Det finns många domedagsprofeter som spekulerar om att allt bara blir värre och värre., trots att det bara blir bättre och bättre. För något år sedan skrev DN-journalisten Anders Bolling boken ”Apokalypsens gosiga mörker”. Där ville han påminna om att världen trots allt inte gått under, trots alla sådana profetior och att det faktisk har blivit bättre på många områden. Tillståndet i världen är på nästan alla områden bättre än vad de flesta tror. En stor del av ansvaret för att vi har denna vrånga världsbild är ju medierna som alltid gör nyheter av hot och katastrofer, men mera sällan av att hoten undanröjs och att utvecklingen går framåt. En annan optimist är professor Hans Rosling, som visat att svenska medicine studenter vet mindre om världen än chimpanser. Professorerna på Karolinska institutet, som delar ut nobelpriset i medicin, ligger i nivå med chimpanserna om kunskap om världen. En allt större del av världens befolkning har lämnat fattigdomen, framförallt i Asien. Sambandet mellan växande inkomster och förbättrad hälsa är övertygande. Om du tvivlar så kan du lyssna på Hans Rosling här.
Hans Rosling
En annan optimist är Stefan Edman, som i sin krönika i GP pekar på att välnärda medelklassländers konsumtion av material och energi tyvärr är större än vad jorden långsiktigt tål. Men han påminner också om att luft och vatten i vårt land faktiskt är betydligt renare idag än för bara trettio, fyrtio år sedan. Att 60-talets kvicksilverdöda örnar och stinkande insjöar blev ett minne blott, tack vare lagar och reningsverk. Att 70-talets ohyggliga hyggen och hormoslyrbesprutning ersattes av ett mera balanserat skogsbruk. Att regnvattnet nu inte alls är lika surt som 90-talets. Och att Östersjötorsken tack vare åtgärder, om än senfärdiga, äntligen växer till sig.
Idag deponeras bara 1,4 procent av hushållsavfallet, medan 98,6 procent återvinns, hälften som material, hälften som energi. 90 procent av alla glasförpackningar och 90 procent av tidningspapperet återvinns. Genom avfallsförbränning, med i princip 100 procent rening av rökgaserna, produceras 25 procent av Sveriges fjärrvärme, samtidigt som även el produceras. Jag brukar själv peka på att sedan 1990 har CO2-utsläppen per capita i Stockholmsregionen minskat med 23 procent. Det är mer än CO2-minskningen per capita i Sverige som helhet, där minskningen var 14 procent. Det finns fortfarande stor potential för förbättringar i framtiden. Stockholmsregionen kan genom sin storlek och täthet bidra till fortsatt effektivisering av energianvändningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar