Häromdagen kunde vi läsa i Södermalmsnytt att Swedenborgsgatan på Södermalm kommer att bli gågata på prov från Mariatorget fram till Södra station under sommaren 2015. ”Swedenborgsgatan är en central gata som lämpar sig för bra som gågata. Det är bra för gatulivet, det blir lugnare utan biltrafik och boende kan utnyttja gatan på ett annat sätt, säger trafikborgarrådet Daniel Helldén (MP).” Gatan kommer inte att fyllas med evenemang som det ser ut nu och inte heller planeras det för fler serveringar.
Så här ser Swedenborgsgatan ut i riktning söderut med Södra stations entré på höger sida.
Man kan reflektera lite över förslaget. För länge sedan var gatan inget centralt stråk, men det finns numera två betydelsefulla målpunkter vid gatan, nämligen Södra station och Mariatorgets tunnelbanestation. Båda dessa punkter attraherar många gångtrafikanter, liksom förstås också Mariatorget och Hornsgatan i norr. I söder har gatan dessutom förlängts över järnvägen som förut utgjorde en barriär. Det finns dock knappast någon brist på utrymme för de gående, som i sig skulle motivera förslaget. Däremot är gatan smal och saknar cykelbanor, så att där är det trångt, men å andra sidan är biltrafikmängderna ganska små.
Vänder vi oss om och promenerar norrut har vi den här tegelfasaden på höger sida.
På vänster sida ser det ungefär likadant ut. Husen är från 1980-talet, detta från 1984.
Gatan är en 18 meter bred bostadsgatan planterad med två rader av kastanjer. Nyligen har en del av dessa nyplanterats. Swedenborgsgatan har en trafikmängd av drygt 3 000 fordon/dygn, vilket är ganska lite. Parkering är tillåten på båda sidor med plats för knappt 50 bilar. Boendeparkering är tillåten. Angöring till fastigheter sker ofta genom dubbeluppställning, vilket gör trafiken rörig, men hastigheterna är låga. En dubbelriktad cykelbana skulle kunna åstadkommas om parkeringen togs bort på ena sidan. Det är inte jättemycket cyklar nämligen.
Lite längre fram på höger sida ett nytt hus med tegelfasad.
Och på andra sidan finns detta hus, också från 1980-talet.
Jag undrar lite över motivet till den föreslagna gågatan. Ett tänkbart motiv kunde vara att stimulera stadslivet på gatusträckan, men det tycks inte vara motivet. Gatan kommer inte att fyllas med evenemang som det ser ut nu och inte heller planeras det för fler serveringar. Idag finns det en del restauranger och kaféer vid den norra delen av gatan, och här finns det också uteserveringar sommartid. Vid den södra delen av gatan saknas sådana attraktivitetspunkter helt.
Mellan Högbergsgatan och Maria Prästgårdsgata saknas lokaler på den västra sidan, men denna byggnad är mer än 100 år och då fanns ingen tunnelbana.
På höger sida ligger restaurang La Luigi i hörnet av Högbergsgatan och strax intill Morfar Ginko, båda med uteserveringar.
Även i nästa kvarter vid Maria Prästgårdsgata finns Johan & Nyström och andra kaféer på höger sida...
...och på vänster sida av Swedenborgsgatan ligger Bistro Süd och längre bort en pub.
I samband med Södra stationsområdets utbyggnad på 1980-talet byggdes nya bostadshus mellan Högbergsgatan och Fatbursgatan på båda sidor om Swedenborgsgatan. Tyvärr försatte man den gången möjligheten att skapa en mer attraktiv stadsgata med stadsliv genom att helt undvika lokaler i bottenvåningarna, där kaféer och restauranger kunde etablera sig. Frågan är hur man tänkte då?
Förbi Wollmar Yxkullsgatan på höger sida, med ett kondis i hörnet mot Mariatorget...
...och tunnelbanestationen i det vänstra hörnet. I fonden skymtar Mariatorget.
Södra stations nya utgång mot Swedenborgsgatan var ju redan planerad. Alla som har läst Jane Jacobs borde ju ha kunnat räkna ut att gatan skulle utgöra ett attraktivt gångstråk mellan två stationer, men man gjorde ingenting för att utnyttja potentialen för att skapa stadsliv. I stället byggde man trista hus utan lokaler som skapar målpunkter. Detta visar hur lätt det är att motverka stadsliv i planeringen och hur svårt det kan vara att rätta till det i efterhand.
Man kan reflektera lite över förslaget. För länge sedan var gatan inget centralt stråk, men det finns numera två betydelsefulla målpunkter vid gatan, nämligen Södra station och Mariatorgets tunnelbanestation. Båda dessa punkter attraherar många gångtrafikanter, liksom förstås också Mariatorget och Hornsgatan i norr. I söder har gatan dessutom förlängts över järnvägen som förut utgjorde en barriär. Det finns dock knappast någon brist på utrymme för de gående, som i sig skulle motivera förslaget. Däremot är gatan smal och saknar cykelbanor, så att där är det trångt, men å andra sidan är biltrafikmängderna ganska små.
Gatan är en 18 meter bred bostadsgatan planterad med två rader av kastanjer. Nyligen har en del av dessa nyplanterats. Swedenborgsgatan har en trafikmängd av drygt 3 000 fordon/dygn, vilket är ganska lite. Parkering är tillåten på båda sidor med plats för knappt 50 bilar. Boendeparkering är tillåten. Angöring till fastigheter sker ofta genom dubbeluppställning, vilket gör trafiken rörig, men hastigheterna är låga. En dubbelriktad cykelbana skulle kunna åstadkommas om parkeringen togs bort på ena sidan. Det är inte jättemycket cyklar nämligen.
Jag undrar lite över motivet till den föreslagna gågatan. Ett tänkbart motiv kunde vara att stimulera stadslivet på gatusträckan, men det tycks inte vara motivet. Gatan kommer inte att fyllas med evenemang som det ser ut nu och inte heller planeras det för fler serveringar. Idag finns det en del restauranger och kaféer vid den norra delen av gatan, och här finns det också uteserveringar sommartid. Vid den södra delen av gatan saknas sådana attraktivitetspunkter helt.
I samband med Södra stationsområdets utbyggnad på 1980-talet byggdes nya bostadshus mellan Högbergsgatan och Fatbursgatan på båda sidor om Swedenborgsgatan. Tyvärr försatte man den gången möjligheten att skapa en mer attraktiv stadsgata med stadsliv genom att helt undvika lokaler i bottenvåningarna, där kaféer och restauranger kunde etablera sig. Frågan är hur man tänkte då?
Södra stations nya utgång mot Swedenborgsgatan var ju redan planerad. Alla som har läst Jane Jacobs borde ju ha kunnat räkna ut att gatan skulle utgöra ett attraktivt gångstråk mellan två stationer, men man gjorde ingenting för att utnyttja potentialen för att skapa stadsliv. I stället byggde man trista hus utan lokaler som skapar målpunkter. Detta visar hur lätt det är att motverka stadsliv i planeringen och hur svårt det kan vara att rätta till det i efterhand.
Utmärkt med en promenadvänlig omstigningsmöjlighet mellan tunnelbana och pendeln.
SvaraRaderaHusen med de trista fasaderna utan handel skulle kunna kompletteras med arkadgång.
Ute men i skydd av väder och vind.
Bern i CH har detta och de attraherar mycken handel.