I går kväll var jag på ett symposium om Höga hus i Norden. Arrangör var Samfundet S:t Erik m fl och det ägde rum i Byggnadsföreningens hus på Norrlandsgatan. Nya ordföranden Monica Andersson höll inte inne om att hon ogillade förslaget om ett högt hus vid gasklockorna vid Värtaverket, eftersom det kommer att synas från Nationalstadsparken, var man än befinner sig, till och med vid Pelousen vid Haga. Det tycker jag är ett inskränkt och stelbent förhållningssätt. Redan idag syns höga hus från olika platser i Nationalstadsparken, t ex gasklockorna, Svea torn, Wenner-gren Center, Kaknästornet och Kista Science Center. Tors torn kommer definitivt att synas från Nationalstadsparken. En sak är säker och det är att vi kommer att få vänja oss vid fler höga hus i Stockholm, frågan är bara var de ska byggas, av vilka skäl och hur de utformas. Det måste man tåla om man lever i en växande storstad, och även att fler hus än idag kommer att synas från Nationalstadsparken.
Victoria tower i Kista, Wingårdhs arkitektkontor.
Ingen av de andra deltagarna deklarerade någon dogmatisk syn på höga hus, utan menade nog att det beror på var, hur och varför. Till att börja med enades man om att det räcker att tala om ”höga hus”, dvs hus högre än ca 40 m och upp till 150 eller 170 m. Det är ingenting som kan jämföras med ”skyskrapor” i t ex Asiens storstäder som ofta är 300-400 meter höga, ibland ännu högre. Sådana hus kommer inte att byggas här.
Torni, Helsingfors
Mest dogmatisk var i så fall f d planchefen i Helsingfors stad, Mikael Sundman, som inledningsvis deklarerade att han skulle svara på frågan ”varför inte”. I Helsingfors finns det inte lika mycket pengar, och efterfrågan på kontorslokaler är svag. Det beror på att företagen har minskat sitt behov av kontorsyta till ett minimum. . Det finns inte heller någon ekonomi i att bygga högre bostadshus än nio våningar. Där byggs inga höga hus i centrum, men några lite halvhöga en bit ut. Den stora ansamlingen kan komma att bli vid Böle station ca 3 km från centrum. Men efterfrågan är så svag att det kan komma ett om 10 år och nästa om flera decennier, enligt Mikael Sundman. Kanske aldrig. Sundman kunde också berätta om ett högt hus i Helsingfors, Torni, som faktiskt inte syns från någon annan plats - lyckligtvis. Men någon har ändå lyckats fotografera huset, se ovan.
Gasklocka, Värtan
Stockholms nya stadsarkitekt Karolina Keyzer, visade bilder på det föreslagna huset vid Värtan och jämförde med den befintliga stora svarta gasklockan av stål, som huset kommer att ersätta.
Nytt höghus som ersätter gasklockan
Jag tycker nog att jämförelsen faller ut till det höga husets fördel. Gasklockan är både hög och bred, dessutom svart och klumpig. Det höga huset är visserligen högre, men smäckert, ljust och med en elegant varierad och skulptural fasad. Det är den världsberömda arkitekten Jacques Herzog som ritar den nya byggnaden. Keyzer redovisade ett nyanserat förhållningssätt. Hon konstaterade att höga hus tar plats inte bara i närområdet och ju mer aparta de är, desto mer plats tar de. På rätt plats och rätt utförda kan de tillföra viktiga värden. Kanske kan hon inte säga annat när hon kommer från Wingårdhs arkitektkontor som ritar flera av de nya höga husen i regionen, till exempel i Kista.
Munchmuseum i Oslo till vänster.
I alla städer pågår en debatt, men på lite olika sätt. I Oslo är det högsta huset idag Radisson SAS Plaza Hotel, byggt 1990, 117 m,m med posthuset på 110 m strax intill. Det finns mest pengar i Oslo och där bygger man också mycket och högt, just nu mest i Björvika invid Oslooperan. Enligt Kjell Jacobsen från Oslo, planeras också två höga hus nära centralstationen, 70 meter och 90 meter höga. Vid den nya Operan ska det nya Munchmuseet (56 meter) ligga.
SAS Royal Hotel av Arne Jacobsen.
Inte heller Köpenhamns nya stadsarkitekt Tina Saaby anser att man kan säga generellt ja eller nej till höga hus. Köpenhamn har redan en arkitekturpolicy som Stockholm ska ta fram. Köpenhamns policy är att höga hus ska se olika ut. Det viktiga är att fråga sig vad de får för inverkan på platsen, särskilt nämnde hon hur de inverkar på ”stadslivet i ögonhöjd”, vilket jag tycker är en ofta förbisedd aspekt, som ofta är svår att hantera. Jag minns till exempel att jag upplevde miljön på fotgängarnivå förfärlig kring World Trade Center i New York, ödslig och blåsig, som det ofta blir kring höga hus. Empire State Building, som är inordnad i kvarterstrukturen på mellersta Manhattan, fogar däremot in sig helt och hållet i miljön på platsen, och den låga husdelen i kvarteret parerar vindeffekterna på ett utmärkt sätt. Två stora utbyggnadsområden i Köpenhamn där höga hus planeras är Carlsberg Byen och Nordhavn. Mest känt av Köpenhamns höga hus är sedan länge SAS Royal Hotel, byggt 1960, 21 våningar och bara 85,5 m högt men ritat av Arne Jacobsen.
Londons skyline av Giovanni Antonio Canaletto, 1697–1768, oljemålning
Sarah Jackson från Cabe i London berättade om hur man där utvärderar förslag om höga hus, och varför man ibland säger ja eller nej till dem. Cabe, Commission for Architecture and the Built Environment tillsattes för ungefär tio år sedan på förslag från Richard Rogers Urban Task Force, men ska nu läggas ned inom kort. Sarah Jackson talade mycket om hur man upplever husen i ögonhöjd. Enligt Jackson måste man ställa högre krav på höga hus än på hus i allmänhet eftersom de alltid märks. ”Second best” duger inte för höga hus, och jag är beredd att hålla med, och kommer osökt att tänka på Stockholm Waterfront och Tors torn i Stockholm.
London skyline idag
Avslutningsvis kom frågan upp varför man bygger höga hus. De är oftast dyrare än lägre hus, de är sällan funktionella på grund av interna kommunikationsproblem och det blir sällan tätare jämfört med normala stadskvarter. Några av förklaringarna är nog att det handlar om ett symboliskt värde. Det är ju till exempel klart att hissföretaget Kone vill bygga ett högt hus i Helsingfors. Ett högt hus markerar att ett företag eller en organisation ärrik och mäktig. Ofta är det kanske mer en fråga om exploateringsekonomi, att få ut så mycket våningsyta på tomten som möjligt. Det blir ju tätare just på den enskilda fastigheten, även om det inte blir tätare i området eller stadsdelen som helhet.
Ingen av de andra deltagarna deklarerade någon dogmatisk syn på höga hus, utan menade nog att det beror på var, hur och varför. Till att börja med enades man om att det räcker att tala om ”höga hus”, dvs hus högre än ca 40 m och upp till 150 eller 170 m. Det är ingenting som kan jämföras med ”skyskrapor” i t ex Asiens storstäder som ofta är 300-400 meter höga, ibland ännu högre. Sådana hus kommer inte att byggas här.
Mest dogmatisk var i så fall f d planchefen i Helsingfors stad, Mikael Sundman, som inledningsvis deklarerade att han skulle svara på frågan ”varför inte”. I Helsingfors finns det inte lika mycket pengar, och efterfrågan på kontorslokaler är svag. Det beror på att företagen har minskat sitt behov av kontorsyta till ett minimum. . Det finns inte heller någon ekonomi i att bygga högre bostadshus än nio våningar. Där byggs inga höga hus i centrum, men några lite halvhöga en bit ut. Den stora ansamlingen kan komma att bli vid Böle station ca 3 km från centrum. Men efterfrågan är så svag att det kan komma ett om 10 år och nästa om flera decennier, enligt Mikael Sundman. Kanske aldrig. Sundman kunde också berätta om ett högt hus i Helsingfors, Torni, som faktiskt inte syns från någon annan plats - lyckligtvis. Men någon har ändå lyckats fotografera huset, se ovan.
Stockholms nya stadsarkitekt Karolina Keyzer, visade bilder på det föreslagna huset vid Värtan och jämförde med den befintliga stora svarta gasklockan av stål, som huset kommer att ersätta.
Jag tycker nog att jämförelsen faller ut till det höga husets fördel. Gasklockan är både hög och bred, dessutom svart och klumpig. Det höga huset är visserligen högre, men smäckert, ljust och med en elegant varierad och skulptural fasad. Det är den världsberömda arkitekten Jacques Herzog som ritar den nya byggnaden. Keyzer redovisade ett nyanserat förhållningssätt. Hon konstaterade att höga hus tar plats inte bara i närområdet och ju mer aparta de är, desto mer plats tar de. På rätt plats och rätt utförda kan de tillföra viktiga värden. Kanske kan hon inte säga annat när hon kommer från Wingårdhs arkitektkontor som ritar flera av de nya höga husen i regionen, till exempel i Kista.
I alla städer pågår en debatt, men på lite olika sätt. I Oslo är det högsta huset idag Radisson SAS Plaza Hotel, byggt 1990, 117 m,m med posthuset på 110 m strax intill. Det finns mest pengar i Oslo och där bygger man också mycket och högt, just nu mest i Björvika invid Oslooperan. Enligt Kjell Jacobsen från Oslo, planeras också två höga hus nära centralstationen, 70 meter och 90 meter höga. Vid den nya Operan ska det nya Munchmuseet (56 meter) ligga.
Inte heller Köpenhamns nya stadsarkitekt Tina Saaby anser att man kan säga generellt ja eller nej till höga hus. Köpenhamn har redan en arkitekturpolicy som Stockholm ska ta fram. Köpenhamns policy är att höga hus ska se olika ut. Det viktiga är att fråga sig vad de får för inverkan på platsen, särskilt nämnde hon hur de inverkar på ”stadslivet i ögonhöjd”, vilket jag tycker är en ofta förbisedd aspekt, som ofta är svår att hantera. Jag minns till exempel att jag upplevde miljön på fotgängarnivå förfärlig kring World Trade Center i New York, ödslig och blåsig, som det ofta blir kring höga hus. Empire State Building, som är inordnad i kvarterstrukturen på mellersta Manhattan, fogar däremot in sig helt och hållet i miljön på platsen, och den låga husdelen i kvarteret parerar vindeffekterna på ett utmärkt sätt. Två stora utbyggnadsområden i Köpenhamn där höga hus planeras är Carlsberg Byen och Nordhavn. Mest känt av Köpenhamns höga hus är sedan länge SAS Royal Hotel, byggt 1960, 21 våningar och bara 85,5 m högt men ritat av Arne Jacobsen.
Sarah Jackson från Cabe i London berättade om hur man där utvärderar förslag om höga hus, och varför man ibland säger ja eller nej till dem. Cabe, Commission for Architecture and the Built Environment tillsattes för ungefär tio år sedan på förslag från Richard Rogers Urban Task Force, men ska nu läggas ned inom kort. Sarah Jackson talade mycket om hur man upplever husen i ögonhöjd. Enligt Jackson måste man ställa högre krav på höga hus än på hus i allmänhet eftersom de alltid märks. ”Second best” duger inte för höga hus, och jag är beredd att hålla med, och kommer osökt att tänka på Stockholm Waterfront och Tors torn i Stockholm.
Avslutningsvis kom frågan upp varför man bygger höga hus. De är oftast dyrare än lägre hus, de är sällan funktionella på grund av interna kommunikationsproblem och det blir sällan tätare jämfört med normala stadskvarter. Några av förklaringarna är nog att det handlar om ett symboliskt värde. Det är ju till exempel klart att hissföretaget Kone vill bygga ett högt hus i Helsingfors. Ett högt hus markerar att ett företag eller en organisation ärrik och mäktig. Ofta är det kanske mer en fråga om exploateringsekonomi, att få ut så mycket våningsyta på tomten som möjligt. Det blir ju tätare just på den enskilda fastigheten, även om det inte blir tätare i området eller stadsdelen som helhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar