För dem som är intresserade av bebyggelse och trafik i Stockholmsregionen har valresultatet för två månader sedan inneburit fler frågetecken än svar. Vad kommer att ske med Slussen, Bromma flygplats och Förbifart Stockholm är tre av dessa frågor. Kommer Bromma att läggas ned och bebyggas med bostäder? Det verkar långtifrån säkert. Kommer förbifart Stockholm att stoppas som Miljöpartiet vill eller genomföras som alliansen och socialdemokraterna vill? Detaljplanen för Slussen ska inte ändras, men vad betyder det tillfälliga stoppet för utformningen? Även andra frågor ligger i vågskålen, som till exempel hur bostadsbyggandet ska kunna ökas. Ett av problemen ligger i att det finns olika majoriteter i riksdag, landsting och kommun (jag tänker då på Stockholms stad). I många frågor verkar inte S och MP dra åt riktigt samma håll. Ett exempel, som kanske inte berör oss i Stockholmsregionen så mycket gäller vargjakten, där landsbygdsministern Bucht och miljöministern Romson uppenbarligen har diametralt motsatta uppfattningar. Det vore ju paradoxalt om vi fick den största vargjakten i modern tid trots regeringsskiftet, som innebar att vårt vargvänligaste part för första gången kom i regeringsställning. Och kanske dessutom drogs inför EU-domstolen på grund av detta.
Ett ytterligare problem ligger ju i att vi idag inte ens säkert vet vilken regering vi har i morgon. Kommer S-MP-regeringen att sitta kvar eller avgå, och kommer vi i så fall få en S-regering eller en Alliansregering i minoritet, kommer vi rent av få en S-M-regering, som just nu verkar vara den enda riktigt regeringsdugliga koalitionen, men sannolikt också den minst sannolika. Eller kommer vi att få ett nyval en bit in på nästa år, och vad skulle ett nyval i så fall kunna resultera i.
En sammanvägning som jag har gjort av några väljarbarometrar inklusive SCB:s stora väljarundersökning i november visar inte på några dramatiska förändringar i opinionen.
Det rödgröna blocket leder fortfarande klart över alliansen, men fortfarande utan egen majoritet. Sverigedemokraterna verkar ha etablerat sig på nivån strax över 12 procent. Det ser inte heller ut som om Fi skulle ta sig in i riksdagen vid ett nyval och Kd, som just nu ligger under 4-procentsspärren, skulle riskera att åka ur. Men trots detta ser det inte ut som om S, MP och V skulle kunna få en egen majoritet i riksdagen. Därför verkar det tämligen meningslöst med ett nyval (extraval) som riskerar att ge ett lika besvärligt resultat som det nuvarande.
Det har talats om en socialdemokratisk minoritetsregering, som i så fall skulle få förhandla med olika partier i olika frågor. Det skulle bli en mycket svag regering, liksom den folkpartipartiregering som Ola Ullsten ledde i ett år fram till valet 1979. Situationen i riksdagen blev svårhanterlig genom att oppositionspartierna bildade "oheliga" allianser mot regeringen. Frågan är om det skulle bli lättare för Löfven.
Eftersom varken alliansen eller de rödgröna är intresserade att regera med stöd av SD så återstår det rimligen bara en lösning med en blocköverskridande majoritet, hur trist detta tycks vara för flera av riksdagspartierna. Men väljarna har alltid rätt, inte partierna.
Hur skulle en sådan majoritet se ut? I princip skulle det räcka med att Löfven får stöd av ett enda alliansparti oavsett storlek, men det verkar inte troligt att något alliansparti vill göra sig beroende av vänsterpartiet. Därför krävs stöd av S och MP samt av två mindre allianspartier, till exempel C och Fp, vilket Löfven verkar mest intresserad av. Men frågan är om något av de mindre allianspartierna skulle våga stödja en Löfvenledd regering utan att riskera en svekdebatt, som de knappast har råd med eftersom de balanserar strax över 4 procent. Annie Lööf har dessutom framstått som totalt avvisande hitills.
Ett annat alternativ är då att S och M regerar tillsammans, vilket skulle ge en stabil majoritet. Det skulle innebära att det nya och det gamla arbetarpartiet regerar tillsammans, vilket de säkert skulle klara av. Naturligtvis skulle alla utvikningar vare sig åt höger eller vänster blockeras, men Sverige skulle kunna få stabilitet, och infrastrukturen kunde fortsätta att byggas ut. En sådan regering skulle sannolikt få stort motstånd från både höger och vänster, och de båda partierna skulle riskera att tappa väljarstöd, men det har de kanske råd med. Trots detta ter sig också en sådan lösning ganska osannolik, i alla fall på kort sikt, men den blir kanske nödvändig om Sverige ska kunna regeras. Båda partierna brukar i alla fall vilja värna om Sveriges industri och infrastruktur.
Uppdatering kl 17.00
Nej, vi får ingen rödblå regering, i alla fall inte nu. I stället blir det nyval den 22 mars. Stefan Löfven, Fridolin och Romson satsar hårt på ett bättre resultat än i september. För moderaterna, som inte har någon partiledare och som just har tappat vallokomotiven Reinfeldt och Borg, är det inte en önskesituation. Visserligen kommer de att få en ny partiledare den 7 mars, men Anna Kinberg Batra (om det nu blir hon) är inte så inkörd som Reinfeldt. Inte heller så kul för kristdemokraterna, som med knapp nöd lyckades hålla sig kvar i riksdagen i september.
För sossarna och miljöpartiet är det å andra sidan ett konkret regeringsalternativ, som man röstar för (eller mot). Men det krävs en hel del för att få egen majoritet.
Uppdatering den 4 december
Miljöpartiet förlora i valrörelsens slutskede. Miljöpartiets mer spekulativa inslag hittills efter valet är att (försöka) lägga ner Fortums kolkraftverk i Värtan, stoppa Förbifart Stockholm, lägga ned Bromma flygfält, bromsa ombyggnaden av Slussen... Jag tror inte att detta samlar fler röster än man förlorar.
I valet den 14 september skiljde det drygt 4 procent mellan blocken. Det rödgröna blocket var mellan 4 och 5 procent från egen majoritet, alliansen nästan 10 procent. Under det gångna halvåret var skillnaden mellan blocken större. Hade valet ägt rum i mars 2014 hade de rödgröna fått egen majoritet, men avståndet krympte fram till valet, särskilt under de senaste veckorna.
Vid valet i mars 2015 kommer de rödgröna att gå till val som ett regeringsalternativ. Så hur stor är sannolikheten att de rödgröna får egen majoritet i mars 2015. Jag tror att den är utomordentligt liten, men sannolikheten att alliansen får egen majoritet är nog ännu mindre. För de rödgröna krävs ytterligare 5 procentenheter, för alliansen 10 procentenheter. I så fall kommer vi mer eller mindre ha samma situation som idag, med en riksdag som tycks vara oförmögen att samla beslutsfäiga majoriteter. Till slut krävs det något mer av våra politiker.
Ett ytterligare problem ligger ju i att vi idag inte ens säkert vet vilken regering vi har i morgon. Kommer S-MP-regeringen att sitta kvar eller avgå, och kommer vi i så fall få en S-regering eller en Alliansregering i minoritet, kommer vi rent av få en S-M-regering, som just nu verkar vara den enda riktigt regeringsdugliga koalitionen, men sannolikt också den minst sannolika. Eller kommer vi att få ett nyval en bit in på nästa år, och vad skulle ett nyval i så fall kunna resultera i.
En sammanvägning som jag har gjort av några väljarbarometrar inklusive SCB:s stora väljarundersökning i november visar inte på några dramatiska förändringar i opinionen.
Det har talats om en socialdemokratisk minoritetsregering, som i så fall skulle få förhandla med olika partier i olika frågor. Det skulle bli en mycket svag regering, liksom den folkpartipartiregering som Ola Ullsten ledde i ett år fram till valet 1979. Situationen i riksdagen blev svårhanterlig genom att oppositionspartierna bildade "oheliga" allianser mot regeringen. Frågan är om det skulle bli lättare för Löfven.
Eftersom varken alliansen eller de rödgröna är intresserade att regera med stöd av SD så återstår det rimligen bara en lösning med en blocköverskridande majoritet, hur trist detta tycks vara för flera av riksdagspartierna. Men väljarna har alltid rätt, inte partierna.
Hur skulle en sådan majoritet se ut? I princip skulle det räcka med att Löfven får stöd av ett enda alliansparti oavsett storlek, men det verkar inte troligt att något alliansparti vill göra sig beroende av vänsterpartiet. Därför krävs stöd av S och MP samt av två mindre allianspartier, till exempel C och Fp, vilket Löfven verkar mest intresserad av. Men frågan är om något av de mindre allianspartierna skulle våga stödja en Löfvenledd regering utan att riskera en svekdebatt, som de knappast har råd med eftersom de balanserar strax över 4 procent. Annie Lööf har dessutom framstått som totalt avvisande hitills.
Ett annat alternativ är då att S och M regerar tillsammans, vilket skulle ge en stabil majoritet. Det skulle innebära att det nya och det gamla arbetarpartiet regerar tillsammans, vilket de säkert skulle klara av. Naturligtvis skulle alla utvikningar vare sig åt höger eller vänster blockeras, men Sverige skulle kunna få stabilitet, och infrastrukturen kunde fortsätta att byggas ut. En sådan regering skulle sannolikt få stort motstånd från både höger och vänster, och de båda partierna skulle riskera att tappa väljarstöd, men det har de kanske råd med. Trots detta ter sig också en sådan lösning ganska osannolik, i alla fall på kort sikt, men den blir kanske nödvändig om Sverige ska kunna regeras. Båda partierna brukar i alla fall vilja värna om Sveriges industri och infrastruktur.
Uppdatering kl 17.00
Nej, vi får ingen rödblå regering, i alla fall inte nu. I stället blir det nyval den 22 mars. Stefan Löfven, Fridolin och Romson satsar hårt på ett bättre resultat än i september. För moderaterna, som inte har någon partiledare och som just har tappat vallokomotiven Reinfeldt och Borg, är det inte en önskesituation. Visserligen kommer de att få en ny partiledare den 7 mars, men Anna Kinberg Batra (om det nu blir hon) är inte så inkörd som Reinfeldt. Inte heller så kul för kristdemokraterna, som med knapp nöd lyckades hålla sig kvar i riksdagen i september.
För sossarna och miljöpartiet är det å andra sidan ett konkret regeringsalternativ, som man röstar för (eller mot). Men det krävs en hel del för att få egen majoritet.
Uppdatering den 4 december
Miljöpartiet förlora i valrörelsens slutskede. Miljöpartiets mer spekulativa inslag hittills efter valet är att (försöka) lägga ner Fortums kolkraftverk i Värtan, stoppa Förbifart Stockholm, lägga ned Bromma flygfält, bromsa ombyggnaden av Slussen... Jag tror inte att detta samlar fler röster än man förlorar.
I valet den 14 september skiljde det drygt 4 procent mellan blocken. Det rödgröna blocket var mellan 4 och 5 procent från egen majoritet, alliansen nästan 10 procent. Under det gångna halvåret var skillnaden mellan blocken större. Hade valet ägt rum i mars 2014 hade de rödgröna fått egen majoritet, men avståndet krympte fram till valet, särskilt under de senaste veckorna.
Vid valet i mars 2015 kommer de rödgröna att gå till val som ett regeringsalternativ. Så hur stor är sannolikheten att de rödgröna får egen majoritet i mars 2015. Jag tror att den är utomordentligt liten, men sannolikheten att alliansen får egen majoritet är nog ännu mindre. För de rödgröna krävs ytterligare 5 procentenheter, för alliansen 10 procentenheter. I så fall kommer vi mer eller mindre ha samma situation som idag, med en riksdag som tycks vara oförmögen att samla beslutsfäiga majoriteter. Till slut krävs det något mer av våra politiker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar