I dagens SvD skriver Maria Rankka från Handelskammaren och Barbro Engman från Hyresgästföreningen på Brännpunkt och vill ”rädda hyresrätten i Stockholm”. De hakar på den debatt som inleddes genom Reinfeldts intervju i DN häromdagen, när han dömde ut hyresrätten. De är överens om att ”en väl fungerande bostadsmarknad kräver en blandning av olika boende- och upplåtelseformer. Det är av stor betydelse för arbetsmarknadens funktion att det går att få tag på en hyresrätt med relativt kort varsel.” Hyresrätten som upplåtelseform är missgynnad i relation till bostadsrätt och villa. Det gäller både i nyproduktion och i förvaltningsskedet vilket gör att det blir svårare att få ekonomi i hyreshusprojekt. En nybyggd hyresrätt kostar i genomsnitt 2 000 kronor mer per månad än en nybyggd villa eller bostadsrätt. Det förklaras bland annat av att det ägda boendet gynnas genom skatter och avdrag. För att öka nyproduktionen av hyresrätter vill Handelskammaren och Hyresgästförening slopa fastighetsavgiften på hyresrätter.
Maria Rankka, vd för Handelskammare, f d chef för Timbro
I övrigt tar man upp ett antal nygamla frågor av mer eller mindre marginell betydelse för bostadsbyggandet Behovet av att förenkla och förkorta planprocesserna för infrastruktur och bostadsbyggande har diskuterats i åratal, men ganska lite har hänt. Man pekar också på att Stockholmskommunerna måste ta ett gemensamt ansvar för en hållbar boendeutveckling i regionen. Samtidigt presenterar DN ett heluppslag över planerade bostäder i regionen. Det framgår att det fattas närmare 13 000 lägenheter de kommande nio åren. Jag själv citeras för övrigt i artikeln. Vad som inte framgår av DN är att utöver planerade nybyggen kommer med stor sannolikhet antalet bostäder även att öka på grund av att omkring 13 000 fritidshus förvandlas till permanentbostäder under perioden. Dessutom tillkommer bostäder på grund av ombyggnad, dvs att lokaler byggs om till bostäder (vindar, kontor etc). Så det ”fattas” egentligen inga planerade bostäder. Detta nämnde jag också för DN-reportern, men var kanske för komplicerat för att redovisas för DN:s läsare.
Barbro Engman, ordförande i Hyresgästföreningen, f d socialdemokrat
Problemet är i stället att en viss del av de planerade bostäderna inte kommer att förverkligas, i varje fall inte under de kommande nio åren, kanske senare. Detta framgår också i DN-artikeln. Orsakerna till detta kan skifta, och några berörs av Maria Rankka och Barbro Engman i SvD. Ofta handlar det om planeringsprocessen och överklaganden, som gör att det drar ut på tiden. Det kan också vara att kostnaderna för planerade hyresbostäder blir för höga. Sänker man kostnaderna till exempel genom att sänka fastighetsskatten för hyreshus ökar det givetvis möjligheterna att bygga. Annars är lösningen ofta att i stället bygga bostadsrätter. Ett vanligare skäl är nog att byggherren tvekar att sätta igång ett bygge innan tillräckligt många bostäder är sålda. Även om efterfrågan på bostäder är hög i regionen gäller det inte i lika hög grad alla kommuner och alla lägen. Tendensen har varit att det under de senaste 20 åren har byggts för lite. För 20 år sedan slopades nämligen subventionerna till bostadssektorn och hela risken flyttades över på banker och byggherrar. Samhällets påverkan kan framförallt ske genom de kommunägda bostadsföretagen, där politikerna kan ålägga dem att bygga hyresrätter, även när detta kan innebära ett visst risktagande.
Sten Nordin
I dagens DN uttalar sig Stockholms finansborgarråd Sten Nordin (M) och oppositionsledaren Carin Jämtin (S) om bostadsbyggandet. Båda pratar om kommunalt samarbete. Nordin anser bland annat att man inte har varit tillräckligt duktiga på att ”prata med varandra”, vilket kan ha lett till att möjligheterna att bygga bostäder inte utnyttjats fullt ut.
Carin Jämtin
Jämtin vill ”se bostadsmarknaden som en helhet, över kommungränserna”. Socialdemokraterna vill till skillnad mot Moderaterna ha mer ”regional styrning” för att kunna planera bostadsbyggen. Det finns ju redan en regional samordning, genom den regionala utvecklingsplanen RUFS 2010. Frågan är på vilket sätt denna ”regionala styrning” ska kunna påverka planeringsprocesserna, byggherrarna och finansiärerna. Där behöver nog socialdemokraterna bli mer konkreta för att man ska förstå hur de egentligen tänker. För det kan väl inte bara handla om att man vill att de bostäder som krävs ska byggas i någon annan kommun än Stockholm?
I övrigt tar man upp ett antal nygamla frågor av mer eller mindre marginell betydelse för bostadsbyggandet Behovet av att förenkla och förkorta planprocesserna för infrastruktur och bostadsbyggande har diskuterats i åratal, men ganska lite har hänt. Man pekar också på att Stockholmskommunerna måste ta ett gemensamt ansvar för en hållbar boendeutveckling i regionen. Samtidigt presenterar DN ett heluppslag över planerade bostäder i regionen. Det framgår att det fattas närmare 13 000 lägenheter de kommande nio åren. Jag själv citeras för övrigt i artikeln. Vad som inte framgår av DN är att utöver planerade nybyggen kommer med stor sannolikhet antalet bostäder även att öka på grund av att omkring 13 000 fritidshus förvandlas till permanentbostäder under perioden. Dessutom tillkommer bostäder på grund av ombyggnad, dvs att lokaler byggs om till bostäder (vindar, kontor etc). Så det ”fattas” egentligen inga planerade bostäder. Detta nämnde jag också för DN-reportern, men var kanske för komplicerat för att redovisas för DN:s läsare.
Problemet är i stället att en viss del av de planerade bostäderna inte kommer att förverkligas, i varje fall inte under de kommande nio åren, kanske senare. Detta framgår också i DN-artikeln. Orsakerna till detta kan skifta, och några berörs av Maria Rankka och Barbro Engman i SvD. Ofta handlar det om planeringsprocessen och överklaganden, som gör att det drar ut på tiden. Det kan också vara att kostnaderna för planerade hyresbostäder blir för höga. Sänker man kostnaderna till exempel genom att sänka fastighetsskatten för hyreshus ökar det givetvis möjligheterna att bygga. Annars är lösningen ofta att i stället bygga bostadsrätter. Ett vanligare skäl är nog att byggherren tvekar att sätta igång ett bygge innan tillräckligt många bostäder är sålda. Även om efterfrågan på bostäder är hög i regionen gäller det inte i lika hög grad alla kommuner och alla lägen. Tendensen har varit att det under de senaste 20 åren har byggts för lite. För 20 år sedan slopades nämligen subventionerna till bostadssektorn och hela risken flyttades över på banker och byggherrar. Samhällets påverkan kan framförallt ske genom de kommunägda bostadsföretagen, där politikerna kan ålägga dem att bygga hyresrätter, även när detta kan innebära ett visst risktagande.
I dagens DN uttalar sig Stockholms finansborgarråd Sten Nordin (M) och oppositionsledaren Carin Jämtin (S) om bostadsbyggandet. Båda pratar om kommunalt samarbete. Nordin anser bland annat att man inte har varit tillräckligt duktiga på att ”prata med varandra”, vilket kan ha lett till att möjligheterna att bygga bostäder inte utnyttjats fullt ut.
Jämtin vill ”se bostadsmarknaden som en helhet, över kommungränserna”. Socialdemokraterna vill till skillnad mot Moderaterna ha mer ”regional styrning” för att kunna planera bostadsbyggen. Det finns ju redan en regional samordning, genom den regionala utvecklingsplanen RUFS 2010. Frågan är på vilket sätt denna ”regionala styrning” ska kunna påverka planeringsprocesserna, byggherrarna och finansiärerna. Där behöver nog socialdemokraterna bli mer konkreta för att man ska förstå hur de egentligen tänker. För det kan väl inte bara handla om att man vill att de bostäder som krävs ska byggas i någon annan kommun än Stockholm?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar