Om den vedervärdige mannen och svineriet

Maj Sjöwall och Per Wahlöö skrev tio, vid det här laget, klassiska deckare om poliskommissarie Martin Beck, Gunvald Larsson, Lennart Kollberg och de andra. De kom ut under åren 1965-1975. Det finns numera åtminstone 38 filmer, antingen baserade på böckerna eller bara på persongalleriet. De flesta filmerna är alltså inte baserade på Sjöwall-Wahlöös böcker utan på manus av Rolf Börjlind och Cilla Börjlind.
Ska ni se en enda Beckfilm, så välj Mannen på taket från 1976, filmad av Bo Widerberg och baserad på ”Den vedervärdige mannen från Säffle”. Carl-Gustaf Lindstedt är för mig Martin Beck och Sven Wollters version av Kollberg är också bra. Resten av filmerna kan man se eller inte, det kvittar. Många har tjänat pengar på Beck genom åren.Vad jag vet finns det dock inte någon bok om Martin Beck och de andra, skriven av någon annan författare.
Vår största deckarstjärna sedan Sjöwall Wahlöö heter Stieg Larsson. Ja, kanske vår största någonsin. Han hann inte med mer än tre böcker om Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist innan han gick bort. Deckarserien har sålts i 75 miljoner exemplar över hela världen. Ett fjärde manus ligger outgivet hos sambon Eva Gabrielsson. Jag skulle gärna se även denna bok utgiven, men antagligen kan hon inte komma överens med familjen om villkoren.

David Lagercrantz
Men det finns ju andra sätt. David Lagercrantz vet hur man tjänar pengar, som med Zlatanboken härom året. Norstedts förlag och Lagercrantz tycks inte dra sig för att exploatera Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist med en ytterligare bok om dom, ja kanske det blir flera? Vi kommer säkert att få se fler Milleniumfilmer också. Men varken Norstedts eller Lagercrantz gör det enligt uppgift för pengarna. Det är ju tryggt att höra att Lagercrantz bedriver en helt altruistisk verksamhet. Men Norstedts då?
Stieg Larssons sambo Eva Gabrielsson är kritisk enligt SvD. ”Det här är inte rätt. Det här hade Stieg inte velat,” säger hon till TT.  Även andra är kritiska. Författaren Kristina Ohlsson kritiserar i Aftonbladet under rubriken "Svineri, Lagercrantz!" girigheten kring kända romanfigurer och efterlyser en Lex Stieg Larsson. Kristina Ohlsson säger i Aftonbladet att hon som författare blir ”fysiskt illamående. För jag visste uppriktigt sagt inte att den här sortens saker kunde hända.”

Kristina Ohlsson
Stieg Larssons böcker är i en klass för sig. Att använda persongalleriet för nya deckare är för mig rent rofferi. Det går helt enkelt inte för sig. Vem som helst borde inse detta.
Bengt Ohlsson gjorde i romanen Gregorius ett nytt litterärt verk, visserligen baserat på Hjalmar Söderbergs Doktor Glas, men ur ett helt annat perspektiv. Det var något helt annat än det som David Lacercrantz nu har sagt sig ämna göra.
Nästa steg är kanske att be David Lagercrantz skriva uppföljare till Emil i Lönneberga och Pippi Långstrump. Med Martin Beck blir det väl svårare eftersom Maj Sjöwall fortfarande lever, så där får man vänta ett tag. Om inte Kristina Ohlssons förslag med en Lex Stieg Larsson får framgång. Låt oss hoppas på det. Vad säger författarförbundet?

En fråga som vi uppehåller oss vid mer än andra just nu

Det stod mandariner på inköpslistan till jul, men COOP vid Medis hade bara clementiner att erbjuda. Kunde det vara en likvärdig ersättning eller ej? Jag frågade en äldre dam som stod och plockade ner frukterna i en påse bredvid mig. ”Ursäkta, men vet du vad det är för skillnad på mandariner och clementiner?” frågade jag henne. Hon rynkade pannan, såg fundersam ut, men efter en stund fick hon bekänna: ”Det vet jag faktiskt inte.”

Clementiner eller mandariner, det är frågan
Jag tog fram mobilen och ringde hem och frågade, om det gick lika bra med clementiner. ”Jadå, det går bra.” Nej, hustrun visste inte heller vad det var för skillnad.
Väl hemma kunde jag inte bärga mig utan kollade på wikipedia. I går hade dn en ingående utläggning i nättidningen om just mandariner, där man reder ut begreppen. Just denna notis blev den allra mest lästa på dn.se i går. Om att clementinen skapades 1902 genom en korsning av mandarin och pomerans av den fransk-algeriske missionären Clement Rodier. Och att begreppet mandarin är ett samlingsbegrepp på småcitrus. Med mera.

Clement Rodier, 1839-1904, clementinens skapare.

Är det av intresse för Sverige att det byggs tillräckligt med bostäder?

40,9 miljoner lägenheter skulle räcka för hela Sveriges befolkning på 9 miljoner och dessutom hela Tysklands på 82 miljoner. Alla dessa bostäder skulle kunna rymmas på den yta om som utgör områden av riksintresse för vindkraft i Sverige, nämligen 7 868 kvadratkilometer, eller drygt 1,5 procent av Sveriges yta.

Kanske av riksintresse?
Någon kanske undrar hur stora områden som är av riksintresse för bostäder i Sverige. Svaret på den frågan är noll. Absolut inget område i Sverige är så viktigt för bostadsförsörjningen att det är av riksintresse.  Trots att bostäder är bland det viktigaste vi behöver och trots att nya bostäder behöver byggas på mark någonstans. Till och med friluftslivet har områden av riksintresse utpekade, som om det vore viktigare vad vi gör på fritiden än om vi har tak över huvudet.
Nästan alla järnvägar i Sverige är av riksintresse, men däremot inte de mest trafikerade spåren, Stockholms tunnelbana. Till skillnad mot t ex Saltsjöbanan, Nynäsbanan eller järnvägen mellan Haparanda och Luleå är inte tunnelbanan av riksintresse.
Det finns en mängd riksintressen utpekade av olika statliga myndigheter utan någon som helst samordning. Det finns vägar av riksintresse, järnvägar av riksintresse, områden som är av riksintresse för försvaret, naturvården och kulturmiljön. Fisket har sina riksintressen liksom sjöfarten och flyget. Det finns också stora geografiska områden som är angivna av riksdagen som riksintresseområden redan i lagen. En betydande del av Sveriges yta är av riksintresse för någonting. Trettio procent av Sveriges yta är till exempel av riksintresse för naturvården. Men det finns alltså inte ens en kvadratmeter mark som är av riksintresse för bostadsbyggandet. Så om det råkar finnas en bit mark som det vore jättebra att bygga bostäder på så kanske det ändå är jättesvårt att genomföra, eftersom området råkar vara av riksintresse för något annat ändamål.

Ej av riksintresse!
Många riksintresseområdena, kanske de allra flesta, pekades ut redan för flera decennier sedan och finns kvar, även om förhållandena har ändrats helt sedan dess. Ibland är det till och med högst oklart varför ett område hävdas vara av riksintresse. Beskrivningar kan finnas i dammiga pärmar som ingen säkert vet var de är och är omöjliga att få tag på. De här problemen har varit kända för kommunerna länge och Sveriges Kommuner och Landsting har kommit med förslag till förbättringar för flera år sedan.
Nu har bostadsminister Stefan Attefall tillsatt en utredning om riksintressen. Utredaren ska föreslå ändringar som inte leder till onödiga inskränkningar i användningen av mark- och vattenområden eller för planeringen av hur områdena ska användas. Utredaren ska med förtur behandla frågan om bostadsförsörjning i relation till riksintressesystemet och utveckla ett system där avvägningar kan göras mellan olika riksintressen och tillgodoseendet av bostadsförsörjningsbehovet. Delbetänkandet om riksintressena och bostadsförsörjningen ska redovisas senast den 15 augusti 2014. Det är inte en dag för tidigt.

Utförsåkning i Pisa och mobilberoende svenskar

Sveriges utveckling till ett modernt samhälle inleddes 1842. Då infördes den fyraåriga obligatoriska folkskolan. Den byggdes successivt på och blev sexårig 1882 och sjuårig 1936. När jag började i skolan på 1950-talet lade man till ett åttonde år. Senare, 1972, lades det nionde året till. På 40 år lade man alltså till tre obligatoriska år i skolan. Men under de senaste 40 åren har man inte lagt till något år alls.

Fler utbildas i gymnasium och högskolor
I praktiken har allt fler ändå gått vidare till någon form av gymnasieutbildning. Under de senaste 30 åren har andelen som bara har obligatorisk 9-årig grundskola mer än halverats. Samtidigt har de med eftergymnasial utbildning mer än fördubblats. Det ser ju bra ut. Men trots denna utbildningsexplosion är ju situationen för den svenska skolan dyster. Kvaliteten på utbildningen sjunker.

Resultaten i skolan blir allt sämre enligt Pisa
Enligt den senaste Pisaundersökningen 2012 presterar svenska elever sämre på alla områden, än andra OECD-länder i genomsnitt och bara fem andra länder är sämre än Sverige på matematik. Tre länder är sämre på läsförståelse. I naturvetenskap är sex länder sämre än Sverige. De sjunkande resultaten gäller både de svagaste och de högpresterande eleverna. Sverige nu ligger på plats 37-38. Till exempel Finland ligger fortfarande på plats 5 eller 6 i ett par av delstudierna, skyhögt över Sverige.
Under den senaste tiden har orsakerna till Sveriges sjunkande resultat diskuterats i media och olika förklaringar har presenterats. Lärarna har för låg status och kompetens anser några. Andra skyller på det fria skolvalet, vilket har bidragit till en stark segregering inom skolan. Det fria skolvalet innebär att de mest studiemotiverade eleverna hamnar i samma skolor. I Stockholm gäller det framförallt innerstadens skolor. De försvinner från mindre attraktiva skolor vilket kan drabba dessa elever. Men det hela haltar, eftersom det går utför även med de mer högpresterande eleverna.

Betygssystemet är en tredje möjlig förklaring. En del vill helt enkelt skylla allt på utbildningsminister Jan Björklund, som haft ansvaret under sju år, samtidigt som det bara har gått utför. Möjligen har alla förklaringar någon del i det svaga resultatet.
Jag vill lyfta fram en annan tänkbar bidragande orsak. Häromdagen presenterade företaget Widespace en underökning om svenskarnas mobilvanor. En genomsnittsanvändare tittar på sin smartphone cirka 150 gånger under en dag. Men Henric Ehrenblad från Widespace, tror att det kan handla om så många som 300 gånger per dag för unga personer. Idag har varannan svensk nioåring en smartphone, och bland 15-åringar gäller detta praktiskt taget alla. Man går in på facebook, twittrar, läser mail, spelar spel och så vidare, 300 gånger om dagen. Det innebär att man tittar på mobilen en gång var tredje minut under dygnets vakna timmar. Det är inte konstigt att man har svårt att hinna med att tänka på matte, fysik, engelska och svenska under det fåtal minuter som blir över.

Smartphoneanvändningen tar inte bara tid, utan den splittrar också. En av dem som är kritiska är den amerikanska forskaren Larry Rosen. ”Att vara ständigt uppkopplad och växla mellan olika aktiviteter på olika skärmar är skadligt för hjärnan. Särskilt gäller det barn, vars hjärnor inte är färdigvuxna”, säger professor Larry Rosen, till SVT:s Korrespondenterna. ”Om uppmärksamheten bryts var 3-5 minut, hur ska vi då kunna ägna 20 minuter åt att lära oss biologi, till exempel. Hur ska vi kunna läsa en bok och föreställa oss miljön i den, var den utspelar sig, vad som händer, vad karaktärerna tänker?”
Också professor Hugo Lagercrantz vid Karolinska institutet är kritisk. Han menar att det finns forskning som visar att för mycket tid framför skärmar av olika slag bidrar till att barnen blir okoncentrerade, får problem i skolan och får en försenad språkutveckling.
Och visst kan man undra hur det ska gå.

Men enbart mobiltelefonerna kan inte heller förklara det här med den usla skolan. Visserligen har vi många smartphones i Sverige, men det har man också i en massa andra länder som ligger före Sverige i Pisa. Vid slutet av 2012 beräknas det finnas 6,6 miljarder abonnemang i världen. Nästa år 7,5 miljarder, mer än ett per invånare på jorden. Det finns till exempel många smartphones i asiatiska länder som ligger långt före Sverige i Pisa.

Är det helt enkelt så att vi svenskar har ett annat förhållande till mobilerna? Att vi inte förmår att skilja på när det är ok att använda dem och när det inte är det? Det finns en sak som tyder på det. När nästan alla andra västländer har förbjudit mobilanvändning vid ratten för länge sen är Sverige sist ut med en halvmesyr. Sen 1 december får man visserligen fortsätta att pilla på mobilen vid ratten bara det "inte inverkar menligt på framförandet av fordonet". Längre än så förmår vi inte gå i Sverige.

I skolorna får man för det mesta pilla på mobilerna i Sverige även om det inverkar negativt på lärandet. Högstadieeleverna på Mariaskolan några kvarter bort från Kvarnberget här på Södermalm ska försöka klara sig utan att pilla på mobilerna i en hel vecka. Som ett experiment, efter att både lärare och elevråd oroat sig över att allt yngre elever fastnar med sina mobiler. Skolan har även infört en mobilfri korridor.
Så långt vågar man alltså gå i mobillandet Sverige. Ok att pilla på mobilen vid ratten, men försiktigt. En mobilfri vecka och en mobilfri korridor i skolan. Som experiment.
Ergonomerna har också konstaterat medicinska problem som Ipadnacke, sms-tumme och mobilarm. I takt med att användningen av nya smarta mobiler och surfplattor ökar blir nya ergonomiska besvär allt vanligare.
Larry Rosen jämför mobilpillandet vid ett beroende. Det handlar om fixering, tvångstankar och ångest, som uppstår när vi inte ständigt kontrollerar facebook, mail eller sms.

Undra på att det går utför i Pisa.

Är Björklund verkligen liberal?

Jan Björklund är ju partiledare i Folkpartiet, ett parti som under efterkrigstiden har kallat sig socialliberalt, det vill säga verka för en kombination av frihet och social rättvisa.
Liberalism är ju en politisk ideologi med individens frihet som grundläggande värde. I detta ligger tankar som jämlikhet, individuell frihet, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och demokrati. Att varje människa har samma rättigheter, oberoende av exempelvis religion, kön, sexuell läggning och etnicitet, samt okränkbara rättigheter oberoende av kollektivets vilja.
Liberalismen har en humanistisk utgångspunkt. Förre folkpartiledaren är till exempel styrelseledamot i Förbundet Humanisterna, en svensk förening för främjande av sekularism och sekulär humanism. Bengt Westerberg är en genuin socialliberal.

Jan Björklund vill däremot ändra skollagen så att att skolavslutningarna åter ska kunna ske i svenska kyrkans hägn med psalmsång och präst. Det är idag tillåtet med skolavslutningar i kyrkan utan religiösa inslag. Jan Björklund vill nu att prästen åter ska kunna förkunna evangeliet i kyrkan för de stackars skoleleverna med eller mot deras vilja, och tydligen mer eller mindre oberoende av religiös bakgrund.
Jan Björklund säger i radions P1 att "på en del håll i landet har man firat skolavslutningen i kyrkan i generationer och det ska man kunna fortsätta med. Man får inte tvinga eleverna att delta i en kollektiv trosutövning i form av kollektiv bön, däremot får prästen berätta om varför vi firar jul och läsa julevangeliet. Det ska också kunna gå att avstå från helt. Skulle det vara så att någon elev eller några föräldrar känner stort obehag inför att delta så ska det finnas en möjlighet att avstå. Och det är rimligt även om väldigt få avstår i verkligheten.”
Jag undrar just vilken verklighet och vilket sekel Jan Björklund lever i. Att tvinga någon att delta i trosbekännelse eller läsa bön har inte förekommit i Sverige sedan 1800-talets slut. Behöver det verkligen sägas år 2013 att det inte är frågan om att återgå till 1634 års regeringsform och 1686 års kyrkolag, där man med kraft slog fast, att i Sverige skulle endast den lutherska läran vara gällande?
Sedan 1951 har vi full religionsfrihet i Sverige. Det är sedan dess tillåtet att lämna kyrkan utan att gå in i något annat samfund. Religionsfriheten i Sverige är numera en del av grundlagen. Sverige är ett sekulärt samhälle, där religionen blir en privat angelägenhet. Samhällets institutioner, där skolan är en del ska vara neutrala i religiösa avseenden.
De flesta svenskar är fortfarande med i svenska kyrkan, även om medlemantalet krymper hela tiden. Men var tredje svensk är inte med i svenska kyrkan. Ungefär 450 000 svenskar med bakgrund i muslimska länder saknar helt förankring i kristendomen. Ändå antyder Jan Björklund att så gott  som alla, utom kanske "någon elev eller några föräldrar som känner stort obehag inför att delta" faktiskt borde delta i den kyrkliga ceremonin. Så tänker man väl inte som liberal?
Risken är ju att regeringen får igenom förändringen med Sverigedemokraternas hjälp.
Kan inte Bengt Westerberg tala honom till rätta?
Läs även SvD och DN.

Stoppad bussterminal vid Slussen

Häromdagen stoppade mark- och miljödomstolen detaljplanen för bussterminalen vid nya Slussen av formella skäl. Kommunens handläggning av ärendet hade stora brister.

Kommer den någonsin att byggas?
Det gällde brist på programsamråd och att alternativ inte hade prövats. I januari i år godkände länsstyrelsen detaljplanen, efter en prövning i sak. Konstigt nog upptäckte tydligen inte länsstyrelsen de formella bristerna. Förutom att det är mycket uppseendeväckande att Stockholm inte klarar av formella krav på detaljplaneprocessen för ett av de viktigaste ärendena, och att länsstyrelsen inte ens upptäcker detta, är det nu mycket oklart vad som kommer att hända.
1. Ett scenario är naturligtvis att staden överklagar och får rätt i mark- och miljööverdomstolen, precis som för detaljplanen för Slussen. Men det är svårt att se hur mark- och miljöövedomstolen nu skulle kunna blunda för bristerna när mark- och miljödomstolen pekat på dem. Och går det verkligen att rätta till bristerna i efterhand? Måste man inte se till att de uteblivna samråden genomförs och att andra formella brister rättas till, bland annat alternativprövning? Det kräver ju att planprocessen börjar om från början? Skulle ärendet ändå återförvisas till mark- och miljödomstolen sker prövning i sak. Därefter kommer även detta beslut, oavsett vilket, naturligtvis överklagas igen. I vilket fall som helst kommer det att dra ut på tiden, sannolikt ganska länge, kanske flera år. Och vad gör man under tiden med Slussenbygget som ska påbörjas i sommar med rivningar? Kan man börja bygget utan att veta hur man ska göra med busstrafiken? Knappast, det vore nog oansvarigt. Men under riden fortsätter förfallet.
2. Ett annat scenario är att staden börjar om detaljplaneprocessen från början med programsamråd och alternativprövningar och hela baletten. Alla kommer väl att vara ganska utleda på processen vid det här laget. Och risken finns ju att det visar sig finnas ett annat fullt tänkbart alternativ, nämligen att hela bussterminalen slopas. Då behövs ingen ny detaljplan.
Under byggnadstiden för nya Slussen måste man under alla förhållanden inrätta ett provisorium. Det kommer att fungera fram till 2020, då nya Slussen kommer att vara färdig. Men sedan besluten om Slussen fattades har också principbeslut fattats om en tunnelbana till Nacka, som kommer att vara klar 2025. Den stora bussterminalen kommer alltså att fungera mellan 2020 och 2025, då helt nya förutsättningar inträder. Eller kanske snarare mellan 2023 och 2025. Bussterminalen är ju då överstor. Det är ingen övertygande lösning. Kanske bättre att förlänga provisoriet något.
Busstrafiken från andra sektorer angör som regel terminaler utanför innerstaden, till exempel från Tyresö och  Ekerö. Där har man tidigare haft terminaler i innerstaden, som flyttats längre ut när staden förtätas. Där har man inte byggt terminaler i bergrum. För Nacka-Värmdötrafiken har man gjort tvärtom. Där låg terminalen förr vid Folkungagatan/Tjärhovsgatan. Den har i stället flyttats mer centralt.

Busstrafiken från centrala Nacka.
3. Ett tredje scenario är alltså att staden och SL kommer överens om att en ny bussterminal med dagsljus i stället byggs vid Nacka Forum, där omstigning sker till tunnelbana. Det är ett ganska realistiskt alternativ. Det kanske inte kommer att uppskattas av alla som bor i Nacka och Värmdö, men desto mera av de skattebetalare, som skulle betala bussterminalen vid Slussen. Samt affärsinnehavarna i Nacka Forum, vars kundunderlag ökar kraftigt. Nyttan av tunnelbanan till Nacka förbättras och SL kan spara in pengar på busstrafiken, vars kostnader ju har ökat oroväckande. Flera hundra bussar som dagligen slipper köra den nästan 6 km långa sträckan mellan Nacka och Slussen fram och tillbaka i onödan. En bussterminal i Nacka kommer med säkerhet att bli mycket billigare än en som är insprängd i berget vid Slussen. Dessutom minskar trängseln vid Danvikstullsbron. En bussterminal i Nacka löser inte hela terminalproblemet. Men bussarna från Kvarnholmen, Finntorp, Sickla och Järla är inte så många och behöver kanske inte ha en terminal vid Slussen. De kan dels angöra andra tunnelbanestationer, dels fortsätta i innerstaden, kanske till Centralen. Detta kan lösas.
4. Ett fjärde scenario som däremot inte kommer att inträffa är att Slussen Plan B genomförs i stället. Det bygger ju på den gamla detaljplanen för Slussen, som inte längre gäller. Att påbörja en ny detaljplaneprocess, med nya överklaganden medan Slussen rasar ihop, i syfte att återgå till den gamla lösningen är knappast aktuellt.
Får jag göra en gissning kommer staden och SL att välja scenario 3 ovan, och sedan skylla på att de är tvingade av mark- och miljödomstolen.
P.S. Enligt dagens DN vill inte finansborgarrådet Sten Nordin (M) över huvud taget säga något om Slussens ombyggnad på måndagen. Och enligt Anders Sundström i DN dröjer det ändå så länge att det är lika bra att vänta på tunnelbanan. Och SvD påminner om att det också krävs en vattendom, som väntas komma i februari. Hur det nu går med det.
I en debattartikel i DN föreslås en bussterminal vid Henriksdal i stället för Slussen, men fortfarande i berget. Men är det verkligen någon reell förbättring? Säkert minst lika dyrt och vad löser det?

Uppdatering den12 december.
I dagens DN kan man läsa att staden nu har bestämt sig för att dels överklaga mark- och miljödomstolens beslut, dels sätta igång Slussenbygget så snart som möjligt och före valet näst höst. Det innebär att man kanske hamnar i en situation där man bygger om Slussen utan bussterminal, beroende på vad mark- och miljööverdomstolen kommer fram till. Sten Nordin säger också att terminalen blir mindre än planerat, dels beroende på beslutet om tunnelbana, dels på att SL inte vill betala för terminalen. Scenario 3 ovan blir därmed alltmer sannolikt.
Reflexion
Det är lätt att säga tänk efter först, när det gäller de påpekade formella bristerna. Det gällde ju brist på programsamråd och att alternativ inte hade prövats. Staden hade ju programsamråd när planprocessen inleddes. Behöver man verkligen ha nytt programsamråd därför att man väljer en annan utformning med terminal inne i Katarinaberget, en fråga som hanteras inom ramen för plansamråd. När staden valde alternativ fanns inte något beslut om en tunnelbana till Nacka. Ett sådant alternativ kunde man inte utgå ifrån, hur gärna man än skulle vilja. När planen väl är antagen och överklagad och mark- och miljödomstolen tänkt färdigt finns det däremot en överenskommelse om tunnelbana till Nacka. Det är ju lätt att konstatera att det hade varit bättre om man först hade beslutat om tunnelbana till Nacka och därefter tagit ställning till ombyggnaden av Slussen. Men så ser inte verkligheten alltid ut, och beslut måste ändå fattas utifrån den kunskap som finns vid varje tillfälle. Jag anar att mark- och miljööverdomstolen mycket väl kan komma fram till att detaljplaneprocessen faktiskt var korrekt, när den genomfördes. Även om den blev fel sen.

Om åsiktsfrihet i Sverige 2

För någon vecka sedan ifrågasattes i media vad man som ledamot i högsta domstolen får säga i Sverige. All Göran Lambertz menade att Quick.domarna var riktiga när de avkunnades, och då Quick erkände brotten, borde leda till att han avsattes som domare tycktes många mena. Jag kommenterade det här.
I går publicerade DN en bokannons med ett antal påståenden baserade på utdrag ur statistik från SCB, Migrationsverket, SKL, SOM-institutet etc. Författarna är Karl-Olov Arnstberg och Gunnar Sandelin.

Karl-Olov Arnstberg
Genast kommer en mediastorm mot DN, där man menar att annonsen är rasistisk och skulle ha stoppats, att förtroendet för DN minskar och så vidare. Mediastormen är märklig av fler skäl. Dels är det journalister som Helle Klein och Alexandra Pascalidou, som går i täten och kräver presscensur. Det tycker jag är ytterst märkligt. Press- och yttrandefriheten står ju ytterst som en garanti för åsiktsfrihet och demokrati. Jag trodde att journalister hade i ryggmärgen att verka för press- och yttrandefrihet.
De åtta påståendena tycks vara sanna. Åtminstone har DN gjort en faktakontroll. Varför kräver journalister att det ska vara förbjudet att publicera fakta i tidningar?

Helle Klein
Helle Klein kallar det ”en rasistannons”. Jag vet inte vad hon menar med det. Det är svårt att annat än möjligen underförstått hitta rasistiska påståenden i annonsen. Statsvetaren Ulf Bjereld säger på sin blogg att ”annonsens utformning uttrycker en ovilja och ett motstånd mot det som uppfattas som främmande och annonsen blir därför främlingsfientlig.”
Detta beror naturligtvis helt och hållet på vilka slutsatser man drar av annonsens påståenden. Jag är till exempel stolt över att Sverige har tagit emot ett stort antal flyktingar från inbördeskrigets Syrien och tycker att andra länder ska ta efter. Jag uppfattar alltså inte detta påstående som främlingsfientligt.
Om Helle Klein, Alexandra Pascalidou och Ulf Bjereld gör det, tycker jag att de öppet ska argumentera för sina uppfattningar i stället för att kräva presscensur.

Trångboddheten ökar

En gång i tiden fördes det bra statistik i Sverige över boende och hushåll genom de vart femte år återkommande folk- och bostadsräkningarna. Det var på den tiden man också hade en social bostadspolitik, som syftade till att alla skulle få en bra bostad och att så få som möjligt skulle vara trångbodda. Så småningom ansågs det integritetskränkande att svara på ”var man tillbringade sin nattvila”, så 1990 blev den sista undersökningen. Sedan dess har man egentligen inte vetat ett dugg om hur folk egentligen använder det bostadsbestånd som finns. Fram tills nu.
SCB har äntligen fått ordning på det bostadsregister som sedan några år tillbaka har upprättats. Eftersom man nu folkbokför befolkningen på lägenheter och inte adresser, går det åter att ta fram statistik över hur hushållen använder bostadsstocken. För första gången på 22 år visar SCB nu sådan statistik. Och det har hänt en hel del under den tiden. SvD refererar statistiken här och DN här.
Den gamla sociala bostadspolitiken avskaffades successivt efter 1990. Systemet med statliga lån med subventionerad ränta hade sina avigsidor, men ledde ändå till att svenskarna 1990 hade en bostadsstandard, som aldrig har överträffats, vare sig förr eller senare. I varje fall räknat i antal lägenheter eller kvadratmeter per invånare. Det stora lyftet ägde ju som de flesta vet rum under miljonprogrammet 1965-1975, då Sverige byggde en miljon lägenheter på 10 år. I Stockholmsregionen byggde vi då 200 000 lägenheter på samma tid. Det innebär alltså omkring 20 000 lägenheter per år. Nu byggs det inte ens hälften fast regionens befolkning är mycket större och tillväxten mycket snabbare än den var då.
Det stora lyftet som kom genom miljonprogrammet var att unga människor kunde flytta hemifrån tidigare. Men även efter miljonprogrammet mellan 1975 och 1990 fortsatte utrymmesstandarden att öka.
Det har aldrig varit så lätt för unga människor att få en egen lägenhet i Stockholmsregionen som det var 1990, varken förr eller senare. Så här ser förändringen av antalet hushåll i olika storlekar ut från 1975 till 2012 i Stockholmsregionen.

Det syns i diagrammet att antalet 1-personshushåll ökade oavbrutet fram till 1990. Även 2-personshushållen ökade, medan antalet hushåll med 3 eller fler personer minskade fram till 1990.
År 1990 sker dock ett trendbrott. Antalet 1-personshushåll ökade inte längre. Däremot ökade antalet hushåll med 3 eller fler personer. Antalet 3-personshushåll har ökat med 29 %,  4-personshushåll med 41 % och hushåll med 5 eller fler har ökat med 93 % sedan 1990. Antalet 1-personshushåll har minskat med 1 %.  Samtidigt har regionens befolkning ökat med drygt 17 %!!!
Det är enkelt uttryckt ett mycket klart bevis för att den bostadspolitik som har förts under de senaste 22 åren har lett till en våldsam ökning av trångboddheten i länet.
Det framgår kanske med ännu större tydlighet om man betraktar andelsfördelningen i procent av olika hushållstyper, som visas i nedanstående diagram.

Det framgår tydligt att bara andelen hushåll med 3, 4 eller 5 eller fler medlemmar har ökat de senaste 22 åren. Andelen 1-personshushåll har däremot minskat, liksom 2-personershushållen. Andelen 1-personshushåll var 1990 44 %, men är nu ca 38 %. Andelen 2-personershushåll har minskat från 1985 från 30 % till 28 %.
Andelen 1-personshushåll i Stockholmsregionen är ju fortfarande högre 2012 jämfört med 1975, då andelen bara var 36 %. Det är ju riktigt. Men 1-personshushållen består till en övervägande del av ensamboende äldre personer över 70 år, främst äldre kvinnor. Den gruppen har blivit större jämfört med 1975. Unga personer under 30 år, som kanske aldrig har kommit inpå bostadsmarknaden, har därför sannolikt fått det svårare än det var 1975. Nedanstående diagram visar ålders- och könsfördelningen av ensamboende.

Hushåll med fler än 5 personer utgör idag 8 procent av hushållen, jämfört med 5 procent under hela perioden 1975-1990. Det beror inte på att antalet flerbarnsfamiljer har ökat så kraftigt utan på bostadsbrist.
Det är inte bara i Stockholmsregionen som andelen 1-personshushåll har minskat. I Sverige som helhet var andelen 1-personhushåll 39,6 % år 1990 och är idag 37,7 %, en minskning med knappt 2 procentenheter. I Stockholmsregionen är minskningen alltså 6 procentenheter. Det innebär sannolikt att hela minskningen ligger i Stockholmsregionen och andra storstadsområden, där bostadsbyggandet har varit alltför lågt.
Gör något på riktigt nu, Attefall och ni andra som har ansvaret för bostadsförsörjningen! Prata inte bara om långa ledtider och avskaffande av hyresregleringen.

Huvudlösa förare i Göteborg

Hmmm. Känner ni igen det här. Datorn låser sig slumpmässig, man kan inte flytta muspekaren, ljudet försvinner, bilden stannar, num/caps/scroll-lock lamporna på tangentbordet går inte att tända eller släcka. Allt som funkar är att starta om datorn.
Jag läser på nätet: ”Om datorn låser sig slumpmässigt eller snart efter att den har satts på kan det bero på att datorn blir för varm eller att en maskinvarukomponent är trasig. Använd tryckluft till att hålla luftpassagerna i systemet rena och fria från damm och smuts. Om datorn fortfarande är långsam eller låser sig vänder du dig till Microsoft Community för hjälp.”

Ibland stannar datorn liksom upp, ingenting händer på en stund, men sen går det över och datorn fungerar bra igen. Om jag kört Google Earth och sedan lämnar programmet i bakgrunden låser det sig ofta. Man blir tvungen att tvångsavsluta och starta på nytt. Man kör antivirusprogram, men ingenting hjälper. Eller det allra värsta, systemfel eller kraschad hårddisk utan förvarning.
För en tid sedan gick datorn över huvudtaget inte att starta, efter installation av en utländsk mobilt bredband. Var tvungen att gå till PC-doktorn för att få hjälp, och de löste problemet, men det tog en hel dag. Idag kunde jag inte boka ny tandläkartid. Tandläkarens bokningsprogram hade låst sig och gick inte att öppna.
Jag tänker på det här när jag nu hör på radion att man snart ska börja köra förarlösa bilar i Göteborg. Det är biltillverkaren Volvo startar ett stort forskningsprojekt kring självstyrande bilar nästa år. Det handlar om bilar utrustade med datorteknik så att de själva kan ta sig runt i trafiken utan att en människa måste styra. Hundra privatpersoner kommer att bjudas in för att testa de här bilarna i sin vardag och 2017 släpps de lös på utvalda motorvägar runt Göteborg. Tekniken blir en vidareutveckling av Volvos olika körassistenssystem som finns idag, men kommer under de närmaste tre åren att kompletteras med fler kameror och sensorer så att bilen känner av sin omgivning i alla riktningar. ” Jag tror den stora skillnaden för dom personerna som sitter i bilen är att man kan göra något annat med sin tid. Du behöver inte övervaka trafiken, du kan läsa en tidning eller dricka kaffe om du vill.”

På Trafikverket tror man att systemet med förarlösa bilar är lösningen på nollvisionen. Tänk dig när 4,5 miljoner förarlösa bilar kör runt på våra vägar, styrda av datorer. När en promille får fel på sin dator betyder det 4 500 felaktiga bilar med en förare som sitter och läser tidningen eller dricker kaffe.
Bäst att hålla sig borta från Göteborg framöver...

Om åsiktsfrihet i Sverige

"Jag delar inte dina åsikter, men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem."
Ett bra citat, tycker jag, som kort sammanfattar grundtanken i ett fritt och demokratiskt samhälle. Det tillskrivs Voltaire, men skrevs av Evelyn Beatrice Hall 128 år efter Voltaires död i hennes bok Voltaires vänner från 1906. Enligt Hall sammanfattar det ändå Voltaires tankar.

Voltaire
Att fritt kunna uttrycka sina åsikter brukar anses som en av demokratins grundvalar. I Sverige är åsiktsfriheten grundlagsskyddad enligt regeringsformen: "Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad ... yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor". Sverige har antagit den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna där det framgår att "Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser".
Trots detta står åsikts- och tankefriheten i praktiken inte särskilt högt i kurs i Sverige, där bara en tanke i taget verkar kunna tillåtas. Efter Dan Josefssons dokumentärfilm Kvinnan bakom Thomas Quick försvarade justitierådet Göran Lambertz de nu upprivna domarna mot Quick i en debatt mot Josefsson och Leif G W Persson. Vad han faktiskt sade i debatten var inte att Thomas Quick är mördare, utan att han nu ska betraktas som oskyldig. Det han sa var att domarna var riktiga då de tillkom, då Quick också erkände morden. Nu har situationen förändrats.

Göran Lambertz
Nu har Lambertz kritiserats av riksdagsmannen Morgan Johansson, som tycker att Lambertz bör tänka på sin framtid. Att en riksdagsman anser att Lambertz bör avgå på grund av sina uttalanden är uppseendeväckande. I synnerhet som han är ordförande i justitieutskottet. Det borde snarare rendera i krav på Morgan Johanssons avgång.

Morgan Johansson
Även vänsterpartiets rättspolitiska talesman Lena Olsson stämmer in i kraven på Lambertz avgång.

Lena Olsson
Även den facklige företrädaren Anders Alenskär kritiserar nu Lambertz för hans uttalanden och anser att han bör avgå som justitieråd i HD. Han gör det genom att felcitera vad Lambertz faktiskt har sagt. Han har inte pekat ut Sture Bergwall (f d Thomas Quick) som skyldig. Vad han säger är att domarna var riktiga då, med erkännandet, inte att de är riktiga nu, när han har tagit tillbaka sina erkännanden. Att en domare, som Alenskär är, inte kan hålla reda på fakta är uppseendeväckande. För mig är det dessutom fullkomligt orimligt att en facklig företrädare på detta sätt kritiserar en medlem av den egna kåren. Om någon agerar oetiskt är det Alenskär själv.

Anders Alenskär
Morgan Johansson och Anders Alenskär har aldrig hört talas om Voltaire.
Quick dömdes för de åtta morden av olika tingsrätter och ett antal olika domare under åren 1994-2001. Under dessa år var Lambertz nuvarande åsikt gängse, att domarna var korrekta, även om de ifrågasattes på sina håll. Det är knappast något uppseendeväckande uttalande i dag att säga att de var korrekta då. Det är ju vad han säger.
För att undvika alla missförstånd: Jag är inte insatt i sakfrågan. Jag har inte läst domarna, inte heller Hannes Råstams eller Dan Josefssons böcker. Jag har följt vad dagspress och TV förmedlat, och på dessa grunder tror jag att Sture Bergwall är oskyldig till de åtta morden. Jag vet inte om domarna var riktiga då. Det har inte med saken att göra. Man ska ha rätt att uttrycka andra åsikter än majoritetens utan att råka ut för fackets eller statens kritik i Sverige. Bemöt Lambertz åsikter med sakliga skäl. Det räcker.

Folkomröstning om Slussen är fortfarande ingen bra idé

En opinionsgrupp har åter startat en kampanj för en folkomröstning om Slussen. Enligt Södermalmsnytt är de fyra allianspartierna negativa. De anser att frågan redan är avgjord och att en folkomröstning bara leder till ytterligare förseningar. Socialdemokraterna och miljöpartiet säger däremot ja, i varje fall om 70 000 namn samlas in. Det är inte oväntat när det gäller miljöpartiet, som ofta är populistiska, men mer överraskande när det gäller sossarna. Vänstern svara nja. De stöder förslaget om även angränsande kommuner också har folkomröstningar.

Jag har tidigare ganska utförligt avvisat tanken på folkomröstning om Slussen här. Tanken är nämligen inte ny. För snart två år sedan drev företrädarna för ett annat förslag, den så kallade Kulturslussen, med Mats Edblom och Benny Andersson i spetsen, tanken på en folkomröstning. Jag vet inte om de fortfarande vill ha folkomröstning.

Det nya initiativet handlar däremot om att bevara den nuvarande Slussen (vad det nu är sedan den redan börjat rivas. Vid valet om tio månader, då omröstningen skulle ske är ännu mindre kvar). Frågan man skulle rösta om lyder så här: ”Jag kräver folkomröstning så vi stockholmare kan ta ställning om Nya Slussen ska byggas eller nuvarande Slussen ska förnyas.” Jag antar att man menar att Slussen Plan B är alternativet. Frågan är hur företrädarna för Kulturslussen skulle rösta i en sådan omröstning? Kanske ska man ha tre alternativ. Många kritiker mot Nya Slussen vill hellre ha en annan utformning, men inte samma gamla elände som förut. I så fall stärks argumenten mot en folkomröstning. Hur tolkar man resultatet om 33 procent röstar för vardera alternativet, samtidigt som bara 33 procent av väljarna röstar. Det är knappast något osannolikt scenario. Om även angränsande kommuner ska rösta kanske valdeltagande sjunker ännu mer.
Kanske även företrädarna för "Ny syn på Slussen", dvs Monica Andersson, Kjell Forshed m fl, skulle vilja delta i en folkomröstning. Då får man fyra förslag att rösta om. Och kanske också "Knutpunkt Slussen" vill vara med. Då blir det fem alternativ. Och varför inte alternativet Stråk, som jag själv kan se har vissa fördelar. Ett sjätte alternativ i folkomröstningen. Knappast någon tvekan om att stadens eget förslag skulle vinna en sådan omröstning. Enda chansen för folkomröstningsförespråkarna är alltså att förhindra att andra alternativa förslag kommer upp till omröstning. Hur demokratiskt det nu skulle vara.

Beslutet om Slussen är faktiskt redan fattat med det parlamentariska system vi har och under stor offentlig debatt. Att genomföra folkomröstningar så snart man är missnöjd med politiska beslut är inte mer demokratiskt och inte heller någon bra idé. Faktiskt riktigt dåligt.

Klimatförändringar då och nu

Det pågår ett klimatmöte i Warszawa, men deltagarna tycks ha svårt att komma fram till överenskommelser om lämpliga åtgärder. Representanter från fattiga länder, som drabbats av eller hotas av katastrofer, kräver insatser från rikare länder, som orsakat utsläppen av koldioxid. Det är inte så konstigt eftersom media driver på. I DN kan man läsa om att ”flera extremkatastrofer inträffat, som kan bero på eller förvärrats av klimatförändringar: supertyfonen ”Haiyan” i Filippinerna, stormen ”Hilde” i Norge och norra Sverige, ovanligt kraftiga tornador i USA och ett våldsamt skyfall på Sardinien som häromdagen dödade 18 personer.” Men i IPCC:s rapport finns inte dessa samband mellan klimatförändringen och extremväder verifierade. Så varför bedriver då media denna kampanjjournalistik, i stället för att bedriva granskande journalistik?
Enligt IPCC:s rapport är dock bevisen nu än mer övertygande om att människan ligger bakom uppvärmningen av jorden, med 95 % säkerhet! Men titta då på dessa två kurvor:

Ovanstående kurva visar den globala temperaturens utveckling mellan 1900 och 1956.

Ovanstående kurva visar den globala temperaturens utveckling mellan 1956 och 2013.
Det finns påfallande likheter mellan dessa båda bilder. Den övre kurvan visar en temperaturökning på omkring 0,35 grader Celsius under den redovisade tidsperioden och den nedre omkring 0,40 graders temperaturökning. Den tidiga temperaturökningen beror till övervägande del på naturliga faktorer, den senare huvudsakligen på människans utsläpp av s k klimatgaser, detta enligt IPCC. Men varför har de naturliga variationerna upphört? Det förklarar inte IPCC.
Det typiska i diagrammen är i själva verket de återkommande variationerna. Fram till omkring 1912 minskade temperaturen, därefter ökade temperaturen stadigt under drygt 30 år, tydligen beroende på naturliga orsaker. Därefter var det åter avkylning under drygt 30 år fram till 1978, trots att utsläppen av koldioxid accelererade efter andra världskriget. Faktum är att experter på 1970-talet varnade för den globala avkylningen, som kunde leda till en ny istid.
”Världen har kylts ned kraftigt under cirka tjugo års tid. Om den nuvarande trenden fortsätter, kommer världen att vara ungefär fyra grader kallare år 1990, men hela elva grader kallare år 2000. Det är ungefär dubbelt så mycket, som det skulle krävas för att leda till en ny istid. Vi har ungefär fem år på oss att göra något för att förhindra detta.”
Detta är ett citat från 1970 av den amerikanske ekologen Kenneth Watt, Swarthmore College, USA. (Källa: Gösta Pettersson, Falskt alarm). Då trodde man att industriella utsläpp var orsaken till den då pågående avkylningen.
Efter 1978 ökade temperaturen åter fram till 1998, medan temperaturen därefter har legat still under 15 år.  Enligt IPCC var uppvärmningen denna gång, i motsats till förra gången orsakad av människan. Denna uppvärmning under en period på omkring 20 år är vad IPCC bygger sina modellscenarier på om en framtida global uppvärmning. Under de senaste 70 åren har vi haft omkring 20 år med uppvärmning och 50 år utan uppvärmning.
Är det konstigt att man har svårt att komma överens i Warszawa?

Uppdatering 23 november
I DN:s Framstegsbloggen påminner Anders Bolling om att det har förekommit stormar med avsevärt fler dödsoffer tidigare, ja 100 000-tals dödsoffer. Det sker inte längre på grund av bättre hus, fler vallar, mer utbildning och teknik för information. Med fortsatt utveckling kan framtida stormar bemästras ännu bättre. Däremot kommer inte stormar att kunna förhindras, oavsett framtida utsläpp av koldioxid.

Uppdatering 26 november
På Klimatupplysningen kan man läsa att det inte finns någon tendens till att extremväder skulle bli vanligare. Det framgår till exempel av den här bilden över tornados i USA de senaste 60 åren.

Tendensen är snarare något nedåtgående. På vilket sätt skulle den visa på "ovanligt kraftiga tornador i USA" som DN påstår ovan? Inte särskilt ofta under senare år i alla fall. De värsta inträffade ju för 40-50 år sedan. Den dödligaste tornadon inträffade 1925 med 2027 döda, alltså för nästan 90 år sedan. Minnet tycks vara kort. Eller viljan att ta reda på fakta svag.

Monteliusvägen i november

En vacker och solig novemberdag promenerar vi på Monteliusvägen, en av Stockholms absoluta pärlor. Härifrån är utsikten över Stockholm magnifik. Hit tar vi alltid besökande från andra länder för att de ska få se Stockholm från sin allra bästa sida. Det är ett populärt turiststråk bland turister, det hör man på alla språk som talas av dem man möter.

Utsikt från Monteliusvägen
När vi stannar upp och tittar på utsikten frågar en man från Oslo om vi känner till det ovanliga huset med den böljande fasaden till höger om stadshuset.  Är det nytt, undrar han. Vi förklarar att det heter Stockholm Waterfront och är ett mycket omdiskuterat tillskott till Stockholms arkitektur och stadsbild. Han säger att han tycker att det är snyggt. En stad förändras ju ständigt och formas av olika epoker. Han ska går och titta på det på närmare håll. Så kan man tycka om Waterfront, i alla fall om man aldrig hört talas om protesterna.

Stockholm Waterfront, sett från Monteliusvägen
Monteliusvägen byggdes för femton år sedan. Inför bygget förekom omfattande protester, framförallt från de närboende, men också från många andra stockholmare. Man gjorde namninsamlingar och framförde olika argument mot gångstråket, bland annat att Mariabergets profil skulle förändras. Boende på Bastugatan, såg stråket som intrång på sin närmiljö. Det var väl det protesterna handlade om egentligen. Senare har jag hört flera närboende ångra sig. De förstod bara inte hur bra det skulle bli.
Jag tänker på Rosenlundsparken, där staden nu har bestämt sig för att fortsätta med planerna på ny bebyggelse. Totalt har det kommit cirka 340 synpunkter på detaljplanen för Rosenlundsparken där man vill bygga 200 lägenheter, de flesta negativa. Jag har också lämnat synpunkter, men positiva.
Dessutom har man lämnat in namnlistor med 750 namn, som protesterar mot förändringen. Man kan fundera på om det är många? I det närmaste området, Södra station-Västra Katarina bor det omkring 18 000 personer. Det är alltså bara 4 procent av de närboende som protesterat. Räknar man in de boende på hela Södermalm, som har omkring 115 000 invånare, blir 750 namn inte ens en enda procent.

Rosenlundsparken, planer
Ett annat perspektiv är de bostadssökande, varav ett fåtal kanske kommer att få förmånen att bo i de 200 nya lägenheterna. Stockholmsregionens befolkning ökar varje år med 35-40 000 invånare. På fem år blir det 175-200 000 nya invånare. Med den tillväxten behövs det omkring 15 000 nya lägenheter per år. I det perspektivet är även 750 protester ganska få namn. Kommunen fortsätter med planerna och kanske kommer protesterna snart att vara glömda när den nya parken är klar. Precis som protesterna mot Monteliusvägen är glömda idag. Kanske också protesterna mot Stockholm Waterfront klingar av med tiden. Så kan man fundera på Monteliusvägen en vacker novemberdag.

Bostadsbrist och marknadshyror

Beror bostadsbristen på att vi har ett bruksvärdessystem för hyreslägenheter? Boverkets rapport idag menar att det i alla fall är en betydande delförklaring. Men frågan är om det är sant.

Skulle hyrorna släppas fria skulle det nuvarande hyresbeståndet utnyttjas effektivare. Det kan man vara överens om. Hur snabbt det går beror på vilka övergångsregler som sätts. Däremot skulle det inte få igång byggandet av hyresrätter, snarare tvärtom. Redan idag sätts hyrorna i nybyggda hyreslägenheter i princip på marknadsnivå. De hyrorna skulle knappast öka. Skulle hyrorna höjas i det befintliga hyresbeståndet skulle det ske en omflyttning, så att hushåll med stor bostadskonsumtion skulle flytta till mindre eller billigare lägenheter, och ge plats för dem som söker större eller dyrare hyreslägenhet, och har råd att betala för det. Så fungerar det ju på en marknad. Men det ökar inte den totala efterfrågan på hyresbostäder. Det leder alltså inte till att det byggs mer, snarare tvärtom.
Idag byggs det även för få bostadsrätter, trots att de säljs till marknadspris. Byggintressenterna tycker att det är bättre och säkrare att bygga lite mindre med säker vinst än att bygga mer med mindre vinst, eftersom de numera tar hela risken. Tidigare var det staten som tog risken, och då byggdes det mer. Så enkelt är det nog.
Barbro Engman från Hyresgästerna pekar på att det finns en social bostadssektor i länder som har marknadshyror. Det skulle i så fall behöva införas även i Sverige för att undvika alltför stora sociala konsekvenser. Även ekonomen Stellan Lundström anser att det är en typisk nationalekonomisk rapport, som inte ger hela bilden. Och inte heller den första. Detta har diskuterats i decennier.

Nödvändigt beslut kom till sist

Idag meddelade alliansregeringens partiledare på DN Debatt att man nått en överenskommelse med företrädare för landstinget och fyra kommuner i Stockholmsregionen om utbyggnad av tunnelbanan. Detta har vi väntat på länge, egentligen ända sedan stockholmspolitikerna slutade bygga tunnelbana för omkring 30 år sedan, i den tron att Stockholm redan var färdigbyggt.

Tunnelbanesystemet med nya sträckningar till Nacka, Solna och Barkarby.
Den viktigaste delen av överenskommelsen gäller naturligtvis tunnelbanan till Nacka och kopplingen till gröna linjens Hagsätragren. Den ökar kapaciteten på gröna linjens två kvarvarande grenar och möjliggör en kraftfull bostadsutbyggnad i Söderort. Det är också bra att man nu avvisar en sträckning via Djurgården och i stället går via östra Södermalm till Nacka. Precis vad jag har argumenterat för flera gånger tidigare, bland annat här.

Tunnelbana till Nacka över östra Södermalm och med koppling till Söderort.
Jag antar att det fortfarande finns diskussionsutrymme om detaljer, som exakta stationslägen mm. Det är t ex drygt 2 km vilket är alldeles för långt mellan stationerna Hammarby kanal och Sickla. En ytterligare station vid östra delen av Hammarby sjöstad behövs. På liknande sätt är det drygt 3 km mellan Karolinska sjukhuset och Arenastaden. En station vid Solna Centrum är ju närmast självklar. Att bygga en 3 km lång tunnelbana med enda uppgiften att transportera fotbollsfantaster till AIK:s hemmamatcher kan ju knappast vara optimalt. Men detta är antagligen något som kan komma.

AIK-banan via Karolinska och Hagastaden
Ett problem med den grundläggande strategin vid utbyggnaden av Stockholms tunnelbanesystem har ju varit att man utgått från att uppgiften är att transportera alla trafikanter till T-centralen. Är det så behövs ju inga bytesstationer eller alternativa färdvägar. Men om uppgiften i stället är att erbjuda god tillgänglighet över ett så stort område som möjligt blir lösningarna oftast andra. Då behövs en nätstruktur i stället för en radiell struktur, och då behövs bytesstationer. Detta behöver man ha med sig när man planerar för den framtida spårstrukturen.

Om cykloner och global uppvärmning

Efter cyklonen som just har drabbat Filippinerna kommer genast uttalanden från en massa ”så kallade klimatexperter” att den här typen av extremväder är något vi måste vänja oss vid  på grund av klimatförändringen, t ex här i SvD. Och media bara hakar på, totalt okritiskt.

Tropisk cyklon
Men finns det grund för detta? Inte om man får tro FN:s klimatpanels (IPCC) kommande rapport, i alla fall. Det finns helt enkelt inte underlag för att säga att uppvärmningen skulle orsaka stormar, orkaner, översvämningar, hagelstormar, åskväder, eller torka på en global skala. Läs här vad IPCC verkligen säger.
Enligt IPCC har det ”låg trovärdighet” att tropiska cykloner skulle orsakas av den globala uppvärmningen. Inte heller anser man att torka skulle orsakas av uppvärmningen. Man talar i försiktiga ordalag om ett ”troligt” samband med enstaka extremt varma dagar och värmeböljor på vissa platser på jorden. Och troligen ökar nederbörden mer än den minskar på vissa landområden. Så varför fortsätter kvasiexperterna att tala om att det blir vanligare med extremväder, och varför fortsätter media att upprepa detta?
Faktum är ju att IPCC nu även erkänner att det inte har skett någon statistiskt signifikant global temperaturuppgång på mellan 15-17 år, trots att koldioxidhalten fortsatt att öka och trots att modellerna pekat på något annat. Varför detta inte har skett trots modellberäkningarna finns det inte någon bra förklaring på. Man vet helt enkelt inte! Man räknar nu med att temperaturen kommer att öka med mellan 1,5 °C och 4,5 °C om halten av koldioxid i atmosfären fördubblas. Men detta har man sagt ända sedan den första rapporten 1990. Trots all forskning, vet man inte mer nu än man visste då, trots att man låtsas något annat.

EU vill förbjuda plastpåsar

Detta meddelades i radion häromdagen. EU-kommissionen föreslår en lagstiftning som innebär att alla EU-länder ska välja en eller flera metoder för att minska mängden plastpåsar, till exempel vanliga bärkassar i mataffären. Det ska bli tillåtet för länder att helt förbjuda vissa plastpåsar. En annan metod kan vara att införa speciella avgifter. EU-kommissionen verkar slå in öppna dörrar, eftersom till exempel Irland redan har infört avgifter och Italien har förbjudit användningen av plastpåsar i affärer och livsmedelsbutiker. Det tycks alltså redan vara tillåtet att förbjuda plastpåsar eller införa avgifter.

”I dag vidtar vi åtgärder för att lösa ett mycket allvarligt, och i hög grad synbart, miljöproblem”, säger Janez Potočnik, EU:s miljökommissionär. Det sägs i inslaget att över 8 miljarder plastpåsar varje år ”blir skräp i den europeiska naturen, där de skadar till exempel fiskar och fåglar som sväljer pyttesmå delar av dem”. Varje år kommer nästan 100 miljarder nya plastpåsar ut på marknaden i EU, vilket motsvarar i genomsnitt närmare 200 påsar per europé. Det innebär alltså att 8 procent blir till skräp, men att 92 procent inte blir det. Frågan är varför man inte inriktar sig mot den lilla andel som blir skräp i naturen?
”Plastpåsar är en symbol för vårt slit-och-släng-samhälle. De är gjorda av material som består i hundratals år, men vi använder dem bara i några minuter”, säger Janez Potočnik.
Något förenklad argumentation kan man tycka. Vissa plastpåsar används nog lite mer. Själv använder jag de plastpåsar som jag handlar mat i för sopor, och att döma av hur det ser ut i soprummet, gör alla mina grannar detsamma. Därefter bränns plastpåsen tillsammans med soporna i Högdalens kraftvärmeverk, med höggradig rökgasrening, och blir till energi. Vettig återvinning kan man tycka. Får vi för många plastpåsar under diskbänken tar vi med en gammal till butiken när vi handlar. Skulle plastpåsarna förbjudas, måste man i stället hitta på något annat att lägga hushållssoporna i. Bärkassar av tyg att handla i är ju bra, men inte lämpliga för sopor. Papperskassar väger betydligt mer än plastpåsar och ökar transportarbetet. Verkligenheten är ju rätt komlicerad.
Potočnik, sa ingenting om detta. En del plastpåsar brukar dessutom användas rätt länge, till exempel dem som vi lägger bär och frukt i för att stoppa ner i frysen.

Jag är i högsta grad medveten om att plastpåsar i naturen är ett stort problem, men detta gäller enligt mina erfarenheter i första hand länder i t ex Afrika och Asien utan organiserad avfallshantering eller återvinning eller där avfallet läggs på tipp. EU borde hjälpa dessa länder att hantera problemet.

Visst har jag sett plast ligga ock skräpa också i den svenska naturen. Men faktiskt har det sällan handlat om plastkassarna från ICA eller Coop. Betydligt oftare ser jag rester av de så kallade dinosaurieäggen, de där inplastade vita jättebollarna med ensilage, som lyser vackert på nyslagna sensommarfält, men som ser betydligt tristare ut efter några månader eller år, när resterna fastnar i dikesrenarna. Vad ska Potočnik göra åt dem?
Vore det inte bättre om man inriktade krafterna mot det som verkligen är problem?

Gamla Stockholm under Södermalmstorg

Häromdagen passade jag på att kika ner bakom avskärmningarna vid Södermalmstorg. Där har man börjat gräva för nya Slussen, men först måste arkeologerna göra sitt. Det är fascinerande att se hur man gräver fram äldre gatunivåer, som lager på lager.

Någon meter under Södermalmstorgs asfalt ligger fortfarande spårvagnsspåren kvar från 1870-talet. 
Då fick Stockholm spårvagnar, ett system söder om Slussen och ett annat norr om Slussen. Däremellan fick man traska till fots.

Ännu längre ner ligger kullerstenen från Brunnsbacken från gaturegleringen i slutet av 1600-talet. Brunnsbacken ledde brant ner från Hornsgatan mot Strömmen norr om nuvarande Stadsmuseum, dåvarande Södra stadshuset. Mitt i backen fanns en brunn, därav namnet.

Brunnsbacken på 1700-talet avbildad av Johan Sevenbom. Nuvarande Stadsmuseum till höger och Pelikanhuset till vänster.
Norr om backen låg det hus som inrymde den berömda restaurang Pelikan. Två meter under Brunnsbackens kullersten hittar man en äldre gata med kullersten och bebyggelse. Gatan är från tiden före Stockholms gatureglering, det vill säga från början av 1600-talet. Man hittar källare från hus av tegel som fanns här redan tidigare. Hur mycket tidigare? Ja, kanske från 1500-talet eller rentav 1400-talet, alltså slutet av medeltiden.

500 år gamla murar under Södermalmstorg.
I källaren finns en stor spis. Det medeltida gatunätet vindlade sig upp på Söders höjder och följde topografin. På bägge sidor av gatan fanns kvarter med bebyggelse, bättre hus av sten och tegel eller enklare bodar. Mycket av det gamla Stockholm ligger kvar några meter under nuvarande marknivå. Det var för besvärligt att riva mer än nödvändigt. Man bara skottade över sand och grus och byggde nytt ovanpå. Här finns det gamla Stockholm ännu kvar, från tiden då danskarna intog Stockholm och Gustav Vasa senare återtog staden. För 500 år sedan borde vattnets nivå varit 2-3 meter högre än idag, med tanke på landhöjningen. Det här huset borde ha legat nära strandkanten med andra ord. Man känner historiens vingslag.
Mer att läsa här på Stadsmuseums hemsida, varifrån bilderna också är hämtade.

Vad menar egentligen Jan Guillou?

Läser i DN att författaren och journalisten Jan Guillou tycker att det är för få parkeringsplatser på Östermalm, där han bor. Det är det han saknar mest på. Det han vill ändra på är ”lapplisandet i bostadskvarteret”, uppenbarligen för att lättare kunna parkera olagligt. Varför inte skaffa sig garageplats? Det borde väl ändå Jan Guillou ha råd med.

Jan Guillou
Finns det någon fördom, som Jan Guillou vill slå hål på? ”Man bör påpeka att det är en mycket invandrartät stadsdel”, säger han om Östermalm. Jämfört med vadå, frågar jag mig då. Sjöbo, kanske? Tittar man på statistiken visar det sig att Östermalm har 20,1 procent invandrare, vilket alltså Jan Guillou tycker är ”mycket invandrartätt”. Men det är i alla fall mindre invandrartätt jämfört med Stocholms stad som helhet, där andelen är 29,8 procent. Detta enligt Stockholms stads statistiska årsbok 2013. Enligt Jan Guillou är det alltså mycket ”invandrartätt”, när andelen ligger en tredjedel lägre än snittet. Det finns visserligen fyra stadsdelsområden i Stockholm som har något lägre andel än Östermalm,  men hela nio områden som har högre andel, några väsentligt högre. I tre stadsdelområden har mer än halva befolkningen invandrarbakgrund, i Rinkeby-Kista nästan fyra femtedelar. Det skulle jag kalla hög invandrarandel.
Populäraste riksdagsparti på Östermalm är moderaterna, som har 55 procent av rösterna. Två tredjedelar bor i bostadsrätt och bostadspriserna ligger på nästan 68 000 kronor per kvadratmeter. Själv bor Guillou i en femrummare. Han har ett utomordentligt förhållande till grannarna, som statistiskt sett torde vara övervägande moderater. Det kan väl inte vara så att Jan Guillou själv har fördomar?

Skrota flyttskatten!

Den uppmaningen gör Bostadsrätternas vd Ulrika Blomqvist i senaste numret av tidskriften Din Bostadsrätt. Det hon avser är dagens system för reavinstbeskattning vid försäljning av bostadsrätter.

Reavinstbeskattningen minskar i kombination med lånetak rörligheten på bostadsmarknaden. Reglerna för reavinstbeskattning vid försäljning av bostadsrätter har ändrats fem gånger sedan 1980-talet, senast 2008. Reavinsten beskattas med 22 procent. Det finns möjlighet till uppskov om man flyttar till en annan bostadsrätt, men man måste då betala ränta på vinsten.  Motsvarande gäller också för småhus.
Sedan ett antal år tillbaka ökar bostadsbristen, mest i storstadsregionerna och särskilt i Stockholm. Det finns två sätt att minska bostadsbristen. Det ena sättet är att bygga fler bostäder och det andra är att se till att de bostäder vi redan har utnyttjas så bra som möjligt. Bostadsminister Stefan Attefall har satt igång mängder med utredningar för att få bukt med bostadsbristen, men ännu så länge utan resultat. Det byggs inte fler lägenheter och de bostäder vi redan har utnyttjas inte optimalt.
Det finns två huvudskäl till att bostäderna inte utnyttjas optimalt. För några år sedan avskaffades fastighetsskatten och ersattes av en betydligt lägre avgift. Detta gjordes av uppenbarligen populistiska skäl, utan hänsyn till de negativa konsekvenserna. Avskaffandet av fastighetsskatten har tillsammans med flyttskatten starkt minskat incitamentet att flytta för dem som bor i en större bostad än de egentligen skulle behöva. Det är alltså alliansregeringens egen politik som har minskat rörligheten på bostadsmarknaden och bidragit till den ökande bostadsbristen.
Trots att regeringen på andra områden har varit lyhörd för vilka marknadseffekter olika skatter får, till exempel för rotavdrag och rutavdrag, tycks man vara helt oberörd inför de negativa effekter som flyttskatten och avskaffandet av fastighetsskatten har fått på bostadsmarknaden. Jag vill därför instämma i Blomqvists uppmaning: Avskaffa flyttskatten eftersom den har alltför stora negativa konsekvenser för bostadsmarknadens funktionssätt. Men jag lägger också gärna till: Återinför fastighetsbeskattningen. Detta kan vara ett sätt att finansiera avskaffandet av flyttskatten, och åtgärderna skulle tillsammans ge ett kraftfullt incitament för ett bättre utnyttjande av bostadsstocken.
Även när det gäller att öka byggandet av hyreslägenheter, tror jag att det krävs ekonomiska incitament. Det är svårbegripligt varför incitament skulle vara tabu på bostadsmarknaden när de är accepterade på arbetsmarknaden. Bostadsministern talar gärna om att det gäller att korta planeringsprocessen, men jag vill påpeka att kortare planeringstid faktiskt inte ger fler lägenheter. Tillsätt snarast en utredning om hur ekonomiska incitament skulle utformas för att öka bostadsbyggandet utan alltför stora negativa effekter.