Men hur tänker man då???

I nyhetsmorgon idag fanns ett inslag om den ökande mängden plast som samlas i världshaven, mellan 5 och 13 miljoner ton uppskattas det finnas idag och det kan fördubblas inom tio år om inget görs. En ”hot spot” finns på svenska Bohuskusten. En allvarlig nyhet förstås och ett problem som behöver lösas.  Det handlar ju dels om att bergänsa onödiga plastförpackningar och plastpåsar från början, dels om att omhänderta avfallet på ett säkert sätt. Det största problemet anges vara de öppna avfallstipparna där plasten blåser iväg. De finns inte bara i u-länder utan även i t ex Östeuropa och Storbritannien. Det handlar också om bristfällig insamling, där soporna ligger i högar på gatorna, till exempel i Neapel.

Öppen avfallstipp.
I slutet på nyhetsmorgon refererade reportern Mikaell Sjödell många publikreaktioner, som innebar att vi måste bli bättre. Och så lägger Sjödell till: ”Hur sköter vi sorteringen själva?” Och några publikröster menar att vi självfallet måste sortera, men kanske också förbjuda plastpåsar. Någon menar sig sortera ganska bra men nog kan bättra sig.
Men stopp ett tag! Problemet i Sverige är ju inte om vi sorterar plast eller ej. Ingen osorterat avfall läggs ju längre på öppna tippar i Sverige. Oavsett om vi sorterar eller ej tas avfallet om hand. I Stockholm och i andra storstadsområden bränns dessutom avfallet och ger värme och el. Inget avfall som slängs i soporna hamnar i naturen oavsett om det sorteras eller ej. Plastförpackningar utgör utmärkt bränsle som redan finns på plats så att säga. Kanske det allra bästa sättet att ta hand om plastförpackningarna och plastpåsarna.

Här i Högdalen blir avfall, inklusive plastförpackningar till skön värme i våra bostäder.
Men varför frågar radioreportrarna då om sortering? Jag tror att det handlar om en ryggmärgsreaktion. Sortering har blivit så gängse, som lösning på allehanda miljöproblem att man slutat tänka själv.