Den frågan är nu relevant att ställa varje timme. Det har gått elva dagar sedan jag kommenterade utvecklingen i Tunisien och Egypten under rubriken ”who’s next?”. Idag är det ovisst för vem som styr Libyen och hur länge. Khaddafi visade sig inför kamerorna i en bil för att bevisa att han inte flytt till sin kompis Hugo Chavez i Venezuela, som en del spekulerat om. I Libyen är politiska partier förbjudna, tidningar och television är statskontrollerade och yttrandefriheten avskaffad, oppositionen avrättad eller i fängelse. Khaddafi har trots detta tidigare skrutit med att Libyen är det enda helt demokratiska landet i världen, eftersom folket styr sig själva genom direktdemokrati med lokala och centrala folkkongresser. Själv träffade jag inte under mina drygt två år i landet någon, som hade deltagit i detta spektakel, detta spel för gallerierna. Khaddafi är varken president eller premiärminister utan helt enkelt ”Leader of the Revolution”. Ingen formell makt alls således. Ände visste alla att inget sker i landet utan hans goda minne.
Fram till för någon vecka sedan. Det står nu fullt klart att folket inte har varit nöjda med denna skendemokrati. Det är fruktansvärt att Khaddafis regim nu slår tillbaka urskillningslöst och mångfalt värre än i Tunisien och i Egypten, med hundratals civila dödsoffer som resultat.
Saif al-Islam Khaddafi
Jag är också besviken på sonen Saif al-Islam Khaddafi, som i stället för att gå demonstranterna till mötes, tvärtom enligt DN hotat med inbördeskrig. Därmed har han också bränt sina eventuella kort.
Saif har tidigare gjort sig känd som en någorlunda vettig person, relativt liberal och öppen för väst. Han har varit den enda som kunnat säga emot Muammar Khaddafi utan att omedelbart kastas i fängelse. Han är för övrigt utbildad arkitekt och har ritat några moskéer i Libyen. Han hade sitt kontor i samma byggnad som jag arbetade i under ett par år. Han är vidareutbildad till ekonom och var den som 2006 bjöd in den internationellt kände ekonomen Michael Porter att belysa Libyens ekonomiska strukturproblem och hur landets internationella konkurrenskraft skulle kunna förbättras.
Utrikesminister Carl Bildt uttalade sig om Libyen på måndagen. Bildt sade då att "det handlar inte om att stödja den ena eller den andra. Det handlar om att få stabilitet och rimlig utveckling." Det är ett cyniskt och omänskligt uttalande, när den ena sidan massakrerar den andra. Det kan rimligtvis inte vara Sveriges eller EUS:s inställning. De rödgröna har enligt DN med rätta reagerat mot Bildts uttalande. S-kvinnorna anser till exempel att "vad landet nu behöver är omvärldens stöd och hjälp för en fredlig utveckling mot demokrati". Jag kan bara hålla med.
För övrigt har demonstranterna använt den gamla röd-svart-gröna libyska flaggan, den som användes på kung Idris tid mellan 1951 och 1969.
Den nuvarande libyska flaggan är helt grön, islams färg, den enda enfärgade flaggan i världen.
Fram till för någon vecka sedan. Det står nu fullt klart att folket inte har varit nöjda med denna skendemokrati. Det är fruktansvärt att Khaddafis regim nu slår tillbaka urskillningslöst och mångfalt värre än i Tunisien och i Egypten, med hundratals civila dödsoffer som resultat.
Jag är också besviken på sonen Saif al-Islam Khaddafi, som i stället för att gå demonstranterna till mötes, tvärtom enligt DN hotat med inbördeskrig. Därmed har han också bränt sina eventuella kort.
Saif har tidigare gjort sig känd som en någorlunda vettig person, relativt liberal och öppen för väst. Han har varit den enda som kunnat säga emot Muammar Khaddafi utan att omedelbart kastas i fängelse. Han är för övrigt utbildad arkitekt och har ritat några moskéer i Libyen. Han hade sitt kontor i samma byggnad som jag arbetade i under ett par år. Han är vidareutbildad till ekonom och var den som 2006 bjöd in den internationellt kände ekonomen Michael Porter att belysa Libyens ekonomiska strukturproblem och hur landets internationella konkurrenskraft skulle kunna förbättras.
Utrikesminister Carl Bildt uttalade sig om Libyen på måndagen. Bildt sade då att "det handlar inte om att stödja den ena eller den andra. Det handlar om att få stabilitet och rimlig utveckling." Det är ett cyniskt och omänskligt uttalande, när den ena sidan massakrerar den andra. Det kan rimligtvis inte vara Sveriges eller EUS:s inställning. De rödgröna har enligt DN med rätta reagerat mot Bildts uttalande. S-kvinnorna anser till exempel att "vad landet nu behöver är omvärldens stöd och hjälp för en fredlig utveckling mot demokrati". Jag kan bara hålla med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar