000 lägenheter per år under tio år. Hur hon kan få för sig att 28 000 är lika många som 100 000 är svårt att förstå. Kanske beror det på att hon inte var född när miljonprogrammet avslutades. Mehmet Kaplan menade att vi stirrat oss blinda på bostadsbyggandet, medan det handlar om stadsutveckling och att bygga ut kollektivtrafiken.
Visst behöver kollektivtrafiken byggas ut, men i Stockholms stad har man visat att det går att bygga 140 000 nya bostäder i redan bebyggda områden, som i många fall redan har en bra kollektivtrafik. Att bygga ut kollektivtrafiken tar tiotals år och vi behöver fler bostäder nu. När det gäller liberalare bullerregler för smålägenheter talade han om att ”buller är en hälsorisk”. Men inomhusbullret i enkelsidiga lägenheter kan hållas på låga nivåer utan hälsorisker. Om man absolut måste sova med öppet fönster får man väl välja en annan lägenhet. Men inte ens bullret är huvudproblemet. Det enda substantiella som sades var att unga hushåll och invandrarhushåll sällan kan klara att köpa en bostadsrätt och att de hyreslägenheter som byggs tyvärr också oftast är för dyra. Men vad man ska göra åt detta fick vi inte veta. Det tyder på en brist på handlingskraft på bostadsområdet hos såväl regering som opposition. Det är inte överraskande eftersom den nya bostadsministern inte har någon tidigare erfarenhet av bostadspolitik.
Men jag har ett konkret förslag. Staten kan starta ett allmännyttigt bostadsföretag med huvuduppgift att bygga billiga hyreslägenheter i lägen där marknaden inte bygger men i de regioner där efterfrågan är som störst. Staten kan ta den risken och behålla dem så länge som det bedöms vara lämpligt. Privata bostadsföretag verkar inte vara tillräckligt intresserade och kommunala allmännyttiga företag kanske inte räcker till.
Professor Stellan Lundström, KTH.
Jag är inte den förste som föreslår detta. Bostadsprofessorn Stellan Lundström från KTH har sagt det tidigare: ”Man kan argumentera för att vi ska ha en ny och statlig allmännytta. Den kommunala allmännytta vi har i dag är egentligen inte en allmännytta. Den drivs affärsmässigt som de privata hyresbolagen”, säger han.
Anders Lago, HSB.
Och i boken ”Så ökar vi bostadsbyggandet” (Arenagruppen) skriver Anders Lago, HSB:s förbundsordförande, om tanken på en statlig allmännytta : “Bristen på riskvilligt kapital är nog den främsta anledningen till att det inte byggs tillräckligt med bostäder, men det tas sällan upp i debatten. Här måste staten hjälpa till och jag har redan nämnt investeringsstöd till hyresrätter. Men det är nog också på sin plats att staten själv går in och tar ansvar för investeringar i bostadsbyggande i ett läge när det är nödvändigt och när marknaden inte förmår göra det. En ny, kanske statlig, allmännytta kan vara en lösning.”
Alltså; Stellan Lundström, Anders Lago och jag är eniga på den här punkten. Men vad säger Mehmet Kaplan?
Boverkets Bengt J Eriksson berättade inledningsvis att Boverket under kommande månad kommer att presentera en ny prognos som visar att ”bokrisen är värre än man tidigare trott” och att vi därför behöver bygga ännu fler bostäder. Frågan är förstås vem som trott att krisen inte var så allvarlig, kanske var det bara Bengt J Eriksson. Jag har sedan länge varnat för att det bara blir värre och värre. Det är förstås ett bekymmer om Boverket först nu inser hur allvarligt läget är. Vi fick också veta att det beräknas ”byggas” 28 000 lägenheter i år. Om det är färdigställda eller påbörjade lägenheter nämndes inte.
Debatten mellan de två ledande bostadspolitikerna var sedan deprimerande att lyssna på. Kaplan klagade på att alliansen under åtta år inte fått igång bostadsbyggandet. Men Caroline Szyber fick för sig att bostadsbyggandet nu nått upp till samma nivåer som under ”mångmiljonprogrammet”, som hon uttryckte det. Nåja, under miljonprogrammet byggdes faktiskt 100 000 lägenheter per år under tio år. Hur hon kan få för sig att 28 000 är lika många som 100 000 är svårt att förstå. Kanske beror det på att hon inte var född när miljonprogrammet avslutades. Mehmet Kaplan menade att vi stirrat oss blinda på bostadsbyggandet, medan det handlar om stadsutveckling och att bygga ut kollektivtrafiken.
Visst behöver kollektivtrafiken byggas ut, men i Stockholms stad har man visat att det går att bygga 140 000 nya bostäder i redan bebyggda områden, som i många fall redan har en bra kollektivtrafik. Att bygga ut kollektivtrafiken tar tiotals år och vi behöver fler bostäder nu. När det gäller liberalare bullerregler för smålägenheter talade han om att ”buller är en hälsorisk”. Men inomhusbullret i enkelsidiga lägenheter kan hållas på låga nivåer utan hälsorisker. Om man absolut måste sova med öppet fönster får man väl välja en annan lägenhet. Men inte ens bullret är huvudproblemet. Det enda substantiella som sades var att unga hushåll och invandrarhushåll sällan kan klara att köpa en bostadsrätt och att de hyreslägenheter som byggs tyvärr också oftast är för dyra. Men vad man ska göra åt detta fick vi inte veta. Det tyder på en brist på handlingskraft på bostadsområdet hos såväl regering som opposition. Det är inte överraskande eftersom den nya bostadsministern inte har någon tidigare erfarenhet av bostadspolitik.
Men jag har ett konkret förslag. Staten kan starta ett allmännyttigt bostadsföretag med huvuduppgift att bygga billiga hyreslägenheter i lägen där marknaden inte bygger men i de regioner där efterfrågan är som störst. Staten kan ta den risken och behålla dem så länge som det bedöms vara lämpligt. Privata bostadsföretag verkar inte vara tillräckligt intresserade och kommunala allmännyttiga företag kanske inte räcker till.
Jag är inte den förste som föreslår detta. Bostadsprofessorn Stellan Lundström från KTH har sagt det tidigare: ”Man kan argumentera för att vi ska ha en ny och statlig allmännytta. Den kommunala allmännytta vi har i dag är egentligen inte en allmännytta. Den drivs affärsmässigt som de privata hyresbolagen”, säger han.
Och i boken ”Så ökar vi bostadsbyggandet” (Arenagruppen) skriver Anders Lago, HSB:s förbundsordförande, om tanken på en statlig allmännytta : “Bristen på riskvilligt kapital är nog den främsta anledningen till att det inte byggs tillräckligt med bostäder, men det tas sällan upp i debatten. Här måste staten hjälpa till och jag har redan nämnt investeringsstöd till hyresrätter. Men det är nog också på sin plats att staten själv går in och tar ansvar för investeringar i bostadsbyggande i ett läge när det är nödvändigt och när marknaden inte förmår göra det. En ny, kanske statlig, allmännytta kan vara en lösning.”
Alltså; Stellan Lundström, Anders Lago och jag är eniga på den här punkten. Men vad säger Mehmet Kaplan?
Att öppna sina hjärtan kräver även att man bygger massor överallt.
SvaraRadera