En tågresa i vintersverige

Idag skulle jag på ett tjänsteärende till Örebro. Skylten på plattformen sa Örebro via Västerås. På regionaltåget som stod vid plattformen skyltades med Gävle. När avgångstiden närmar sig stiger jag på tåget med tvekan. Jag verkar ha kommit på rätt tåg. Tror jag.
I högtalaren meddelas att tåget tyvärr skulle ha varit längre, men av okänd anledning saknas en del av det tilltänkta tåget. Det anges att orsaken eventuellt kan vara vagnsbrist. Tyvärr får en del av passagerarna därför sitta i trapporna på det dubbeldäckade tåget. På toaletten saknas vatten, och det går knappt att spola.

Efter en stund meddelas i högtalarna att tåget, som visserligen var avsett att gå till Örebro, inte kommer att gå längre än till Västerås. Där kommer en ersättningsbuss att erbjudas resenärer till Arboga, Köping och Örebro. Bussen ska finnas vid plattform 1 a. I Västerås travar några tiotal passagerare iväg till plattform 1a. Där står dock ingen buss. Vi står i vintersolen och väntar, men bussen dyker inte upp. En medpassagerare suckar och säger att detta är fjärde gången denna vecka. Jag ser nu att Gudrun Schyman också finns bland de väntande. Hon ringer upprepade gånger i sin mobil.

En annan resenär är på väg till en kurs, som nu håller på att rinna ut i sanden. Ingen buss dyker upp. Efter ytterligare en stund utropas i högtalaren att passagerarna uppmanas att vänta i väntsalen, eftersom ingen buss finns inne. Vi går tillbaks till väntsalen. Där finns nu en funktionär, som dock inte vet något om när bussen ska dyka upp. Kanske det är bättre att invänta nästa tåg till Örebro. Om det nu går. Gudrun Schyman tar en taxi i stället. Jag översätter för en engelsktalande kvinna, som inte förstår vad som sker. Plötsligt meddelas att bussen inväntas om 10-15 minuter. Det verkar vara hugget som stucket att ta ersättningsbussen eller invänta nästa tåg. Vi tar bussen när den dyker upp. Nästa tåg verkar vara ett osäkert kort. Vi kommer fram till Örebro ungefär en timme för sent.

Vi kom fram till ett Örebro i vinterskrud.

Vid hemresan mot Stockholm går tåget på utsatt tid. Men är vi verkligen på väg åt rätt håll? ”Nästa Vårgårda” utropas i högtalaren, när vi borde närma oss Västerås. Beskedet om Vårgårda bekräftas dock på displayen i kupén. Jag känner igen mig i Västerås när vi stannar, så tåget tycks gå åt rätt håll. Men högtalarrösten framhärdar: ”Nästa Herrljunga” är nästa besked. Tåget tycks vara programmerat för Västergötland. ”Nästa Skövde” insisterar den envisa högtalarrösten, när vi börjar vi närma oss Sundbyberg. Vi ser ut att nå Stockholms central i tid säger jag lättat till min medresenär. Men det skulle jag inte ha sagt. Just när vi passerat Karlbergs station meddelas i högtalaren att det tyvärr är trångt på Centralen, och det är flera tåg före oss på spåret. Så vi får vänta in vår tur. Så det här tåget kom inte heller fram i tid.

Uppdatering fredag den 18 februari
Gudrun Schyman skulle tydligen föreläsa i Örebro. Om detta, den försenade tågresan, taxiresan och hennes ersättningsanspråk twittrade hon, vilket uppmärksammats av Expressen och Nerikes Allehanda, så Schymans problem var utlagt på Expressen redan före klockan 11 i går förmiddag. Schymans problem i världens centrum. Lite försenad kunde Gudrun Schyman ändå hålla sin föreläsning. Om hon får ersättning av SJ för taxin är ännu oklart. Men jag undrar lite smått varför Schyman åkte alldeles ensam i sin taxi till Örebro och lämnade alla andra vanliga människor att vänta på den osäkra ersättningsbussen? Några till hade kunnat rymmas i hennes taxi, eller hur Gudrun?