Det blir trots allt bättre

Det finns många domedagsprofeter som spekulerar om att allt bara blir värre och värre., trots att det bara blir bättre och bättre. För något år sedan skrev DN-journalisten Anders Bolling boken ”Apokalypsens gosiga mörker”. Där ville han påminna om att världen trots allt inte gått under, trots alla sådana profetior och att det faktisk har blivit bättre på många områden. Tillståndet i världen är på nästan alla områden bättre än vad de flesta tror. En stor del av ansvaret för att vi har denna vrånga världsbild är ju medierna som alltid gör nyheter av hot och katastrofer, men mera sällan av att hoten undanröjs och att utvecklingen går framåt. En annan optimist är professor Hans Rosling, som visat att svenska medicine studenter vet mindre om världen än chimpanser. Professorerna på Karolinska institutet, som delar ut nobelpriset i medicin, ligger i nivå med chimpanserna om kunskap om världen. En allt större del av världens befolkning har lämnat fattigdomen, framförallt i Asien. Sambandet mellan växande inkomster och förbättrad hälsa är övertygande. Om du tvivlar så kan du lyssna på Hans Rosling här.

Hans Rosling

En annan optimist är Stefan Edman, som i sin krönika i GP pekar på att välnärda medelklassländers konsumtion av material och energi tyvärr är större än vad jorden långsiktigt tål. Men han påminner också om att luft och vatten i vårt land faktiskt är betydligt renare idag än för bara trettio, fyrtio år sedan. Att 60-talets kvicksilverdöda örnar och stinkande insjöar blev ett minne blott, tack vare lagar och reningsverk. Att 70-talets ohyggliga hyggen och hormoslyrbesprutning ersattes av ett mera balanserat skogsbruk. Att regnvattnet nu inte alls är lika surt som 90-talets. Och att Östersjötorsken tack vare åtgärder, om än senfärdiga, äntligen växer till sig.

Stefan Edman

Idag deponeras bara 1,4 procent av hushållsavfallet, medan 98,6 procent återvinns, hälften som material, hälften som energi. 90 procent av alla glasförpackningar och 90 procent av tidningspapperet återvinns. Genom avfallsförbränning, med i princip 100 procent rening av rökgaserna, produceras 25 procent av Sveriges fjärrvärme, samtidigt som även el produceras. Jag brukar själv peka på att sedan 1990 har CO2-utsläppen per capita i Stockholmsregionen minskat med 23 procent. Det är mer än CO2-minskningen per capita i Sverige som helhet, där minskningen var 14 procent. Det finns fortfarande stor potential för förbättringar i framtiden. Stockholmsregionen kan genom sin storlek och täthet bidra till fortsatt effektivisering av energianvändningen.

Är Slussen en plats i staden?

I dagens SvD visas en bild ur ett arbetsmaterial om den nya Slussen, som visar att arkitekterna på Stadsbyggnadskontoret nu plockar bort byggnad efter byggnad. (Tyvärr ej på SvD.se). Kvar blir ett mycket stort obebyggt triangelformat område som sträcker sig från Götgatan vid Södermalmstorg till förlängningen av Peter Myndes backe vid Stadsgården. Stadsmuseet ligger i den räta vinkeln på triangeln. Det är en sträcka på drygt 300 meter längs den norra hypotenusan. Avståndet från tunnelbaneentrén till Räntmästarhuset i Gamla stan är likaledes omkring 300 meter.

Scannad bild ur SvD.
Det obebyggda Slussentorgets yta kan jämföras med Röda torget i Moskva eller Petersplatsen i Rom i storlek. Skillnaden är att dessa platser omges av byggnader, monumentala byggnader dessutom, som Peterskyrkan. Petersplatsen har fått en arkitektonisk gestaltning som starkt framhäver rummet, trots dess storlek, Roms största torg. Den ovala platsen är svagt skålformad och bildar ett naturligt samlingsrum, omgivet av en kolonnad likt omfamnande armar, se nedanstående Google Earthbild.

Petersplatsen i Rom
”Ur konstnärlig synpunkt är en obebyggd yta icke någon plats i staden.” Citatet är från Camillo Sitte, den moderna stadsbyggnadskonstens fader om man så vill, ur boken Stadsbyggnad som kom ut 1889 i sin första upplaga. Det är 120 år sedan. En som inspirerades av Sitte var P O Hallman, upphovsmannen till planerna för Lärkstaden, Röda Berget och Blecktornsområdet, uppskattade delar av Stockholm. Vad har vi lärt oss sedan dess om stadsbyggande och rumsbildning, och om platser i staden? På stadsbyggnadskontoret uppenbarligen inte så mycket.
Camillo Sitte ansåg att platser och byggnaders storlek och form hänger ihop. De byggnader som omger Slussenplatsen är delvis från 1600-talet. För att göra en plats av Slussentorget skulle det krävas orimligt stora byggnader. I det redovisade förslaget saknas helt byggnader som skulle kunna göra Slussen till en plats i staden.

Gustav Adolfs Torg

Hur stora är attraktiva platser i Stockholm? Sergels torg – både plattan och fontänen och angränsande gator är ca 16 000 kvm. Slussentorget blir nästan dubbelt så stort. Mindre torg, som Hötorget, Gustav Adolfs torg och Medborgarplatsen, är 6-8 000 kvadratmeter. Ungefär lika stort är det världsberömda halvrunda och skålformade torget i Siena. Slussentorget blir tre eller fyra gånger större, och det avgränsas inte åt norr, tvärtom är det flera hundra meter till närmaste byggnad i Gamla stan.

Torget i Siena.
Det finns en stor risk att Slussen bara kommer att bli en ödslig och blåsig hårdgjord yta, som man passerar så snabbt som möjligt, till och med mindre spännande än dagens nedslitna Slusskarusell. Jag hoppas att stadsbyggnadskontoret jobbar vidare och kommer fram med något bättre i maj.

Ännu ett dåligt förslag för Slussen

På torsdagen presenterades ett nytt förslag till ombyggnad av Slussen på Konstakademien. Det var akademiledamoten arkitekt Mats Edblom, tidigare professor vid KTH i Stockholm och LTH i Lund. Förslaget är att betrakta som akademiens inlägg i debatten om Slussen. Det nämns kortfattat i DN.
Ytligt sett ger förslaget ett elegant intryck och har onekligen vissa fördelar. Sett i fågelperspektiv är det lätt att få ett positivt intryck. Men ju mer man studerar förslaget i detalj framträder allt fler svagheter eller till och med nackdelar. Slutintrycket är att förslagets rätta plats nog är papperskorgen.
Mats Edblom tillhör den grupp på nio arkitekter och andra personer från kultureliten som kritiserade stadens förslag till Slussen i SvD i mars förra året, som ”ett av de sämsta som presenterats under tjugo år av tävlingar och parallella uppdrag om en ny utformning av Slussen”. Jag betecknade då den kritiken som substanslös och klagade på att ingenting sades om hur man borde göra i stället. Nu kommer alltså svaret.
Man talade i den artikeln om "övergrepp på vår stad som kommande generationer aldrig lär förlåta". Det framgick att man var negativ till planskild trafikseparering, att broarna är parallella och att exploateringen är hänsynslös. Man skulle kunna säga att kritiken var utpräglat populistisk. Man påstod att bilarna dominerar totalt. Man påstod att de frilagda öppna vattenströmmarna skapar en barriär mellan Gamla stans och Söders bebyggelseområden. Man påstod att det tillkommer ”en mycket stor bebyggelsemassa framför Södermalmstorg och Katarinahissen”.
Så här ser det nya förslaget ut i planritning.

Och så här ser det ut i flygperspektiv.

Ni kan själva studera förslaget med fler bilder här.
Den största skillnaden med Edbloms förslag är att förslaget ger intryck av att näset mellan Gamla stan och Söder finns kvar, medan stadsbyggnadskontorets förslag (Berg/Foster) öppnar stora vattenytor som mer ger intrycket av en flod som korsas av broar. Därigenom liknar Edbloms förslag nuvarande Slussen, bortsett från klöverbladen som har tagits bort. Det är mer traditionellt om man så vill. På så sätt fortsätter Skeppsbron direkt över till Söder via det östra gatustråket och Munkbroleden via det västra, i ungefär samma lägen som idag. Dvs två parallella broar som man tidigare varit emot. Dessa gatustråk om vardera tre körfält är emellertid enkelriktade, vilket innebär att det krävs en cirkulationsplats mitt på Slussen för att man ska klara de olika körriktingarna. Mitt i denna cirkulationsplats finns en mycket stor gångtrafikyta med en nedsänkt del i mitten, där man kan titta på slussningen, men i övrigt utan målpunkter för fotgängare. Den enda kvaliteten med denna plats är ryttarstatyn av Karl XIV Johan. Tyvärr måste man nog konstatera att Edbloms förslag har lika stora brister i fotgängarkvalitet som dagens Slussen. Nästan all busstrafik från Gamla stan mot Söder måste dessutom trassla sig igenom cirkulationsplatsen, vilket innebär en försämring till och med i jämförelse med dagens situation, och en stor försämring jämfört med Berg/Foster.
Edblom har tagit bort nästan all föreslagen bebyggelse norr om KF-huset. Här har jag tidigare kritiserat stadens förslag eftersom man inte tagit hänsyn till viktiga siktlinjer mot Strömmen, t ex från Peter Myndes backe. Här har Edblom lagt ett glastak över stort öppet torg, en saluhall. Denna saluhall är egentligen den enda större yta för människor där utsikt över vattnet erbjuds. Tyvärr tror jag inte att utsikten blir så storslagen som det är tänkt, eftersom de höga sluttande balkarna kommer att skärma av större delen. Utsikten från Peter Myndes backe och från Ryssgården kommer också att skymmas av salhuhallens sydfasad, en våning hög närmast Katarinavägen men högre i mitten på grund av bågformen. Åter en miss alltså.
Det centrala huset i stadens förslag har numera utgått (kvarteret C1) och finns inte heller i Edbloms förslag. Edblom har ett kulturhus norr om Södermalmstorg, på samma plats där det finns en byggnad i stadens förslag om än med något annorlunda geometri. För mig är här poängen att skapa ett bättre torgrum vid Södermalmstorg, men denna möjlighet sumpar Edblom genom att dels dra biltrafiken diagonalt över platsen, dels öppna ett hål för att skapa ljusinsläpp till undre planet. Även här ser jag alltså högre kvaliteter i stadens förslag jämfört med Edbloms.
Edblom har, liksom i stadens förslag nya byggnader framför Hilton hotel, för övrigt ritat av just Edblom. Eftersom Hiltons fasader inte är mycket att titta på, det erkänner han själv, föreslås nya mindre byggnader framför. Där tycker jag att hans förslag övertygar mer, eftersom mindre byggnader ansluter till den karaktär som den här delen av Söder har haft tidigare, bebyggelse som klättar uppför Söders höjder. Edblom har också föreslagit några mindre bostadshus kring Mariagränd, där nuvarande anskrämliga tunnelbaneentré ligger. Detta tycker jag är helt rätt, och borde också tillföras stadens förslag, för att läka detta sår, som nu har funnits i mer än ett halvt sekel.
Stadsgårdsleden-Söder Mälarstrand går i upphöjt läge i östvästlig riktning fullt exponerad för alla som passerar Slussen. Dessutom förskjuten norrut på delvis utfylld mark, för att man ska få plats med bussterminael där bakom. Om man vill föreställa sig hur en sådan miljö ter sig kan man ställa sig på Kungsholmssidan och betrakta hur Centralbron ansluter till Klarastrandsleden vid Tegelbacken innan den dyker in i tunneln vid Blekholmen. Vill man jämföra med stadens förslag kan man förflytta sig några hundra meter västerut på Kungsholmen där vägen har gömts i en tunnel. Finns det någon enda stockholmare som kan föredra Edbloms förslag i denna del. Tyvärr är det en katastrof. Sammantaget domineras förslaget av trafik i betydligt högre grad än stadens förslag. Trots att man tidigare kritiserat att "bilarna dominerar totalt". Här dominerar de ännu mer.
Stadens förslag ökar gångtrafikytorna med cirka 50 procent jämfört med dagens situation, med tre större torgytor och med den storslagna Slussenterassen, som erbjuder en överlägsen utsikt över Riddarfjärden och Strömmen, ända från Katarinavägen till väster om Centralbron. Oslagbart! Edbloms förslag erbjuder nästan ingenting, utom en kort terrass runt det föreslagna kulturhuset. Den gena cykelbron från Götgatans förlängning till Munkbron saknas också i Edbloms förslag.
Mats Edbloms förslag är tyvärr för att använda hans eget utryck ett ”ett av de sämsta som presenterats under tjugo år av tävlingar och parallella uppdrag om en ny utformning av Slussen”. Edblom har lyckats dupera Epstein, vars omdöme och bilder ni kan betrakta här. Även oppositionsborgarrådet Thomas Rudin (S) är enligt SvD entusiastisk över förslaget. "Det är ett mycket spännande förslag som moderniserar Slussen på historisk grund. Konstakademien har försökt skapa något vackert på den här mycket komplicerade platsen," säger Thomas Rudin som menar att Mats Edbloms lösning är avsevärt bättre än det material som stadens arkitekter hittills levererat. Det är svårt att förstå hur han har klunnat komma fram till detta.

Finns Khaddafi ännu kvar i Libyen?

Den frågan är nu relevant att ställa varje timme. Det har gått elva dagar sedan jag kommenterade utvecklingen i Tunisien och Egypten under rubriken ”who’s next?”. Idag är det ovisst för vem som styr Libyen och hur länge. Khaddafi visade sig inför kamerorna i en bil för att bevisa att han inte flytt till sin kompis Hugo Chavez i Venezuela, som en del spekulerat om. I Libyen är politiska partier förbjudna, tidningar och television är statskontrollerade och yttrandefriheten avskaffad, oppositionen avrättad eller i fängelse. Khaddafi har trots detta tidigare skrutit med att Libyen är det enda helt demokratiska landet i världen, eftersom folket styr sig själva genom direktdemokrati med lokala och centrala folkkongresser. Själv träffade jag inte under mina drygt två år i landet någon, som hade deltagit i detta spektakel, detta spel för gallerierna. Khaddafi är varken president eller premiärminister utan helt enkelt ”Leader of the Revolution”. Ingen formell makt alls således. Ände visste alla att inget sker i landet utan hans goda minne.
Fram till för någon vecka sedan. Det står nu fullt klart att folket inte har varit nöjda med denna skendemokrati. Det är fruktansvärt att Khaddafis regim nu slår tillbaka urskillningslöst och mångfalt värre än i Tunisien och i Egypten, med hundratals civila dödsoffer som resultat.

Saif al-Islam Khaddafi
Jag är också besviken på sonen Saif al-Islam Khaddafi, som i stället för att gå demonstranterna till mötes, tvärtom enligt DN hotat med inbördeskrig. Därmed har han också bränt sina eventuella kort.
Saif har tidigare gjort sig känd som en någorlunda vettig person, relativt liberal och öppen för väst. Han har varit den enda som kunnat säga emot Muammar Khaddafi utan att omedelbart kastas i fängelse. Han är för övrigt utbildad arkitekt och har ritat några moskéer i Libyen. Han hade sitt kontor i samma byggnad som jag arbetade i under ett par år. Han är vidareutbildad till ekonom och var den som 2006 bjöd in den internationellt kände ekonomen Michael Porter att belysa Libyens ekonomiska strukturproblem och hur landets internationella konkurrenskraft skulle kunna förbättras.
Utrikesminister Carl Bildt uttalade sig om Libyen på måndagen. Bildt sade då att "det handlar inte om att stödja den ena eller den andra. Det handlar om att få stabilitet och rimlig utveckling." Det är ett cyniskt och omänskligt uttalande, när den ena sidan massakrerar den andra. Det kan rimligtvis inte vara Sveriges eller EUS:s inställning. De rödgröna har enligt DN med rätta reagerat mot Bildts uttalande. S-kvinnorna anser till exempel att "vad landet nu behöver är omvärldens stöd och hjälp för en fredlig utveckling mot demokrati". Jag kan bara hålla med.

För övrigt har demonstranterna använt den gamla röd-svart-gröna libyska flaggan, den som användes på kung Idris tid mellan 1951 och 1969.

Den nuvarande libyska flaggan är helt grön, islams färg, den enda enfärgade flaggan i världen.

Reinfeldt vill ha marknadshyror så småningom?

Intervjun med Reinfeldt om hyresrätten i innerstaden har fortsatt att förbrylla stockholmarna den senaste veckan. Reportern tog ju upp den ökade segregationen i Stockholm, där innerstaden mer och mer har förvandlats till ett område för välbeställda. Skillnaderna mellan innerstad och ytterstad har ökat i takt med att hyresrätterna sålts ut som bostadsrätter. Men Reinfeldt ville skylla detta på att det fortfarande finns kvar hyresrätter i innerstaden. Vad han sa i DN förtydligat på regeringens hemsida var ju att hyresrätten inte funkar som den är tänkt i Stockholms innerstad. Han tycker att man bara borde kunna "ringa till en värd eller till en bostadsförmedling och med ganska kort varsel få en hyreslägenhet. Och så fungerar det ju inte i Stockholms innerstad.”

Man kunde av detta möjligen dra slutsatsen att Reinfeldt inte vill ha några hyresrätter i Stockholms innerstad, utan att han säger ja till fortsatta ombildningar från hyresrätt till bostadsrätt. Men det kan vara en förhastad slutsats. Reinfeldt tyckte enligt rubriken på regeringens hemsida nämligen att hyresrätter är en bra idé i city. Dagen efter sa bostadsminister Stefan Attefall också att regeringen arbetar för att stärka hyresrättens ställning.
Slutsatsen av detta borde då i stället vara att Reinfeldt och regeringen vill ha kvar hyresrätter i innerstaden men till marknadshyror. Med marknadshyror kommer den som har råd att inom relativt kort tid kunna hyra en lägenhet centralt i Stockholm. Innerstadshyrorna är redan idag något högre jämfört med en likvärdig lägenhet i ytterstaden men den s k lägesfaktorn har begränsad betydelse. Eftersom marknadshyrorna kommer att ligga en bra bit över dagens förhandlade hyresnivå, skulle detta ju tvinga många med lägre inkomster som idag har råd att bo i innerstaden att flytta någon annanstans. Detta skulle visserligen driva på segregationen ytterligare.
Men även denna slutsats verkar vara felaktig. I en annan intervju förnekar Reinfeldt nämligen att han vill ha marknadshyror. Reinfeldt säger till TT att han tycker att hyresrätten är viktig. Marknadshyror avvisar han däremot bestämt. "Jag har misstrott marknadshyror eftersom det alltid har betytt chockartade hyreshöjningar för människor. Då tror jag mer på nyproduktion och på de trepartsöverenskommelser på bostadsmarknaden där man försöker komma överens om hur man skapar en hyressättning som möjliggör nyproduktion", säger han. ”Min erfarenhet är att just när det gäller Stockholms innerstad så är det stora delar av hyresrätterna som inte fungerar så." Reinfeldt vill alltså ha marknadshyror i nyproduktionen.
Det finns redan en s k trepartsöverenskommelse om hyrorna i Stockholm och bruksvärdessystemet har ändrats. De kommunala bostadsbolagens hyror ska inte längre sätta ett tak för privata fastigheters hyror och de privata fastighetsägarna är en fullvärdig part vid förhandlingarna. Det har alla parter varit överens om. Det är parterna, och inte staten, som ska ha ansvaret för att skapa en bättre hyressättning. I systemet ligger alltså att läget ska spela en större roll än hittills. Förslagen innebär den mest omfattande förändringen av hyressättningen på 40 år. Men det finns naturligtvis fortfarande krafter som helt vill avskaffa bruksvärdessystemet. Till dem hör tydligen inte Reinfeldt om man ska tro på vad han säger. I varje fall om det skulle innebära chockartade höjningar. Jag drar slutsatsen att han hoppas på att trepartsöverenskommelser utan chockartade höjningar ändå kommer att leda till marknadshyror på lite sikt, även i beståndet. Det vore väl bra om statsministern kunde säga klart ut vad han egentligen menar.

Relaterade inlägg
Rädda hyresrätten och prata med varandra
Hyresrätter i innerstaden
Reinfeldt helt obegriplig om hyresrätter

Bygg en gångförbindelse till Årsta holmar!

Södermalms stadsdelsförvaltning har tittat på möjligheten att anlägga en gångbro från Södermalm till Årsta holmar. Stadsdelsnämnden gav den 26 november 2009 stadsdelsförvaltning i uppdrag att undersöka möjligheten att anlägga en gångbro från Årsta holmar till Södermalm.

Årsta holmar från norr på en gammal flygbild då det ännu bara fanns en Årstabro.
Årsta holmar består av tre holmar, Alholmen, Bergholmen och Lillholmen. Alholmen består till största delen av odlingsmark, Lillholmen av betesmark och öppna ängsytor medan naturen på Bergholmen har skärgårdskaraktär. Årsta holmar har stor biologisk mångfald med vild natur och ett rikt djur- och växtliv. Stränderna är klassade som ekologiskt särskilt känsliga med rast- och häckningslokaler för många fågelarter. Det finns bland annat duvhök, näktergal, häger och bäver. I viken mot Alholmen finns sumpmark med grodor. Årsta holmars gård från 1740-talet har kulturhistoriskt värde, med ett tillhörande orangeri och en fruktträdgård. I början på 1900-talet bodde en familj permanent på holmarna där de hade växthus och diverse odlingar. Numera ägs gården av företaget Tre Holmar AB med kursverksamhet och vandrarhem.

Årsta holmars gård
För några år sedan byggdes nya gångbroar mellan holmarna och flis lades på gångstigarna för att förbättra möjligheten att ta sig runt på Årsta holmar. Naturskyddsföreningen och Södermalms stadsdelsförvaltning genomför återkommande guidade turer på holmarna.
Det ska byggas nya bryggor på holmarna och på Södermalmssidan. En möjlighet är att inrätta en regelbunden båtförbindelse ger möjlighet till ökad tillgänglighet till Årsta holmar. Stadsdelsförvaltningen anser däremot inte att en gångbro mellan Årsta holmar och Södermalm är önskvärd. En fast förbindelse med Årsta holmar skulle öka antalet besökare på holmarna, vilket kan hota naturvärdena. För att bevara den biologiska mångfalden med gungfly, stränder, våtmarker och kulturlandskap för framtiden behöver enligt stadsdelsnämnden öns ostördhet upprätthållas och de olika miljöerna vårdas varsamt.
Jag är tveksam till denna slutsats. Stadsdelsnämndsens slutsats innebär ju att just därför att en gångbro skulle bli mycket populär vill man inte ha den! Stadsdelsförvaltningen konstaterar ju att Södermalms parker är populära att besöka, vilket är ”förenat med stor nedskräpning och stort slitage”. Men slutsatsen är ju inte att man ska stänga av parkerna för besökare. Varför ska man då hindra stockholmarna att besöka Årsta holmar? Det är en absurd idé att hålla naturen oåtkomlig för människorna. Det är klart att en reguljär båtförbindelse vore bra, men ingenting utlovas om detta. Men att göra Årsta holmar tillgängliga för allmänheten med en gångbro skulle vara av mycket stort värde för södermalmsborna och för alla stockholmare. Ju mer staden förtätas desto mer behövs parker och promenadområden på nära håll. Årsta holmar är en resurs i detta sammanhang. Per Ankersjö (C) har föreslagit att en badstrand ska anläggas och en nattklubb inrättas. Det tycker jag är onödigt. Ett kafé räcker gott. Strand finns vid Tanto. Med anlagda gångstigar kan besökare kanaliseras till delar som klarar besökstrycket. Med skyltar och staket kan tillträde undvikas på känsliga delar. Ett alternativt förslag, som helt säkert blir mycket billigare, är att bygga en trappa från den nya Årstabrons gångbana. Möjligen skulle antalet besökare dessutom bli något färre eftersom det blir lite krångligare att nå holmarna. Därför, bygg en gångförbindelse till Årsta holmar och gör dem tillgängliga för stockholmarna! Förresten, varför inte börja med att lägga ut en enkel pontonbro på prov i sommar.

Genom sameland på 83 dagar

De svenska vargarna kan notera två goda nyheter och en dålig. Den ena goda nyheten är att när årets licensjakt på varg avslutades i tisdags hade bara 19 av de 20 tillåtna vargarna skjutits. En varg i Västmanlands län hade mot alla odds överlevt årets vargjakt. ”Det är ju inte roligt”, säger Torbjörn Larsson, ordförande i Jägareförbundet i Västmanland, till TT. ”Vi hade väldigt gärna velat ta den.” Vädret framhålls som en förklaring till att ingen varg sköts i länet. Pierre Ahlgren, rovdjursinventerings- och förvaltningsansvarig på länsstyrelsen, säger till Västmanlands Nyheter att det inte heller blev full uppslutning från jägarhåll. Första helgen var vädret gynnsamt, men sedan kom det töväder. Djup snö och oplogade vägar har försvårat jaktmöjligheterna.

Den andra goda nyheten är att en varg som vandrat in från Finland-Ryssland har registrerats i Bräcke. Vargen upptäcktes första gången den 16 november 2010 vid Stora Sjöfallet i Norrbotten. Då var den i sameland, vilket är minerad mark för vargar. Då togs DNA-prov som analyserats vid DNA-labbet vid Grimsö viltforskningsstation. Det visade sig vara en varg som vandrat in från Finland–Ryssland. Den 7 februari i år upptäcktes spillning i östra delarna av Jämtlands län, öster om Bräcke, och i sydvästra Västernorrlands län. Det visade sig att det var samma varg som tidigare fanns i Norrbotten. Mot alla odds hade den lyckats ta sig 600 km igenom sameland på 83 dagar utan att skjutas. Det är bara drygt 7 km per dag, så det är inte sträckan i sig som är imponerande. Enligt radions Naturmorgon idag, lördag, har vargen varit så listig att den har undvikit att ta renar eller tamboskap på vägen. Vargen spårades bara någon mil från det svenska vargområdet. Om den fortsätter ännu längre söderut kan den bli ett värdefullt tillskott för att förstärka den inavlade svenska vargstammen, säger Susanna Löfgren, chef för Viltförvaltningsenheten på Naturvårdsverket. Det finns nu möjligheter att den skandinaviska vargstammen får genetiskt tillskott från den finsk-ryska populationen som gör att den kan bli mer genetiskt livskraftig. Vargarna är att gratulera.

Den dåliga nyheten är att en varg dödats illegalt mellan Bollnäs och Ockelbo. Den kördes över med snöskoter och slogs ihjäl med ett trubbigt föremål. Statens veterinärmedicinska anstalt har konstaterat att skadorna var mycket omfattande: vargen hade flera revbensbrott, ett benbrott och flera skallskador. Händelsen rubriceras som grovt jaktbrott. Nu jagar polisen de skyldiga bakom den brutala jakten.

Rädda hyresrätten och prata med varandra

I dagens SvD skriver Maria Rankka från Handelskammaren och Barbro Engman från Hyresgästföreningen på Brännpunkt och vill ”rädda hyresrätten i Stockholm”. De hakar på den debatt som inleddes genom Reinfeldts intervju i DN häromdagen, när han dömde ut hyresrätten. De är överens om att ”en väl fungerande bostadsmarknad kräver en blandning av olika boende- och upplåtelseformer. Det är av stor betydelse för arbetsmarknadens funktion att det går att få tag på en hyresrätt med relativt kort varsel.” Hyresrätten som upplåtelseform är missgynnad i relation till bostadsrätt och villa. Det gäller både i nyproduktion och i förvaltningsskedet vilket gör att det blir svårare att få ekonomi i hyreshusprojekt. En nybyggd hyresrätt kostar i genomsnitt 2 000 kronor mer per månad än en nybyggd villa eller bostadsrätt. Det förklaras bland annat av att det ägda boendet gynnas genom skatter och avdrag. För att öka nyproduktionen av hyresrätter vill Handelskammaren och Hyresgästförening slopa fastighetsavgiften på hyresrätter.

Maria Rankka, vd för Handelskammare, f d chef för Timbro
I övrigt tar man upp ett antal nygamla frågor av mer eller mindre marginell betydelse för bostadsbyggandet Behovet av att förenkla och förkorta planprocesserna för infrastruktur och bostadsbyggande har diskuterats i åratal, men ganska lite har hänt. Man pekar också på att Stockholmskommunerna måste ta ett gemensamt ansvar för en hållbar boendeutveckling i regionen. Samtidigt presenterar DN ett heluppslag över planerade bostäder i regionen. Det framgår att det fattas närmare 13 000 lägenheter de kommande nio åren. Jag själv citeras för övrigt i artikeln. Vad som inte framgår av DN är att utöver planerade nybyggen kommer med stor sannolikhet antalet bostäder även att öka på grund av att omkring 13 000 fritidshus förvandlas till permanentbostäder under perioden. Dessutom tillkommer bostäder på grund av ombyggnad, dvs att lokaler byggs om till bostäder (vindar, kontor etc). Så det ”fattas” egentligen inga planerade bostäder. Detta nämnde jag också för DN-reportern, men var kanske för komplicerat för att redovisas för DN:s läsare.

Barbro Engman, ordförande i Hyresgästföreningen, f d socialdemokrat
Problemet är i stället att en viss del av de planerade bostäderna inte kommer att förverkligas, i varje fall inte under de kommande nio åren, kanske senare. Detta framgår också i DN-artikeln. Orsakerna till detta kan skifta, och några berörs av Maria Rankka och Barbro Engman i SvD. Ofta handlar det om planeringsprocessen och överklaganden, som gör att det drar ut på tiden. Det kan också vara att kostnaderna för planerade hyresbostäder blir för höga. Sänker man kostnaderna till exempel genom att sänka fastighetsskatten för hyreshus ökar det givetvis möjligheterna att bygga. Annars är lösningen ofta att i stället bygga bostadsrätter. Ett vanligare skäl är nog att byggherren tvekar att sätta igång ett bygge innan tillräckligt många bostäder är sålda. Även om efterfrågan på bostäder är hög i regionen gäller det inte i lika hög grad alla kommuner och alla lägen. Tendensen har varit att det under de senaste 20 åren har byggts för lite. För 20 år sedan slopades nämligen subventionerna till bostadssektorn och hela risken flyttades över på banker och byggherrar. Samhällets påverkan kan framförallt ske genom de kommunägda bostadsföretagen, där politikerna kan ålägga dem att bygga hyresrätter, även när detta kan innebära ett visst risktagande.

Sten Nordin
I dagens DN uttalar sig Stockholms finansborgarråd Sten Nordin (M) och oppositionsledaren Carin Jämtin (S) om bostadsbyggandet. Båda pratar om kommunalt samarbete. Nordin anser bland annat att man inte har varit tillräckligt duktiga på att ”prata med varandra”, vilket kan ha lett till att möjligheterna att bygga bostäder inte utnyttjats fullt ut.

Carin Jämtin
Jämtin vill ”se bostadsmarknaden som en helhet, över kommungränserna”. Socialdemokraterna vill till skillnad mot Moderaterna ha mer ”regional styrning” för att kunna planera bostadsbyggen. Det finns ju redan en regional samordning, genom den regionala utvecklingsplanen RUFS 2010. Frågan är på vilket sätt denna ”regionala styrning” ska kunna påverka planeringsprocesserna, byggherrarna och finansiärerna. Där behöver nog socialdemokraterna bli mer konkreta för att man ska förstå hur de egentligen tänker. För det kan väl inte bara handla om att man vill att de bostäder som krävs ska byggas i någon annan kommun än Stockholm?

En tågresa i vintersverige

Idag skulle jag på ett tjänsteärende till Örebro. Skylten på plattformen sa Örebro via Västerås. På regionaltåget som stod vid plattformen skyltades med Gävle. När avgångstiden närmar sig stiger jag på tåget med tvekan. Jag verkar ha kommit på rätt tåg. Tror jag.
I högtalaren meddelas att tåget tyvärr skulle ha varit längre, men av okänd anledning saknas en del av det tilltänkta tåget. Det anges att orsaken eventuellt kan vara vagnsbrist. Tyvärr får en del av passagerarna därför sitta i trapporna på det dubbeldäckade tåget. På toaletten saknas vatten, och det går knappt att spola.

Efter en stund meddelas i högtalarna att tåget, som visserligen var avsett att gå till Örebro, inte kommer att gå längre än till Västerås. Där kommer en ersättningsbuss att erbjudas resenärer till Arboga, Köping och Örebro. Bussen ska finnas vid plattform 1 a. I Västerås travar några tiotal passagerare iväg till plattform 1a. Där står dock ingen buss. Vi står i vintersolen och väntar, men bussen dyker inte upp. En medpassagerare suckar och säger att detta är fjärde gången denna vecka. Jag ser nu att Gudrun Schyman också finns bland de väntande. Hon ringer upprepade gånger i sin mobil.

En annan resenär är på väg till en kurs, som nu håller på att rinna ut i sanden. Ingen buss dyker upp. Efter ytterligare en stund utropas i högtalaren att passagerarna uppmanas att vänta i väntsalen, eftersom ingen buss finns inne. Vi går tillbaks till väntsalen. Där finns nu en funktionär, som dock inte vet något om när bussen ska dyka upp. Kanske det är bättre att invänta nästa tåg till Örebro. Om det nu går. Gudrun Schyman tar en taxi i stället. Jag översätter för en engelsktalande kvinna, som inte förstår vad som sker. Plötsligt meddelas att bussen inväntas om 10-15 minuter. Det verkar vara hugget som stucket att ta ersättningsbussen eller invänta nästa tåg. Vi tar bussen när den dyker upp. Nästa tåg verkar vara ett osäkert kort. Vi kommer fram till Örebro ungefär en timme för sent.

Vi kom fram till ett Örebro i vinterskrud.

Vid hemresan mot Stockholm går tåget på utsatt tid. Men är vi verkligen på väg åt rätt håll? ”Nästa Vårgårda” utropas i högtalaren, när vi borde närma oss Västerås. Beskedet om Vårgårda bekräftas dock på displayen i kupén. Jag känner igen mig i Västerås när vi stannar, så tåget tycks gå åt rätt håll. Men högtalarrösten framhärdar: ”Nästa Herrljunga” är nästa besked. Tåget tycks vara programmerat för Västergötland. ”Nästa Skövde” insisterar den envisa högtalarrösten, när vi börjar vi närma oss Sundbyberg. Vi ser ut att nå Stockholms central i tid säger jag lättat till min medresenär. Men det skulle jag inte ha sagt. Just när vi passerat Karlbergs station meddelas i högtalaren att det tyvärr är trångt på Centralen, och det är flera tåg före oss på spåret. Så vi får vänta in vår tur. Så det här tåget kom inte heller fram i tid.

Uppdatering fredag den 18 februari
Gudrun Schyman skulle tydligen föreläsa i Örebro. Om detta, den försenade tågresan, taxiresan och hennes ersättningsanspråk twittrade hon, vilket uppmärksammats av Expressen och Nerikes Allehanda, så Schymans problem var utlagt på Expressen redan före klockan 11 i går förmiddag. Schymans problem i världens centrum. Lite försenad kunde Gudrun Schyman ändå hålla sin föreläsning. Om hon får ersättning av SJ för taxin är ännu oklart. Men jag undrar lite smått varför Schyman åkte alldeles ensam i sin taxi till Örebro och lämnade alla andra vanliga människor att vänta på den osäkra ersättningsbussen? Några till hade kunnat rymmas i hennes taxi, eller hur Gudrun?

Hyresrätter i innerstaden?

I samband med kommunalvalet 1966 fick dåvarande statsminister Tage Erlander frågan i en partiledarutfrågning om vilket råd han ville ge ett ungt par utan bostad i Stockholm. Erlanders svarade aningslöst: ”De får väl ställa sig i bostadskön.” Bostadsbristen var skriande och det tog tiotals år att få en bostad via bostadskön. Uttalandet uppfattades som höjden av cynism och sossarna förlorade 6 procent i valet.

Erlander: "De kan väl ställa sig i bostadskön."
Jag kom att tänka på den här historien när jag läste intervjun med Reinfeldt i DN häromdagen. ”Alla som varit i närheten av Stockholms innerstad vet att hyresrätten som idé inte fungerar där”, har statsminister Fredrik Reinfeldt sagt enligt DN. Statsministern tror inte att hyresrätter i innerstaden ”fungerar som det är tänkt”. Han tycker att man bara borde kunna "ringa till en värd eller till en bostadsförmedling och med ganska kort varsel få en hyreslägenhet. Och så fungerar det ju inte i Stockholms innerstad. ”

Statsminister Fredrik Reinfeldt talar enligt DN om hyresmarknaden som en svart marknad. ”De använder kontraktet i en bytesaffär med en villa eller en bostadsrätt. Då blir det ingen rörlighet, inga nya får en chans.”
Kom igen, Fredrik, tänk efter. När kunde ett nybildat hushåll flytta in i en lägenhet i innerstan? Bostadsrätterna kostar 50 000 kr per kvadratmeter och uppåt och man får faktisk köa till de mest eftertraktade hyresrätterna.
Men det betyder inte att hyresgästerna aldrig någonsin flyttar. Ett hushåll gör normalt en karriär på bostadsmarknaden. Ett ungt par flyttar till en liten lägenhet i hyresrätt eller bostadsrätt, oftast i förort. När barnen kommer eller ekonomin förbättras flyttar man till en större lägenhet eller ett småhus. När barnen flyttar ut flyttar man åter till en mindre lägenhet, kanske mer centralt. Vid ålderns höst flyttar man till äldreboende och lämnar lägenheten till ett yngre hushåll. Dessa mekanismer fungerar naturligtvis även för hyreslägenheterna i Stockholms innerstad, vad Reinfeldt än tror.

Det vi vet om boende och flyttningar är att man bor kvar fyra gånger längre i småhus jämfört med flerbostadshus. Skillnaden mellan hyresrätt och bostadsrätt är däremot liten. Den genomsnittliga boendetiden i flerbostadshus var enligt en undersökning för några år sedan 4 år, medan boendetiden i småhus var drygt 15 år. Skillnaden mellan hyresrätt och bostadsrätt var liten. Rörligheten i småhus har sannolikt minskat under senare år på grund av att regeringen Reinfeldt har sänkt fastighetsskatten i småhus. Det har försämrat rörligheten på hela bostadsmarknaden, eftersom de som lämnar ett småhus oftast sätter igång en s k flyttkedja.
Det finns två skäl till att hushåll i innerstaden flyttar ofta, tvärtemot vad Reinfeldt tror. Innerstadens lägenheter är mindre än genomsnittligt, och befolkningen är numera yngre än genomsnittligt. Boende i små lägenheter och unga hushåll flyttar ofta.

Totalt flyttade ca 61 500 personer till Stockholm under 2009, medan utflyttningen var drygt 48 000. Flyttningsnettot var ca ca 13 000 personer. Dessutom flyttade ca 95 000 personer inom staden förra året. Av alla flyttningar till bostäder i Stockholms stad gjordes knappt 61 procent av personer som redan bodde i staden. 30 procent var alltså inflyttare.
Skiljer sig då flyttfrekvensen mellan innerstaden och ytterstaden. Nja, knappt märkbart. Det rör sig om ca 11 procent av ytterstadens befolkning som flyttar, medan omkring 12 procent av innerstadens befolkning flyttar under ett år. Rörligheten är alltså högre i innerstaden än i ytterstaden av de skäl jag nyss nämnde. Omkring 30 procent av dem som flyttar till innerstaden kommer från andra delar av landet eller från utlandet. Påtagligt högre andelar finns bara på Järvafältet, medan övriga delar av ytterstaden liknar innerstaden. Det finns alltså ingenting som tyder på att innerstadens 36 procent hyreslägenheter, alltså närmare 70 000, är ett problem för rörligheten på bostadsmarknaden.
Nyligen har reglerna för hyressättning ändrats och en partsöverenskommelse träffats om hur läget ska påverka hyressättningen i framtiden. Reinfeldt borde sätta sig in i sakfrågorna lite bättre innan han uttalar sig.

Reinfeldt helt obegriplig om hyresrätter

”Alla som varit i närheten av Stockholms innerstad vet att hyresrätten som idé inte fungerar där”, säger statsminister Fredrik Reinfeldt enligt DN. Enligt Reinfeldt ökar segregationen i Stockholm, bland annat för att det finns hyresrätter i city.

Det är faktiskt helt obegripligt vad Reinfeldt egentligen menar. Segregationen har ökat bland annat därför att ett stort antal hyresrätter har övergått till bostadsrätter. Hyresgästerna som har sålt har valt eller tvingats välja en annan bostadsform. In har i stället flyttat hushåll med högre inkomst, eftersom lägenheterna har ett högt marknadsvärde. Därför har segregationen ökat. Det behöver inte vara dåligt för hyresgästerna som har gjort sig en hacka på affären. För tjugo år sedan var skillnaden i genomsnittlig inkomst 5 procent mellan innerstad och ytterstad. I dag är den 29 procent. Om färre hyreslägenheter hade omvandlats hade helt säkert fler hushåll med låga inkomster funnits kvar i innerstaden. Segregationen hade varit mindre. Det statsministern säger är helt enkelt inte sant. Frågan är varför han säger detta.

Statsminister Fredrik Reinfeldt tror inte på statistiken och pratar i stället om arbetslöshet i ytterområden. Han försöker slå blå dunster i ögonen på folk. 

Han talar om hyresmarknaden som en svart marknad. ”De använder kontraktet i en bytesaffär med en villa eller en bostadsrätt. Då blir det ingen rörlighet, inga nya får en chans.” Bytesrätten är faktiskt helt i enlighet med lag och byte till villa eller bostadsrätt ger också rörlighet. Vill han avskaffa bytesrätten? Det som minskat rörligheten är att Reinfeldts regering har minskat incitamenten för rörlighet på bostadsmarknaden genom att sänka skatten på dyra villor. Nu råkar det faktiskt finnas tusentals hyreslägenheter kvar i innerstaden och den nuvarande majoriteten i Stockholm tycker inte att fler ombildningar ska ske där. Men tydligen vill Reinfelt annat, vilket i så fall kommer att driva på segregeringen ännu längre.  Men många vill inte köpa. Vill han tvinga bort dem, och hur ska det i så fall gå till? Intervjun är faktiskt helt obegriplig.

Uppdatering 1 den 15 februari
I dagens DN säger regeringens Reinfeldts egen bostadsminister Stefan Attefall att hyresrätten behövs och har sin plats. Och enligt Attefall arbetar regeringen (utom statsministern då?) för att stärka hyresrättens ställning.
Uppdatering 2 den 15 februari
Regeringskanslite har nu lagt ut ett tillrättalägande på sin hemsida. Rubriken är "Reinfeldt: Hyresrätter bra idé i city." Det är uppenbart att rubriken inte täcker innehållet i de intervjuer som DN har gjort. För att möjliggöra för människor att själva bilda sig en uppfattning om vad som sades vid de två intervjutillfällena ligger nu ljudfilerna i högerkanten. Döm själva vad som har sagts. Jag blir inte mycket klokare.

Stockholmsmässans största någonsin

Stockholm Furniture Fair och Northern Light Fair har pågått under de senaste dagarna i Älvsjö. Möbelmässan firar nu 60 år och mässan har vuxit år från år. Det är nu 770 utställare och det anses att Stockholm Furniture Fair är världens näst viktigaste möbelmässa efter Milanomässan. Årets möbelmässa var den största mässan någonsin in hela mässans historia. Det är naturligtvis ett bra betyg för Stockholm och för svensk design.

Lysande skor. Mycket på mässan är naturligtvis inte sådant som sticker ut, men det finns också sånt som är kul att se. Green House, som är det växthus som rymmer ung nyskapande design, var mest spännande.

Bookshelf Cut av Lina Nordqvist design. Svartlackerad hylla med japaninspirerad grafisk design. Sju hyllplan med oregelbundna avstånd hålls upp av genomgående rundstavar där böcker kan placeras åt olika håll.

Cat-Library av Corentin Dombrecht från Bryssel. Katten har en trappa upp till översta nivån där dess viloplats är belägen, till höger.

Hyllan Stolt av Marcus Nissilä från yrkeshögskolan Novia i Nykarleby i Finland. Hyllan monteras utan skruvar genom urtag som passar i varandra med god passning. Använd som hylla, pall, bord, eller hur du vill.

Bordet FortyEight av Mia Walberg är också från Novia. Det har två roterbara hyllplan med en massa fack för till exempel pocketböcker eller dvdfilmer.

En annan hylla med grafisk design.

Ljuddämpande vägg.

Hyllan Brick av Lars Pettersson och Morgan Rudberg, kan liksom flera andra hyllor användas som rumsavskiljare. De flyttbara bokstöden i olika mondrianska färger går att kombinera på olika sätt.

Hyllan Angle, från A2 i Småland, är skulptural och funktionell för böcker i olika storlekar.

En flexibel hylla i filttyg som går att utforma individuellt på ett nästa oändligt antal sätt.

En ny stol av Jonas Bohlin för Gemla.

Kan denna stol vara bekväm?

Vägghängt självvattnande växtarrangemang.

En Humphrey Bogart-lampa kan enkelt fixas med en plastkasse.

Who’s next?

I kväll gratulerar vi det egyptiska folket till segern, sedan det tillkännagivits att president Mubarak avgår. Muslimer och kristna har tillsammans utkämpat en tre veckor lång fredlig och värdig kamp för frihet och demokrati. Nu påbörjas den mödosamma processen för att ändra konstitutionen och genomföra fria och demokratiska val.

Zine El Abidine Ben Ali, var Tunisiens president från 7 november 1987 till 14 januari 2011.

Muhammed Hosni Said Mubarak var Egyptens president från 14 oktober 1981 fram till 11 februari 2011.

Muammar Abu Minyar al-Gaddafi har varit Libyens ledare från den 1 september 1969 till ….

Nyanserat samtal om höga hus

I går kväll var jag på ett symposium om Höga hus i Norden. Arrangör var Samfundet S:t Erik m fl och det ägde rum i Byggnadsföreningens hus på Norrlandsgatan. Nya ordföranden Monica Andersson höll inte inne om att hon ogillade förslaget om ett högt hus vid gasklockorna vid Värtaverket, eftersom det kommer att synas från Nationalstadsparken, var man än befinner sig, till och med vid Pelousen vid Haga. Det tycker jag är ett inskränkt och stelbent förhållningssätt. Redan idag syns höga hus från olika platser i Nationalstadsparken, t ex gasklockorna, Svea torn, Wenner-gren Center, Kaknästornet och Kista Science Center. Tors torn kommer definitivt att synas från Nationalstadsparken. En sak är säker och det är att vi kommer att få vänja oss vid fler höga hus i Stockholm, frågan är bara var de ska byggas, av vilka skäl och hur de utformas. Det måste man tåla om man lever i en växande storstad, och även att fler hus än idag kommer att synas från Nationalstadsparken.  

Victoria tower i Kista, Wingårdhs arkitektkontor.
Ingen av de andra deltagarna deklarerade någon dogmatisk syn på höga hus, utan menade nog att det beror på var, hur och varför. Till att börja med enades man om att det räcker att tala om ”höga hus”, dvs hus högre än ca 40 m och upp till 150 eller 170 m. Det är ingenting som kan jämföras med ”skyskrapor” i t ex Asiens storstäder som ofta är 300-400 meter höga, ibland ännu högre. Sådana hus kommer inte att byggas här.

Torni, Helsingfors
Mest dogmatisk var i så fall f d planchefen i Helsingfors stad, Mikael Sundman, som inledningsvis deklarerade att han skulle svara på frågan ”varför inte”. I Helsingfors finns det inte lika mycket pengar, och efterfrågan på kontorslokaler är svag. Det beror på att företagen har minskat sitt behov av kontorsyta till ett minimum. . Det finns inte heller någon ekonomi i att bygga högre bostadshus än nio våningar. Där byggs inga höga hus i centrum, men några lite halvhöga en bit ut. Den stora ansamlingen kan komma att bli vid Böle station ca 3 km från centrum. Men efterfrågan är så svag att det kan komma ett om 10 år och nästa om flera decennier, enligt Mikael Sundman. Kanske aldrig. Sundman kunde också berätta om ett högt hus i Helsingfors, Torni, som faktiskt inte syns från någon annan plats - lyckligtvis. Men någon har ändå lyckats fotografera huset, se ovan.

Gasklocka, Värtan
Stockholms nya stadsarkitekt Karolina Keyzer, visade bilder på det föreslagna huset vid Värtan och jämförde med den befintliga stora svarta gasklockan av stål, som huset kommer att ersätta.

Nytt höghus som ersätter gasklockan
Jag tycker nog att jämförelsen faller ut till det höga husets fördel. Gasklockan är både hög och bred, dessutom svart och klumpig. Det höga huset är visserligen högre, men smäckert, ljust och med en elegant varierad och skulptural fasad. Det är den världsberömda arkitekten Jacques Herzog som ritar den nya byggnaden. Keyzer redovisade ett nyanserat förhållningssätt. Hon konstaterade att höga hus tar plats inte bara i närområdet och ju mer aparta de är, desto mer plats tar de. På rätt plats och rätt utförda kan de tillföra viktiga värden. Kanske kan hon inte säga annat när hon kommer från Wingårdhs arkitektkontor som ritar flera av de nya höga husen i regionen, till exempel i Kista.

Munchmuseum i Oslo till vänster.
I alla städer pågår en debatt, men på lite olika sätt. I Oslo är det högsta huset idag Radisson SAS Plaza Hotel, byggt 1990, 117 m,m med posthuset på 110 m strax intill. Det finns mest pengar i Oslo och där bygger man också mycket och högt, just nu mest i Björvika invid Oslooperan. Enligt Kjell Jacobsen från Oslo, planeras också två höga hus nära centralstationen, 70 meter och 90 meter höga. Vid den nya Operan ska det nya Munchmuseet (56 meter) ligga.

SAS Royal Hotel av Arne Jacobsen.
Inte heller Köpenhamns nya stadsarkitekt Tina Saaby anser att man kan säga generellt ja eller nej till höga hus. Köpenhamn har redan en arkitekturpolicy som Stockholm ska ta fram. Köpenhamns policy är att höga hus ska se olika ut. Det viktiga är att fråga sig vad de får för inverkan på platsen, särskilt nämnde hon hur de inverkar på ”stadslivet i ögonhöjd”, vilket jag tycker är en ofta förbisedd aspekt, som ofta är svår att hantera. Jag minns till exempel att jag upplevde miljön på fotgängarnivå förfärlig kring World Trade Center i New York, ödslig och blåsig, som det ofta blir kring höga hus. Empire State Building, som är inordnad i kvarterstrukturen på mellersta Manhattan, fogar däremot in sig helt och hållet i miljön på platsen, och den låga husdelen i kvarteret parerar vindeffekterna på ett utmärkt sätt. Två stora utbyggnadsområden i Köpenhamn där höga hus planeras är Carlsberg Byen och Nordhavn. Mest känt av Köpenhamns höga hus är sedan länge SAS Royal Hotel, byggt 1960, 21 våningar och bara 85,5 m högt men ritat av Arne Jacobsen.

Londons skyline av Giovanni Antonio Canaletto, 1697–1768,  oljemålning
Sarah Jackson från Cabe i London berättade om hur man där utvärderar förslag om höga hus, och varför man ibland säger ja eller nej till dem. Cabe, Commission for Architecture and the Built Environment tillsattes för ungefär tio år sedan på förslag från Richard Rogers Urban Task Force, men ska nu läggas ned inom kort. Sarah Jackson talade mycket om hur man upplever husen i ögonhöjd. Enligt Jackson måste man ställa högre krav på höga hus än på hus i allmänhet eftersom de alltid märks. ”Second best” duger inte för höga hus, och jag är beredd att hålla med, och kommer osökt att tänka på Stockholm Waterfront och Tors torn i Stockholm.

London skyline idag
Avslutningsvis kom frågan upp varför man bygger höga hus. De är oftast dyrare än lägre hus, de är sällan funktionella på grund av interna kommunikationsproblem och det blir sällan tätare jämfört med normala stadskvarter. Några av förklaringarna är nog att det handlar om ett symboliskt värde. Det är ju till exempel klart att hissföretaget Kone vill bygga ett högt hus i Helsingfors. Ett högt hus markerar att ett företag eller en organisation ärrik och mäktig. Ofta är det kanske mer en fråga om exploateringsekonomi, att få ut så mycket våningsyta på tomten som möjligt. Det blir ju tätare just på den enskilda fastigheten, även om det inte blir tätare i området eller stadsdelen som helhet.