Domen mot Simon Lundström, en serieöversättare från Uppland som fälldes för barnpornografibrott har nu formellt överklagats till Högsta domstolen (HD). Både Uppsala tingsrätt och Svea hovrätt har slagit fast att de japanska mangateckningar som Lundström hade i sin dator ska betraktas som barnpornografi. Hans försvarare, advokat Leif Silbersky, förklarade redan när domen föll den 28 januari att den skulle komma att överklagas. Enligt försvaret, som stöder sig på juridisk expertis, föreställer teckningarna inte riktiga människor och är därför inte brottsliga att inneha. Men hovrätten konstaterar att lagen om barnpornografibrott avser alla former av skildringar i bild. Även pornografiska teckningar av barn omfattas eftersom de anses kränkande för barn över huvud taget. I juli 2010 skärptes lagen till att även göra det straffbart att betrakta en sådan bild. Med barn menas en person under 18 år.
Dömd för brott mot barnpornografilagen.
Tingsrätten slog i sin dom fast att teckningarna som mannen åtalats för föreställde barn och var av pornografisk natur samt att de hade hämtats på internet och därför omfattas av förbudet mot innehav av barnporr. En ståndpunkt som hovrätten alltså delade. Mangateckningar har sitt ursprung i träsnitt från slutet av 1700-talet. Formen med gulliga figurer med stora ögon och oproportionerliga kroppar växte fram under 1950-talet. Men vad föreställer egentligen de nu aktuella bilderna? En del har ”har kattliknande öron och svansar medan vissa saknar näsa eller mun” (ur domen). Har barn svansar? En viktig del av åklagarsidans argument har handlat om att åldersbestämma de tecknade figurernas ålder. Vad säger du själv om åldern på karaktärerna i teckningen nedan?
Med tvekan tillåten?
Det är en teckning som tingsrätten ansåg vara barnpornografi, men som hovrätten undantog. Den tycks föreställa två figurer som äter en banan. Det är alltså ett gränsfall till brott att betrakta denna bild. Vem vet? Det är kanske barnporr enligt HD? I så fall ska jag radera den från bloggen, liksom Aftonbladet som först publicerade den. ”Beträffande de resterande 39 bilderna gör hovrätten bedömningen att de ohöljt och utmanande skildrar barn på ett sätt som leder till slutsatsen att de haft som väsentligt ändamål att påverka betraktaren sexuellt. De är därför ur ett straffrättsligt perspektiv att bedöma som pornografiska bilder av barn.” Det som skilde "barnporren" från andra teckningar var att figurerna hade små bröst. I övrigt såg de likadana ut, med enorma ögon och fluffigt hår, den barnsliga stil som är typisk för all manga. Det är omöjligt att slå fast vid vilken bröststorlek som avklädda seriefigurer ska betraktas som barnpornografiska. Inga journalister kan nämligen granska bevisen. Rättegången hölls bakom lyckta dörrar. Förundersökningen är sekretessbelagd och offentlighetsprincipen har satts ur spel. Det är därför omöjligt att avgöra var gränsen går mellan vad som är förbjudet och vad som är tillåtet.
Kalle Ankas tre brorsöner Knatte, Fnatte och Tjatte är definitivt barn och går omkring nakna på underkroppen, som en del mangafigurer. De pratar som människor och föreställer väl egentligen människor. Men vad har egentligen farbrodern Kalle för avsikter? Kom ihåg att det är bara bilderna det handlar om.
Titta inte på denna bild. Den skildrar ett övergrepp på ett barn.
Det handlar alltså om teckningar, inte om barn. De har ingen ålder i annan mening än när upphovsmannen eller kvinnan skapade den. Det är påhitt, fantasier, streck och färg på ett papper, eller möjligen ettor och nollor på en hårddisk. Inget barn har kommit till skada genom att de framställts. Vad de föreställer borde inte vara domstolens sak att fastställa utan en sak mellan upphovsmannen och betraktaren.
Vladimir Nabukov som staty i Montreux, en potentiell sexualbrottsling?
I förarbetet till lagen anges att det saknar betydelse om något verkligt barn stått modell för teckningarna, samt om det är en verklig eller uppdiktad händelse som avbildas. Förbudet handlar alltså om tankeförbud, inte om förbud mot verkliga gärningar. I logikens namn borde även motsvarande skildringar i litteratur och film förbjudas, till exempel romanen Lolita av Vladimir Nabokov som publicerades 1955. Den beskriver en relation mellan en medelålders man och en 12-årig flicka, dvs ett sexualbrott, och har filmatiserats två gånger, av Stanley Kubrick 1962 samt av Adrian Lyne 1997. Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén har sagt det i klartext: "Barnporrlagen är censur". Enligt Lindblom Hulthén kan de luddiga definitionerna i lagen också komma att drabba klassisk konst: ”Det här kan drabba alla möjliga kulturuttryck. Prerafaeliternas konstuttryck skulle i högre utsträckning än manga kunna betraktas som barnpornografi.” När ska polisen börja granska konstsamlingarna på våra muséer? När drottning Silvia, vill ha förbudet, fick en fråga om hur den nya lagen påverkade integriteten svarade hon: ”Det gäller barnens lidande. Jag tycker att barnen går före.” Men det finns inga barn som lider på grund av teckningarna. ”Det är fel att exponera barn i ett pornografiskt sammanhang, oavsett om de är tecknade eller levande,” har Olof Risberg, psykolog på Rädda Barnen, sagt till till Rapport och slog fast: ”Bilderna är onödiga.” Men vi kan inte förbjuda allt som någon anser vara onödigt. Straffrättsprofessorn Madeleine Leijonhufvud anser med en utförlig motivering i DN att barnpornografilagen endast bör omfatta övergrepp på barn som finns i verkligheten. Det gör också Karin Olsson på Expressen. Polis och domstolar borde ägna sig åt att jaga verkliga sexualbrottslingar och åt att skydda verkliga brottsoffer, inte påhittade.
Uppdatering
Lundström överklagade till Högsta domstolen, som beslutade att meddela prövningstillstånd den 7 november 2011. Nu väntar vi på att ärendet ska komma upp där.
Uppdatering 2
HD frikände i juni 2012 den åtalade. Domstolen konstaterar att teckningarna är pornografiska och att de föreställer barn. Men det handlar om fantasifigurer som inte kan misstas för verkliga barn. "En kriminalisering av innehav av teckningarna skulle därför gå utöver vad som är nödvändigt", skriver HD. Det var ju ett vettigt beslut.
Tingsrätten slog i sin dom fast att teckningarna som mannen åtalats för föreställde barn och var av pornografisk natur samt att de hade hämtats på internet och därför omfattas av förbudet mot innehav av barnporr. En ståndpunkt som hovrätten alltså delade. Mangateckningar har sitt ursprung i träsnitt från slutet av 1700-talet. Formen med gulliga figurer med stora ögon och oproportionerliga kroppar växte fram under 1950-talet. Men vad föreställer egentligen de nu aktuella bilderna? En del har ”har kattliknande öron och svansar medan vissa saknar näsa eller mun” (ur domen). Har barn svansar? En viktig del av åklagarsidans argument har handlat om att åldersbestämma de tecknade figurernas ålder. Vad säger du själv om åldern på karaktärerna i teckningen nedan?
Det är en teckning som tingsrätten ansåg vara barnpornografi, men som hovrätten undantog. Den tycks föreställa två figurer som äter en banan. Det är alltså ett gränsfall till brott att betrakta denna bild. Vem vet? Det är kanske barnporr enligt HD? I så fall ska jag radera den från bloggen, liksom Aftonbladet som först publicerade den. ”Beträffande de resterande 39 bilderna gör hovrätten bedömningen att de ohöljt och utmanande skildrar barn på ett sätt som leder till slutsatsen att de haft som väsentligt ändamål att påverka betraktaren sexuellt. De är därför ur ett straffrättsligt perspektiv att bedöma som pornografiska bilder av barn.” Det som skilde "barnporren" från andra teckningar var att figurerna hade små bröst. I övrigt såg de likadana ut, med enorma ögon och fluffigt hår, den barnsliga stil som är typisk för all manga. Det är omöjligt att slå fast vid vilken bröststorlek som avklädda seriefigurer ska betraktas som barnpornografiska. Inga journalister kan nämligen granska bevisen. Rättegången hölls bakom lyckta dörrar. Förundersökningen är sekretessbelagd och offentlighetsprincipen har satts ur spel. Det är därför omöjligt att avgöra var gränsen går mellan vad som är förbjudet och vad som är tillåtet.
Det handlar alltså om teckningar, inte om barn. De har ingen ålder i annan mening än när upphovsmannen eller kvinnan skapade den. Det är påhitt, fantasier, streck och färg på ett papper, eller möjligen ettor och nollor på en hårddisk. Inget barn har kommit till skada genom att de framställts. Vad de föreställer borde inte vara domstolens sak att fastställa utan en sak mellan upphovsmannen och betraktaren.
I förarbetet till lagen anges att det saknar betydelse om något verkligt barn stått modell för teckningarna, samt om det är en verklig eller uppdiktad händelse som avbildas. Förbudet handlar alltså om tankeförbud, inte om förbud mot verkliga gärningar. I logikens namn borde även motsvarande skildringar i litteratur och film förbjudas, till exempel romanen Lolita av Vladimir Nabokov som publicerades 1955. Den beskriver en relation mellan en medelålders man och en 12-årig flicka, dvs ett sexualbrott, och har filmatiserats två gånger, av Stanley Kubrick 1962 samt av Adrian Lyne 1997. Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén har sagt det i klartext: "Barnporrlagen är censur". Enligt Lindblom Hulthén kan de luddiga definitionerna i lagen också komma att drabba klassisk konst: ”Det här kan drabba alla möjliga kulturuttryck. Prerafaeliternas konstuttryck skulle i högre utsträckning än manga kunna betraktas som barnpornografi.” När ska polisen börja granska konstsamlingarna på våra muséer? När drottning Silvia, vill ha förbudet, fick en fråga om hur den nya lagen påverkade integriteten svarade hon: ”Det gäller barnens lidande. Jag tycker att barnen går före.” Men det finns inga barn som lider på grund av teckningarna. ”Det är fel att exponera barn i ett pornografiskt sammanhang, oavsett om de är tecknade eller levande,” har Olof Risberg, psykolog på Rädda Barnen, sagt till till Rapport och slog fast: ”Bilderna är onödiga.” Men vi kan inte förbjuda allt som någon anser vara onödigt. Straffrättsprofessorn Madeleine Leijonhufvud anser med en utförlig motivering i DN att barnpornografilagen endast bör omfatta övergrepp på barn som finns i verkligheten. Det gör också Karin Olsson på Expressen. Polis och domstolar borde ägna sig åt att jaga verkliga sexualbrottslingar och åt att skydda verkliga brottsoffer, inte påhittade.
Uppdatering
Lundström överklagade till Högsta domstolen, som beslutade att meddela prövningstillstånd den 7 november 2011. Nu väntar vi på att ärendet ska komma upp där.
Uppdatering 2
HD frikände i juni 2012 den åtalade. Domstolen konstaterar att teckningarna är pornografiska och att de föreställer barn. Men det handlar om fantasifigurer som inte kan misstas för verkliga barn. "En kriminalisering av innehav av teckningarna skulle därför gå utöver vad som är nödvändigt", skriver HD. Det var ju ett vettigt beslut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar